31 juli 2007

28 – 31 juli

Har det hänt något sedan jag senast skrev i bloggen? Visst har det hänt saker här även om det inte är mycket att orda om.

§ 1. Den "förlorade" sonen (se bild) dök upp efter sin cykelsemester till Skåne och en cykelbefriad vistelse i Norrbotten. Hatt från far på huvudet och Hush Puppies från en loppis i New York på fötterna. Nu har jag alltid minst två gossar i huset. (Men så de ser ut!) Ordnung muss sein!

§ 2. Ovannämnde son svingade glatt lien längs vägrenen och lyckades rensa kanterna från sly och gräs utan förluster av hand, fot eller blod. Nu behöver jag inte längre använda machete när jag går till brevlådan. *applåder och visslingar*

§ 3. Sagde son lyckades dessutom med konststycket att med hjälp av innebandyklubba och boll slå ut en ruta i ladugården *usch och fyrop*. Jag såg att trädgårdsmästaren var fram och kikade på fönstret i kväll. Nu förväntar jag mig att hon greppar kittkniv och glasskärare samt fixar fönstret.

§ 4. Modern ramlade i helgen och bröt lårbenshalsen. Hon opererades igår på Friskhuset i Västerås. När man är 82 bast kan man behöva tänka sig för innan man slår sig ner på en ranglig stol. Det verkar vara ett elände att bli gammal och skör.

§ 5. Trädgårdsmästaren rödfärgade delar av söderväggen på brygghuset i slutet av förra veckan. Mellansonen avslutade arbetet igår och lyckades med konstsycket att därefter få med sig "datanörden" till badet. *än mer applåder och visslingar*

§ 6. Jag har ringt flera gånger till rörkrökarfirman idag. Jag har besökt deras lokaler och skickat mejl för att beställa byte och installation av ny varmvattenberedare. Utan resultat. Dessa semestrar!

§ 7. "Ryktet" förtäljer att mina nya "grannar" i kyrkan är en fd. sydafrikansk präst och hans kinesiska hustru. En "stenrik" fd. präst som idag ägnar sig åt "big buisness". En fd. präst som köper och säljer hela skepp med containrar. Fyllda med vad? Kein ahnung. Det berättade inte "ryktet".

§ 8. Ingemar Bergman dödde. Nu lär jag plågas till döds av alla minnesprogram över denne "gigant" som bar filmvärlden "på sina axlar". Men "Det Sjunde Inseglet" gillade jag.

27 juli 2007

Tio papp

Varmvattenberedaren har fått sin dödsdom. Den är slut. Ett telefonsamtal till den lokala rörkrökarfirman räckte. Misstanken bekräftades. Beredaren är slut. Ingen reparation nödvändig. Läckage vid offeranoden betyder att byte av beredare är vad som gäller. Si så där tio papp plus arbetskostnad lär det nog kosta misstänker jag. Det är tur att det inte drabbar någon fattig brukade jag säga förr. Men idag drabbar det en fattig så det säger jag aldrig numera. Nåja...det finns väl värre saker än en defekt varmvattenberedare här i livet. Man kunde ju sakna papper på att man är frisk t.ex! Tjong i medaljongen!

26 juli 2007

Så är det dags igen

Det var inte helt fel att raka av sig skägget! Hittade ett nytt jobb att söka idag. Ett jobb i Sörberge, Timrå kommun. Om jag nu inte ska få bli transportledare i Hudiksvall så kan jag väl åtminstone få bli fastighetsskötare med körkort och egen bil i Sörberge? Nu ska jag bara fundera på hur jag på ett snyggt sätt ska berätta om alla bidrag kommunen får om de anställer mig. Om nu kommuner får bidrag för att anställa? Måste också ladda rakapparaten så jag kan upprätthålla den släta barnrumpshyn i ansiktet. Kanske är ett varmt bad och insmorning av kroppen med väldoftande eteriska oljor på sin plats också? Sedan kan jag åka på anställningsintervju!

Jag fick aktivitetsstödet från Försäkringskassan idag. 5.580 kronor efter skatt! Efter överföring till "huskontot" har jag 2.400 kr kvar att leva på de närmaste 30 dagarna. Tur att jag har pengar så det täcker räkningarna denna månad. Jag behöver verkligen ett jobb!

Pannkaksmiddag á la Kontext

Läste nyss i Kontexts blogg om den pannkaksmiddag hon avnjöt igår med familj och vänner under sin permission från Friskhuset. Det verkar ha varit en pannkaksmiddag som hette duga! Blev glad för hennes skull för de verkar ha haft en mycket, mycket trevlig kväll. Jag kände också ett stygn av avund när jag läste hennes beskrivning av vad som stod på bordet. Sådana pannkaksmiddagar skulle jag vilja ha! Men att stöka och böka fram allt på bordet för en enda persons skull känns överarbetat och oviktigt. Möjligen är det läge att variera och smaksätta pannkakssmeten? Jag och barnen har varit stockkonservativa ifråga om tillbehör till pannkakor. Förmodligen för att jag som barn aldrig serverades storslagna pannkaksmiddagar á la Kontext. Eller afrikanska injeramiddagar á la Bagarberta? Är det läge att samla annorlunda recept för pannkaksmiddagar?

Det är många kulinariska upplevelser jag missat i livet!

24 juli 2007

Inte då

Inte ringde de från Hudik idag heller. Jag som till och med hyvlade av mig skägget med hjälp av hårklippningsmaskin och rakapparat igår. Allt besvär förgäves. Menar arbetsgivaren att jag inte kommer ifråga för jobbet? Jag som är sååå kvalificerad för transportledarjobbet. Kan det vara frågan om könsdiskriminering tro? Så är det nog. Jag har fel kön för ett mammavikariat!*ler*

Undrar lite grann varför det ska vara så erbarmligt svårt att komma iväg på en anställningsintervju? Jag har en bra ansökan och bred kompetens. Dessutom är jag nästan gratis arbetskraft idag. Men kanske ligger en del av problemet där? Jag brukar ju inte skriva i min ansökan att arbetsgivaren kan ansöka om särskilt anställningsstöd. Har gjort det en gång men det hjälpte inte den gången. Jag tror att en arbetsgivare kan få 17.000/mån i anställningsstöd samt 3.000 för "kringkostnader". Idag så kan de också slippa arbetsgivaravgiften för mycket lång tid framöver. Undrar om stöden går att kombinera? I så fall är jag näst intill gratis arbetskraft.

Trots olika stödformer så verkar det ganska "nattsvart" på arbetsmarknaden just nu. Hmm...undrar hur jag på ett "snyggt" sätt ska klämma in "SAS" och "Nystartsjobb" i mina ansökningar? En sak till som jag funderar över är hur ska man förhålla sig om arbetsgivaren frågar om hälsotillståndet. Ska jag bara helt käckt slänga ur mig något i stil med att: "Det är väl som för andra gubbar i min ålder". Eller ska jag göra som jag egentligen vill? Nämligen berätta sanningen. "Jag har en mycket lindrig diabetes och är opererad för pankreascancer, men jag är frisk". Ja, hur gör man när frågan dyker upp? Det är frågan. Men ett jobb behöver jag. Den saken är ställd bortom allt tvivel.

23 juli 2007

I farfars värld

Jag får krupp av utvecklingen på bostadsmarknaden. Mina funderingar kring kostnaden per kvm på bostadsträtter ledde mig vidare till villor. I Gävleborgs län har villapriserna stigit med 54% de senaste sju åren. Snittpriset för en villa här ute på landet är idag över 7.000 kr/kvm och villapriserna har stigit med 7% de senaste månaderna, men i Staffans församling i Gävle är villapriset över 16.000 kr/kvm och ökningen 17%. Vart är utvecklingen på väg när en liten tvåa på Söder i Gävle kostar 600.000 kr? 600.000 begärs för 42 kvadratmeter! Pust, stånk och stön. Jag får fnatt! Ändå är det långt kvar till Stockholms nivåer. Där är snittpriset över 42 tkr för en lägenhet! Bostadsbrist förstås men vem har råd att bo? Ska inte boendet betalas? Är det någon ekonomimupp som har räknat ut att det inte är lönt att betala bostaden? Har någon räknat ut att det är privatekonomiskt lönsamt och tecken på en sund ekonomi att låna? Förmodligen är det så. Eller har jag missuppfattat något?

Jag lever nog trots allt i "farfars idévärld" som någon sa till mig i det förflutna.

21 juli 2007

785.000 kronor

Så mycket vill någon ha för sin tvåa i centrala Hudiksvall. Visserligen är den nyrustad men ändå. Jag tror jag kreperar! 785 tkr för en tvåa på 56 kvm! I Hudik! Månadsavgiften är bara 2.200 kronor men det blir i alla fall 14.000 kr/kvm. I jämförelse med den lägenheten så framstår tvåan på Öster i Hudik som rena klippet. "Bara" 100.000 för 52 kvm. Eller "bara" 1.923 kr per kvm. Månadsavgiften blir ju betydligt högre förstås. Hela 3.300 kronor.

Det är med en viss förtvivlan och lätt ångest jag inser att priset på små insatslägenheter även i "oattraktiva" områden såsom Sundsbruk, Härnösand och Vännäs håller på att skjuta i höjden. Visserligen från en "låg" nivå men nu förefaller priset på små tvåor ha fördubblats på bara några månader. Under året som gått steg priserna i Söderhamn och Hudiksvall kraftigt. Nu verkar turen ha kommit till resten av "mina intressesfärer".

Här sitter jag still på min ända och gör intet för att kapa åt mig en ny bostad medans tid är. När jag väl lättar från stolen så har säkert priserna nått en sådan nivå att jag inte längre har råd att bo. Villapriserna ska vi inte tala om. I Västernorrland har de stigit de mest i hela landet sist jag såg en redovisning. 11 procent har de stigit! När ska prisuppgången avta? Jag vill ju ha råd att bo!

Idag är det ...

Ja vad är det för dag egentligen? Jag klev upp redan 04.45 i morse. Sedan dess har jag inte haft många knops fart. Knappt ens styrfart har jag haft. Intet har blivit gjort. Frukost och kaffe har intagits. Snart är det dags för lunch och uppröjning i köket.

Det kan inte hjälpas men en hel del av förmiddagens tankar har upptagits av funderingar kring hur min brevvän, Kontext, med bloggen Grubblor från midjan av mellanmjölkens land har det, när hon försöker tugga och svälja den osmakliga måltid hon serverats. Från urinvägsinfektion till cancer på ingen tid alls. Läkarnas hantering av hennes urinvägsinfektion leder mina tankar till hur det var för min far för 40 år sedan. Från blåskatarr till cancer på ingen tid alls.

Egentligen behöver jag inte undra alls. Hon har det naturligtvis för djävligt. Ensam med en svår sjukdom och alla tankar. Intet kan vi andra göra. Intet annat än att finnas där om hon behöver oss.

18 juli 2007

Sommarkväll i Västergarn


När jag såg bilden så slog det mig att det kändes som om mycket, mycket lång tid förflutit sedan bilden på mina söner togs. Som om bilden är tagen i en annan tidsålder för länge länge sedan. Ändå har det bara gått fyra år sedan jag stod där på kajen i Västergarn med kameran i näven. Det var då.

Nu när jag tänker tillbaka känns det som om det var i en annan människas liv. Men det är samma människa. Och samma liv som fortsätter. Samma liv som fortsätter sin resa mot döden, men omständigheter och inriktning är förändrade. Själva förutsättningarna, för livet nu, är förändrade. När jag tänker tillbaka på händelser i det förflutna så förefaller det mig ofta gå en skarp skiljelinje mellan "då" och "nu". En skiljelinje som kanske inte är så skarp och tydlig som jag ibland tycker att den är. För "då" finns naturligtvis i allra högsta grad i mitt "nu" som påverkats och påverkas av mitt "då".

"Då" är tiden före operationen och "nu" är tiden efter operationen. Mitt liv och min syn på livet förändrades under en kort period före och efter den 31 januari 2007. Den påtagliga och konkreta insikten att livet är obeständigt gör att mitt "nu" är annorlunda än mitt "då" var före operationen. Kanske ska jag benämna 2007 som år 1 e.O.?

Tomt

Det är alltid på samma sätt. Det är likadant varje gång barnen lämnar huset efter att ha varit här en tid. Huset känns tomt och öde. Det tar ett par dagar innan jag vänjer mig vid att vara ensam i huset. Idag har yngste sonen rest med sin mor till Gotland. De blir där en vecka. Om han sedan kommer tillbaka hit vet jag inte idag. Om hans bror kommer hit vet jag inte heller. Ska jag sitta här och vänta på att han ska behaga meddela sina planer? Eller ska jag försöka hitta på något på egen hand under ett par dagar? Allt känns ekonomiskt osäkert och ytterst svävande just nu. Men jag fick ju ett efterlängtat varmt bad i alla fall.

17 juli 2007

Äntligen! Fesljummet vatten!

Peppar, peppar. Jag blåhåller tummarna för att beredaren ska ge mig varmt vatten nu. Jag testade att ställa om elementet från 3kW till 1kW och nu har jag i alla fall fått fesljummet vatten. Det kommer dock att ta sin tid innan temperaturen når 80°C. Si så där en 15 timmar tar det. Men jag har kanske vatten till ett sent kvällsbad eller ett bad i morgon bitti?

Jag håller mina tummar!

Attans också!

Inte fick jag något varmvatten inte. Visserligen löser inte säkringarna ut längre men något varmvatten produceras inte. Trodde igår kväll, eller hoppades, att det bara var frågan om tid innan jag skulle kunna få ett efterlängtat varmbad. Men i morse så var det fortfarande bara kallvatten i kranarna. Är det fel på elementet? Eller är det fel i "kopplingsrummet"? Varst då? Gråt och tandagnisslan. Blir till att koka vatten så att det åtminstone räcker till ett fesljummet bad idag. Man ska inte ropa hej innan man får varmvatten ur kranen. Jag tror jag blir tossig.

16 juli 2007

Arboga?

Tack, Retstickan! För ett ögonblick fick du mig att sluta ögonen och se en inre syn av hur jag vill att det ska vara i omgivningarna. Nu förstår jag att jag vill att landskapet ska se ut som det mälarlandskap där jag växte upp innan jag lämnade Svealand för Norrland.*ler*

En tanke slog mig. Arboga! En liten stad "mitt i smeten". Fann en 2-rums insatslägenhet för 15.000 kr och en månadsavgift på 2.752 kr på Blocket. Helt överkomligt. Hur ser det ut på arbetsmarknaden om jag sätter på mig sjumilastövlarna?

Från Arboga är kan jag arbeta i Arboga, Hallstahammar, Surahammar, Köping, Kungsör, Västerås, Eskilstuna och Örebro. 917 lediga jobb fanns det i dessa kommuner!

Sett ur arbetsmarknadssynpunkt, klimatet och priset för bostaden talar allt för Arboga. Men vill jag verkligen återvända till uppväxtens Mälardal? Tror jag blir tokig på all "tänk" jag hemfaller åt.

Kvällsbad?

Varmvattenberedaren har stått påslagen två timmar nu, utan att säkringarna gått eller jordfelsbrytaren löst ut. Fixat? Hm...det enda jag gjorde var att slå av strömmen och städa upp ovanpå beredaren. Jag tog bort frontplåten och kände lite på elkablarna. Sedan har den få stå i fred under helgen. Fukt på kablarna som dunstat bort? Jag har ingen aning. Men...peppar, peppar...än så länge går den. Outgrundliga äro elektricitetens vägar.

Nu ser jag fram emot ett varmt bad i kvällningen. Att värma vatten på spisen till disk och ansiktstvätt går an, men ett bad kräver andra volymer.

15 juli 2007

Arbete, bostad & HTML

I mitt sökande efter bostad så har jag funnit "prisvärda" (billiga) insatslägenheter i framför allt Sundsbruk, Härnösand och Vännäs. Hur ser då arbetsmarknaden ut inom ca. sju mils radie från dessa orter? Varför sju mil? Det har sagts mig att sju mil klarar man av att dagpendla. Blir avståndet längre så blir det "jobbigt" i längden. Jag har pendlat 5,5 mil enkel väg det senaste året och då vägen var bra och snabb. var det inget problem. Det handlar mest om att vänja sig.

Åter till frågeställningen.Hur ser arbetsmarknaden ut? D v s hur många lediga jobb finns det att söka i kranskommunerna kring de tilltänkta bostadsorterna?

Bor jag kvar här så når jag Gävle, Sandviken, Ockelbo, Bollnäs och Söderhamns kommuner. I dessa kommuner finns det idag 227 lediga jobb.

Från Sundsbruk räknar jag med att kunna jobba i Timrå, Sundsvall, Hudiksvall, Ånge, och Härnösand. Idag är det 230 anmälda jobb i dessa kommuner.

Från Härnösand kan jag jobba i Härnösand, Timrå, Sundsvall, Kramfors och Örnsköldsvik(?). Antalet lediga jobb är 310 i dessa kommuner.

Från Vännäs kan jag jobba i Vännäs, Umeå, Nordmaling, Bjurholm och Vindelns kommuner. Antalet lediga jobb i dessa kommuner är 238 stycken.


Det verkar vara egalt var jag bosätter mig. Antalet lediga jobb är ungefär detsamma för alla orter. Undrar varför jag kollar detta? Sedan 1999 är det "96 arbetsgivare har läst ditt CV senast 2007-06-26 kl. 18:34" som det står på min sida på Platsbanken. Det tycker jag säger en del om hur attraktiv jag är på arbetsmarknaden. Idag är jag knappast mer attraktiv med tanke på tilltagande ålder och de begränsningar som operationen har medfört ifråga om lämpliga sysselsättningar. Tror jag skiter i arbetsmarknaden och väljer bostadsort efter bostad och kringliggande miljö i stället.


Ps. Att detta inlägg ser ut som det gör beror på att jag försöker minnas hur jag handkodade hemsidor en gång i tiden. Detta sedan Kontext ställt frågor om formatering. Minnet är dåligt så jag får nog leta fram "Killer Web Sites" eller någon annan litteratur i HTML-kodning. Jag är ingen anhängare av att friskt blanda stilar och storlekar i ett dokument men ni får tåla det. Jag testar! Ds.

13 juli 2007

Semester?


Semester. Ja, smaka på ordet. Visst är det härlig sommarledighet i ordet som vi lånat in från latinet. För de flesta arbetande är det en efterlängtad period då de kan unna sig att göra något som bryter arbetsårets jämna lunk. För den arbetslöse kan ordet semester i stället bli en plågsam påminnelse om hur skör och bräcklig ekonomin kan vara. 20 % av svenskarna gjorde ingen semesterresa eller hade tillgång till ett fritidshus förra året. Hur många av dessa 20% utgjordes av arbetslösa? Jag vet inte, men märker idag hur tveksam jag är till att göra något "semesterliknande" under sommaren. Jag märker också att övergången från sjukpenning till aktivitetsstöd hotar min ekonomi under just det här årets sommarmånader. Normalt har sommamånaderna inneburit lättnader i ekonomin och medfört att det funnits ett visst överskott i plånboken. Ett överskott som medgivit kortare "semesterresor" då jag kunnat hälsa på släkt, vänner och bekanta. Men icke så i år.

Visst vore det trevligt att segla i Mälaren och åka motorbåt genom Stockholms skärgård. Eller att göra en husesynsresa längs Norrlandskusten för en okulär exteriörbeiktning av de intressanta hus jag funnit på Internet. Men i år präglas sommaren av stor osäkerhet kring intäkter och utgifter. Jag vet ju att pengarna på kontot täcker de räkningar jag fått så här långt. Men jag vet inte när mina två sjukdagar utbetalas. Och jag vet inte när mina tolv dagar med aktivitetsstöd utbetalas. Kommer de i slutet av juli, vilket jag hoppas, så kommer det att finnas ca 2.500 kroonor att leva på fram till nästa utbetalning i slutet av augusti efter överföringen av pengar till mitt "huskonto". Med en trasig varmvattenberedare under trappan så känns det inget vidare just nu.

Tänk om pengarna inte kommer förrän nästa månad? Jag vill inte hamna i kronogfogdens register med en betalningsanmärkning bara för att jag har oflyt med intäkter och utgifter under en sommarmånad. Snickare, sitt still på din häck och bliv vid din bäck! Bon ton roulez!

12 juli 2007

Perkele

Jordfelsbrytaren löser ut och varmvattenberedarens säkringar ryker. Jordfel! Blir till att bära in ved så jag kan värma vatten på spisen. Eller klura ut var felet är och försöka fixa det. Eller beställa hem en reparatör. Dä kôst dä.

Hjärtklappning

Idag höll jag på att köra in i sidan på en bil med en ung kvinna och ett barn i, när jag var iväg och handlade. Hon stannade vid stoppskylten i Totra som hon ska. Sedan körde hon ut rätt framför mig! Jag tvärnitade och tutade samt lyckades undvika att smälla in i hennes bakdörr eller bakparti. Varje sommar sätts hastigheten ned till 50 km genom Totra för det är många barn och andra som besöker badet. Hade tillåten hastighet varit 70 km som det är resten av året så hade vi smällt. Om hon hade tänkt korsa vägen i stället för att svänga vänster, så hade Wilma varit tillplattad i nosen nu.

Det är inte bara kärlek som ger hjärtklappning.

Man må schwettes nalta

Inte mindes jag att det var så jobbigt att klippa gräs. Efter att ha tankat klipparen så lyckades jag få igång den. Drog den efter mig genom det 25 – 30 cm höga gräset framför ladugården. Försökte jag skjuta klipparen framför mig så stannade den ofelbart. Men gick gjorde den så länge jag drog den efter mig. En fantastisk maskin! En vanvårdad Klippo av årsmodell 1987 med en Briggs & Stratton motor på 3,5 hk. Trots att den gör tjänst både som jordfräs och slåtteraggregat så går den stånkande och frustande år ut och år in. Den bara går och går! Det kan man inte säga om dess husse. Efter tjugo minuter så började je schwettes nalta och känna att mina krafter sinade. Konditionen är verkligen urusel! Nu är det bara sju - åtta gånger så mycket kvar att klippa. *suck* Men jag ska väl ha något att göra och gnälla över i morgon också?

Jämrans trötthet

Det är ett elände att jag inte kan sova på nätterna. Igår kom jag i säng före midnatt men jag vaknade halv fyra i morse. Försökte somna om. Gav upp kvart över fyra och gick upp. Jag är trött! Trött och nu än mer trött. Tröttare än tröttast. Vad hjälper det att försöka sova en stund i soffan när jag ständigt får spring i benen av tankarna på kaffe, arbete, hus och lägenhet. Kollade genom lediga platser i Västmanland, Dalarna, Uppland och Gävleborg igår. Sedan fortsattes det med att söka bostad. Hus och lägenheter i Gävleborg, Västernorrland och Västerbotten.

Det finns fina hus. Hus som ser välvårdade ut. Åtminstone om man ska tro fotografierna av utsidorna. Igår fann jag ett stort hus i Norrfors, 35 km från Nordmaling. Tre lägenheter fördelade på 300 kvm. Pris 250.000 kr. Hade jag haft en drös med barn och barnbarn kunde det kanske ha varit ett alternativ. Då kunde de få låna lägenheterna på övervåningen om de hälsade på, medan jag huserade i tre rum och kök på 150 kvm i bottenplanet! Men Norrfors? Känns ungefär lika långt från allting som Resele. Om huset i Norrfors är stort så är banvaktsstugan Olstorp i Tvärålund desto mindre. Liten stuga och fin! Samt billig vill jag minnas. Billig? Nja. Priset per kvm är ju ca 2.000 kr högre än för "hyreshuset" i Norrfors. Så vad som är billigt eller inte kan ju diskuteras från olika infallsvinklar. Undrar vilken driftskostnad det är för ett vedeldat hyreshus? Hmm...ksnske är jag en fena på att vara hyreshaj? Frågan är dock om jag ska bo i hus överhuvudtaget?

Lägenhet är nog det mest realistiska alternativet. Tyvärr. Var hamnar jag då? Sundsbruk? Härnösand? Vännäs? Gudarne vet.

11 juli 2007

Vad kan man lita på?

Den 26 juni fick jag besked från Försäkringskassan att mitt aktivitetsstöd skulle bli 223 kr per dag. Dagen därpå, den 27 juni, kom ett ändringsbeslut. Min ersättning skulle bli 596 kronor fr o m den 25 juni. I går kom så ytterligare ett ändringsbeslut. Nu ska min ersättning vara 642 kronor fr o m den 2 juli! Har jag då 596 kronor per dag mellan den 25 juni och den 2 juli? Eller är det en "karensvecka" som gäller? Jag tror jag blir kollrig i skallen. Vilket beslut kan man lita på?

Nu har jag i alla fall fyllt i en "försäkran" för perioden 25 juni – 10 juli. Ska bli spännande att se om ersättningen utbetalas i slutet av månaden och om den räcker till nästa utbetalningsdag. Måtte elräkningen vara "överkomlig" denna gång.

Flytkorvar & sjunkbomber

Från diarré och flytkorvar till sjunkbomber. Den ena dagens tarm är inte den andra lik. Men idag skiner solen!

10 juli 2007

Bygga hus? Ett skithus!

Fan också. Här har jag virrat runt och letat efter min bok om hur man bygger lerhus. Men inte fann jag den *suck*. Den dyker säkert upp. Därom är jag fullt och fast övertygad. Det vore väl häftigt att bygga ett lerhus av lera, halm och hästskit? Ett skithus! Kanske ett litet växthus? Eller åtminstone en friggebod?

Nåja...ska jag vara riktigt ärlig så kommer nog lerhuset att stanna i fantasins värld. Det är för sent i livet känns det som.

Sexiga skinkor

Där låg jag bekvämt slappande i soffan, mumsande på mitt wienerbröd, sippande på mitt kaffe och zappande mellan TV-kanalerna när träningsmaskinen Orbitrek Elite visade sig. Inte visste jag att man ska gå baklänges för att få sexigare skinkor. Det är sant! Det påstods det i alla fall i reklamen. Nästa gång jag ser någon gå baklänges så vet jag varför. Jag undrar om kräftgången i mitt liv har givit mig sexigare skinkor och inte bara slappa och skrynkliga skinkor? Ursäkta, men jag tvivlar.

Grå morgon

Igår gick jag till sängs klockan halv tio. Vaknade halv fyra i morse och var tvungen att gå på toaletten. Diarré! Somnade i alla fall om och vaknade halv åtta. Trots att jag sovit så länge så känns kroppen trött och tung. Den har inte vaknat än.

Jag vet att vägen ut går via ett jobb men var finna ett? Innerst inne är jag övertygad om att jag aldrig mer kommer att finna ett "riktigt" jobb. Jag kommer förmodligen att pendla mellan arbetslöshet och tillfälliga anställningar samt arbetsmarknadsåtgärder, resten av mitt liv fram till pensionen. Vad hjälper det att jag är "nästan gratis" arbetskraft? Ser mig ingen väg ut och bort härifrån. Inte blev det grå morgonhumöret bättre av att läsa nedanstående pressnotis från Amnesty till morgonkaffet.

"Steningen av Ja'far Kiani är en avskyvärd handling, säger Amnesty i ett uttalande på måndagen och kräver att avrättningen av hans medåtalade inte verkställs.

Trots starka protester från människorättsorganisationer och flera utländska regeringar stenades Ja'far Kiani till döds den 5 juli. Han dömdes till döden tillsammans med Mokarrameh Ebrahimi för elva år sedan för att de hade haft en utomäktenskaplig förbindelse och avrättningen var ursprungligen planerad att verkställas offentligt den 17 juni, men provinsens högste domare ingrep då och beordrade att avrättningen skulle stoppas.

Ja'far Kiani och Mokarrameh Ebrahimi har suttit i fängelse i Choubin i Takestan i västra Iran i elva år. Parets två barn uppges befinna sig i fängelset tillsammans med modern. Efter avrättningen av Ja'far Kiani finns det nu stor tisk för att även Mokarrameh Ebrahimi kommer att stenas till döds.

Omvärldens protester mot att Iran verkställer steningsdomar har varit mycket starka under flera år. I december 2002 infördes ett tillfälligt stopp mot stening och ett lagförslag om att förbjuda stening överlämnades till Irans högste ledare Ayatolla Khamenei, något beslut har dock inte fattats. Den 21 november 2006 förnekade den dåvarande justitieminister i Iran, Jamal Karimi-Rad att steningar förekom i Iran, detta trots att två personer hade stenats till döds i maj 2006. Enligt Amnestys uppgifter sitter idag minst sju kvinnor och en man i iranska fängelser, dömda till döden genom stening.

Amnesty motsätter sig dödsstraff i alla fall, det är ett grymt , omänskligt och förnedrande straff. Att avrätta någon genom stening är särskilt grymt. och särskilt avsett för att orsaka så mycket lidande som möjligt. Fången grävs ner till midjan, om det är en man, och till brösthöjd om det är en kvinna. Stenarna som används ska vara "lagom" stora så att processens blir utdragen och inte dödar omedelbart."

Jag kännner mig nedstämd och modstulen idag.

09 juli 2007

Eldarväder

"The sky is crying"...gnällde Rice Miller (Sonny Boy Williamson nr 2) fram i munspelet. "Himlen gråter", sjunger Per "Peps" Persson. Sant. Himlen gråter och den har gråtit länge nu. Kallt och uschligt är det idag. Eldarväder!

08 juli 2007

Diskterapi enligt Sisyfosmetoden


Disk förökar sig under natten meddelst delning. Ny disk på bara några få timmar. Ständigt ny njutning! Ett nutida straff för Sisyfos!

07 juli 2007

Diskterapi enligt Bagarberta



Låt dina händer smeka genom löddret... känn de olika strukturerna och formerna... känn den glatta ytan då det är rent - skölj torka av bänken släpp ut vattnet - låt alla dina bekymmer följa med diskvattnet - NJUT!

Gråmorron

+14°C och regn. Idag igen. Undrar om det varit ett helt dygns uppehållsväder de senaste veckorna? Minns faktiskt inte. Däremot minns jag att jag en förmiddag eldade i kakelugnen för att det kändes rått och kylslaget i huset. Idag är det åter eldarväder. Mängden regn som fallit här är nog ändå inget mot det regn som fallit över mellansonen på hans cykelsemester. Först var de dyngsura i Småland och nu är de dyngsura i Skåne. Surt, surt, surt.

Idag är jag trött som en röd gris. Om nu röda grisar är trötta grisar och inte bara kokta grisar.

05 juli 2007

1.360.000 kronor

Så mycket betalade en "galen" engelsman för en grottbostad med stenväggar utan el och vatten. Grottan har en dörr in i en sandstensklippa. Eldstad, sovrum och vardagsrum är uthuggna ur klippan. Grottan var senast bebodd på 1940-talet och såldes sedan den förre ägaren dött.

"Britterna är inte riktigt kloka", sa Obelix. Ibland är jag böjd att hålla med honom. Var hittar jag sandstensklippor som lämpar sig för en grottbostad?

Täysjyvä

Idag har det verkligen varit en hemsk dag. Högt blodsocker och en trötthet som inte vill lämna kroppen. Jag vet inte om tröttheten beror på blodsockervärdet eller om den kommer sig av att jag "grubblat" över hur framtiden ska bli. Inte försvann tröttheten trots att jag sov en stund på förmiddagen. Men den lättade något.

Eftermiddagen har mest gått åt till att undersöka om det finns hus och lägenheter i passande lägen och prisklasser. Ju mer jag surfade runt på Hemnets hemsida desto längre mot norr kom jag. När jag nått trakten av Piteå så gav jag upp. Det är inte helt lätt att hitta rätt boende men utbudet av billiga hus är stort i "oattraktiva" lägen. Många hus är "renoveringsobjekt" lite vid sidan av allfarvägen. Sådana hus går fetbort. Men det finns många "intressanta" hus i Höga kustenområdet. Än fler i närheten av Kramfors.

De hus jag minns bäst just nu är det lilla huset i Resele, ett litet billigt hus i Banafjäl, ett litet hus i Hällnäs och en fd. församlingslokal(?) i Håknäs. Husen i Resele, Banafjäl och Hällnäs är små enplans villor med källare som passar en liten skrynklig gubbe under hans sista år. Det lilla moderna huset i Banafjäl kostar dessutom bara 120 tkr! 5 tkr mindre än huset i Resele! *ler* Men huset i Hällnäs har en nyinstallerad pelletspanna!

Det mest spännande huset är nog församlingslokalen i Håknäs, Nordmaling. Ett hus med möjligheter för den "kreative". Dessutom renoverades det för 25 år sedan och ser "asbra" ut invändigt. Åtminstone på fotografierna. Men kräver ombyggnad av kök och byggnation av badrum samt tvättstuga om det ska fungera som privatbostad.

I den mån driftskostnaden är känd verkar de flesta småhusen ha en driftskostnad på 30 – 35 tusen om året. Då infinnner sig frågan om jag har råd med att bo i ett hus? En 2-rums insatslägenhet i Holmsund kostar 80.000 kr och månadsavgiften är 2.887 kr. Exkl hushållsel. Att hyra en lägenhet är generellt dyrare per månad. Men, men...har jag råd att bo?

Danske bolån erbjuder en enkel "omvänd boendekalkyl" där man ska skriva in den månadskostnad man vill betala (3.500 kr), inkomst och kontantinsats. Oavsett vad jag skrev så medgav inte ekonomin köp av eget boende. Det kvittade om jag tjänade 13.000 eller 20.000 i månaden. Det kvittade om jag lade 15.000 eller 150.000 i kontantinsats. Jag har inte råd med eget boende! Å andra sidan så uppfyllde jag de ekonomiska villkoren för att få hyra önskade 2-rumslägenheter i Hudiksvall. Trots att jag angav 13.000 som inkomst. Hyra har jag råd med, men köpa bostad har jag inte råd med. Enligt Danske Bolån.

Jag gjorde också en boendekalkyl hos Handelsbanken på ett hus som kostade 175.000. Minns jag rätt så skulle boendekostnaden bli 3.064 i månaden om jag lånade 90% av priset. Men jag har väl inte råd...suck.

Nu ska jag grubbla vidare över en pizza. Täysjyväpizza!

04 juli 2007

Njutning

Jag har njutit. Nästan alla bestick, flata och djupa tallrikar, "hundskålar" och glas står i diskstället. Pojkarna och jag vet verkligen hur man skapar njutning åt diskens häxmästare. Nu har vi ätit Spagetti Bolognese. Jag ska ta en sväng förbi soffan.

Sedan ska jag njuta igen i detta evinnerliga kretslopp.

En fundring

Redan tidigare har jag haft funderingar på att lägga om min ekonomi. Eller snarare lägga om min obefintliga ekonomi. Bara som ett test inför framtiden.

Detta skulle ske genom att jag beräknar hur mycket pengar det blir att leva på varje månad om jag lever på min förväntade pension. Idag är den förväntade pensionen vid 65 års ålder 10.300 kr/mån. Det blir 123.600 kr om året före skatt. Grundavdraget är 25.500 kr. Kvar att skatta för blir 98.100 kr. Skattesats inkl. begravningsavgift är 32,57%. Skatten som ska betalas blir 31.951 kr. Kvar är då 66.149 kr + 25.500 kr. Det ger 91.649 kr i årlig pension efter skatt. Eller 7.637 kr/mån. Å det ska man leva på!

Nu är det i alla fall uträknat. Kanske är det dags att sjösätta planerna på "lev på din pension"?

Regn ute och regn inne

Det regnar. Inte bara ute utan även inne i mitt sinne. Grå åskmoln drar fram mellan tinningsloberna. Igår fick jag besked från Försäkringskassan att min ersättning från borgarpackets jobb- och utvecklingsgaranti blir 223 kr/dag. Snacka om fritt fall! Jag trodde i min enfald att jag fortfarande var kvalificerad för den högsta ersättningen – 680 kr/dag. Idag kom det ett ändringsbeslut. Jag kommer att få 65 % av ersättningen. Eller 596 kr/dag i fortsättningen. Från 680 kr till 596 kr. Det blir brutto 1.765 kronor mindre att leva på per månad. Efter skatt blir det 1.120 kronor mindre i plånboken. Undrar var jag ska ta't?

Tydligen räknas tidigare ersatta dagar, (A-kassa och aktivitetsstöd) retroaktivt. Detta kände jag inte till. Jag hade naivt kalkylerat med högsta ersättningen i ytterligare 450 dagar eftersom jag har barn under 18 år. Men så blir det icke. Det blir till att göra ytterligare ett par hål i livremmen och snörpa åt.

Så då blir det en "tankesväng" till. Var spara eller hämta hem penningarne? Svartjobb eller flytta?

03 juli 2007

Hört och sett den 2 juli

I gårdagens Rapport fick regeringen kritik från arbetslivsforskare (IFAU) för sin ensidiga satsning och fokusering på ungdomars arbetslöshet. Efter den 1 juli får den som anställer någon mellan 18 och 24 år halverad arbetsgivaravgift. Forskarna tyckte att satsningen ska vända sig mot dem som har det svårt på arbetsmarknaden.

En "ungdom" mellan 18 och 24 år går i genomsnitt arbetslös 57 dagar innan han/hon får en ny anställning. För en person i kategorin 55+ tar det i genomsnitt 214 dagar innan han/hon får nytt jobb, enligt Rapports undersökning.

Hur många dagar i genomsnitt går då en person i kategorin 59+ arbetslös?

02 juli 2007

Kära läsare


En tacksamhetens ros till Er mina kära läsare för att Ni läser och kommenterar! Ni lyser verkligen upp min tillvaros trista grå dagar.

Löftenas land – The Killing Floor

Igår kväll var det dags för ännu ett avsnitt i serien "Löftenas land". Fem miljoner svarta kom från bomullsfälten i sydstaterna med en dröm om ett nytt liv. De reste från Mississippi och Alabama med drömmen om ett människovärdigt liv i "The Promised Land".

En redan framgångsrik Chester Arthur Burnett – Howling Wolf – kom farande till Chicago i en splitterny bil, med 4.000 dollar och ett skivkontrakt på fickan. Han var definitivt ett undantag.

Majoriteten kom med tåg eller buss. Florida Denton klev av bussen med 10 cent i skon och inget i fickorna. Jobb fanns det alltid. Särskilt för dem som kom från Mississippi. Om inte annat så fanns det alltid jobb i tvätterier eller på slakthusens "Killing Floor".

Killing Floor

I should'a quit you, long time ago
I should'a quit you, baby, long time ago
I should'a quit you, and went on to Mexico

If I ha'da followed, my first mind
If I ha'da followed, my first mind
I'd'a been gone, since my second time

I should'a went on, when my friend come from Mexico at me
I should'a went on, when my friend come from Mexico at me
I was foolin' with ya baby, I let ya put me on the killin' floor

Lord knows, I should'a been gone
Lord knows, I should'a been gone
And I wouldn't've been here, down on the killin' floor

by Chester Burnett a.k.a. Howlin' Wolf

De migrerande svarta som kom till friheten i Chicago upptäckte efter några år, att de hade jobb och tjänade pengar, men de var instängda i ett getto – South Side Chicago – där livet t.o.m. var farligare än i det öppet rasistiska Alabama. De bodde som råttor i fallfärdiga ruckliga hyreshus söder om 63rd Street utan möjlighet att flytta. Försökte de flytta så utsattes de för förföjelse av sina vita "grannar". En äldre vit kvinna berättade att åsynen av "negroes" i området gjorde henne yr och illamående. 1960 var Chicago den mest segregerade staden i USA och medborgarrättsrörelsen spirade i staden.

Jag har ofta funderat på om det skapats "bra bluesmusik" efter ca 1960. Musik med "nerv" och artistens personliga uttryck. Musik som inte bara är en inlärd upprepning av andras blues. Givetvis är det så, att med förändringar i samhället så förändras också musiken och dess innehåll. Men den tanken får bli föremål för en egen "grubbla" någon gång i framtiden.

01 juli 2007

En ordentlig gubbe?


Idag ställde jag mig vid diskhon och diskade efter middagen medan kaffbryggaren puttrade i bakgrunden. Jag som annars inte brukar diska, innan allt porslin i skåpet är slut, diskade direkt efter det att vi ätit färdigt. Nu undrar jag om jag håller på att bli en ordentlig gubbe? Eller var det undantaget som bekräftar regeln?

Kanske håller jag på att bli sjuk?