30 juni 2007

Nyordning


I morgon den 1:a juli får Sverige 16 nya lagar och 44 nya förordningar. Undrar om "krångelsverige" verkligen blir mindre krångligt under borgarnas styre?

För arbetslösa, sjukskrivna och andra utsatta grupper stundar i varje fall kärvare tider. Det är lätt för makten att sparka på dem som redan ligger.

Det måste hända nå't

Hela våren har en av mina bröder gått omkring och klagat över att det inte händer något i livet. Jag har mest uppfattat det som ett utslag av rastlöshet i en ny situation. Jag har tänkt att hans tankar på att bygga båt eller husbåt haft sin grund i en livslång vana att ständigt vara i farten på fritiden. Det har varit fotboll och ishockey. Både som spelare och tränare av herr-, dam- och juniorlag. "Det händer inget i livet", klagade han. Sysslolösheten är svår att bära.

Hux flux blev han nyligen med båt. Ett renoveringsobjekt. Efter detta har han varit som uppslukad från jorden, säger modern. Ett mirakel, säger jag. Äntligen har han ett projekt! Nu tror jag inte att den träfolka han skaffat är i lika dåligt skick som den segelbåt jag fotat, men förhoppningsvis räcker hans projekt längre än en sommarfluga.

Tror jag måste ta en sväng förbi vid tillfälle och se hur en åtta meter lång Folkbåt tar sig ut när slöjdläraren har renoverat.

Cykel på vift

Detta är min cykel. Innan den for iväg på semester. Först for den till Stockholm per bil. Sedan for den iväg på semester mot Skåne. Mellansonen lånade min cykel för att tillsammans med en kamrat cykla från Stockholm, genom det småländska regnet, till Skåne. De hade inte räknat med dåligt väder. Eller också struntade de i väderleksutsikterna. Kanske är det alltid sol och värme i deras sinne? Eller också saknar de varje förmåga till planering? Sonen drog iväg utan ombyte med undantag av ett gäng kalsonger fastknutna på pakethållaren. En presenning i stället för tält och en bunt varma koppen istället för riktig mat. Men så blev de blöta och frusna också. Sist de hördes av var de i Hjo och hade tagit in på ett vandrarhem samt ätit riktig lagad mat. Avbryta semestern? Aldrig i livet. Det ska mer till än lite väta och kyla för att stoppa dem. Mot Skåne på cykel och sedan tåget tillbaka till Stockholm. Därefter väntar Kalix och en bluesfestival. Sommarprogrammet verkar vara löst och studentikost planerat.

Avundsjuk blir jag på deras lättsinniga sätt att tackla problemen.

28 juni 2007

Pettson & jag

"Jag vet att jag är en ordentlig gubbe", säger Pettson. "Jag vet att jag hängde repet på den spiken på väggen" säger han oh pekar på en spik. "Nu hänger inget rep där. Är det du Findus som har tagit repet?", fortsätter han. "Gubbe, det har aldrig hängt något rep på den spiken. Repet ligger i däcket under bänken. Du har själv lagt det där", svarar Findus.

Pettson och jag är släkt. Jag vet att jag är en ordentlig gubbe. Ändå är inre och yttre oreda ett signum för mitt liv.

27 juni 2007

Exalterad är jag!

Jag känner mig upprymd och glad. Det har hänt saker på arbetsmarknaden! Äntligen dök det upp ett jobb som jag kan söka. Ett jobb som jag är väl kvalificerad för. Det finns t.o.m. två jobb att söka, men det är bara det ena av dem som jag hemskt gärna vill ha. Det andra verkar inte lika skoj.

Jag vill ha...vill ha...vill ha jobbet som transportledare. Trots att det bara är ett vikariat och innebär att jag ska arbetspendla 20 mil om dagen. Ska bara studera platsannonsen noggrannare, kontakta AF och fila på en ansökan. Sedan ska jag på anställningsintervju! Eller ska jag inte?

Vem anställer en gammal gubbe?

Det är obegripligt

men nu går bilen som den ska. Lite Ki-Akut i tanken för rengöring av bränslesystemet och bilskrället startar snällt. Inte rycker hon vid kraftigt gaspådrag heller. Var det bara "skit i förgasaren" som var problemet? Jag vägrar tro att felet är så enkelt.

Det är något märkligt med bilar. De är som kvinnor. Helt obegripliga.

26 juni 2007

Sweet Home Chicago

’Sweet Home Chocago’ är en låt som varje bluesband har på sin repertoar. Lite grann av ”When The Saints Go marching In” i bluessvängen. En låt som gett klirr i kassan till den som äger rättigheterna. Mannen som äger rättigheterna har inget med låtens tillkomst att göra. Har ni hört eller läst det förr?

Han, Stephen LaVere, är inte ens släkt med Robert Johnson. Johnson är bluesmusikern som sålde sin själ till Djävulen och spelade in ’Sweet Home Chicago’ 1936. Johnson dog fattig 1938, efter att ha druckit ett glas whiskey som spetsats med stryknin.

1973 övertalade LaVere, Johnsons äldre halvsyster Carrie Thompson, att dela royaltyn med honom. Ett avtal som gav en slant både till LaVere och Thompson's arvingar. 1990 gav Columbia ut CD-boxen ’The Complete Recordings’’. Boxen blev världens mest sålda bluesskiva genom tiderna med över en miljon sålda ex istället för de beräknade 20.000. Efter skatt kunde LaVere och Thompson dela på 2,6 miljoner dollar. Idag går hälften av intäkterna till LaVere och den andra hälften till en pensionerad lastbilschaufför som bevisade i rätten att han är Johnsons ”out of wedlock son” . Det där sista får ni översätta själva. Ni har väl fantasi?

Det verkar alltid vara någon annan än artisten eller upphovsmannen som tar stålarna. Har vi hört eller läst det förr?

Källa bl.a.:
”'Sweet Home Chicago’ leaves sour taste for some” som Steve Knopper skrev i Chicago Tribune den 30 maj 2002. (http://www.knopps.com/CTSweetHomeChicago.html)

24 juni 2007

Löftenas land

så heter serien om migrationen från Mississippi till Chicago. Såg det andra avsnittet i kväll. Skitbra serie, tycker jag, för den ger en fyllig bakgrund till den svarta bluesmusikens texter och uttryck.

"Oh baby, don't you want to go
Back to the land of California, to my sweet home Chicago"
Sweet Home Chicago* (Robert Johnson)

För att ta sig mot friheten i norr kunde man ta ett godståg. Eller "the Peavine" till Memphis. Eller kanske lösa en biljett på "the Dog" (Greyhound bus). När "the Mason-Dixon line" passerades i Cairo, Illinois fick man sitta var man ville i bussen. I Chicago hamnade de flesta i South Side. En medverkande berättade att han hade 6 dollar i månaden som "house boy" på plantagen. I Chicago fick han jobb 30 minuter efter ankomsten och lönen var 25 dollar i veckan. Dessutom nekades de inte rösträtten! Chicago var "the Promised Land".

"I didn't need no steamheat by my bed
'Cause the girl I had kept me cherry red.
But I left that town. Yes, I left that town.
When I left out of S:t Louis. You know I was Chicago bound."
– Chicago Bound, Jimmy Rogers –

Chicagos dragningskraft var stor!

* "Sweet Home Chicago" is a popular blues standard in the twelve bar form. It was first recorded and is credited to have been written by Robert Johnson.[2] Over the years the song has become one of the most popular anthems for the city of Chicago, Illinois, despite ambiguity in Johnson's original lyrics.

Johnson recorded the song during his first recording session in November 1936, and it was released on Vocalion Records (Recording Number 03601). He gives a stirring performance, with a driving guitar rythym and a high, near-falsetto vocal. It was a limited release race record, and was not a big-seller. The song's popularity grew only after Johnson's death in 1938.

Skriver Wikipedia: http://en.wikipedia.org/wiki/Sweet_Home_Chicago

Gasade bilen

Kopplade in motorvärmaren. Inte hjälpte det. Drog mig till minnes att jag sett en burk med startgas någonstans. Efter en stunds letande fann jag en nästan tom burk. Gav Wilma en dos gas rätt in i lungan. Då startade hon! Jag undrar om det kan vara kallstartsanordningen som djäklas? I så fall vill inte bilen starta för att den får för mycket bränsle och blir "sur". Får nog åka omkring med startgas i bilen. För säkerhets skull.

Dessutom rycker bilen till när jag ger kraftig gas. Kan det bero på skit i insprutningen? Blir till att köpa en flaska STP och slå i bensinen. Ska testa i morgon.

För övrigt så ösregnade det när jag lämnade affären. Skjortan var som ett läskpapper. Skönt är det med en brasa i kakelugnen idag.

En följetong

Bilen vill inte starta idag heller. Jag körde den igår och parkerade den som vanligt. Nyss när jag skulle starta bilen för att åka till affären för att kompletteringshandla så vill inte skrället vara med längre. Hjälpte inte att torka ur fördelarlocket. Bilfan vill bara inte tända till. Å jag som behöver bilen i morgon. Ska startproblemen bli en följetong innan jag kommer in till stan och får fatt på nya tänddelar?

23 juni 2007

Irriterad

Idag är det inget vidare. Jag är irriterad och less på skrället. Igår polerade jag av oxidationen på lacken och vaxade bilen. Idag ville inte skrället starta. Lite slipning i fördelarlocket hjälpte. Bilen startade. Då såg jag att ett rör i kylsystemet rostat sönder. Det drippar och droppar från det! Har det rostat sönder efter bara 25.650 mil? Hatar att behöva skruva i bilen. Ändå är det bättre att göra det nu medan det är sommar. Minns ännu har det var att ligga under en bil i snöstorm och byta startmotor. Ett helvete var det! Under de år som vi haft Wilma så har vi bara kört och lämnat henne på service. Sedan har vi bara kört än mer. Så ska det vara! Bilar ska bara fungera!

Blir till att göra omprioriteringar nu. Tändstift, tändkablar, fördelarlock, rotor och ett rör. Blir säkert ett par tusen spänn innan det är klart. Jag som hade räknat med att beställa fotopapper och kemikalier till höstens övningar. Men det blir inget beställande. Inte just nu i alla fall. Usch, va less jag är.

22 juni 2007

Midsommar

Idag är det midsommarafton. Den dag då sommaren står på sin prunkande höjdpunkt. Årets längsta dag är tillända och snart viker ljuset för nattens mörker. Från och med nu så blir dagarna kortare och kortare. Innan man vet ordet av så är hösten här. Min sommar vart tog du vägen?

En stillsam midsommarafton framför TV-n. Har sett det första programmet av fem om migrationen från Mississippi till Chicago under åren 1940 - 1960. Tyvärr minns jag inte seriens svenska titel. Kan det ha varit "Det utlovade landet"? Den engelska titeln är i alla fall "The Promised Land" och handlar om 5 miljoner svarta amerikaners dröm om ett värdigare liv i frihet. Visas på Kunskapskanalen. Rekomenderas varmt. Säger jag som är insnöad på amerikansk bluesmusik *ler*. Ha det gott världen!

21 juni 2007

Köpt sysselsättning

Drog mot Micro i Valbo. När jag körde E-4:an söderut så körde jag länge med hakan mot bröstet. Mil efter mil, med bil efter bil, som Ville, Valle och Viktor sjöng en gång i tiden. Bilkön var säkert på väg mot norr för att uppleva midnattsolen på årets längsta dag. T o m en Hummer kom på väg norrut. Undrar om föraren sett filmen "how to drive a hummer in iraq"? Det har inte jag trots att jag lämnat över filmen till sonen för att han skulle visa mig den på sin dator. Vi har som helt olika dygnsytm. Min son och jag.

Handlade mig lackrengöring, rubber, billack och en uppsättning lampor. Jag har köpt mig helgsysselsättning.

20 juni 2007

Fixat

Efter att ha letat reda på fd. hustrus eminenta sladdlösa borrmaskin. liten borr och en grispitt så var det dags för en dust med låscylindern. Innan jag började så kände jag på "klacken" med polygripen. Klacken rörde sig! Efter lite juckande fram och tillbaka på klacken, så kunde jag konstatera att låset funkar igen!

Lite 5-56 och våld löser det mesta!

19 juni 2007

Bilskrälle!

Ibland känns det trist. Cylindern i bagageluckan vill inte vara med mer. Det går inte att låsa upp bakluckan utifrån. Det går inte att vrida om cylindern. Jag blir så less på bilskrället och alla "småfel" som dyker upp på skrothögen. Felen kommer krypande – det ena efter det andra. Är det inte en vajer i förarsätet, så är det bakrutetorkaren. Eller som nu låscylindern till bakluckan. För att inte tala om all rost som kommer på bakluckan och den vänstra sidan. Har inte bilfabrikanterna insett att vi fattiga konsumenter vill ha underhålls– och felfria bilar? Nog tycker jag att en låscylinder ska hålla skiten och slitaget borta under de första 20 åren av bilens livslängd. Eller åtminstone 30.000 mil. Det är väl inte för mycket begärt?

Lyckades i alla fall avlägsna "klädseln" på insidan så att det gick att få upp bagageluckan. Men att få bort cylindern på ett vettigt sätt går inte. Det är klart att det går, men jag vill inte åka omkring utan cylinder. Skulle naturligtvis ta bort den om jag visste att jag klarade av att reparera den. Nu vet jag inte. Ser den ut invändigt som en ASSA låscylinder? Eller går den inte att "lägga om"? Måste jag köpa ny cylinder? Just nu har jag dränkt in cylindern med 5-56 och SAE-20 olja. Får se om det kan rengöra och lösa skiten.

Jag är frisk

Idag på morgonkvisten var jag till familjeläkaren. Resultatet av besöket blev att jag är frisk. På måndag ska jag till Arbetsförmedlingen för att anmäla mig som arbetssökande. Visserligen med vissa reservationer ifråga om arbetsuppgifter, men ändå arbetssökande.

På ett sätt känns det helt okej. Jag känner mig pigg och "frisk" och behöver finna ett jobb. Å andra sidan så insmyger sig en viss besvikelse över att han inte föreslog sjukskrivning fram till augusti. Förra gången jag var till honom talade han om sjukskrivning över sommaren och på något sätt hade jag nog ställt in mig på en "ledig" sommar inför dagens besök. Nu förändras allt. Jag kommer t.ex. inte att kunna resa någonstans i sommar. Som arbetslös ska man befinna sig i hemmet. Eller få tillstånd av AF att resa. Dessutom är jag en smula orolig för hur de förändringar som regeringen har infört kommer att slå mot mig. Jag vet ju inte om jag ska stämpla eller om jag ska återgå till fd. aktivitetsgarantin. Det innebär också att jag kommer att börja ta av mina 450 "stämplingsdagar". För jag har väl 450 dagar? Det blir en hel del nyheter att sätta sig in märker jag.

Men samtidigt med alla dessa tankar kring konsekvenserna av dagens beslut, så insmyger det sig en lättnad. Jag är frisk och det är startskottet för ett "normalt" liv.

18 juni 2007

iTunes Radio

Jag glömmer oftast bort att "all världens musik" bara finns en knapptryckning bort i iTunes. I kväll har jag lyssnat en smula på "African Music Radio". Tror det fanns 110 stationer som spelade "internationell" musik. Lessnar man på en station så är det enkelt att med ett klick byta station och världsdel. Det finns musik för alla smaker tror jag. Men någon station som spelade strupsång hittade jag inte i kväll. Den finns säkert för den som söker. Men en "Tibetan Buddhist Internet Radio" finns. Och en station med "Bollywood Music" för den intresserade. Internet för in hela världens musik in i mina Altec Lansing högtalare. Idag är jag glad för att jag var "kräsen" när jag valde högtalare. Ljudet är bra. Särskilt med tanke på priset.

Att sonen flinar och undrar vad det är jag lyssnar på står jag ut med.

Mbube

Willie Mae 'Big Mama' Thornton hävdade att allt hon fick för sin inspelning av "Hound Dog" (1953) var $600. Trots att inspelningen sålde i 3 miljoner ex. och toppade R'n'B-listan i USA. Willie Mae dog ensam i största misär i ett rum på ett pensionat i Los Angeles.

Härom dagen såg jag filmen "A Lion's Trail" som handlade om åratals kamp för att den sydafrikanske kompositören Solomon Linda skulle erkännas som kompositör och få royalty för sin låt "Mbube" eller "The Lions Sleep Tonight" som den döptes till när kompositören George Weiss snodde melodin och satte text (tio ord) till den. Journalisten som drev kampen för Linda hade räknat ut att den sammanlagda tiden som melodin spelats i amerikansk radio var 285 år. Speltid som hela tiden gav skivbolaget och "kompositören" Weiss en jättehög med penningar. Pengar som han behöll för egen del, utan att skämmas det minsta, medan den ena av Lindas döttrar dog fattig i AIDS utan medicinsk hjälp.

Linda dog totalt utfattig 1962 men kampen ledde till slut till att hans arvingar fick del av det amerikanska skivbolagets inkomster, närmare 45 år efter hans död. Filmen fick en Emmy. Visas den 21 jun i SVT. Se den!

16 juni 2007

Sudden har vaknat

Vad lite det behövs för att den njurformade grå ullsudden ska komma till liv. Det räcker med en annons på Blocket om en 2-rummare i Härnösand för 40.000 kr och en månadsavgift på 2.268 kr. Eller ett litet hus i Resele för 125.000 kr. Det räcker för att det ska börja spraka oroväckande. Kors och tvärs far tankarna som alstras när suddens tvinnade trådar värms upp av tanken och fantasierna kring en flytt från huset.

Sedan infinner sig tvivlen och frågorna: Är det rätt och riktigt att flytta nu? Är det rätt och riktigt att flytta så långt som till Härnösand? Det handlar ju ändå bara om att stanna ännu ett år. Ännu ett år i ett hus som alltmer känns som en påtvingad exil från ett "eget nytt liv". Ett år under vilket jag kommer att "förtvina" än mer. Är det så? Kommer jag att sakta förtvina och befinner jag mig verkligen i exil från ett "eget liv"? Men frågan är: Varför ska jag vara kvar i huset? Ett hus som sonen kanske kommer att besöka varannan helg under hösten och vintern. Vilket pris betalar vi? Dels om jag flyttar nu och dels om jag stannar ännu ett år? Är jag kvar för att det passar fd. hustruns planer bäst? Kommer situationen att vara annorlunda nästa år? Eller kommer samma frågor att upprepas till leda även nästa år, utan att jag finner några svar? Eller är svaret enkelt? Jag är kvar för att inte tappa kontakten med sonen. Är det så enkelt?

Jag vet inte. Jag vet varken in eller ut. Vill och behöver flytta. Men … så snurrar allt igång igen. *suck* Tror jag måste kasta bort den svettiga, fuktiga och stinkande ullsudden som förpestar mina tankar. Jag tar en kaffe istället

Gummiträd är tåliga

Jag har ett gummiträd. Åtminstone säger den äldste sonen det. Jag litar på honom – alla krukväxters vän. Petandet i jorden har han gemensamt med sin mor. Jag vill minnas att hon t o m en gång gjorde ett romanutkast om krukväxter. Ja, egentligen tror jag att det mest handlade om hennes eget missnöje med sitt liv som krukväxt. Undrar om hon minns detta eller är det förnekelsen som gäller så här 35 år efteråt?

Mitt gummiträd slokar och ser ganska uttorkat ut, men har så här långt vägrat att ge upp. Nu får jag se om det hjälpte att leka tropisk storm med handduschen i badkaret och dränka det i vatten. Kanske ska det placeras i köksfönstret bland de andra bruna torkade och döda krukväxterna när allt kommer omkring?

Gummiträd är tåliga, men den enkla röda rosen utanför trappan är så mycket vackrare.

Humleräddaren slår till!

För vilken gång i ordningen denna sommar som jag greppat glasburken och plastbiten för att fånga in och rädda en "mumla" vet jag inte. Men det är många. De kommer inflygande genom de öppna fönstren och sedan hittar de mycket sympatiska humlorna inte ut. Då griper humleräddaren i mig in. Föser in dem i glasburken och släpper ut dem i det fria. Det är en handling som glädjer mig för humlor i trädgården lär vara ett tecken på en frisk miljö.

Annat är det med getingar. Dessa avskyvärda giftsprutande mördarmonster som också kommer in genom fönstren. Sedan flyger de runt runt i rummen på jakt efter någon att sticka sin dödliga gadd i. Gudskelov så slutar det oftast med att de sätter sig utröttade och irriterade på fönsterrutan. Är jag då i närheten så är det det sista de gör i livet. Det börjar bli en liten prydlig hög med getingar i ena salsfönstret. Dessutom ligger det ett par getingar på golvet under ett annat fönster. Må den Allsmäktige utrota getingarna från mitt hus och tomt! Men spara humlorna!

BMI ≈ 19,32

Uppstigen ur ett välgörande varmt bad denna kylslagna morgon, ställde jag mig på vågen. Den visade 60,9 kilo. Då jag har bestämt att vågen är en "glädjevåg" som visar exakt ett kilo för lite, så är min verkliga vikt 61,9 kilo. Det ger mig ett BMI på ≈19,32. Det är väl okej? Får nog börja vara lite mer observant på min vikt. Innan jag vet ordet av så väger jag kanske 65 kilo och har ett BMI på ≈20,29.

Blir till att tänka mer på vad jag stoppar i mig. Särskilt nu, då jag kan se att jag börjar fylla ut huden. Eller är det lösskinnet som sakta krymper och försöker anpassa sig till den nya Vildhunden?

15 juni 2007

Den ljuva sommartid...

Jag såg i hennes blogg att Bagarberta blivit rörd till tårar av skolavslutningen i kyrkan. Idag har jag också blivit rörd. Illa berörd. Inte för vad hon skrev eller för hur hon reagerade utan för att jag får som klåda i kroppen och spring i benen när jag hör präster mässa på om sommarlovets fröjder. Så olika kan det vara. Jag kan inte för mitt liv begripa varför skolavslutningen ska hållas i kyrkan till psalmsång och svartrockars tal. Jag trodde vi hade en icke-religiös skola i det här landet där all religion ska behandlas lika. Jag är allergisk mot påtvingade religiösa yttringar (utom negro spirituals och "svart extas" då). Det är säkerligen ett resultat av min uppväxt i ett icke-religiöst hem och min egen erfarenhet av långdragna trista skolavslutningar i kyrkan. Det är så att jag får rysningar längs ryggraden när jag tänker på lögnerna som överheten spridit från prediksstolen under seklerna med svartrockens hjälp. Att kyrkan i detta traditionsbundna konservativa bondesamhälle vill ha kvar skolavslutningen kan jag förstå. Det är nämligen enda gången på året som kyrkans bänkar fylls och endast ståplats erbjuds eftersläntrarna.

Det var skolavslutning idag. Det var tal och tal och åter tal. Sång och stipendieutdelningar till "bästa kamrat", bästa "hembygdsföreningshjälpreda" m.m. Idel gullegull och tramsstipendier. Inte ett stipendium som premierar studieprestation. Inte ett stipendium till "bästa elev" eller "framstående studieprestation". Nix, intet. Jag trodde i min enfald att skolans huvudsakliga uppgift var att lära ut kunskaper, skänka lärdomstörst och lära eleverna hur och var de finner kunskap. Med tanke på hur illa ställt det varit här ute med elevernas kunskaper så borde just detta betonas mer, tycker jag. Men icke då! Bästa "fikakompis" ska däremot ha ett eget stipendium. Nu är det över för denna gång och sonen kan njuta sitt sommarlov med näsan precis ovanför vattenytan.

Jag ska strax njuta en köttfärsbiff gjord på Hamrånge Highland Cattle. Ingen "scanburgare" för mig. Nix. Jag ska äta en närproducerad "highlandcattleburger". Första gången jag såg priset studsade jag. Visserligen var det världspremiär men 95 kronor kilot för nötfärs var skyhögt över vad jag kan tänka mig att betala. Sedan får det vara hur närproducerat som helst. Idag var priset bara 10% över priset på Scans köttfärs så jag slog till.

12 juni 2007

Antiklimax

Vilken besvikelse natten blev. Här hade jag bespetsat mig på en häftig upplevelse med 8-9 kraftiga blixtar i minuten och muller som skakar kroppen. Därav blev intet. De lovande blåsvarta molnen drog över och efterföljdes av ett strilande sommarregn. Först fram emot elvatiden på kvällen började det mullra och blixtra långt bort över havet i nordost. Åskan följde sin invanda rutt längs vatten och malmstråk och passerade på 2-3 kilometers avstånd från huset. Visserligen var blixtarna intensiva men det var långt mellan dem. Till slut lessnade jag på att vänta och gick till sängs strax efter midnatt. När jag vaknade var det solsken och endast små tunna vita slöjmoln på himlen.

Ingen vet var haren har sin gång, sa kärringen och knöt snaran i skorstenen. Uppenbarligen vet inte SMHI det heller. Åskväder klass 1. Pyttsan! Inte här i alla fall.

11 juni 2007

VARNING! VARNING!

SMHI har utfärdat en KLASS 1–VARNING för ett kraftigt värmeåskväder i natt över Svealand, med risk för kraftig åska främst i Dalarna, Gästrikland och Uppland, enligt SVT-Text. Klass 1-varning innebär hög sannolikhet för 500 blixtar i timmen inom ett område av 1.000 kvadratkilometer. Åskvädret väntas hålla i sig under natten och följs troligtvis av kraftiga regn och vindbyar, enligt SVT:s meteorolog Pererik Åberg.

En rekommendation är att dra ur sladdar till TV-apparater och datorer! Vem vet? Det kanske blir en upplyst, blixtrande och spännande natt i natt?

Mörka blåsvarta moln kommer sakta in över bygden från norr. Enstaka blixtar lyser upp på himlen. Det är nog dags att dra ur telefon, TV och dator. Det är dags för en häftig natt.

Sov gott världen!

10 juni 2007

Skinnvalkar

Jag har fått valkar! Tog av mig skjortan för jag tänkte att jag skulle kunna skaffa mig lite solbränna idag. Vem vet hur länge solen och värmen blir kvar? Till på tisdag säger SMHI, men jag litar inte riktigt på dem. Såvitt jag förstod skulle vi inte få något regn heller, men likt förbaskat så regnade det i natt och dessutom skvätte det lite grann tidigt i morse. Så jag litar inte fullt ut på SMHI.

Nåja, där stod jag utan skjorta och iförd ett par jeans, när jag fick syn på en spegelbild av en magerlagd figur i brygghusets fönster. Då såg jag. Det hängde valkar över byxlinningen! Nu var det mest tomt och löst skinn som hängde över livremmen, men det var valkar. Skinnvalkar!

Upp som en sol...

Igår var trädgådsmästaren hit. Efter det att hon klippt gräs och rensat i rabatterna så dök hon in i "verkstan" för att ta ut ämnen till ett par bänkar. Bänkar som hon ska ha på sin balkong i stan. När jag gick in i "verkstan" så möttes jag av en livgivande doft av terpener från nyhyvlad fura. Min livsande fick luft av doften. Gick in i huset. Skruvade isär skrivaren och "reparerade" matningen. Utan att det blev delar över! Sedan skrev jag ut några svartvita kopior.

Allt var frid och fröjd tills skrivaren började lämna tunna svarta streck från matarrullarna längs med papperet, och gula tunna streck tvärs över. Ibland är allt åt helvete! Nu sitter jag här med ett dussin kasserade utskrifter och funderar på hur jag ska komma åt att rengöra matarrullarna och munstyckena utan att behöva skruva isär maskinen än en gång. Kommer jag åt munstyckena utan att behöva skruva isär hela maskinen? Det är synnerligen irriterande när inte grejerna funkar som de ska. Förmodar att det enda som hjälper är att skruva än mer. *suck*

08 juni 2007

...med ärtgrön svans

Idag har det varit en dag för en "grubbla". För att nu låna ett ord från Kontexts blogg http://kontext.blogg.se Frågan jag ställer mig är hur i hela världen ska man lyckas vända en negativ "rebellisk" attityd gentemot skolan och vissa lärare till något positivt? Åtminstone såpass positivt att gossen satsar något på att klara sig ur skolan utan IG:n i betyget. Det kommer ju ett liv efter grundskolan också.

Här finns det en mycket begåvad, trevlig, social och verbal ung man som i vissa lägen förvandlas till en person med horn och ärtgrön svans. "En utmaning för alla pedagoger", säger rektorn. En person som "tar makten" i klassrummet, eller åtminstone försöker, om läraren "misshagar" honom.

Hans äldre bror sa till honom: "Vad ska du ha IQ till om du saknar passion?" Så är det nog. Passsionen – intresset – behövs för resultat. Jag har inte funnit något bra svar än på dagens "grubbla". Grubblan kvarstår: Hur får man en yngling att känna "passion" inför ett "trist" skolarbete?

07 juni 2007

Bilder av förändring

Jag fick ett mejl med ett länktips till Jan Jörnmarks bilder av förändring. Se http://www.jornmark.se Kändes märkligt att se bilderna och minnas hur det var en gång för mer än fyrtio år sedan. Andra bilder av Jörnmark har jag sett tidigare i ett annat sammanhang, men jag har inte sett bilderna från Svenska Rayon i Vålberg. Där har jag klängt på taken. Vi började jobba kl 4 på morgonen och slutade kl 22 på kvällen. Helg som söcken. Solen sken och uppe på taket var det fruktansvärt varmt, så vi tog 4 timmars siesta mitt på dagen. Vädret höll i sig under mer än två veckor. Två veckor då sprutan gick för fullt och vi tjänade 100 kronor timmen (rakt ackord) som delades på tre. Det var i mitten på sextiotalet. Dygnstraktamentet var då 33 kronor från första anställningsdagen till den sista. På den tiden balanserade jag längst ut på takkanterna medan jag drog och släpade 2x110 meter slang upp och ner längs väggen på den fyra våningar höga byggnaden. Idag vet jag inte om jag överhuvudtaget skulle våga mig fram till kanten för att titta ner.

Från Svenska Rayon for vi på sena söndagkvällen till Norrköping. På natten kom det ett skyfall i Vålberg och den nysprutade asfalten rann ner i spinneriet genom sprickor i taket. Maskiner för ett värde av 100.000 förstördes. Vi klarade oss eftersom lagbasen hade kollat väderleksutsikterna med flygets meterologer, innan vi sprutade det sista taket. Men försäkringsbolaget var nog inte glada. Inte heller KF, som ägde fabriken, tror jag.

Skönt är det också idag! Solen värmer så gott och det känns fint att sitta ute och tugga på en saftig solvarm tomat.

Den man älskar agar man

Så sades det mig under förra seklet. Den man älskar agar man. Det betyder väl att när kärlek uppstått, så visar den sig genom mängden hugg och slag föremålet för ens ömma låga får ta emot? Ju mer stryk – desto mer kärlek. Då blir det också så att den man slår – älskar man. Om inte öppet så kanske i det fördolda? Tänk vad älskad jag var som barn och hur mycket kärlek det finns i världen! Fotbollshuliganer som drabbar samman med varandra och andra. Poliserna som älskar "de svarta" vid G8-mötet. Och kärleken är besvarad! För att inte tala om hur mycket människorna älskar varandra i Irak och Darfur. De älskar varandra till döds. Nu har vi alla möjligheten att med satelliters hjälp se kärleken i Darfur. Det är bara att gå till http://www.eyesondarfur.org och se hur kärleken utvecklas mellan milisen och bybefolkningen. Amnesty International står bakaom satsningen.

Vad är det för djävla idiot som hittar på uttryck som "Den man älskar, agar man"?

06 juni 2007

Inför stadsresan

Nu är det fixat. Jag tog fram hårklippningsmaskinen och lät den svepa fram över ansiktets rynkor. Särskilt längs hals, haka och kinder. Bort for två centimeter grått skägg. Efter hårklippningsapparaten var det rakapparatens tur att polera ansiktet. Det duger inte att komma in till stan och se ut som om skogsmulle själv kommit till stan. Jag vill ju visa upp mig från min bästa sida för den trevliga diabetessköterskan i morgon. Sparade dock den borstiga mustaschen.

Någon måtta på slätstrukenheten får det allt vara!

05 juni 2007

Sonia går sönder

När jag återkom från Konsum så var trädgårdsmästaren i full färd med att klippa gräset. Jag känner mig gynnad som har egen trädgårdsmästare dvs. en hälftenägare som känner ansvar för skötseln. Tror att det beror på att det blir lite trist i stan. Betvivlar att hon ens har balkonglådor att peta i med sina gröna fingrar. Så när tillfälle bjuds tar hon en sväng med gräsklipparen. Klart att jag är glad för det men jag hade faktiskt bestämt att jag skulle klippa gräset i morgon. Nu blir det närmast lite efterputsning av slåttern under morgondagen. Jämna till gräset så att säga.

Som avslutning skulle trädgårdsmästaren kamma gruset med hjälp av ett skyffeljärn. Bäst hon går där och skyfflar så stöter järnet till ena benet på trädgårdsbordet. Benet viker sig och i gruset far kaffet, kaffekoppar, tillbringare och Sonia. Sonia är ett glas och Sonia går sönder. Allt annat håller. Sakta men säkert decimeras mitt innehav av dricksglas. Förra helgen var det sonen som knäckte ett glas och denna gång hans mor. Blir snart till att göra en inköpsrunda och se om det fortfarande går att köpa Sonia i trepack på Domus. Hm… nu för tiden heter det säkert Coop stormarknad eller något sådant? Ur led är tiden och namnen med den.

Tarmproblem

Idag känner jag mig knäckt. Ständiga diarréer och värk i tarmen. Känns som om jag inte gjort annat än ränt på toaletten under morgonen. Dessutom sov jag erbarmligt illa i natt. Gick till sängs redan 21.30 igår efter ett blodsockerfall, och vaknade en gång i timmen under hela natten. Nej, idag är det inget vidare. Jag blir så less på min tarm. Att jag är trött och orkeslös är en sak som jag kan leva med. Det går ju alltid att förbättra. Hoppas jag. Men en mankerande tarm, urusel matsmältning och nästintill obefintligt näringsupptag, är betydligt värre. Den tarmen får jag dras med resten av livet.

Nu ska jag lägga mig i soffan. Kanske sova en stund?

04 juni 2007

Hus och åter hus

En slappardag idag. Ser jag tillbaka på dagen som snart har gått förefaller det som om jag mest gått omkring och slappat. Njutit solskenet och värmen med en Magnum Ecuador Dark i handen. Om det nu inte var en kaffekopp och cigarett förstås. Det är gott att sitta ute i trädgårdsmöblerna och känna solen värma kroppen. För min del så får värmen gärna stanna ännu en tid.

Annat då? Surfat lite på nätet och kikat på hus i Gävleborg, Västernorrland, och Västerbottens län. En slutsats av detta surfande blir att ska man finna ”billiga” hus så finns de på Blocket. När mäklare säljer hus i samma områden som privatpersoner så hamnar priserna snarare runt 300 tkr istället för 200 tkr. Men så finns husen kvar till försäljning länge också. Vissa hus jag tittade på idag kände jag igen från förra sommarens sökande efter bostad. Svårsålda objekt och dyra! Det mest lovande huset jag sett så här långt är det lilla huset i Resele. Om det nu är lika välskött invändigt som det verkar vara utvändigt, alltså. Men Resele?

Idag dök det också upp en komplikation ifråga om min flytt från huset. Det slog mig att jag inte är kreditvärdig eftersom jag saknar fast anställning. Åtminstone var det ett krav senast jag kollade. Om förhållandet är detsamma fortfarande så innebär detta att jag inte kan köpa ett hus eller lägenhet innan huset jag bor i är sålt, eller jag har blivit utlöst och fått pengar i näven. Just nu funderar jag på om jag ska flytta till en billig hyreslägenhet och forcera fram en bodelning. Bara för att jag ska kunna planera mitt nästa steg i lugn och ro. Det ska inte var lätt och enkelt alla gånger! Eller har jag missat något?

03 juni 2007

Internet och lögner

En av mina vänner från Internet som finns på en kontaktsajt, har drabbats av en synnerligen obehaglig korrespondens med en vilt främmande man. D v s hon har undanbett sig all kontakt men han fortsätter att skriva. Han säger sig vilja ha ett seriöst och lagligt samtal med henne för att få veta vad hon har emot honom. Tonen i hans meddelanden har ett drag av återhållen ilska över att han fått ett ”nej” och ”ratats”. Han ska minsann spana efter henne när han besöker staden där hon bor för ett samtal med henne.

I likhet med de allra flesta människor som finns på olika ”dejtingsajter” är hon ärlig och uppriktig så långt det är möjligt. Men konsekvensen av det bemötande de ärliga människorna får av ett fåtal individer, blir att de tvingas att ”ljuga” en smula, ta bort foton och lägga ut rökridåer. Allt för att göra det svårare för ”knäppgökarna” att spåra upp dem.

Vi ”seriösa” kontaktsökande tvingas – åtminstone inledningsvis – att ljuga en smula för att skydda oss och våra anhöriga. Det blir accepterat att dölja ”sanningen” en smula. Därmed riskerar vi kanske att spä på den uppfattning som säger att på nätet finns det bara skojare och bedragare som seglar under falsk flagg. Och att det är accepterat. Vad annat än att ”ljuga” en smula kan man göra för att skydda sig mot dem man inte vill ha kontakt med?

Med Internets hjälp har jag mejlat med människor jag aldrig skulle ha skrivit till i vanliga fall. Jag har diskuterat ämnen som aldrig skulle ha dykt upp i ett vanligt samtal öga mot öga. Jag har träffat människor som jag aldrig skulle ha ”dejtat” i vanliga fall. Det har varit givande för mig som person inbillar jag mig. Jag tycker det vore en trist utveckling, om ”dejtingsajterna” tas över av ”knäppskallar” som inte har alla hästar hemma, som en annan vän skulle ha uttryckt det. Än värre blir det när de lösa hästarna dyker upp IRL.

Pissa i motvind

Här sitter jag med tre nyinköpta fulla svarta bläckpatroner. Beredd att skriva ut mina fotografier och så går det inte. Skrivaren knövlar ihop papperen och stannar. Vad göra nu då? Blir förmodligen till att försöka skruva isär skitskrivaren och se om det går att begripa vad som felas den. Skit också!

I slutänden när jag sitter här med delar över efter mina finmekaniska övningar så blir det väl till att köpa en ny skrivare. *suck* En ny skrivare med en annan sorts bläckpatroner. Ibland känns det verkligen som om jag står och pissar i motvind. Eller hur det nu ska uttryckas? Fan åsså

Sol & åter sol

Svag vind, strålande sol från en klarblå himmel och +23,3°C i skuggan just nu. Vilken morgon!

Sålt?

Kyrkan har varit till salu under en lång tid. Nu är den kanske såld till slut? På torsdag kväll stannade en lastbil och kopplade loss en stor container utanför kyrkan. Två män och en kvinna började bära in möbler i kyrksalen. Möbler som var väl förpackade i kartonger, wellpapp och papper. Möblerna liknade mest skulpturer av något slag när de kånkades och bars in. Jag hoppas för M:s skull att hon fick så pass betalt för fastigheten, att hon inte blev skyldig banken pengar i slutänden.

Jag har alltså fått nya grannar. Nya grannar? Egentligen är de ju inga grannar eftersom de inte har angränsande tomt. Men de finns ju inom synhåll på andra sidan vägen, så jag får väl kalla dem grannar trots allt.

1-plansvilla

"Trevlig 1-plansvilla med 2 rum och kök, stor hall, garage, källarvåning på 76 kvm samt fristående timrat härbre (25 kvm) med öppenspis.
Naturskön tomt (1585 kvm) med välvårdade grönytor och ca 50-75 m till Ångermanälven med rätt till båtplats.
Nybyggnadsår: 1965
Uppvärmning: Vattenburen uppvärmning med elpatroner alt vedeldning med förugn."

Pris: 125.000 kronor! Men Resele?? Några mil nordväst om Sollefteå. Där kan jag inte bo. Men huset ser fint och välvårdat ut på bilderna. Storleken, utförandet samt priset är ju helt okej. Surfade vidare och hittade hus i Ullånger. Hus som inte kostar skjortan men de var alldeles för stora för en liten gammal ensamlevande gubbe. Känns inte rätt helt enkelt. Jag vill ha ett litet enplanshus med källare. Och billigt!

Tankarna började vandra och jag funderade kring varför jag bor kvar här och vart jag tar vägen efter det att jag lämnat detta hus. Timmarna och dagarna gick. Till slut liknade mina ostrukturerade tankar mest en våt yllesudd instoppad i en svart kvadratisk ram sisådär 6 x 6 cm stor. Det fanns inte längre några trådar kvar att dra i. Allt var en våt grå kletig massa. Lika bra att ge upp.