26 februari 2007

Tvålen

Idag låg det en tvål med ett kort följebrev i posten. En "Havsbris" från Lund. Inköpt i Bjurholm. Jag blev mycket glad över hågkomsten och den väldoftande tvålen. Värme spred sig genom kroppen när jag packat upp tvålen och läste det bifogade korta följebrevet. Hon tänkte på mig när hon såg den, skrev hon.

Undrar i mitt stilla sinne om hon tyckte att jag luktade illa? Att jag var för gammal och rökare gjorde ju inte saken bättre på den tiden det begav sig *ler*. Glad blev jag i alla fall. Det är läge för ett varmt kvällsbad med nytvålen och följa hennes uppmaning att "tänka på sommaren".

Tokspara

Ska det bli en ny dator så blir det till att "cut down on my spendings" eller "tokspara" som den andra hustrun sa. Undrar en smula hur det ska gå till med en väntad elräkning på kanske 8.000 kr? Lägger jag så till att Akademiska vill ha en tusenlapp för vården och att sopor, a-kassa och bredband kostar 1.500 kr så måste jag ju undra var jag kan tokspara. Till detta kommer så mat och lite bensin. Inkomstsidan ser ju inte allt för ljus ut i mars heller. 12 dagars sjuklön från Skogsstyrelsen den 15:e och när sjukpenningen betalas ut kan jag bara sia om. Det är inte bara datorinköp som skjuts på framtiden. Min tanke om ett ett par nya skor i vår får jag också lägga på hyllan ännu en tid. Vårvintern är en tung tid.

Andra sätt än "tokspara" då? Kanske läge att försöka sälja en komplett SAAB 96 -63, med tvåtaktsmotor. En "trubbnos" (med defekt tändfördelare) säljes som renoveringsobjekt eller reservdelsbil för 4.000 kr på Blocket eller annorstädes? Finns det annat att sälja? Annat som kan ge "snabba" pengar i plånboken? Hmm...prylar har jag ju i överflöd men om de är värda något är ju frågan.

Tror jag ska glädja mig åt att jag mår lite bättre för varje dag som går, i stället för att fundera allt för mycket på fattigdom och elände. Snart kan jag sitta ute och bryna mitt magra anlete i vårsolen!

Att låna pengar

Jag har ju tjatat i bloggen om mitt behov av en ny dator och problemet med att finansiera den. Nu har jag surfat runt lite grann på olika bankers hemsidor för att se vilka villkor de gav för ett lån på 10 tkr. Det intressanta är att ingen bank verkar vilja låna ut så lite som 10 tkr. Fritt ur minnet så gäller följande för olika långivare.

Handelsbanken
* tillsvidareanställning lägsta årsinkomst 125.000 kr
* lånesumma 30.000
* effektiv ränta 6,95%

Skandiabanken
* fast årsinkomst 90.000 kr
* lånesumma 20.000 kr
* effektiv ränta fr 5,95%

Ikanobanken
* fast årsinkomst 120.000 kr
* lånesumma 20.000 kr
* effektiv ränta 7,7%

Folkia (som ger snabba SMS-lån)
* fast årsinkomst 120.000
* lånesumma 15.000 kr
* effektiv ränta 27%

Ska man låna pengar så ska man låna i bank! Folkia måtte göra storkovan på sina ockerräntor. Jag kan ju minnas fel men ungefär så här ser det ut vid en snabb blick på nätet. Blir nog till att "tokspara" till de 8.000 kr som saknas för inköp av en ny dator. Hur det nu ska gå till?

24 februari 2007

En sann vän

När jag hade skrivit om min butler så spred sig skammens rodnad över min kropp när jag insåg att jag inte hade skrivit ett tacksamhetens ord om kvinnan som verkligen ställt upp för mig under hela min sjukperiod och vid andra tillfällen också om det behövts. Utan att tveka har hon tagit sig tid för att följa med mig på alla samtal och skjutsat mig när det behövts. Hon har aktivt ställt frågor till läkaren när mitt sinne sysslat med annat, när min tanke snurrat kring ord som cancer och min hörsel varit avstängd av ordet tumör. Då har hon ställt frågor. Bra frågor! Hon har varit mitt bollplank för alla de funderingar jag haft. Jag talar om den kvinna vilken jag senast var gift med. En sann vän i nödens stund.

23 februari 2007

Egen butler

Lördagen den 10 feb kom min äldste son ner från Vännäs för att ta hand om "gubben" under den första tiden efter operationen. Under de två veckor han nu varit här så har han röjt snö, burit in ved och eldat, handlat, lagat mat, diskat, dammsugit, vattnat blommorna och agerat chaufför. Jag hade inte klarat mig själv under den första veckan när värk och trötthet höll mig klavad vid sängen. Det har varit fantastiskt skönt med en egen "handy-man"i huset! Eller ska det heta "händig-karl"? Tror det ska dröja tills jag blir så pigg att han ser sig nödsakad att återvända hem *ler* för det är underbart att ha en egen butler i huset. I vilket fall som helst så har han gjort en fantastisk insats för mig och ska ha all heder för att han så självklart ställde upp för mig.

Regeringen borde genast införa rätten för alla sjukskrivna att få en kommunalt anställd butler under sjukskrivningsperioden. I ett slag skulle arbetslösheten försvinna om kommunerna anställde personliga assistenter med vettiga löner, för hushållsnära tjänster åt de sjukskrivna. De sjukskrivnas och de arbetslösas utanförskap skulle upphöra, socialbidragen upphöra och skatteintäkterna flöda likt honung i Jerikos dalar. Sverige skulle åter bli ett land där solidaritet med de svaga är ett honnörsord!

Ingen cancer!

Igår, torsdag, reste jag tillsammans med min andra hustru till Akademiska sjukhuset för ett samtal med Ib Rasmussen. Jag visste ju att kallelsen innebar att provsvaren kommit från Patologen och att svaret kanske skulle innebära en dödsdom. Den senaste tiden efter operationen har jag levt på dödens tröskel och försökt att mentalt ställa in mig på ett besked om att jag har pankreascancer. Det är bara en fråga om tid innan döden inträffar. Ungefär som att sitta på "Death Row" och inte veta när avrättningen ska ske. Bara veta att ingen nåd ges.

När vi kom upp på avdelningen så kom en glad Rasmussen mot oss och drog oss med till ett rum där han direkt förklarade att det fanns ingen cancer i vävnadsproverna. Jag har fått en diagnos! Kronisk inflammation i pankreas (bukspottkörteln).

Idag är jag glad över att han opererade och att operationen gick bra. Det känns som om jag fått en "andra chans". Ett nytt liv väntar!

20 februari 2007

Tio dygn

Operationen gick utmärkt enligt Rasmussen. Den var som hämtad ur en lärobok i anatomi påstod han. Rasmussen har avlägsnat tolvfingertarmen, de yttre gallgångarna och det s.k. huvudet på bukspottskörteln. Han kunde inte se eller känna någon tumör i bukspottkörtelns huvud utan tyckte att det mesta tydde på en kronisk inflammation. Vävnadsproverna skickades till patologen för undersökning i mikroskop. Vidare konstaterade han att det inte var något fel på min lever. Ingen inflammation i levern alltså! Därefter drog han upp en slinga av tunntarmen, sydde fast bukspottkörtel och galla i tunntarmen och fäste den i magsäcken, varpå buken förslöts med trettio häftklamrar (agraffer). Jag var piercad från ena sidan av buken till den andra!

Tio dygn tillbringade jag på sjukhuset. Dygn då jag levde med slangar in i och ut ur kroppen. Som mest hade jag sex slangar anslutna samt EKG. När jag kom ur sängen och blev rörligare så släpade jag omkring på en ställning med fem hjul och sex påsar ut till rökkuren. Då hade jag en sond från magsäcken genom näsan, kisskateter, dränage från bukhålan, näringslösning i en ven i halsen, dropp i armen och en bedövningspump som pumpade in smärtstillande läkemedel i ryggmärgen. Det fungerade att ta hissen ner nio våningar och dra med ställningen över vändplanen till kuren utanför entrén. Rökare kommer fortare ur sängen än icke-rökare, påstod Rasmussen. Jag misstänker starkt att ytterligare en orsak var min rumskamrat. Han låg i sängen hela dagarna, trots att han var fullt rörlig och bläddrade fram olika sportkanaler på TV-n i rummet. Det var sport från morgon till kväll. Med tiden blev det tjatigt. Dessutom så föreföll han vara hörselskadad, för jag kunde stå ute i korridoren och höra sportkommentatorerna utan några som helst problem trots dubbla dörrar in till rummet. Vissa patienter borde utrustas med hörlurar till TV-n. Andra med hörselskydd.

Hemresan fredagen den 9 februari blev en smärre pärs. Den företogs i en buss utan värme och väl framme vid Gävle sjukhus fick jag vänta i nära 45 minuter på taxin som skulle köra mig hem. Väntan frestar på när buken smärtar mest hela tiden. Väl hemkommen insåg jag att jag antagligen åkt hem alldeles för tidigt. Jag tog ett par Citodon och somnade.