Dan före dan

Det känns en smula oroligt i magtrakten just nu. En spänd förväntan inför morgondagen. Om bilar kan jag då rakt intet. Jag köpte mig en begagnad bil med ögonen och bestämde mig efter bara en kort provkörning. Får man göra så?

Men snart stundar den dag, då jag förvandlas från ägare av tysk "skrothög" till innehavare av italiensk skönhet. Eller snarare en muskellös sjuårig skönhet med fransk moder och italiensk fader. Eller tvärtom. En skönhet jag bestämde mig för med hjärtat medan mitt huvud vilade under armen.

Imorgon förmiddag tar tåget mig från Gävle till Uppsala Central. Hem ska jag förhoppningsvis kunna rulla för "egen maskin" med Nina Simones och Billie Holidays röster strömmande ur kupéns åtta högtalare.

Skit också

Inget Apotek i Gävle hade Creon Forte. Inte heller fanns medicinen i Valbo, Bergby eller Ockelbo. Först på tisdag finns tabletterna hemma. Skit också. Ja för det är vad det handlar om. Utan Creon Forte havererar tarmen och jag får "lös mage". Skit också.

En blå Golf

Jag brukar älska att berätta hur det gick till när Tvåan stövlade in på Bil-Metro i Gävle och sa: "Jag vill ha en Golf. En blå Golf". När så försäljaren pekade på en liten blå Golf i ett hörn så sa hon: "Jag tar den". "Men ska du inte provköra först?", försökte försäljaren. "Behövs inte", svarade hon. "Du försöker inte ens pruta", skrattade försäljaren och slog av femtusen på priset. Den historien älskar jag att berätta för alla som vill veta hur det gick till när Wilma kom in i familjen.

Och vad gör jag? Jag låter mig hänföras av skönheten i linjerna och klämmer ner rumpan i sportstolen för en kort provtur i Uppsalatrafiken. Som tur var fungerar inte Skandiabanken som andra banker. För i så fall hade jag varit en bilköpare med huvudet under armen när förnuftet for all sin väg. Skönhet förleder.

Stämmer allt som sagts mig så ska skönheten bli min under den kommande veckan. Det har jag lovat mig själv.

Vitas utmaning

1. När jag var sex och ett halvt år gammal tog jag min cykel en sommardags afton och begav mig av mot Karlstad 12 mils grusväg bort. I Karlstad bodde min kusin. Efter ett par mil upphanns jag av eftersökande fader. Jag och cykeln fick åka bil till hemmet.

2. Jag har arbetspendlat på en Husqvarna Silverpil under en månad - utan körkort. Då var jag sjutton år.

3. Jag har sovit i fyllecellen på Eksjö polisstation. En kamrat och jag liftade till Köpenhamn en söndag i februari. Vi var nästintill panka och de vänliga poliserna lät oss sova på cellgolvet sedan vi legitimerat oss samt avtagit skor och livremmar. De låste inte dörren :-) Senare sov vi några dagar på vinden till ett hus i Nyhavn, en trappuppgång i Ålborg, en brits på färjan och andra liknande ställen. Kallt var det men vi överlevde.

4. Jag är återfallsförbrytare. Jag har suttit i fängelse två gånger och detta gör mig till återfallsförbrytare. Dömd för grovt tjänstefel och lydnadsbrott (ordervägran). Senare tänkte jag om och flera år därefter fullgjorde jag värnplikten.

5. På regementets dag fick jag visa upp mig för den församlade menigheten. Blond, snaggad, slätrakad och med ny uniform sprang jag upp på podiet efter genomfört anfall och presenterades som en "svensk" soldat.

6. Jag har blivit kallad för landsförrädare av en rasande kompanichef. Förmodligen för att han fått reda på att jag var den som läste upp resolutionen inför kompaniet. Den resolution som "soldatrådet" antagit inför massjukskrivningen vid Livregementets Grenadjärer. Som grädde på moset så sänkte han mina militära betyg för att jag aldrig skulle kunna komma ifråga för FN-tjänst. Det sket jag i då och gör det fortfarande.

7. Jag är opererad i ögat, ljumsken, högerhanden samt buken men jag har aldrig blivit överkörd av en buss. Det har däremot Vita som utmanade mig.

Eftersom jag är en smula senfärdig så antar jag att "alla" bloggare redan svarat "till förbannelse" på denna "cirkulärskrivelse". Därför låter jag den som vill, och känner sig manad, anta "utmaningen".

Nej, det får vara

Jag lägger inget bud på Kowaoptiken. Tycker att jag inte behöver ett vidvinkelobjektiv med tanke på hur lite jag fotar för tillfället. Det som talar för att lägga ett bud är att kameran och optik är tämligen sällsynt i Sverige. Detta är första gången som jag ser optik bjudas ut till försäljning sedan jag köpte min kamera för ett och ett halvt år sedan. Men det får vara. Pengarna behövs till annat. Jag hade definitivt tänkt annorlunda om det varit en kortare brännvidd än 55 mm. Då hade det blivit en dyr huggsexa" :-)

Vita, åh Vita!

Jag har blivit utmanad av Vita. Åh, Vita varför?

Utmaningen lyder som följer:
* Länka till den som utmanat dig och sätt in dessa regler på din blogg.
* Berätta sju saker om dig själv, alldagliga som knasiga.
* Utmana sju bloggare i slutet av inlägget genom att nämna deras namn och länka till dem.

Medan jag funderar vidare på vilka "hemskheter" jag har att förtälja, så ska jag mest av allt tänka vidare på bilar, fotografering, ny dator och en ny skanner. Jag ska inte heller glömma att tänka på det objektiv till min Kowa Super66 som bjuds ut på Tradera. Det objektet ska jag ägna en stor del av min afton åt.

Medan jag tänker ska jag koka potatis och äta min improviserade skinka-bacon-rotsakergryta.

En penning, två penningar

- Om du är intresserad av en SAAB så ska du gå till en SAAB-handlare och köpa en bil på kredit. Just nu erbjuder de krediter till under 3% ränta. Du betalar bara handpenningen kontant och resten av köpesumman sätter du in på ett konto som ger mer än 3% ränta. T.o.m COOPs Med Mera ger mer än 3% i ränta. Då kommer du inte att betala någon ränta för krediten.
- Jaha. Det har jag aldrig tänkt på. Jag har 4,25 % ränta på mitt bankkonto och har fått ett erbjudande om ett fasträntekonto mot 5,1% ränta.
- Ja, du ser. Du kommer t o m att tjäna på att köpa bil på kredit!
- Hmm. Så har jag aldrig sett på saken. Det är väl därför som jag fortfarande är en fattig sate som mest glatt mig åt att jag är skuldfri och vill fortsätta att vara så.

En penning kan bli två penningar men jag har fortfarande ingen sked.

Att resa är nödvändigt

om man vill fira den yngste på födelsedagen. Att resa med buss till staden tar närmare 60 minuter. Lika lång tid tar återresan i kväll. Men att resa är nödvändigt.

Kraschbombänghoppetihopp

Rubriken är ett försök att onomatopoetiskt återge hur det lät när Wilma körde på en sten vid infarten till brevlådan i tisdags morse. Nu var det väl inte Wilma som genade över hörnet utan hon gjorde bara som hon blev tillsagd av chauffören. Så jag antar att att felet är mitt. Resultatet blev i vilket fall det att vänster framhjul demolerades och framvagnen "gick åt helvete". Nu står Wilma på parkeringen. Obrukbar och i förstadiet till skrot. Men jag har i varje fall fått ett bud på henne. Femhundra är bjudet. Snålt för 30 liter bensin och ett helfräscht batteri, tycker jag. Är det någon där ute i bloggosfären som bjuder mer för en 95:ans Golf?

För egen del så åker jag buss tills vidare :-)