28 december 2006

Död dator

Jag har drabbats av att min dator spelar död. Inget skoj alls. Den här gången verkar det vara allvar. Visserligen kan jag ibland tycka att datorer tar alldeles för mycket tid men efter ett par dagar utan dator uppträder en lätt abstinens hos mig. Antar att datordöden innebär att jag måste låna sonens dator då och då. Gillar det inte men nöden har ingen lag, sägs det.

Jag kommer inte längre åt åt min mejl och antar att det på verkar mitt bloggande också.

Önskar Er alla en gott avslut på året och ett riktigt Gott Nytt År!

22 december 2006

Julemat

Så var jullunchen på jobbet överstökad. Ett digert julbord med den sedvanliga sillen, skinkan, köttbullarna. prinskorven och den gravade laxen men det fanns även en del thailändska inslag som friterade räkor, en köttgryta och kycklingsoppa. Jag åt mig mätt men inte proppmätt. Sedan var det önskningar om "God Jul" åt diverse håll innan vi for hemåt med julklapparna i bagaget. Alla anställda fick en rostfri termos och en almanacka i skinn. Nu är det julledigt till den 8 januari. Ska faktiskt bli skönt.

Samtal

Igår låg det ett brev, från Akademiska sjukhuset, i brevlådan när jag kom hem. Där meddelades det att jag fått tid för samtal med överläkaren den 2 januari kl. 11. Undrar vad det samtalet kommer att innebära? Egentligen är det ingen mening i att spekulera kring innehållet i samtalet, men det kan inte hjälpas att tankarna kretsar kring frågor som: Blir det operation? Varför? Är det en inflammtion som ska åtgärdas eller är det en tumör trots allt?

Tror jag ska försöka koncentrera mig på julfirandet i stället för att fundera på samtalet.

21 december 2006

Rökslut?

På jobbet är det några som håller på att bilda en "sluta-röka-grupp". Kanske är det dags att ansluta sig till den växande skaran av ickerökare i samhället? Har ju ändå tänkt sluta under det kommande året så varför inte börja året med en rivstart? Samtidigt kan jag känna en viss ångest inför tanken att jag ska leva resten av mitt liv utan dessa "livsnödvändiga" cigaretter. Detta trots att jag vet att diabetes och rökning inte går ihop. Rökare dör i förtid! För att inte tala om alla pengar man bränner upp och än dyrare ska det bli att röka efter årsskiftet! Människan är i sanning en märklig varelse som medvetet utsätter sig för dödsfara bara för "njutnings" skull. Kanske är det dags att sluta även för mig innan "sista tåget gått"?

Fyllhunden är tillbaka

Fyllhunden har kommit tillbaka till hundpolarna i rondellen i Vännäs, efter en tids rehabilitering på Returcentrum. http://www.folkbladet.nu/2006/12/20/fyllehunden-ar-tillbaka/#comments
Slutet gott, allting gott heter det ju. Synd att jag inte får smaka Bagarbertas saffransbullar. De smakade säkert ljuvligt.

20 december 2006

Choklad i stora lass

Egentligen hade jag tänkt gå över till Lidl för att kolla om de hade en mindre kakform än den springform jag har hemma. Överväger starkt att göra en gräddtårta till julbordet. Det är märkligt vilken lockelse sådana saker får på mig nu för tiden. Förmodar att det hänger samman med att tårtor, bakelser, läsk, choklad och snask är "förbjudet" för mig. Utom sockerfritt godis då, möjligen. Nåväl, jag gick in, men väl inkommen i affären kom nästa tanke. Pojkarna ska väl ha något att snaska på under jullovet? Jag passar på att handla lite godis till julen eftersom godis verkar vara billigt på Lidl. Sagt och gjort. Jag lastade på mig ett halvt dussin utrikiska chokladkakor och en stor påse med karameller. Billigt blev det i alla fall! Väl utkommen ur affären insåg jag att jag totalt hade glömt att titta efter en liten kakform. Det är väl detta som kallas för Alzheimers Light? Nu gäller det bara att komma ihåg att svänga in till ICA Kvantum eller Willys på vägen hem. De har kanske en för singelhushållet mer passande springform?

Hatt & vas

Slank in på Biståndsgruppens loppmarknad i Valbo. Så där i förbigående bara. Ut kom jag med en märklig blomvas som jag betalade 40 kr för. Inte köpte jag vasen för att jag tillhör kategorin som har snittblommor på bordet, utan jag köpte blomvasen för att den var annorlunda och "stack ut" bland alla andra konventionella blomvaser av klarglas. Jag kan inte för mitt liv bli klok på hur den tillverkats eller var. Den ser ut som om den behandlats med ett lager vit färg, typ opallampa, och sedan har någon kluddat några streck med färg på ytan, varpå vasen försetts med ett skyddande lager av glas. Medan jag satt och granskade den så kom jag på att jag faktiskt känner en kvinna som arbetat på ett glasbruk. Tror att jag ska skicka ett foto till henne och fråga om hon vet något om vasen och hur den tillverkats. Kanske hon till och med vet var?

Förutom vasen så "fyndade" jag en hatt! En gråbrun (kittfärgad?) hatt, näst intill obegagnad, för 20 kronor! Betraktar den som ett fynd! Den har en hög kulle och breda brätten, vilket gör att jag tycker att jag ser ut som en magerlagd figur hämtad från bushen i Australien eller något sådant. Det var när jag granskade svettremmen som jag insåg att denna hatt knappast använts mer än vid ett fåtal tillfällen. Så egentligen är det inte förvånande att den hamnar på en loppis. Grejer som man inte använder kan man ju lika gärna låta någon annan använda! Jag kommer säkert att vänja mig vid dess för mig ovana "look". Jag gillar den! Nu tränar jag på att ha den på huvudet genom att då och då sätta den på skulten. Sedan promenerar jag omkring hemma för det gäller att "bo in" hatten. Sedan ska ju hatten vänja sig vid mitt huvud också!

18 december 2006

Fyllhunden i Vännäs

Har läst om Fyllhundens öden och äventyr i Bagarbertas blogg http://blogg.passagen.se/sonbjo och i en artikel i Västerbottens Folkblad http://www.folkbladet.nu/2006/12/15/fyllhunden-harrumlat-hem-igen/. En roande historia om en stulen rondellhunds försvinnande och dess återkomst efter att ha efterlysts i tidningen. Ibland kan ett gäng "gubbars" engagemang göra underverk!

Sedan sist

Akademiska var ett något annorlunda ställe. Mitt första intryck var att det var en smula "rörigt" jfrt. med Kirurgkliniken i Gävle. När jag kom upp på avdelningen, efter provtagningen, fick jag vänta tre timmar på att sjuksköterskan - som var någon annanstans - skulle komma för att skriva in mig på avdelningen. Medan jag väntade hann jag med både lunch och kaffe. Väl inskriven fick jag fram mot kvällningen tala med en läkare vars personsökare pep mest hela tiden. Det var studenter som ville tala med honom! Som sagt - en smula rörigt - men det verkade fungera. Ultraljudsundersökningen blev två! Den förste läkaren gav upp och kallade in överläkaren som gjorde om undersökningen. Denne var ett proffs som visste vad han sökte och hur han skulle göra!

Resultatet från undersökningen tyder på, enligt avdelningsläkaren, att det inte är en tumör utan en inflammation, men en tumör kan inte uteslutas. Vidare sa hon att de kommer att konferera om min diagnos och föreslå åtgärder samt återkomma till mig. F.ö. så var alla provvärden okej med undantag av levervärdena som är förhöjda.

Hemkommen från Akademiska så kan jag bara konstatera att min kvarvarande känsla är att kirurgerna överväger operation bara för att förvissa sig om att det inte finns någon tumör. Detta trots att de fortfarande inte ser någon på bilderna. Önskar trots allt att de ska komma till slutsatsen att operation inte är nödvändig utan att det går att avvakta. Jag mår ju så mycket bättre nu än tidigare under hösten! Måste erkänna att en operation trots allt skrämmer mig en smula men om den hjälper ifråga om diagnos och inflammation, så må det bli operation.

11 december 2006

Snart så

Nu återstår det bara en natt innan det är dags att sätta sig bakom ratten och rulla söderut mot Akademiska sjukhuset. Ska först lämna blodprover på Kem lab och därefter ska jag läggas in på Kirurgkliniken avd 70 A2. Blir till att åka hemifrån tidigt om jag ska vara på labbet klockan 10, men det går säkert bra.

06 december 2006

Jag är kallad

Idag låg det en kallelse till Akdemiska sjukhuset i Uppsala i brevlådan. Den 12 dec ska jag läggas in för undersökning med ultraljud. Äntligen verkar det hända något!

Fotografering

På fredag är det dags för ett nytt besök på sjukhuset. Denna gång är det ögonbottenfotografering som gäller. Ska bli intressant. Har de Nikon eller Canon tro? Undrar om jag kan få en fotokopia av mina ögonbottnar med hem? Det vore väl häftigt att ha ett par ögonbottnar på väggen bakom glas och ram.

Tebax

Det har gått si så där tio dagar sedan jag senast skrev i bloggen. Varför så lång tid? Egentligen vet jag inte men jag har helt enkelt inte "haft lust". Har inte känt för det. Ville inte skriva om servicen av bilen som kostade 1.500 kr extra p g a utslitna bromsar. Inte heller ville jag skriva om hur dåligt jag mådde i helgen när jag inte fick blodsockervärdet att understiga 10 mmol. Hela helgen pendlade det mellan 10 och 15 mmol. Misstänker starkt att det var frånvaron av motion som drev det i höjden. Inte ville jag skriva om detta! Vad ville jag då skriva om? Intet! Så har det varit. Jag ville inte skriva. När jag tänker på orsaken därtill lutar jag allt mer åt att jag varit deprimerad. Ja, deprimerad. Nedstämd av okänd orsak eller okända orsaker. Har funderat en smula i kringelikrokar kring ekonomi, flytt, arbete, sjukdomsbild m m. Allt detta sammantaget har gjort att jag mest suttit i fåtöljen och väntat på att klockan ska bli halv tio så jag kunde gå och lägga mig för att sova en natt mot en ny meningslös och gråtrist dag. Så har det nog varit. Men nu är jag tebax!