Födelsedag

Sitter här och funderar på om det hänt något särskilt sedan jag sist skrev i bloggen. Det har knappast hänt något uppseendeväckande men ändå något lite. Jag fyllde år i går - lördag. Det blev en mycket stillsam födelsedag. Några ringde och gratulerade medan andra skickade ett SMS. Yngste sonen och f.d. hustrun uppvaktade mig i huset. Dagen till ära hade jag fixat en gräddtårta som vi satte i oss. Tog lite extra insulin och det slank ner både en och två bitar av den till kaffet. Klarade blodsockerstegringen skapligt tycker jag. Kanske för att jag drog ner på sockret i marsánkrämen och använde hallonsylt utan tillsatt socker? Tack Konsum för att ni tagit hem hallon- och lingonsylt som jag kan använda till godsaker som tårta och havregrynsgröt!

Blodsockerprov

Var in till diabetesmottagningen på fredag förmiddag men först lämnade jag ett blodsockerprov på kemlabbet. Långtidsblodsockret hade sjunkit från 5,3 till 4,6. Alltid något att glädja sig åt!

Sköterskan hade sällskap av en "praktiserande" distriktläkare och när vi diskuterade min "remiss" till Akademiska så berättade han, att han läst genom min journal. Där fanns ett brev från Krog till en professor på Akademiska. Ett brev i vilket Krog bad om hjälp med att finna orsaken till mina symptom. Nu väntar jag spänt på att även jag ska få veta vad jag lider av för konstig åkomma. Hoppas det inte dröjer allt för länge bara.

Bullsvanar

När vi rörde oss längs strandlinjen så kom det två svanar simmande tvärs Saltharsfjärden. Bullsvanar! Bullsvanar som simmade 3-400 meter med förhoppningen att vi skulle dela med oss av våra brödkanter. De blev utan för ingen hade något bröd att avstå åt dem.

Onekligen väcker det en del tankar och funderingar att svanarna är så präglade på människor. Utan vidare simmade de flera gånger tvärs fjärden för att få en brödkant eller två. Jag tycker att det naturliga för dem borde vara undvika människor och söka maten vid strandkanten där de befinner sig, i stället för att tigga bullar på andra sidan fjärden. Undrar hur de kommer att klara vintern när kylan kommer och isen lägger sig? Antagligen söker de sig till något ställe där människor utfordrar dem utan att de behöver anstränga sig. Kanske är det en "smart" överlevnadsstrategi? En strategi som kommer att skapa än fler "bullsvanar" i framtiden. Halvtama svanar med födgeni i stället för vilda svanar som kämpar för att överleva i naturen

Att vara i riskzonen

I fredags var jag in till Apoteket i Bergby för att hämta ut mer Creon Forte. Medicinen fanns inte i lager utan skulle komma först på måndag. På väg ut fick jag syn på ett anslag som meddelade att den som var under 65 år och inte tillhörde någon riskgrupp inte vaccineras mot influensa. Jag tänkte bara fråga om jag tillhörde någon riskgrupp men fick fylla i en blankett och ta en köbricka till sköterskan. Där satt jag bland käppar och rollatorer och kände mig mycket hemma i väntrumsmiljön. Till slut blev det min tur och tydligen tillhörde jag som diabetiker m.m. riskgruppen för inom ett par minuter var jag vaccinerad mot influensa.

Ibland kan jag tycka att jag fått en "gräddfil" i vården bara genom att vara i "riskzonen".

Dream Girl

Den senaste tiden har jag drömt om kvinnor. Jag har säkert drömt om annat också, men de drömmar som jag minns fragment ur, är drömmar där kvinnor förekommit. Ett par drömmar har haft klara erotiska inslag och resulterat i att jag vaknat med kraftig erektion. Ett tillstånd som skänker glädje och hopp för en diabetiker. Än är det liv i gubben!*ler* I andra drömmar har det snarare varit annat än erotik som styrt handlingen i drömmen men kvinnorna har haft en central roll.

Jag tillhör inte dem som försöker analysera drömmar. Därtill är jag alltför okunnig och ointresserad. Lämnar ämnet åt andra mer intresserade. Intressant tycker jag är att de kvinnor som förekommer i mina drömmar är "alldagliga" medelålders kvinnor i "vardagliga" situationer och inga "sexbomber". Det är drömda kvinnor som jag inte känner - vad jag vet. De är okända för mig. Kanske borde jag ägna mig åt drömtydning trots allt? Eller ge mig ut i världen för att söka min "dream girl"?

Pepparlax

Igår efter jobbet drog vi ner till Bergmans Fisk & Rökeri i Saltharsfjärden för att köpa oss fisk till helgen. Jag nöjde mig med en liten bit rökt pepparlax, men en tillräckligt stor bit för att den skulle räcka både till fredagsmiddag och lunch på lördagen. Till förrätt två Creon Forte och en huvudrätt bestående av ett par potatisar, lite grönsaker, ett par skivor hårt bröd och en bit pepparlax. Mums filibabba!

Det var supergott och mättande, men tyvärr verkar det som om det kvittar hur mycket jag stoppar i mig. Jag går inte upp i vikt. Å andra sidan så går jag inte ner heller. Alltid något, men jag kan inte frigöra mig från känslan jag har. Sakta men säkert tynar jag bort.

Det händer saker

När vi flyttade ut hit på landet för 20 år sedan fanns det en liten fin lekplats i byn. Lekplatsen nyttjades av våra och andras barn. Barnen växte upp och leken förändrades. Lekplatsen växte igen. Gungorna stannade och rostade. Klätterställningen murknade. Gräs och sly tog över.

Härom dagen när jag körde genom byn såg jag till min förvåning en grupp barn och föräldrar vid gungställningen på lekplatsen. Slyet var borta och gräset klippt. Utvecklingen i byn kan avläsas på hur välskött lekplatsen är och hur många barn som nyttjar den. Det måste ha hänt något i byn? En ny generation har flyttat in! Så måste det vara.

Det händer saker i byn! Vi har blivit gamla och efter oss kommer det ungt och nytt.

Hund?

När jag satt och värmde mig framför den sprakande elden så tänkte jag: Förmodligen kommer jag att leva ensam resten av mitt liv. Hund? Kanske borde jag skaffa en hund som sällskap på ålderns höst?

Frågan om hund har diskuterats tidigare här i huset. Yngste sonen tjatade om hund i samband med separationen för ett par år sedan. Då undersökte jag, med hjälp av diverse webbsidor, vilken hund som skulle kunna passa oss - en gammal gubbe med måttliga motionsvanor och en gosse i 12-års åldern. Förslaget på Pedigrees sida var - engelsk bulldog. Ett förslag som jag närmast fann skrattretande. I stället fann jag en annan ras som verkar vara idealisk - Mellanschnauzern. Det är en hund som nöjer sig med en timmes motion om dagen och det är en hundras som inte hårar. Jag minns med fasa de lass med hår som min barndoms schäferhundar spred omkring sig. Fy bubblan! Att sedan Mellanschnauzern lär fånga råttor och möss vilka den håller fast mellan framtassarna, gör den ju än intressantare *ler*. En schnauzer passar mig! "Dessutom är ni ju så lika", sa min första hustru till mig. Vad hon nu menade med det?

Å andra sidan så kräver en hund en del av sin "husse" också. Hmm...ska nog tänka minst ett varv till på saken.

Gråväder

Gråvädersdag. Regn och ett par plusgrader. Jag har sovit i nästan tio timmar, men känner mig trots detta trött och håglös. Har svårt att koncentrera tankarna och än mindre att omsätta dem i handling. Vet ju att jag borde sätta in innanfönstren och röja upp i köket, men det är som orken inte räcker till idag. Med undantag av de stunder då jag lagat frukost och lunch, samt kört en maskin med tvätt, så har jag blivit sittande framför kakelugnen med en kopp kaffe bredvid mig. Det är ofta så nu för tiden. Det är som om jag inte orkar mer än att hålla mig vaken och uppe på benen. Varför? Är det inflammationerna som kräver sin tribut? Räcker inte energin i maten till för mer? Jag vet inte, men något måste göras!

Endoskopi

Igår gjorde jag det. Jag svalde en strålkastare och en kamera som dr Krog rattade omkring i mitt inre. Hur jag såg ut i tolvfingertarmen fick jag ingen vidare inblick eftersom den käre doktorn stod i vägen för den monitor som vette mot mig. Bara när han flyttade sig lite grann lyckades jag se tarmen inifrån. Det var fascinerande att se. Hela undersökningen var mindre obehaglig än vad jag hört sägas och det var en häftig känsla när tarmen rätades ut och läkaren körde slangen fram och tillbaka. Jag fick associationer till en sotare som rensar skorstenspipan med en viska.

Inget onormalt kunde upptäckas i mage eller tolvfingertarm. Dr Krog vet inte vad som orsakar min sjukdom. Jag ska fortsätta med provtagningar och kontroll av inflammationerna. Kommer också att få en remiss till Akademiska sjukhuset i Uppsala för kompletterande undersökningar.

Ett äpple förlänger livet

Tjugo i elva ringde dr Krog och ville att jag ska infinna mig på lasarettet på eftermiddagen för endoskopiundersökning av tolvfingertarmen. Han talade också om för mig att inflammationen i bukspottkörteln inte klingar av utan växer. Jag hade nog trots allt hoppats på ett mer positivt besked. Suck...aldrig får man vara glad.

Nu sitter jag här fastar och väntar tills det ska bli dags att ge sig av mot lasarettet. Livet består av väntan. Eftersom ett äpple gör väntan lättare så ska jag packa ned ett par svenska goda äpplen. Ett par Aroma att förtära på hemresan. Ett äpple förlänger livet!

...på linjen igen

Klockan 14.08 igår tisdag fick jag ett SMS att Telia åtgärdat min telefonlinje. Sedan dess är jag tillbaka på linjen.

Ingen telefon eller Internet

Sedan stormen den 31 oktober är jag utan telefon- och internetförbindelse. Enligt Relacom kommer det att repareras tidigast den 13 november. Till dess blir det ett uppehåll i bloggandet. Ha det gott så länge.