Det kan inte hjälpas men en hel del av förmiddagens tankar har upptagits av funderingar kring hur min brevvän, Kontext, med bloggen Grubblor från midjan av mellanmjölkens land har det, när hon försöker tugga och svälja den osmakliga måltid hon serverats. Från urinvägsinfektion till cancer på ingen tid alls. Läkarnas hantering av hennes urinvägsinfektion leder mina tankar till hur det var för min far för 40 år sedan. Från blåskatarr till cancer på ingen tid alls.
Egentligen behöver jag inte undra alls. Hon har det naturligtvis för djävligt. Ensam med en svår sjukdom och alla tankar. Intet kan vi andra göra. Intet annat än att finnas där om hon behöver oss.
1 kommentar:
Hej du. Det var ett tag sedan jag spanade in din blogg. Av förklarliga själ, kanske. Det är ju mig du skriver om.
Tänkte bara säga att du redan gör massor för mig. Du finns där. Vi har pratats vid i telefon. Du har berättat om hur de där undersökningarna går till. detgör att jag slipper undra över det. Du bryr dig. Det märks att du är en erfaren person som gått länge i existentiellt vacuum utan att ha besked. Det är enormt värdefullt. Jag går också i existentiellt vacuum. Jag vet inte hur allvarligt sjuk jag är.
Kram och tack
Skicka en kommentar