Sudden har vaknat

Vad lite det behövs för att den njurformade grå ullsudden ska komma till liv. Det räcker med en annons på Blocket om en 2-rummare i Härnösand för 40.000 kr och en månadsavgift på 2.268 kr. Eller ett litet hus i Resele för 125.000 kr. Det räcker för att det ska börja spraka oroväckande. Kors och tvärs far tankarna som alstras när suddens tvinnade trådar värms upp av tanken och fantasierna kring en flytt från huset.

Sedan infinner sig tvivlen och frågorna: Är det rätt och riktigt att flytta nu? Är det rätt och riktigt att flytta så långt som till Härnösand? Det handlar ju ändå bara om att stanna ännu ett år. Ännu ett år i ett hus som alltmer känns som en påtvingad exil från ett "eget nytt liv". Ett år under vilket jag kommer att "förtvina" än mer. Är det så? Kommer jag att sakta förtvina och befinner jag mig verkligen i exil från ett "eget liv"? Men frågan är: Varför ska jag vara kvar i huset? Ett hus som sonen kanske kommer att besöka varannan helg under hösten och vintern. Vilket pris betalar vi? Dels om jag flyttar nu och dels om jag stannar ännu ett år? Är jag kvar för att det passar fd. hustruns planer bäst? Kommer situationen att vara annorlunda nästa år? Eller kommer samma frågor att upprepas till leda även nästa år, utan att jag finner några svar? Eller är svaret enkelt? Jag är kvar för att inte tappa kontakten med sonen. Är det så enkelt?

Jag vet inte. Jag vet varken in eller ut. Vill och behöver flytta. Men … så snurrar allt igång igen. *suck* Tror jag måste kasta bort den svettiga, fuktiga och stinkande ullsudden som förpestar mina tankar. Jag tar en kaffe istället