Sedan sist

Akademiska var ett något annorlunda ställe. Mitt första intryck var att det var en smula "rörigt" jfrt. med Kirurgkliniken i Gävle. När jag kom upp på avdelningen, efter provtagningen, fick jag vänta tre timmar på att sjuksköterskan - som var någon annanstans - skulle komma för att skriva in mig på avdelningen. Medan jag väntade hann jag med både lunch och kaffe. Väl inskriven fick jag fram mot kvällningen tala med en läkare vars personsökare pep mest hela tiden. Det var studenter som ville tala med honom! Som sagt - en smula rörigt - men det verkade fungera. Ultraljudsundersökningen blev två! Den förste läkaren gav upp och kallade in överläkaren som gjorde om undersökningen. Denne var ett proffs som visste vad han sökte och hur han skulle göra!

Resultatet från undersökningen tyder på, enligt avdelningsläkaren, att det inte är en tumör utan en inflammation, men en tumör kan inte uteslutas. Vidare sa hon att de kommer att konferera om min diagnos och föreslå åtgärder samt återkomma till mig. F.ö. så var alla provvärden okej med undantag av levervärdena som är förhöjda.

Hemkommen från Akademiska så kan jag bara konstatera att min kvarvarande känsla är att kirurgerna överväger operation bara för att förvissa sig om att det inte finns någon tumör. Detta trots att de fortfarande inte ser någon på bilderna. Önskar trots allt att de ska komma till slutsatsen att operation inte är nödvändig utan att det går att avvakta. Jag mår ju så mycket bättre nu än tidigare under hösten! Måste erkänna att en operation trots allt skrämmer mig en smula men om den hjälper ifråga om diagnos och inflammation, så må det bli operation.