15 juli 2008

Persona non grata

Jag lyssnade i efterskott på Åsa Nilsonnes sommarprogram nu på morgonen medan jag satt här vid datorn och surfade runt på Tradera, googlade och läste bloggar. När hon började tala om hoppet så insåg jag att det har jag förlorat. Jag har förlorat hoppet! Åtminstone ifråga om flera saker.

Det fanns en tid när jag "hoppades" att jag skulle träffa en ny kvinna, få tillhöra någon, några eller något i ett socialt sammanhang. En "familj" om ni så vill. Den delen av mitt liv är idag kraftigt reducerad. Idag lever jag närmast ett "eremitliv". "Kärleken" får vänta.

Jag hoppades att jag skulle kunna lämna huset och flytta till en lägenhet i norr under mars-april i år. Det hoppet tog arbetsförmedlingen och kommunen från mig i samma ögonblick som de anställde mig på Farmen. "Arbete", om så bara en arbetsmarknadsåtgärd, går före allt annat. Även för mig går arbete före personliga drömmar och fantasier. Men vad jag ville eller hade planerat var det ingen som frågade eller tog någon notis om. Kedjan sattes på.

Jag har hoppats att jag återigen skulle kunna finna ett arbete på den "reguljära" arbetsmarknaden, men gamla gubbar är inte önskvärda på svensk arbetsmarknad. Då kvittar det att arbetsförmedlare och "coacher" samfällt säger; "Du är social, har bred utbildning, varierade yrkeserfarenheter och bred kompetens. Du får säkert jobb". Ser jag i backspegeln på alla "platsen tillsatts med annan sökande" så förstår jag att loppet är kört. Och någonstans på vägen försvann hoppet om arbete. Jag kommer att lalla runt i olika arbetsmarknadsåtgärder till dess jag kan gå i pension som fattigpensionär. Persona non grata, står det stämplat i min panna.

Hopplösheten sprider sig sakta och med tiden inflammerar den alla delar av vardagen. Den sprider sig som en växande varböld. Förtär och uppslukar. En farsot, en svulst som påverkar och berövar mig hoppet på allt fler områden. Bit för bit bryts hoppet ner i mindre och mindre delar till dess det upphör att existera. Hopplösheten träder i dess ställe. Detta vill jag inte, men jag ser ingen utväg. Jag känner mig bara gammal och trött med en hjärna som kleggat igen.

26 kommentarer:

Flavia sa...

Icke har du kleggat igen!!
Du bloggar ju, har åsikter ,lever, har barn, glädje solsken..din blogg andas allra mest glädje över små enkla ting- över solen o livet och hattar o Rusta porslin.
Så kom igen nu..visst skit med jobb, det förstår jag--vi medelålders eller 50-60 plussare är inget värda, det vet jag med..
Jag är själv oändligt tacksam för bra jobb och förhoppningsvis i framtiden en hyfsad pension, men säker är man aldrig..ingen av oss..
Men du så har jag också tänkt..kört med kärleken, kört med familjeliv, kört med livsglädjen..men noway- jag vägrar ge upp..
jag bara vägrar kasta in handduken--o tammetusan om jag tror på att DU gör det med
vänligen F

Gubben sa...

Har inget att säga. Bara hoppas att något händer som lyser upp din dag!

liberum-weto sa...

Arbeit mach frei. I vår ålder kan vi inte hitta ny kärlek. Du får ta något begagnat, med lite skavanker. Men tänk lite på oss som har tjatande tant, räkningar som meterlånga efter handlandet, både uppstudsiga tonåringar och blöjbyte. Tänk på oss där i din djälva tystnad, där du gör som du vill och slipper kompromissa om kanalen (dvs låta andra välja).

Anonym sa...

+ singel
göra det jag vill, när jag vill, hur jag vill
resa vart jag vill
träffa vem jag vill
ingen rapportering
inget dåligt samvete
inga krav

- singel
frustration
ensamhet
längtan
opraktiskt
oekonomiskt
okeligt
omysigt


tja..vilken sida vinner??
F

Rutan sa...

Intressant... "du får ta", som om det bara är att "skaffa en ny". (Kommentar till kommentar)

Flavia sa...

hear hear))))))))

*'javaddå bara att ta**--
-precis som om dom stod i kö för att bli tagna..
av oss 50 plusserskor-
När det vimlar av unga mjälla skönheter som längtar efter dessa mogna män med pondus och charm-

hehe

en liten tant sa...

Arbetsgivarnas inställning till ålder är och förblir obegriplig. Man borde vara snudd på idealisk som arbetskraft efter 50 fyllda. Troligtvis inte några småbarn att "vabba" med, ingen särskild karriärhunger utan kan tänkas bli arbetgivaren trogen till pensionen, lassvis med erfarenheter från både arbetsliv och det riktiga livet. Ett fynd mao.

Synd att inte liberum-weto uppgav någon bloggadress. Där hade vi nog varit många som önskat uttrycka en eller två små åsikter. tjatande tant ... hmpf... ta något begagnat, med lite skavanker... dubbelhmpf

Grejen är den att liberum-weto kan när som helst uppnå de fröjder han tillskriver ensamheten genom att lämna familjen. Men han är kvar. Undrar varför? Den tjatande tanten och de uppstudsiga tonåringarna har naturligtvis ett värde bortom fjärrkontrollskontrollen.

Det svarta ensamhetshålet halkar vi nog ner i lite till mans i våra "fria singelliv" men vi vet ju också att det kommer andra dagar. Dagar med kraft.

irrhonan sa...

Ja, jag tänker på vad som hände med "det grå guldet"?

stella sweden sa...

Nu kommer jag hit o strör lite socker över dig samt skriker ut båd glädje o hopp!

GLÄÄÄÄÄÄÄDJE!!!!!
HOOOOOOPPPPPPP!!!!!!

(hördes det)

liberum-weto sa...

Jo, jag överdrev lite. Vi har flera TV, så jag kan byta rum och kanal. Jag har också aktiva hörlurar så jag slipper höra när fru tjatar och ungar skriker. Visst finns det massor av fruntimmer - kanske inte i norrland - men Ryssland har många som gillar snälla gubbs - deras är ofta inte snälla och ofta fulla. Dessutom har jag läst att kvinnor tittar först på mannens bak, och där vet vi att du är perfekt.

Bagarberta sa...

Jag var vaken en stund under hoppet men sen somnade jag av hennes sövande röst...verkar som om du skulle behöva göra lista varje kväll över vad du är tacksam över.

1.
2.
3.
4.
5.
Man får upprepa sig.
Lycka till

Inga M sa...

Jag hittade hit genom Rutan. Eftersom jag lever ett helt annat liv än det Du gör just nu så har jag svårt att föreställa mig hur det kan vara.

Du har tre barn. Försvann de alldeles? Att exen är borta förstår jag men övrig släkt?

Under perioder av mitt korta singelliv har jag bott i något slags halvkollektiv. Är inte det en möjlighet? Fast jag vet inte hur man ¨får till sånt.

Jag bara spånar. Hoppas Du inte tar illa upp.

Du har min medkänsla i en jobbig situation. Och jag håller med Tant: Arbetsgivares inställning till medelålders arbetskraft är obegriplig.

Ulf sa...

Till alla
Jag har läst genom alla kommentarer och måste säga att jag blev faktiskt glad och tacksam för alla uppmuntrande ”tillrop” och synpunkter från så många verbala och medkännande människor. Jag har också läst genom mitt inlägg och noterat att tonen i det tyder på att det var en ”sad day” igår. Även om dagen endast skilde sig marginellt från mina andra dagar. Jag tror jag förstår hur det intrycket uppkom och misstänker att det var mitt sätt att skriva och försöka formulera mina tankar kring ”hoppet” och ”hopplösheten” i mitt liv.
Tack allesammans för att Ni tog er tid att kommentera mitt inlägg../Ulf

Ulf sa...

flavia;
Jo jag har kleggat igen. Hjärnan måste användas för att den ska fortsätta att fungera. I övrigt så har du rätt. Jag tycker att jag har det ganska bra på det hela taget. Med undantag av det här med jobb mm. Men dessa saker kan jag inte göra så mycket åt, så det är bättre att försöka fokusera på det som går att påverka och att ta en dag i taget. Inte tänker jag kasta in någon handduk. Den ska jag ha att torka mig med :-)

Ulf sa...

gubben;
Badbyxor, säger jag! Badbyxor kan lysa upp en dag :-)
Ha det gott!

Ulf sa...

liberum-weto;
"Arbeit macht frei" får det att låta som om ättestupan står för dörren. Visst kan människor hitta en "ny kärlek". Jag vet en man som vid 84 års ålder reste tyill Kina med sin nya kärlek :-)
Att vi 50-plussare sedan är "begagnade" är bara att acceptera. Det är väl ingen nackdel?

Flavia sa...

Med Gubbens badbyxor och Vildhundens handduk,,
så måste det väl vara en badsommar!
F

Ulf sa...

anonym (F);
Det verkar som om minussidan vinner. De är en mer :-)

Ulf sa...

rutan;
Du har väl hört...mister du en står det dig tusen åter. Eller hur det nu var? ;)

Ulf sa...

flavia;
Jepp, fråga mig:-) De unga mjälla skönheterna stod verkligen i kö utanför min dörr på dejtingsajten;) Det var bara att välja och vraka. Icke då. Och vad ska jag ha en "mjällis" till? Skryta med?

Ulf sa...

en liten tant;
Visst. Jag finner inställningen märklig. Vill minnas att det sades på ett seminarium om äldre arbetskraft (svt24) att det bara är i Sverige som man ratar "äldre arbetskraft". Sant eller ej vet jag inte. Men det är för djäkligt att personer 50+ med både social och yrkeskompetens sparkas ut vid nedskärningar. Se på Ericsson som vill göra sig av med 35-plussare.

Ibland ramlar man ner i hålet. Då gäller det att finna stegen som finns där och klättra upp.

Ulf sa...

irrhönan;
Kanske visade det sig att det "grå guldet" bara var en massa dammråttor? ;) Ska jag tro ett par dokumentärfilmer från Danmark som jag sett i SVT, så ser man lite annorlunda på det "grå guldet" där. Sant eller ej? Vet icke.

Ulf sa...

stella sweden;
Jo din sockersöta röst hördes (som vanligt) :-)

Ulf sa...

inga m;
Tack och välkommen :-) Jo barnen finns väl kvar även om två har flyttat och den tredje börjar på gymnasiet i stan i höst. Situationen är inte så dålig som det kanske verkade. Det blev måhända en smula tillspetsat under skrivandets gång.
Ha det bra/ulf

Ulf sa...

bagarberta;
Jag behöver inte skriva fem saker just nu. Jag vet vad som är bra :-)

Ulf sa...

Flavia;
Har inte du badväder idag? Här är det varmt men en smula blåsigt. Inget bad dock. Klart det ska bli en badsommar :-)