06 oktober 2007

Vildhunden - epilog

En lång. lång stund stod de och såg sig omkring i den ljusa sommmarnatten. Så vände de och gick tillsammans hemåt. I Bohlins trädgård låg hunden och vilade huvudet mot tassarna. Han låg utanför sitt gamla garage och plirade i gryningen. Från ena ögat rann en liten smal rännil av blod. I övrigt var han alldeles oskadad.

Solen höll på att gå upp. Frukträden kastade långa skuggor över gräsmattorna. Fukten torkade sakta upp och gräsmattorna blev ljusa. Fåglarna kvittrade i buskarna. Den ensamma vildhunden slöt ögonen och somnade.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Jättefint och vackert skrivet men måste han vara skadad? Jag klarar inte när djur inte mår bra..*ler*..

Nina

Anonym sa...

Håller med "nina" men han kanske gråter blod av lättnad att vara hemma igen...ler
Retstickan

Ulf sa...

Vildhunden av Runo Lindskog (1980).Ungdomsbok. Året är 1940. Platsen Stockholm. Pojken och vildhunden rymmer och upplever olika äventyr. Vildhunden skadas i kampen med en "renrasig" Dobberman som tillhör en nazist. 1988 (?) kom Vildhunden och det mystiska huset.. antagligen var Vildhunden "fit for fight" igen.

oskar gudéhn sa...

Hm, vackert skrivet. Får ta och kolla upp denne Runo Lindskog... när jag väl får tid för skönlitterära böcker igen (läser lite halvhjärtat 'pappan och havet' av Tove Jansson. Mer mumin åt folket!)