25 september 2007

Ett år har gått. Tack Bagarberta!

Idag har det gått ett år och en dag sedan jag först skrev något i bloggen. Att jag började blogga får jag (och ni?) tacka Bagarberta för. Hon "tjatade" på mig och uppmanade mig att börja blogga långt innan jag verkligen började. Under det gångna året har det hänt mycket i mitt liv. Tyvärr har det mest varit sorgliga saker med en förmodad pankreascancer, efterföljande operation och en förväntad dödsdom. Hade jag haft den form av "inflammatorisk tumörsjukdom" som läkaren misstänkte, så hade jag inte suttit här idag. Men jag fick en tids andrum. En "andra chans".

Bloggen kom att bli ett sätt att försöka bearbeta min sjukdom, min dödsångest och mina djupare inre känslor. Min syn på livet har förändrats. Inte på något radikalt och avgörande sätt men det har ändå skett en förändring. Jag har närmare till mina känslor och känner mig mindre rädd. Och jag räds inte döden på samma sätt som tidigare. Jag lever mer "en dag i taget" och försöker låta bli att planera så mycket som tidigare. Framför allt så är det ingen katastrof om planerna går i stöpet. Livet känns viktigt men vissa saker och ting i det har blivit mindre viktiga. Stundtals kan jag intensivt känna att det viktigaste i mitt liv är relationerna till mina barn och andra närstående människor, även om det inte alltid märks i mitt dagliga liv. Eller i min blogg.

Nu ska jag leva hela livet ut :-))

3 kommentarer:

Kontext sa...

Jag hänger på. Jag tar också ställning för att leva livet ut.

;-)

Kram från Kontext

Bagarberta sa...

Tjatade och tjatade? Minns jag inte alls. Lockade och berättade vill jag minnas :-)

Jag är också med i klubben att leva livet ut!

Anonym sa...

Bagarberta gillar jag. :-)

Det andra..ja man får en annan syn på saker och ting..det är så få saker i livet som verkligen är viktiga.

att leva här och nu försöker jag alltid och lyckas ofta bra med ett leende men jag har mina tunga dagar också.

Bara så himla glad att läsa att du mår bra idag.

Kram från Nina