22 september 2007

Still got the blues

Gårdagens skarpa solljus belyste och gav relief åt ensamhetens torftighet. Längtan efter någon att "bara vara med" blev påtagligt smärtsam när stegen bar åt olika håll efter timmars samtal och såar med kaffe. Med ett lite sorgkantat sinne är det nu dags att möta ännu en grå dimmig morgon. Verkligheten har hunnit upp drömmen och illusionen. Det blir ingen lägenhet. Det blir ingen flytt. Så lite det behövs för att punktera det luftslott jag byggde och som skulle bära mig från huset ut på nya stigar i livet varthelst vinden blåste mig. Det räcker med en son som behöver mig då och då.

2 kommentarer:

Kontext sa...

Och kanske behöver du honom också?

oskar gudéhn sa...

Personligen tycker jag det är lite naivt att tro att allting skulle bli så otroligt mycket bättre av att du flyttar.
Ditt liv är vad du gör det till, ingenting annat.
Var egoistisk och gör vad DU vill, men ta ansvar för det också. Känn glädje i varje beslut du tar, gör annars ett annat val.
/.o