05 september 2007

Ensamhetens sköra skal

Fan också. Jag trodde jag hade lyckats immunisera mig mot alla tankar på karlek och tvåsamhet. Fullständig immunitet har varit min avsikt. Åtminstone fram till den dag då jag flyttat från huset. Så mycket längre har inte mitt perspektiv sträckt sig. Men så lite det behövs, för att det skal jag byggt upp till försvar, ska visa sin tunna skörhet och genomträngas av ord och tankar. En kommentar typ: ”nähä jag mena nån man som älskar mig. Jag är bara trevlig :-) och en sån som man går och fikar med och surrar och lättar sitt hjärta och sen går ifrån.” räcker för att jag ska känna en längtan efter tvåsamhet och kärlek. Jag vill inte bara vara ett trevligt bollplank i diskussioner. Stundtals kan jag känna mig djävligt less på rollen som en bra ”samtalspartner” eller att bara vara någon som ”servar så bra tillbaka”.

Att möta någon att älska och vara älskad av är inte helt lätt. Kärlek är ömsom lätt och ömsom svårt. Det mesta ska stämma. Likheter såväl som olikheter ska berika och komplettera. Så var är min Rita? Sanningen är att det inte finns någon Rita för mig. Åtminstone inte i passande ålder. De blir inte så gamla.

Ingen vet var haren har sin gång, sa kärringen och knöt snaran i skorstenen. Det är samma sak med kärleken. Ingen vet var den har sin gång. Bara att den kan vara svår att fånga.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Om du skulle klara att immunisera dig mot kärlek vore du inte den underbara person du är! Så var glad över att du har känslor!
Kram!

*Österbottniskan*

Kontext sa...

Hur var det med tänkandet? Refererar till en av dina tidigare bloggar.

Om du tänker att Rita inte finns, så kommer du nog att få rätt. Likaväl som om du tänker att Rita finns. Då kommer du nog också att få rätt, förr eller senare.