
Idag var det så dags för den yngste sonen att packa sina kläder och sin dator. Han återvände till stan efter att ha tillbringat sommaren här. Bortsett från de två veckor han var på Gotland så har sommarlovet tillbringats framför datorn här i huset. Även om vi haft olika dygnsrytm så har vi i alla fall sammanstrålat vid matbordet för gemensamma måltider. Nu är det över. Jag upphör aldrig att förvåna mig. Det känns lika märkligt varje gång något av barnen som bott här ett par dagar eller mer lämnar huset. Huset blir tomt, tyst och ödsligt. Jag är ensammen igen. Ute faller mörkret.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar