"Nu for bussen" är ett lokalt känt uttryck i Vännäs, men med tanke på omständigheterna så måste jag denna gång säga "Nu for tåget". Ombord på tåget som susar fram genom den norrländska natten finns min "hemhjälp". I'm all by myself. Hur ska det bli? Jag har blivit bortskämd å det grövsta under de veckor gossen varit här. Det har varit skönt men den dag ska ju komma när "vardagen" åter infinner sig. Huset känns lite tomt och öde för tillfället, men det är inget att göra något åt. Det är bara gilla läget.
Det är konstigt så fort man vänjer sig vid att inte vara ensam i huset och hur fort man vänjer sig av vid att köra bil. När jag skulle köra hem bilen från Gävle så var det första gången på tre veckor som jag satt bakom ratten. Det kändes mycket ovant att kryssa sig ut ur stan mot E-4an, men efter tre mil på vägen, så började det kännas vant igen. Kanske blir det likadant med ensamheten? Efter tre dagar så kommer den att kännas naturlig och självklar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Det är såna gånger man känner att man inte är sig själv. Man har inte alls samma ork och energi. Saknar små pallar att sätta ner sig på.
Tur du har många söner som kan fylla i för varandra :-)
Skicka en kommentar