Vasalopp & Black Snake Moan

På lördag morgon när jag klev ur sängen sken solen och det kändes som om det var en dag då vad som helst kunde hända. Funderade en stund på om jag skulle göra något särskilt under dagen. Ville gärna "dra iväg" någonstans på en liten utflykt. Solen gick i moln och inget hände. Jag fortsatte med att larva omkring hela dagen i morgonrock, precis som jag gjort de flesta andra dagar sedan hemkomsten. Konstaterade att tvättunnan var tom och att nu återstod det bara att plocka in den rena tvätten i garderober och linneskåp. Till dess får tvätten vila sig på hurtsen i hallen.

Söndag morgon inleddes med TV! Starten av Vasaloppet är bara ett måste! Jag blir lika fascinerad varje gång jag ser horden av skidlöpare dra iväg i "fädrens spår". Ett till synes oändligt lämmeltåg av elitåkare, elitmotionärer, motionärer och blåbär ska "hasa plank" i 9 mil. Sedan är ju loppet tillräckligt långt för att man ska slippa sitta framför TV-n hela tiden. Det räcker med att hålla ett öga på "dumburken" medan man lånar sina öron åt Klingan i P2. I programmet spelades spår från Ry Cooders senaste CD "Call Me Buddy", Bob Dylans akustiska demoversion av "Subterranean Homesick Blues" och några ljudspår från filmen "Black Snake Moan". Filmtiteln är hämtad från Blind Lemon Jeffersons inspelning av "Black Snake Moan" år 1927. En film som Rolling Stone skrev så här om enligt programledaren: "När musiken tystnar behöver filmen konstgjord andning". Det säger väl allt om den filmens kvalite? Månne det är en aspirant till titeln "Årets kalkonfilm"?

Det blev ytterligare ett radioprogram som fick låna min öron på eftermiddagen. Tyvärr minns jag inte programtiteln men i programmet spelades "kåklåtar". Främst inspelningar med amerikanska kedjefångar. Häftigt! Det är många bluesartister som tllbringat en tid på Parchman Farm eller andra omänskliga "korrektionsanstalter" i den amerikanska södern. På Parchman Farm satt även Vernon Presley när han avtjänade åtta månader av ett treårigt straff för att han ändrat 4 dollar till 14 dollar på en check.

01.47 ringde mobilen som låg på köksbordet. Jag vräkte mig ur sängen men när jag nådde köksbordet insåg jag att samtalet knappast gällde liv eller död. Jag lät telefonen vara. Det sved och värkte i buken efter det hastiga uppstigandet och jag tvingades ta en tablett i förtid. Det tog lång tid innan jag somnade om igen. Obetänksamma och hänsynslösa pitekvinna!