Vänner

En del av gårdagen tillbringade jag med ett par vänner. Det är vidunderligt så självklart och välbekant det är att träffa vänner. Det är bara att slå sig ner vid köksbordet och fortsätta samvaron där den avslutades senast man träffades. Det saknar betydelse om det var förra veckan man träffades eller om det passerat flera år sedan sist. Några korta meningar räcker för att sammanfatta vad som hänt sedan sist man sågs, sedan rullar samtalet otvunget på av sig självt. Det finns egentligen inga förbjudna ämnen, även om de flesta samtal kretsar kring vardagliga ting som arbete, barn, fotografering etc.

På förmiddagen idag, drack jag kaffe med en annan vän. Samma sak där. Samtalet rullade på otvunget och innan jag visste ordet av så hade ett par timmar förflutit och det var dags att bryta upp.

Jag har bara en handfull vänner. Mina närmsta vänner är mina fd. hustrur och andra människor som jag känt länge. Faktum är att med några få undantag så har jag känt de flesta av mina nära vänner sedan flera decennier. Några av dem sedan de sena tonåren. Det är märkligt med vänner. Man bara har dem och man får "ha sig som man är"!