Två hål i buken

Det brukar heta två hål i väggen, men i mitt fall är det mer korrekt att tala om två hål i buken. Halv tre på onsdag eftermiddag, rullades jag in för ultraljudsröntgen med leverpunktion. D v s med hjälp av en lång "spruta" som sticks in i levern hämtas ett vävnadsprov. De första två gångerna misslyckades läkaren eftersom min lever rullade undan. Det enda han fick med var fett. Det tredje försöket gjordes på ett nytt ställe och det lyckades. Därför har jag två hål i buken som täcks av en stor komress.

Efter provet så tvingades jag ligga på mage med tryckförband under en timmes tid. Först därefter fick jag vända på mig och ligga på det sätt som kändes bäst. Enligt röntgensköterskan skulle jag stanna sex timmar i sängen, men då min läkare sagt fyra timmar så bestämde jag att jag bestämmer själv, när det är läge att kliva upp. Efter två och en halv timme gick jag upp, hämtade mitt insulin och besökte toaletten. Ingen sköterska på avdelningen reagerade, så efter ytterligare en timme promenerade jag omkring i korridoren. Bara för att känna efter om det var okej.

Bestämde mig för att klä på mig och rymma från avdelningen för att ta ett bloss innan huvudentrén låstes för natten. På väg ut stötte jag på överläkaren - min läkare - och han gav klartecken åt mig att åka hem om jag ville. Jag ville! Ut med nålen ur armen. plockade ihop mina få pinaler och for hem. Kom hem vid åttatiden på onsdag kväll och tillbringade resten av kvällen liggande i fåtöljen, drickande te och spisande ett par LP-skivor.