Återlängtan

Är det nostalgi som gör att jag framkallar film, gör i ordning ett mörkrum, letar reda på ritpennor, min Rotring Art pen och reservoirpenna? Är det nostalgi som gör att jag köper ett frontmatat kasettdäck på loppis, gräver fram kasettband, plockar fram en rullbandspelare och sitter och lyssnar på gamla vinylskivor i skenet av två tända ljus?

Kan det vara en längtan att vrida tiden tillbaka till tiden före ettor och nollor? En längtan som emanerar ur min rädsla för morgondagens samtal med läkaren. Kan det vara en längtan till den tid då jag fortfarande var frisk utan diabetes och utan ett skrämmande livsslut framför ögonen?

Är det därför jag åter längtar till den analoga tid, då kameror var mekaniska och kasettdäcken hade rejäla mekaniska knappar och reglage? En återlängtan till den tid som i backspegelns rosafärgade glas ter sig begriplig och hanterbar? En nostalgisk längtan till den tid då jag var frisk?