01 november 2008

Kraschbombänghoppetihopp

Rubriken är ett försök att onomatopoetiskt återge hur det lät när Wilma körde på en sten vid infarten till brevlådan i tisdags morse. Nu var det väl inte Wilma som genade över hörnet utan hon gjorde bara som hon blev tillsagd av chauffören. Så jag antar att att felet är mitt. Resultatet blev i vilket fall det att vänster framhjul demolerades och framvagnen "gick åt helvete". Nu står Wilma på parkeringen. Obrukbar och i förstadiet till skrot. Men jag har i varje fall fått ett bud på henne. Femhundra är bjudet. Snålt för 30 liter bensin och ett helfräscht batteri, tycker jag. Är det någon där ute i bloggosfären som bjuder mer för en 95:ans Golf?

För egen del så åker jag buss tills vidare :-)

8 kommentarer:

stella sweden sa...

Nääää, men det var ju ett trevligt namn på en bil!

Mina (lånade) alla kallar jag för Lassi efts det låter tryggt o det har hjälpt hitills!

stella sweden sa...

Du kanske skulle döpa om na?
Ändå?

stella sweden sa...

Till nåt som för tur me si?

hondjuret sa...

Bensinen kan du väl trixa ur med en slang?

Ulf sa...

stella sweden;
jo. En bil med tur är en nåd att stilla besja om. Ett "lyckonamn" skulle jag tänkt på när skrället döptes :-)

Ulf sa...

hondjuret;
Jo. Jag ska nog slanga över soppan till reservdunkarna. Sedan kan den få driva gräsklippare och snöslunga hos Tvåan. :-)

Jag idag sa...

Åh, det där ljudet känner jag igen. Refuger, trottoarkanter, stenar... Jag och min bil känner dem alla.

Ulf sa...

Jag idag;
Det skulle kunna vara trevligt med stenar som bekanta om det inte blev så infernaliskt dyrt :(