04 mars 2008

Smack dab in the middle

Kände idag när jag for till affären hur djupt rotad jag är i huset efter nästan 22 år. Nu när det verkligen gäller kryper ångesten - över att lämna det trygga och välkända - fram ur lådan dit den förvisades för flera år sedan. Jag har med en dåres envishet hävdat att jag ska flytta. Jag har hävdat att det är nödvändigt att flytta. Här i huset kan jag inte bli. Det är nödvändigt att flytta för att få luft och finna livslust. Det är nödvändigt att flytta för min själs och ekonomins skull. Jag behöver ett nytt liv. Jag trodde att jag skulle jubla inombords inför utsikten att denna gång kan det bära av. Och det redan i vår. Aldrig kunde jag föreställa mig att det skulle kännas så sorgesamt, svårt och tungt att bryta upp från det gamla och invanda för en ny adress att foga till alla de andra i mitt förflutna.

När saken ställs på sin spets gäller det att smida medan järnet är varmt. Denna gång ska jag försöka vara mer "på hugget". Men vägen är törnebeströdd med föresatser och problem att lösa innan målet är nått.

5 kommentarer:

Anonym sa...

Ett hus är ändå bara ett hus...insåg jag efter att ha haft ångest jag med! Så iväg med dig du...man ångrar bara det man inte gjorde!

*Österbottniskan*

Ulf sa...

Österbottniskan;
Till skillnad från många andra hus så har detta hus en själ och takmålnngar :-)
Men det är ändå "bara" ett hus.

Anonym sa...

Har aldrig bott 22 år i ett hus, även om det senaste huset föräldrar hade beboddes över 22 år. Nä, ibland måste man bryta invanda mönster. Hus må ha själ, men den egna själen måste ha frihet.

Anonym sa...

22 år är ändå 22 år - det pinkar man inte bort bara sådär...Vore väl konstigt om det inte kändes? Men nystart är bra för själen, ruskar om och ger rum för nya tankar och infall. Lycka till!

Ulf sa...

liberum-weto;
så sant, så sant. Den egna själen måste ha frihet!

lilla blå;
jag behöver en nystart och har ställt in mig på detta :-)