I helgen som gick noterade jag att det snart var april. Genom skallen for det då blixtsnabbt - april, maj. Bara två månader kvar. Men så är det inte. Det är elva månader kvar i åtgärd. Elva långa månader. Varför jag trodde att det var två månader kvar vet jag inte och jag förstår det inte. Hela dagen idag har jag funderat över hur det kom sig att jag var så infernaliskt övertygad om att "anställningen" snart var slut. Något svar har jag inte. Inget annat än att mina känslor och längtan "lurade" min hjärna.
Det är bara att steka lingonsylten, bita i det sura äpplet och gnissla lite tänder samt ägna mer tid åt att söka och få ett jobb som tar mig härifrån.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
apr-maj...???och du räknar inte tills du ska vara ute ur huset och har blandat ihop jobbigheterna på nått sätt? Amatörpsykologen har talat :-)
bagarberta;
Kära amatörpsykolog. Allt är möjligt :-)
Trivs du inte alls?
*kram*
Nina
Nina;
Visst trivs jag i huset. Särskilt nu under våren och sommaren. Det är invant och tryggt men jag ska lämna det och har ställt in mig på detta.
Skicka en kommentar