Kristi Himmelsfärdshelg för fem år sedan. Det känns lite märkligt och en smula vemodigt att se fotot från Skuleskogen. Den återupptagna "traditionen" med ett par dygns vistelse i naturreservatet bröts abrupt. När jag ser bilderna känner jag att jag saknar "naturluffandet" tillsammans med familj och goda vänner.Sådant är livet. Det förändras ständigt. Ibland tvärt på ett sätt som tidigare framstått som "otänkbart". Livet tar sina egna kringelikrokar. Men det går ständigt vidare.
4 kommentarer:
Det gäller att ta tillvara nuet, samt att inte få ångest av det goda förr, utan se framåt - det kan finnas något nytt bra framöver också.
liberum-weto;
Nog är det så. Visst är det märkligt hur lätt det är att fundera över eller tänka på och älta den tid som varit och att i tanken planera framtiden - som vi inte vet något om - i stället för att tillbringa vår tid i nuet. Ger mig sjuttsingen på att vi människor tillbringar vår minsta tid i tanken på den tid vi har "här och nu".
Det där är mitt "nu" varje sommar... Fast jag tittar åt andra hållet (jag brukar se Skuleskogen från sydöst).
Oj - hemlängtan!
Jag förstår din saknad.
irrhönan;
ångermaländska bröd :-) Sydost - var hamnar man då? Mjällomslandet, Ulvön, Mjältön? Det är vackert ppå Höga Kusten :-)
Skicka en kommentar