Fotografier "taken at residences for the mentally retarded" av Diane Arbus mellan åren 1969 och 1971. Fotografier som faktiskt fick mig att dra paralleller mellan Bloggland och boken. En smula långsökt? Kanske men... Arbus är idag mest känd för hennes fotografier av människor i utanförskap samt helt vanliga medborgare i poser eller omgivningar som förmedlar en oroväckande känsla av att något är allvarligt fel. Hennes tillvägagångssätt förnedrar dock inte hennes motiv, något som lätt skulle kunnat ske. I de flesta av Arbus porträtt är motiven till synes bekväma, i sina egna miljöer; det är i stället betraktaren som görs obekväm av motivens accepterande av sina abnormiteter. Som det står i Wikipedia.
En oroväckande känsla av att något är allvarligt fel. En obekväm betraktare. Så känns det att surfa i Bloggland. Ibland.
9 kommentarer:
Well, hands up!! Det var väl inte ila ändå, hoppas du inte tycker min blogg är för trist iaf.
http://blogg.passagen.se/isadoraduncan
Jag fattar inte hur man ska kommentera här om man man inte fyller i 'anonym'. :(
jag är ju inte det, men det kommer upp massa trianglar om lösenord och grejjer, och man ska väl inte behöva vara medlem här gör att kommentera? Provar igen.
Tyvärr, jag vet inte hur det funkar med att kommentera i bloggen. Borde ju vara som på andra ställen, tycker jag. Så kanske det inte är. Blogger försöker väl låsa folk till sig på något sätt? *fult*
Hoppsan!
Jag lessnar aldrig på blogglandet. Där finns allt som intresserar mig och allt som inte intresserar mig. Bara att välja efter humör.
Tv:n kollar jag däremot aldrig på. Kan man få Kiruna att tro på det?
Maria,
kanske var det ett utslag av "trötthet"? Visserligen har jag då och då övervägt att sluta men jag är fortfarande kvar:-) Sant är att det finns massor att "roa" sig med i bloggosfären. Eller att "oroa" sig med :-) Jag tror att du får svårt att övertyga Kiruna om du inte helt sonika slänger ut TV-n. Jag ser mest nyheter och enstaka dokumentärer.
Ps. Du har en intressant och självutlämnande blogg! Ds.
Jo, jag är rätt så självutlämnande. Det är något bloggandet lärt mig - att det inte är farligt ;-)
*uolo*
Farligt? Nja, jag tror (eller vill tro) tvärtom. I varje fall tror jag att många läsare kan identifiera sig med och uppskatta en "självutlämnande" blogg. De förstår att det finns andra som brottas med "vardagens bekymmer och glädjeämnen". Men viss försiktighet skadar kanske inte?
Jag lämnar aldrig ut mitt mobilnummer i bloggen hahahaha
...fast alla som är i Stockholm kan beskåda mig på jobbet eller bara fråga efter mig på nån spårvagn. jag är lixom offentlig *s*
uolo: jag tänkte inte på att du går som på räls. Det är bara att kliva på och fråga sig fram :-)
Det är klart eftersom du lämnat ut dig i bloggen på det sätt som du gjort så blir du "offentlig".
Skicka en kommentar