12 oktober 2007

Arbetsmarknadsfunderingar

Tja. Vad finns att säga om de senaste dagarna då? På onsdagen så träffade jag "coachen" och vi kom överens om, att jag ska fortsätta med att skicka mina "öppna ansökningar" till tänkbara arbetsgivare. Öppen ansökan kallar han det som jag kallar intresseanmälan. Forskarna jag hörde idag på TV kallar det för spontanansökningar. Kärt barn ha många namn brukar det heta. Eftersom det inte är mig ett "kärt barn" så tror jag att jag ska kalla det för intresseanmälan i fortsättningen.

Så satt jag där och slet mitt hår igår. Jag har mycket grått hår att slita i nu. Är det dags för en klippning tro? Brottades med att klämma in text och foto på ett A-4 som ska vikas i tre delar och skickas i ett E65-kuvert. Hade jag varit lite mer ambitiös så hade jag naturligtvis skapat separata dokument och länkat samman dem i PageMaker men nu nöjde jag mig med att göra ett dokument direkt i programmet. Det var länge sedan jag jobbade i PageMaker men jag tycker att jag hittade skapligt i programmet. Ett fixed und fertigt dokument alltså. Annorlunda, snyggt och prydligt blev det. Jag vet! Jag vet att jag har en kanonansökan och en intresseanmälan som är "super". Ansökningshandlingar av sällan skådat slag. Men vad hjälper det? De drar mig inte till anställningsintervjuer. Än mindre ett jobb.

Jag lyssnade med ett öra på seminariet om äldres arbetslöshet på TV idag. Då bekräftades min uppfattning om den stängda arbetsmarknaden för äldre långtidsarbetslösa. Åke Dahlberg (?) forskare som bl.a. intervjuat företagare och personer med insyn och kunskap om arbetsmarknaden sa att svaren från företagarna var: "Det är sällan eller aldrig som vi anställer någon över 50". Suck! Hur tusan ska jag då lyckas finna ett arbete på den öppna arbetsmarknaden? Det kvittar att jag sägs ha en bred utbildning och kompetens hopsamlad under 40 år på arbetsmarknaden. Inte fan hjälper det. Det känns ganska hopplöst faktiskt. Jag får väl fortsätta att skicka mina ansökningar och intresseanmälningar. Om inte annat så tillfredsställer det Arbetsförmedlingen och "coachen".

Men när jag får ett jobb då ska jag banne mig köpa en halv flaska champagne och fira i dagarna tre!

3 kommentarer:

Anonym sa...

Om du visste vad jag känner igen det där. Min gubbe är 53 och har varit utan jobb ett år men innan dess alltid arbetat och han har superfina betyg från skolor och arbetsplatser. Han är aldrig sjuk och kommer aldrig vara hemma för vård av sjuka barn. Han har livserfarenhet och borde vara en dröm för en arbetsgivare. Precis som du..men nej han är för gammal och han börjar tappa självförtroendet nu och jag klarar inte av att se honom tappa gnistan. Jag lider med er men det gäller ju "bara" att hitta en arbetsgivare som fattar hur bra nu är.

*kram*

från Nina

Anonym sa...

hur bra NI är skulle det vara

:-)

Ulf sa...

Jag har börjat söka på andra områden än dem jag "utbildat" mig för. Andra områden där jag inte jobbat men där olika erfarenheter, bakgrund och yrkeskunnande är en merit. Sådana jobb som finns inom t.ex. "vård och omsorg". Hoppas på jobb kan man ju alltid göra :-)