20 september 2007

den 18 september 2007

Gud vilken morgon. Sov ända till halv åtta. Kroppen är seg och huvudet ska vi inte tala om. Fyllt av grå vadd och inget fungerar. Kallt är det ute, kanske dags att sätta i innanfönstren? Allt sedan jag såg filmen ”Älskade cigarett”. så har jag funderat på hur jag ska bära mig åt för att finna mitt eget ”sesam öppna dig”. Tanken som ska befria mig frÂn tobaksbruket. Kropp och tanke är ett. Det borde gå att med tankens kraft i viss mån påverka kroppen så att suget och vanan minskar. Det gäller bara att finna den springande punkten. Men idag är hjärnan tom på alla tankar.

Att ständigt upprepa ”Jag är en icke-rökare” varje gång suget infinner sig fungerar inte på mig. Eller gör det? Jag är en icke-rökare är ”positivt tänkande” men varför funkar det inte? Jag misstänker att det saknas något i min bakomliggande teori eller tänkande kring tobaksmissbruket. Jag måste försöka finna de byggstenar som ska bli min bastion mot vanan. Ovana ska det väl vara förstås? Kan jag finna stöd hos Åsa Nilsonne och boken ”Vem bestämmer i ditt liv”? Hennes presentation av KBT, och min lekmannatolkning av metoden, tycker jag hjälpte mig i samband med separationen. Så varför ska det inte fungera ifråga om missbruket. Varför kan en del sluta så lätt medan andra kämpar mot Djävulen dag efter dag, vecka efter vecka?

Fan va enerverande det är att vara utan Internet. Stundtals har det känts helt okej att vara utan förbindelse med sajberspejs. Det har varit befriande skönt understundom men just nu är det bara irriterande. Är det så att jag har vad Bagarberta kallade en ”beroendekaraktär”? I så fall är det kanske inte konstigt att det är så svårt att sluta röka? Men det brukar ju också sägas att summan av lasterna är konstant. Vin, kvinnor och sång. Mat, sex och tobak? Röka, kröka och göka. Undrar hur många varianter det finns på temat; sex, drugs å rocken roll? Jag är dysmusisk och dessutom har jag ingen att kopulera med. Om jag slutar röka måste jag alltså öka på lasten ”mat” om summan ska vara konstant. Är det dags att skaffa en ”kamrat” i sänghalmen? En ”sängkamrat” som skakar ner maten och eliminerar mitt tobaksmissbruk. Göka utan röka bakefter? Funkar det?

Äh… nu få jag lägga av. Ensam är stark och bra karl reder sig själv heter det ju. Min far brukade säga: ”Bättre lyss till den sträng som brast, än att aldrig spänna en båge”. Kanske dags att stränga bågen? Bättre lyss till den säng som brast, än att aldrig sätta på nå’n? Äh… nu lägger jag av.

1 kommentar:

Kontext sa...

Det jag snappat upp om hjärnan säger följande: Hjärnan klarar inte av ordet INTE. Så det funkar inte med inte-meningar. Försök med "jag är en friskluftsälskare" i stället för "jag är en icke-rökare.