Nu är det fixat. Jag tog fram hårklippningsmaskinen och lät den svepa fram över ansiktets rynkor. Särskilt längs hals, haka och kinder. Bort for två centimeter grått skägg. Efter hårklippningsapparaten var det rakapparatens tur att polera ansiktet. Det duger inte att komma in till stan och se ut som om skogsmulle själv kommit till stan. Jag vill ju visa upp mig från min bästa sida för den trevliga diabetessköterskan i morgon. Sparade dock den borstiga mustaschen.
Någon måtta på slätstrukenheten får det allt vara!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Du, även om allt hår försvann så skulle du nog inte vara så slät ändå. Går nog åt några klädnypor i nacken också, precis som på mig.
"Valpen"
*valpen*
Tala för dig själv du! Jag är slät som en barnrumpa i ansiktet. Just nu som en barnrumpa med sandpapper:=)
Skicka en kommentar