Alzheimer, regn och rusk

Igår var det en riktig ruskdag. Regn och åter regn. Hård nordostlig vind och bara +8°C ute. Frisk vind kallade SMHI ruskvinden för. Träden böjde sig i vinden. Det pep och tjöt i husets springor och klisterremsorna i innanfönstren stämde in i melodin. Vinden kylde ut salen och det blev nödvändigt att tända en brasa i kakelugnen och fatta ett beslut om resa till Valbo för att skaffa en bäckpatron till skrivaren.

Klockan tio hängde jag på låset när El-giganten öppnade. Letade rätt på bläckpatronerna. Naturligtvis hängde de patroner jag söker längst ner mot golvet. Efter att tidigare ha surfat runt och konstaterat att leveranstiderna varierar från den 10 juni till leveranstid okänd så var ju inte annan placering ätt vänta. Det är ingen efterfrågan på bläckpatroner till en Stylus Photo 890 eller 1290. Jag försåg mig med halva deras lager och betalade. ”299 kronor”, sa kassörska. ”Och åttio kronor i bensin”, sa jag. Då log hon. Ska det vara något att le åt? Om det nu inte var ett deltagande leende förstås. Hur ska jag veta?

Med bläckpatronen säkrad så svepte jag snabbt förbi loppmarknaden och Willys. Inget mer skräp släpades hem. Däremot handlade jag mat till middagen. Hemkommen fixade jag till köttfärssåsen och inlät mig i en förvirrad brevväxling om en veterinärs dotter i Visby och Roma. Eller var det Hemse? Allt blev mycket förvirrat och fel från min sida. Snacka om Alzheimers.

Efter middagen så kom trädgårdsmästaren, men då regnet omöjliggjorde allt trädgårdsarbete, så bar hon och sonen upp min säng till sovrummet på övervåningen. Nu är det fixat till slut. Resten får jag bära upp själv.