Idag ringde en f.d. arbetskamrat och ville låna 300 kronor över helgen. Jag vet ju sedan tidigare att han har en urusel och haltande ekonomi och jag förstod ju av samtalet att han verkligen var ”strandsatt” inför helgen. Vid ett par tillfällen i höstas lånade han 100 kronor och betalade tillbaka pengarna på utsatt dag. Men en titt i plånboken sa mig att jag hade inga 300 kronor där och likt förbannat så säger jag att jag ska åka förbi bankomaten och komma med pengarna. Varför ska jag agera socialarbetare? Jag är ju inte ens särskilt förtjust i människan efter hans, som jag upplevde det, ”översitteri” och gnällande på min arbetsinsats under hösten, när jag var sjuk och mest var i skogen för att få frisk luft och lite motion (min arbetsgivares beslut).
Varför ska jag ha så svårt att säga nej? Jag har ju visserligen lite pengar på olika konton och klarar månadens räkningar men något överskott av pengar har jag inte. Jag svälter inte ihjäl, även om jag blir ”blåst” på pengarna, men varför ska det vara så svårt att säga nej? Det känns mycket irriterande och jag tror att jag måste börja träna mer på att säga NEJ, NEJ och åter NEJ!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Socialarbetare? jo dröm din dröm, isåfall var det för länge, länge sen. Du ligger över normen och det skulle du ha tänkt på innan. Så heter det idag i socialarbetarsnacket. Va snopen jag blir att du har svårt att säga NEJ. Trodde jag inte.
Hoppas du inte blir blåst. Men å andra sidan blir du det så säger du NEJ nästa gång, åtminstonde när han vill låna.
Vilken norm? Dröm? Visserligen fanns det en gång en yrkesvägledare som skulle ha in mig på socialhögskolan, men det ville inte jag. Det "nejet" har jag aldrig ångrat *ler*
Jag vet ju hur han har det och mitt hjärta är vekt *ler* Dessutom har han skött "lånen" tidigare. Vi får väl se hur det blir denna gång.
Här hade jag gjort ett inlägg men det kom visst aldrig fram...ok försöker igen.
Socialarbetaren i mig vill säga att idag finns det normer där det är fastställt hur mycket saker och ting får kosta, och sen får man som klient också höra att det skulle du ha tänkt på innan du köpte ditt eller datt. Att du har prioriterat fel.
Dröm...menade jag bara att du tror att det fungerar så men det tror inte jag.
Skicka en kommentar