Sopor och lägenhet

Sitter här och väntar på att klockan ska bli tio så att jag kan ringa till Akademiska och fråga var det utlovade läkarintyget tagit vägen. Ringde för en vecka sedan men ännu har inget intyg dykt upp. Jag behöver det verkligen för igår gick min sjukskrivning ut. Inte har det kommit några papper från Försäkringskassan heller, men de kommer nog snart. Egentligen borde jag masa mig ut med soporna och dra fram soptunnorna till vägen, men det känns inte som särskilt nödvändigt. Tunnorna tömdes för två veckor sedan, och med tanke på den lilla mängd sopor jag producerar, så klarar jag mig med en tömning var fjärde vecka.

Har funderat en hel del de senaste dagarna kring frågan varför jag inte har hört något om den "utlovade" lägenheten i Umeå. I höstas fick jag frågan om jag ville hyra en trerummare på Ålidhem och jag svarade att det ville jag. Då verkade det vara så att första hustrun skulle säga upp de nuvarande hyresgästerna, av för mig okända skäl, och låta mig hyra lägenheten istället. Sedan dess har jag sagt till alla att jag ska flytta till Umeå men i dagsläget verkar det knappast troligt. Med tre månaders uppsägning borde hon ha sagt upp hyresgästerna vid det här laget och erbjudit mig lägenheten, tycker jag. Kanske var det mest "munväder" från hennes sida, som det ofta har varit under de år jag känt henne. Pratar först och tänker sedan - kanske? Eller var det jag som "hörde" vad jag ville höra i hennes ord?

Kan det vara så att jag fixerade mig vid lägenheten därför att den representerade ett hopp om förändring i den situation jag befann mig under hösten? Var det så att drömmen om lägenheten underlättade planeringen av mitt nya vardagsliv trots att den egentligen endast är en övergångslösning? Det är en bostadsrätt och där kan jag knappast bo resten av mitt liv. Att köpa den är inte att tänka på. Därtill är den alldeles för dyr för mig. Vart tar jag vägen sedan? Jag som denna gång vill flytta för sista gången i mitt liv. Vart flyttar jag då? Vad händer med huset? Ska jag bli utlöst eller ska det säljas? Om huset ska säljas så ser jag framför mig en lång tid av urstädning. Jag måste ordna bostad och lagerlokal för snickerimaskiner, verktyg och virke med mera. Eller ska allt säljas för det pris man kan få? Det är många frågor som kräver ett svar innan alla bitar faller på plats.

Kanske är det läge att återigen söka tvårumslägenhet eller litet billigt hus? Samtidigt känns det som att det inte är någon idé att planera för framtiden, annat än i grova drag, för "livet" verkar ändå göra som det vill med all planering.