Fattig & ful

Det kan inte hjälpas. I tanken och magen finns det hela tiden en viss oro inför framtiden. Tankarna kretsar oftast kring ekonomin. Eller snarare bristen på ekonomisk trygghet. Fattigdom och elände trots månatliga subsidier. Tankar som accentuerats av den senaste tidens funderingar kring operation, en lång sjukskrivning, en ny dator och insikten att om jag ska köpa dator nu, så återstår endast att sätta sig i skuld. Sätta mig i skuld? Nu när jag änteligen icke häftar i skuld? Verkar inte vettigt men ändå har jag ingen annan utväg. Det enda "sparkapital" jag möjligen kan sägas ha, finns i huset. Så vad återstår om jag inte vill häfta i skuld? Sälja huset eller bodela det? Det börjar kännas angeläget att sätta punkt för en epok och låta slutpunkten vara startskottet för en ny era. Så vad annat återstår än att låta sparkapitalet tjäna som en ekonomisk buffert i en osäker framtid?

För om jag nu inte missförstått alltsammans så kommer min dagpenning att sänkas till 572 kr/dag efter den 1:a juni. Hur blir det då, efter den 1:a juni, när jag åter blir arbetslös?. Hur ska det gå när ersättningen skärs ner med drygt ett par tusen i månaden? Från dagens 10.600 till utvecklingsgarantins 8.300 kronor i månaden, efter skatt! Ca. 8.300/mån blir väl också den sjukpenning som jag kommer att få under våren. Naturligtvis kommer jag icke att lida nöd. Jag kommer att ha tak över huvudet, mat i magen och kläder på kroppen. Men icke så mycket mer när boende, telefon, TV-licens, internet, hemförsäkring och a-kassa kräver mer än hälften av nettoinkomsten. Men nöd lider jag inte! Någon ny dator blir det i varje fall inte, inom överskådlig tid, på ett eventuellt överskott.

Nej, hellre är jag frisk, rik och vacker än sjuk, fattig och ful!