Måndag morgon med te och Vikunja

Vaknade som vanligt vid halv sextiden. Mådde ganska bra och förmodade att detta betydde att blodsockret var ganska normalt. Det var en smula högt! Kommer nog att ta en tid innan jag lär mig att känna min kropp och hur blodsockret påverkar den.

Fixade en frukost bestående av två skivor mörkt osötat solrosbröd med italiensk salami. Till detta drack jag tvenne koppar te. Märkligt nog har mitt kaffesug näst intill försvunnit sedan jag fick diabetes. Förr drack jag 15-20 koppar kaffe om dagen men nu för tiden finns det dagar då jag glömmer bort att dricka kaffe. Ska bättra mig på den punkten.

Idag väger jag lika mycket som i 25-års åldern. Ville prova om några av de gamla kläderna som jag inte kastat, ännu passade min kropp. Den dubbelknäppta kritstrecksrandiga kostymen satt visserligen som gjuten, men den gick att knäppa i alla fall. Min glädje blev än större när jag provade mitt 25 år gamla och mycket dyra loppisfynd. En kort brun rock i ull från Vicunja. Ett av världens mest exklusiva material, sägs det. Sydd i England. Design: Magni of Sweden. Mjuk och varm skylde rocken mig under flera år, innan min kroppshydda blev den övermäktig. Sedan dess har den hängt undanstoppad i ett vindsförråd. Ser en smula udda och omodern ut kanske, men nu ska den få värma mig ännu en tid. Men vem var Magni of Sweden?

Huset är tomt och tyst. Sönerna har dragit sin kos. Mellansonen har återvänt till KTH och Stockholm. Den yngste har nyss gått till skolan och sedan åker han till stan för att återkomma hit om två veckor. Det är en märklig känsla hur huset lever upp när de är här. Jag vet inte vad det är som gör detta och jag blir lika fundersam varje gång det händer. Nu är det bara tomt och tyst. Det känns ödsligt i rummen. Jag är blott och bart en förvaltare av något som var - men icke längre är! Ska det vara så intill de sista av mina dagar?