Han tuggade i sig kotletten och ett par potatisar med gräddsås. Packade ihop sina grejer och bar ut sin keyboard, dator, kablar och lite kläder till bilen. Sedan for han iväg i regnet. In till stan. Hela sommarlovet - med undantag av två veckor - har han varit här i huset. Nu är här tomt och tyst.
Ensamheten är människans arvedel.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Med 7 personer i huset - där de äldre kör hela natten och 3 åringen hela morgonen -- känns det där med ensamhet inte totalt misslyckat.
liberum-weto;
Nog tror jag att jag skulle uppskatta "liv och rörelse" i huset. Det är bättre än "tystnad och tomhet" veckovis i taget. :-)
Skicka en kommentar