Dårskapens hus

Surfade in på Tradera idag. Letade fotoprylar, kikade på musikinstrument, porslin och skor. Skor? Köpa begagnade skor utan att prova? Hittade inga som tur var. Skulle väl ha varit de där "oanvända" randsydda italienska för 200 i så fall. Men de passar säkert inte på mina ankfötter. Fortsatte vidare till kläder. Hittade en skräddarsydd kostym och slogs av tanken att jag vet ju för tusan inte ens vilken storlek jag har på kläder. Hur ska jag kunna köpa kläder på postorder om jag icke känner min storlek. I fråga om jeans så vet jag att jag drar storlek 47 (31") och då bör ju byxor i storlek 48 passa, men hur är det med överkroppen? Så upp och rota bland kläderna. Bestämde mig för att idag ska jag börja prova vilka kläder som passar min kropp. Resten får gå till "återvinning" i en eller annan form. Drog på mig en kostym och beslöt att presentera dagens outfit för den otåligt väntande bloggosfären. Skjorta, skor och slips kompletterade kostymen. Samt naturligtvis hatten som jag ska vara mer i (enligt Lilla Blå). Ja, Herre Gud vilken dårskap jag ägnar mig åt. Allting är nog bara ett utslag av bloggtorka, exhibitionism och simpel fåfänga i salig röra.

Det jag har på mig är ett par mycket coola svarta finska "vintageskor" (Leaders från Topman). Hur najs vintage som helst, men så är de säkert tretti years åsssååå. Den 3-delade kostymen med invävda kritstreck i grått, rött och blått är shoppad second-hand för 150 kronor. En McHarold - Made in Sweden! Den har ett klart "vintagestuk" i de vida byxbenen. Helsjysst vintage outfit alltså. :-) En enkel vit bomullsskjorta och den finaste slips jag någonsin haft. Slipsen sydde mellansonen i syslöjden som present åt mig. Världens finaste slips! Cool outfit alltså. (Sonen sydde för övrigt ett köksförkläde i kamouflagetyg, vilket fick ett hedersomnämnande i tidningen Lands tävling och visades upp på Hälsinglands museum. Kanske inte så konstigt att han läser till arkitekt idag?) Snubben rockar fett!

Jag ger upp. Jag klarar helt enkelt inte av att skriva på det sätt som de något yngre skriver. Det blir bara löjligt och patetiskt när jag försöker. Men kostymen passar och kommer att vara kvar hos mig ännu en tid. Men jag vet inte när jag kommer att använda den. Jag vet inte ens varför jag envisas med att ha en massa kostymer och kavajer i förrådet. Jag är ju "ragged and dirty" (Luther Allison) och dräller oftast runt i sliten jacka, skitiga jeans och kaffefläckad skjorta.

"Vintage" och "shabby chic", vika ord *suck*. Duger inte "gammaldags" eller "sjaskig" längre. Inte visste jag att jag har så många attribut i uthusen så jag kan inreda ett fint hem i "shabby chic stil". Men nu vet jag. Oj, vad jag blir trött ibland. Det är ett sjå att "modeblogga" även om jag inte lärt mig att korsa benen som Rutan. Citat från hennes läsvärda blogg här nedan.

"Jag ska aldrig mer säga ett ont ord om modebloggare. De har ett slit! Först måste man plocka undan runt omkring så man inte visar stryktvätten, tidningshögen och annan bråte. Sen ska man stå med benen i kors och det klarade jag inte utan att hålla mig i kanten av ett skåp. Så ska det zoomas och hållas stilla. Jag och zoomen kom inte överens och det var väl lika bra det. Det räcker inte med ett kort, man måste ha några stycken att välja på. Jag ratade det med skuggor som gjorde att jag fick stark skäggväxt."
Kopierat från Rutans blogg

Du, Rutan. Bildstabilisering och självutlösare är bra att ha i kameran :-)

På grund av diverse datorstrul har bloggposten väntat på "bilden" hela dagen. Men nu är den ute kraftigt försenad.