05 april 2008

Borgarbrackor

Mer än en gång under vår levnad har vi letat efter den mossgröna skräddarsydda kritstrecksrandiga kostymen vi sett och provat i en affär för andrahandsvaror. Den gången var vi inte alls lika runda av vällevnad eller gråa av år. Ändå var kostymen oss för trång - den gången. Hoppet att finna dess större motsvarighet kvarstår dock när vi genomsöker affärer för begagnade varor. Ännu har inte kostymen korsat vår väg. men hoppet överger oss icke.

Ibland när vi klär om till middag och snörper slipsen runt halsen samt ser spegelbilden av oss i vår guldglänsande kostymering, får vi en känsla av att graden av borgerlighet bestäms av de brackor vi bär. Överseende ler vi mot kära hustrun, och svär i vårt inre, när hon tvingar av oss hallickkostymen och ersätter den med en malvafärgad dito. Vi känner oss välklädda och är väl till mods i den kostymen, men tycker nog att hallickens gnistrande kostymering passar vår roll i borgarklassen bättre. Men det finns andra stunder då vi undrar om vår fäbless för lånta fjädrar är en längtan tillbaka. En reminicens av skolårens terylenebyxor och tweedblazerepok?

4 kommentarer:

Bagarberta sa...

Lät inte någe kul tillställning alls... :-) jag känner igen färgsättningen, har hört talas om dom förut :-)

Ulf sa...

bagarberta;
Det var säkert en kul tillställning. Vi gick bara på kuliga tillställningar :-)

civing sa...

"Bracka" är ett sällan sett ord numera. Jag vill minnas att fattigvårdsinrättningen i Göteborg gick under det öknamnet.
SAOB har ett utmärkt användningsexempel:
"(Ryttarna) låthe iaghe sigh som een hoop medh harar, när the höre een Pålack nempnas hadhe the så godtt som skittitt i brackan. CARL IX (1601)"

Bagarberta sa...

snörper, tvingar och svär....:-) jääättekul ....inte i min värld.