Stormen

Stormen tjöt i den den mörka natten. Fönsterrutorna skallrade. Det pep och tjöt i springorna mellan bågarnas klisterremsor. I husets knutar trängde den hårda vinden in och kylde ut rummet. Huset kurade ihop sig i stormen och inväntade morgonen. När morgonen äntligen grydde hade det gamla vagnslidrets östra vägg blåst ner och av uthuset återstod intet annat än en bröte av timmer och bräder i en salig röra. Intet skulle någonsin bli som tidigare.

Det gamla brann och bit efter bit försvann upp i skyn tills endast askan återstod. Ur askan spirade sakta men säkert fram en grönskande bädd med nytt liv. Ur kaos och förintelse växte det fram en frodig livsduglig grönskande växt - brännässlor.

Noli me tangere.