Strömavbrott

På klockslaget satte jag mig tillrätta i väntrummets fåtölj för att, under två timmar, inta den lakritssmakande kontrastvätskan. Strax efter tre slocknade lampor och maskiner stannade. Efter ett andetag så tändes vissa lampor i väntrum och korridor. Jag antar att det var sjukhusets reservaggregat som gick igång. Halv fyra kom en sköterska och meddelade att strömmen brutits och att röntgenapparaterna måste startas om.

Tjugo i fem var det min tur att lägga min lekamen på vagnen och få kontrastmedel insprutad i blodet. Det är en märklig känsla när vätskan strömmar genom kroppen. Först blir man varm i halsen och sedan sprider sig värmen ner genom kroppen. När värmen når bäckenregionen så känns det som om man håller på att kissa på sig. Efter några ögonblick är kroppen varm och det känns skönt att ligga där på vagnen när den åker ut och in genom apparatens båge. Efter fyra minuter är det över.

Jag fick vänta tre timmar istället för de planerade två. Nu gjorde det inget för i bilen fanns en smörgås och ett äpple som jag kunde förtära under hemresan. Röd Gravensteiner smakar kanon. Livet består av väntan. Ett äpple gör väntan lättare.