Hej Ulf

Tack för din intresseanmälan. Tyvärr måste vi meddela att samtliga våra tjänster för närvarande är tillsatta. Vi ber att få behålla din ansökan och hoppas på att få återkomma i framtiden.

Så löd brevet från Hudiksvalls bostäder. Brevet gjorde mig både glad och förvånad. Blev mycket förvånad för att de överhuvudtaget brydde sig om att svara på min intresseanmälan. Glad blev jag för den vänliga tonen i brevet. Inget löfte men ändå en välvillig inställning. Vad det sedan är värt vet jag inte. Ett av fem företag har svarat. Kanske finns det hopp – trots allt.

Det är skoj med post! Tror jag ska skriva lite fler "terroristbrev" :-)

Fattas bara

Jag känner mig trött i knoppen. Börjar bli allt mer deppad. Jordfel i tvättmaskinen? Aldrig tar det slut. Jordfelsbrytaren löser ut och hela huset blir svart när jag sätter tillbaka säkringen till tvättmaskinen. Tycker det börjar bli alldeles för mycket nu. Först varmvattenberedaren och nu tvättmaskinen. Antar att jag måste felsöka. Maskin eller vägg? Är det ledningen i väggen så känns det som om det är lika bra att riva skiten ordentligt. En gång för alla. Gud, vilket projekt. Men det ska ju göras förr eller senare. Senare hade jag tänkt. Senare…när jag flyttat här ifrån. Jag vill inte brottas med problemet att göra nytt badrum och ny veranda. Det är avslutat för min del. Fattas bara...

Anm. Just nu funkar allt som det ska. Hur länge är frågan? Märkligt? Undrar var felet finns och vad som orsakade det? Blir till att avvakta med felsökeriet en tid till. Skönt!

Tror jag funderar på vad jag ska äta till middag i stället. Laxgryta kanske? Sen tror jag att det blir till att sätta en deg i kväll. Tja, sen har väl den här dagen gått också?

Parning och genetik

Det finns en genetisk orsak till att honor föredrar att para sig med hanar som liknar honans biologiska pappa. Det har forskare som studerat svartvita flugsnappare och halsbandsflugsnappare kommit fram till enligt SVT-Text. Undrar om detta gäller mänskor också? Håhå jaja.

I så fall attraherar jag en hona vars far har de nordiska tunga nedåtvinklade ögonlocken. Som om ögonlocken skulle vara en genetisk variant som styr honans parningslust? Ögonlocken är en genetisk variation som uppstått bland den nordiska ursprungsbefolkningen. Allt enligt en finsk antropolog i ett TV-program som jag såg. Fråga mig inte vad programmet hette för det minns jag inte. Intressant var det i alla fall. Men alla ni som inte uppvisar de "nordiska ögonlocken" kan slänga er i väggen. Ni tillhör inte ursprungsbefolkningen!*ler*

Människohannar föredrar att para sig med yngre honor. Storbystade och bredarschlade honor. Bredare häckar ger lättare förlossingar och ökar chansen till fler barn. Det gäller att inte så sin säd på hälleberget. Håhå jaja.

Yngre fertila honor vill ha äldre hanar för skydd och trygghets skull. Men äldre honor föredrar yngre hanar. De springer benen av sig inför utsikten att kapa åt sig en yngre hane. Ingen hona med förståndet i behåll vill ju släpa runt på en äldre sjuk och trött hanne. Han kan ju trilla av pinn vilken dag som helst. Jag klandrar dem inte. Vilken levnadsglad medelålders hona vill inte att det ska vara fart i nattlinnet? Om de får chansen alltså. Håhå jaja.

Men var hamnar jag nu då? Jo. Yngre kvinnor som attraherar mig – vill inte ha mig. Alltså får jag leva ensam resten av mina dagar. Det ska nog gå bra det med. Håhå jaja.

Vildhunden - epilog

En lång. lång stund stod de och såg sig omkring i den ljusa sommmarnatten. Så vände de och gick tillsammans hemåt. I Bohlins trädgård låg hunden och vilade huvudet mot tassarna. Han låg utanför sitt gamla garage och plirade i gryningen. Från ena ögat rann en liten smal rännil av blod. I övrigt var han alldeles oskadad.

Solen höll på att gå upp. Frukträden kastade långa skuggor över gräsmattorna. Fukten torkade sakta upp och gräsmattorna blev ljusa. Fåglarna kvittrade i buskarna. Den ensamma vildhunden slöt ögonen och somnade.

Mingelparty

Jaha. Så var det avklarat. Säsongens första "jobbchans". Det var alltså första gången som jag besökte AF när de anordnat en "jobbchans". Ett mingelparty där olika företag presenterar sig, tar upp "intresseanmälningar" och kanske rekryterar folk till olika jobb. Jag blev förvånad. Det var en massa människor som drällde omkring i lokalerna, köade och minglade med varandra och andra. Jag lyckades sno åt mig en sittplats på en träsoffa, korkade upp min medföljande kaffetermos och åt ett par ostmackor. Nog tyckte jag att folk sneglade lite åt mitt håll samt att en eller två log i mjugg. Det tyckte jag mig allt se. Men min kaffestund förlöpte utan störande avbrott och tilltal. De undrande skulle bara veta hur långt jag hade rest för att glutta en skvätt på lediga jobb.

För mig fanns inga jobb. Inte just idag i alla fall. Om jag nu inte hade velat jobba på Städmani förstås. Städmani? Där villl jag inte jobba. Hörs ju på namnet att man ska vara maniskt lagd för att få städa åt dem. Jobba hos oss och du får ett recept på Librium i personalförmån. Jag som redan har fullt upp med min aversion mot städning vill ju inte bli en manisk städare också. Då blir jag kanske schizofren.

Har postat ännu en jobbansökan idag! Nu är det två ansökningar som ligger ute och två kvar att skriva ut och skicka. När inträffar snösmältningen? Eller lever jag i permafrostens tid?

Igår om aftonen

Hur djävla korkad får man bli? Blodsockerfall! Jag vet ju att potatis, rotsaker och en biff knappast ger någon blodsockerstegring. Eller mycket lite i varje fall. Men slentrianmässigt klämmer jag i mig 5 enheter insulin före maten, trots att blodsockervärdet bara är 5,8. Det betalar jag senare för – när blodsockret snabbt sjunker till 2,2. Benen skakar när jag med lätt panik gräver fram druvsockret och klämmer i mig 4 bitar. Snabbt en tallrik yoghurt, müsli och två smörgåsar ovanpå druvsockret. Men inget insulin! Det tar 15 minuter innan skakningrna och känslan av att "dåna" lämnar kroppen. En timme senare är blodsockervärdet 11,3 och tröttheten i kroppen är förlamande. Varför tog jag inget insulin till nödmålet?

Jag har mig själv att skylla som inte är mer vaksam och anpassar doserna efter vad jag ska äta. Jag vet ju. Hur djävla korkad får man bli? Tydligen en hel del. Att jag inte lär mig. Är huvudet dumt får kroppen lida.

På rymmen

Jag har varit på rymmen. Jag tog Wilma och rymde några timmar till det stora köpcentrat. Där betittade jag kvinnfolks gungande bystar och svajande rumpor framför bankomaterna medan jag låtsasrökte en cigarett. När ögat fått nog letade jag reda på Kjell & Company – en konkurrent till "gubbdagiset" i stan – för att köpa ett minneskort. Även där var det väldigt många kvinnor! :-) Undrar om de köpte nätverkskabel för att bygga kvinnliga nätverk? Med ett nytt 2 GBs minneskort till kameran drog jag vidare till "biståndloppisen". Stället där det finns så mycket dyr skit. Ja och somt billigt med för den delen. Nej, tacka vet jag "kyrkloppisen" i Vännäs. Där är det åtminstone lite "klass" på grejerna. Klass och bra pris.

Det fanns i alla fall en fräsch svart bomullsskjorta åt mig i passande storlek! Så nu har jag äntligen en svart skjorta och en gul slips! Precis som jag sagt att jag ska ha till min bruna kritstrecksrandiga kostym. Ibland är jag en fenomenal minneskonstnär.Köpte också en vit bomullsskjorta och tre slipsar i silke. Silke eller siden? Vad är skillnaden? Är det någon skillnad? Med prylarna som sällskap i passagerarsätet åkte jag sedan hem. Wilma bar mig hela vägen. Hon verkade nästan lite pigg och glad över att bitvis få sträcka ut i 130 km/tim i den vackra höstdagen.

Så har då ännu en dag gått. Men jag undrar om jag är riktigt klok som kör 11 mil för att "shoppa" loss och förstöra en massa pengar. Får nog sätta upp det på nöjeskontot. Dagens goda handling – återvinningsinköpen på loppisen – uppväger på intet sätt den "dåliga" effekten av mitt handlande. Miljöförstöring, konsumismhysteri med mera och än mer med mera. Men BNP ökar kanske? Tja, ingen är fullkomlig men jag är mer fullkomlig än de flesta *ler*.

What's cookin'? Fläskkotlett eller biff till middag? Vem vet vad det blir? Vet bara att jag måste göra något med köttet i kylen. Äta upp det kanske? Fan, vad rolig jag var nu då!

Morn, morn

Nollgradigt i morse. Is på bilen. Fullt på diskbänk, arbetsbänk och köksbord. Kaos i köket! Solen skiner. Tror jag gör som pojken. Tar Vildhunden och rymmer.

Linfröringar

Efter middagen som bestod av färdigpizza ur frysen så bar jag in ved och tände i kakelugnen. Ja, ja, jag vet att pizza inte anses vara riktig mat. I varje fall inte nyttig mat p.g.a allt fett. Men nu är det så att fettet bara rinner genom kroppen på mig så jag smaskar i mig när andan faller på. Eller snarare när jag inte ids laga riktig mat*ler* Efter en stunds overksamhet när jag var färdig med dagens lilla "tycka-synd-om-mig-själv-stund" med kaffe och kakelugnsbrasa, så bestämde jag mig för att sätta en deg. Men vad skulle jag baka? Bestämde mig för att göra en "nyttig" variant på sesamringar, eftersom jag inte har sesamfrö hemma. Varje ordentlig husmor har väl sesamfrö hemma förstås? Hmm...ger mig tusan på att Bagarberta har sesamfrön hemma. Man tager vad man haver blev principen även denna gång. Vanlig jäst istället för torrjäst och linfrö fick ersätta sesamfröet. Istället för att slösa och ta enbart vetemjöl Special så drygade jag ut det med 3-4 dl rågsikt från botten av en påse. Så blev min variant på nedanstående recept som jag hämtat från Eja Nilssons bok "Nordafrikansk mat".
-------------------------------------------
Ingredienser, 15 st
7 dl vetemjöl special
1 tsk salt
3/4 dl vatten
2 msk smör
2-3 msk olja
1 struken tsk torrjäst
3 ägg
3/4 dl sesamfrö

Till pensling
1 ägg
sesamfrö

Häll mjöl och salt i matberedaren. Värm vattnet med smör och olja i en kastrull till ca 40°C. Lös upp torrjästen i vätskan. Häll den i matberedaren, kör några varv och knäck sedan i äggen. Kör sedan ca 30 sek till en deg. Ta ev i mer mjöl. Blanda i sesamfröna. Häll upp i en bunke. Täck med duk och låt jäsa 20 - 30 min. Sätt ugnen på 225°C. Dela degen i 15 bitar. Gör 12 - 15 cm långa snoddar som tvinnas några varv och sedan nyps ihop till ringar. Lägg på plåt och jäs dem 15 min. Pensla med uppvispat ägg, strö på sesamfrö och grädda mitt i ugnen 15-18 min. Låt dem svalna. Äts med ost och svarta oliver. Ringarna kan också torkas till skorpor i 100°C i ugnen.
--------------------------------------------

Ja, ja. I brist på bröd så får man äta kakor. Nu är det dags att smaka av linfrövarianten med lite ost och te. Oredan i köket tar jag rätt på nån annan dag, tror jag :-)

Minnet sviktar

Helvetes djävla piss och skit också! Så får man kanske inte skriva offentligt? Hör kanske inte till god ton men det är precis vad jag känner just nu. Jag skulle ha varit på Datorteket kl 10.30 idag men jag glömde det. Jag pulade på med lite platsansökningar och gjorde klart med mina "öppna ansökningar" i morse. Var till ICA och köpte frimärken. I samma ögonblick som breven slank in genom springan i brevlådan mindes jag. Datorteket! Jag skulle ju vara där idag och sedan till Kjell & Company för att köpa ett minneskort till kameran. Men minnet och den inbyggda planeringskalendern sviktar. Så just nu är det; helvetes djävla piss och skit också!

Får hoppas att jag inte ställt till det för mig. Problem med F-kassan eller min "coach" klarar jag inte av just nu känns det som. Kanske dags att börja använda fickkalendern jag fick av Skogsstyrelsen i julas?

Vildhunden

Ingen vågade gå in i trädgården. Den var en dödsträdgård sa man. Där fanns Någon – eller Något – farligt.

Men en dag vågar någon sig på det. En mycket ensam pojke som inte har annat att göra vågar undersöka vad det är. Det skulle ju kunna vara en hund, en kompis.

Det fanns Någon i trädgården – en väldig vildhund.

"Ingen ska någonsin kunna inbilla mig att en arbetshäst är bättre eller lika bra och har likadana egenskaper som ett fullblod – aldrig. Lika lite som en bastard kan mäta sig med en renrasig hund, vare sig det gäller karaktärsegenskaper eller utseende"

Hans vildhund i det övergivna garaget var en bastard, en blandras, det förstod han.

Vildhunden har fått en bok – om Vildhunden – med posten idag. *glad*
Tack "Retstickan"!

Let's go fishin'

Usch. Idag känns det som en riktig "deppardag". Vädret är gråtrist. Regn och blöta. Kroppen är seg och humöret är nere på nollpunkten. Jag är less. Beror det på vädret eller är det de senaste dagarnas kamp mot blodsockret som sätter ned min lust till ett liv? Skit också! Jag känner mig "inlåst" i en värld som jag inte tar mig ur. En värld där inget händer och sker. Alla dagar är ungefär lika djävla trista och följer samma mönster. Upp på morgonen och i säng på kvällen. Däremellan samma rutiner varje dag. Mat, disk, insulin, pankreatin, tvätt, bära in ved, elda, glo på TV och surfa runt på nätet. Ungefär så är det. Dag efter dag. Vad är det för liv? Grått och trist känns det bara. Kanske håller jag på att bli deprimerad? Eller är jag bara understimulerad?

Tror jag ska leta reda på "Stackars Pettson". Pettson är min favoritfigur i barnbokssvängen. Beror det på att jag och Pettson är lika tro? Stackars Pettson – en bra och lättsam introduktion till KBT (kognitiv beteendeterapi) enligt en depparförfattare på bokmässan i Göteborg. Undrar vilket fiske som får mitt humör att svänga?

Jag har köpt Pettsonböckerna åt barnen. Men mest åt mig :-). Får jag då stjäla med dem när jag flyttar? Inte nog med att jag ska känna mig deppad. Jag ska brottas med moraliska problem också! Livet är pest. Eller var det en fest? I så fall är den festen någon annanstans.

Djävla datorer

Datorer tar alldeles för mycket av min tid. Jag vet detta men gör inget åt saken. Jag stänger aldrig av datorn och springer alltid och kollar om det kommit epost eller hänt något på någons blogg, hemsida eller om någon skrivit någon meningslöshet i forumet på kontaktsajten. Det må så vara mitt i natten när jag ska upp och slå en drill. En sömndrucken zombie som tar en sväng förbi datorn. Bara utifall att... Okej, jag vet. Jag är beroende. Glor och fånstirrar på skärmens meningslösheter i timmar varje dag. Jag är less nu. Jag är less på datorn därför att den stjäl min tid och drar bort intreset från saker som egentligen är mycket viktigare i livet. Saker som att baka , diska, städa, laga mat, fixa jobb eller bostad. Jag blir så förbannad på mig själv för att jag låter detta ske. Ibland tänker jag att "jag ska förbanne mig låsa in datorn och kasta bort nyckeln". Bara för att få vara datorfri. Fri!

Den 25 november är det femton år sedan jag fick min första dator. En Macintosh SE/30 av modell -89. En släpbar dator med 20 MBs hårddisk och liten inbyggd svartvit 9-tums skärm. Men den funkade och fungerar fortfarande. Jag har t o m surfat med den. Då hette "webbläsaren" Lynx och var en textläsare. Naturligtvis har jag inte kastat datorn. Nej, den har under åren som gått fått sällskap av ett antal "syskon" i förrådet. Där står t o m en Apple II. En dator utan egen hårddisk som kördes från en "floppy" på 5 1/4". Vad ska jag ha alla dessa datorer till? Varför har jag sparat dem överhuvudtaget? Jag är less på datorer och allt vad de gör med mitt liv. Det hela börjar likna ett äktenskap på både gott och ont. Är det inte dags för skilsmässa? Frihet?

Fri att framställa mitt eget papper och mitt eget bläck om jag så önskar. Fri att fånga en gåsfjäder och göra en egen penna. Brevpapper, bläck och penna. Idag använder jag dator och skrivare till och med för att skriva texten på ett vykort.

Men...datorerna har givit mig nya vänner och nya bekanta. Människor som jag aldrig skulle ha "pratat" med eller träffat utan dator och Internet. Vännerna vill jag inte vara utan. Tack dator och tack Internet för det goda ni förde med er! :-)

Under en gatlyktas sken

Läs i Ninas blogg – Under en gatlyktas sken – om hatet hon känner. Om hur förödande och cynisk regeringens politik är och hur politiken slår mot, och trampar på, de utsatta och de svaga människorna i samhället. Vart tog empatin och solidariteten i samhället vägen?

För mera mot!

Ahhh...

Ja, vad ska man säga. Jag har sett Brasilien möta USA i semifinalen i fotbolls VM. I pausen stängde jag av TV-n, gick ut i köket och satte en deg. Därmed missade jag Brasilens tredje mål så när jag senare återvänder till köket för att baka ut degen så låter jag TV-n stå på. Där står jag och trillar bullar som jag plattar ut till kakor på plåten. Hela tiden med ett öra och ett öga på utvecklingen i matchen. Så ser jag Marta! Marta gör ett fantastiskt fjärde mål för Brasilien. Det är så jag får gåshud över hela kroppen. Så elegant. Så smart. Så lekfullt hon tar sig fram. Vilken kvinna! Hon vågar det där lilla extra! Fotboll förvandlas till artisteri! Det verkar inte det minsta konstigt att 43.000 åskadare skanderar: "Marta, Marta" efter den fenomenala uppvisningen av världens bästa kvinnliga fotbollsspelare. Denna kvinna! Vad hon kan och vad hon vågar!

Brödet då? Jo då. Det ser okej ut. Plåt nummer två står i ugnen. Sedan ska brödet få svalna lite, innan jag sätter tänderna i det till en kopp te.

Vännäs – en resumé

Tänk vad lite det behövs för att humöret ska svänga. Eller lite och lite. Det var inte lite som hände lördagen den 22 sept. En dag som inledningsvis kändes så grå och dimmig samt infernaliskt tung och mollstämd. Det som hände under dagen förvandlade lördagen till den trevligaste och bästa dagen på mycket, mycket länge. Det började med att Bagarberta och jag gick på "kyrkloppisen" under förmiddagen. Naturligtvis kunde jag inte avhålla mig från att köpa på mig än fler pryttlar *ler en smula skamset*

En tekanna, två tekoppar och två LP-skivor följde med mig hem tillsammans med ett gult 2-lågigt gasolkök från Bagarbertas garage. Får väl ursäkta mig med att LP-skivorna kostade 2kr/st men jag betalade bara 1:50/st*ler* Sedan ägnade vi en stor del av eftermiddagen åt att dricka Don Pedrokaffe och fixa till avgassystemet på Wilma. Bagarberta plockade bort sina skadade x-traljus på SAAB-en och förberedde bytet av bilradion. Jag gillar verkligen kvinnor som inte bangar för att lägga sig på rygg under en bil för att rycka och slita i ett avgasrör. Eller som utan tvekan kapar en bräda och slår in en spik för att sedan gå in och fixa till en mycket god lasagne. Kvinnor som dessutom vet hur man syr, broderar, syltar och bakar ett gott bröd. Om de sedan är ovanligt lättsamma och trevliga kvinnor som skänker mig glädje och får min dag att gå från moll till dur – så mycket bättre. Lättsam? Trevlig? Hmm…nu får jag säkert på moppo. Igen!!!

På söndag lättade jag ankar från J & L:s hem Åckelsjö och for mot hemmet vid halv tolvtiden med "loppisfynd", nyslungad honung och nyupptagen potatis i bagaget. Kommen ner till Gallsäter svängde jag av från allfarvägen för att leta reda på huset i Ytterede. Utvändigt ett fint rappat hus som såg ut precis som på mäklarens hemsida. Bara lite för stort för mig, tror jag. Men nu har jag sett det!

Men lägenheten då? Tja...en något dyr, gammal och en smula "sunkig" lägenhet med låg standard i ett gammalt litet hyreshus beläget i ett lugnt område. Jag ska tacka nej till erbjudandet att hyra den. Måste tänka en sväng till som sagts tidigare. Kom hem vid sextiden efter en tämligen händelselös resa från ett soligt färggrannt höstlandskap till ett sensommarlandskap där tunga svarta moln hängde över huset.

För första gången denna höst tvingades jag slå på värmen. Så utkylt hade huset blivit under de få dagar jag varit borta.

Ett år har gått. Tack Bagarberta!

Idag har det gått ett år och en dag sedan jag först skrev något i bloggen. Att jag började blogga får jag (och ni?) tacka Bagarberta för. Hon "tjatade" på mig och uppmanade mig att börja blogga långt innan jag verkligen började. Under det gångna året har det hänt mycket i mitt liv. Tyvärr har det mest varit sorgliga saker med en förmodad pankreascancer, efterföljande operation och en förväntad dödsdom. Hade jag haft den form av "inflammatorisk tumörsjukdom" som läkaren misstänkte, så hade jag inte suttit här idag. Men jag fick en tids andrum. En "andra chans".

Bloggen kom att bli ett sätt att försöka bearbeta min sjukdom, min dödsångest och mina djupare inre känslor. Min syn på livet har förändrats. Inte på något radikalt och avgörande sätt men det har ändå skett en förändring. Jag har närmare till mina känslor och känner mig mindre rädd. Och jag räds inte döden på samma sätt som tidigare. Jag lever mer "en dag i taget" och försöker låta bli att planera så mycket som tidigare. Framför allt så är det ingen katastrof om planerna går i stöpet. Livet känns viktigt men vissa saker och ting i det har blivit mindre viktiga. Stundtals kan jag intensivt känna att det viktigaste i mitt liv är relationerna till mina barn och andra närstående människor, även om det inte alltid märks i mitt dagliga liv. Eller i min blogg.

Nu ska jag leva hela livet ut :-))

Still got the blues

Gårdagens skarpa solljus belyste och gav relief åt ensamhetens torftighet. Längtan efter någon att "bara vara med" blev påtagligt smärtsam när stegen bar åt olika håll efter timmars samtal och såar med kaffe. Med ett lite sorgkantat sinne är det nu dags att möta ännu en grå dimmig morgon. Verkligheten har hunnit upp drömmen och illusionen. Det blir ingen lägenhet. Det blir ingen flytt. Så lite det behövs för att punktera det luftslott jag byggde och som skulle bära mig från huset ut på nya stigar i livet varthelst vinden blåste mig. Det räcker med en son som behöver mig då och då.

A sad, sad day

Morgan* is sad today. Hela morgonen har jag haft en hemsk känsla av att vad jag gör är orätt. Inte orätt mot mig utan orätt mot sonen. Upprinnelsen var ett SMS igår kväll. Ett SMS som påminde mig om att detta med att flytta inte bara är en fråga om mitt eget välbefinnande. Jag har har också som förälder en skyldighet att finnas "till hands" när det så krävs. Om så bara för att tillförsäkra sonen tillsyn, mat och husrum under moderns tjänsteresor.

Om inte jag finns där. Vem finns då där för en 15-årig son?

* jag tror att den gamla engelska 60-tals filmen hette "Morgan, hur galen som helst" på svenska. En film om konst och om vad olycklig kärlek kan leda till. Klart sevärd. I varje fall är det en film jag minns och skulle vilja se om.

den 20 september 2007

Fortfarande en dag utan telefon och förbindelse med sajberspejs. Men nu är det klart med besiktning av lägenheten. Talade med hustru Birgitta och vi kom överens om att jag höra av mig när jag ankommit Vännäs. Så nu när kaffeflaskan är fylld, smörgåsarna packade är det dags att ge sig av mot nordens höst.

Nu ska jag göra något som jag inte gjort på flera månader känns det som. Jag ska stänga av min dator. Undrar om den någonsin kommer att starta igen?

Have a good time!

den 19 september 2007

Nu har jag ringt Rolf två gånger idag. Inget svar. Det betyder kanske att jag inte kan beskåda lägenheten denna vecka. Hade hoppats jag skulle kunna få se på lägenheten fredag eller lördag. Ska jag åka upp på vinst och förlust? Tror jag testar med hustru Birgitta imorgon.

den 18 september 2007

Gud vilken morgon. Sov ända till halv åtta. Kroppen är seg och huvudet ska vi inte tala om. Fyllt av grå vadd och inget fungerar. Kallt är det ute, kanske dags att sätta i innanfönstren? Allt sedan jag såg filmen ”Älskade cigarett”. så har jag funderat på hur jag ska bära mig åt för att finna mitt eget ”sesam öppna dig”. Tanken som ska befria mig frÂn tobaksbruket. Kropp och tanke är ett. Det borde gå att med tankens kraft i viss mån påverka kroppen så att suget och vanan minskar. Det gäller bara att finna den springande punkten. Men idag är hjärnan tom på alla tankar.

Att ständigt upprepa ”Jag är en icke-rökare” varje gång suget infinner sig fungerar inte på mig. Eller gör det? Jag är en icke-rökare är ”positivt tänkande” men varför funkar det inte? Jag misstänker att det saknas något i min bakomliggande teori eller tänkande kring tobaksmissbruket. Jag måste försöka finna de byggstenar som ska bli min bastion mot vanan. Ovana ska det väl vara förstås? Kan jag finna stöd hos Åsa Nilsonne och boken ”Vem bestämmer i ditt liv”? Hennes presentation av KBT, och min lekmannatolkning av metoden, tycker jag hjälpte mig i samband med separationen. Så varför ska det inte fungera ifråga om missbruket. Varför kan en del sluta så lätt medan andra kämpar mot Djävulen dag efter dag, vecka efter vecka?

Fan va enerverande det är att vara utan Internet. Stundtals har det känts helt okej att vara utan förbindelse med sajberspejs. Det har varit befriande skönt understundom men just nu är det bara irriterande. Är det så att jag har vad Bagarberta kallade en ”beroendekaraktär”? I så fall är det kanske inte konstigt att det är så svårt att sluta röka? Men det brukar ju också sägas att summan av lasterna är konstant. Vin, kvinnor och sång. Mat, sex och tobak? Röka, kröka och göka. Undrar hur många varianter det finns på temat; sex, drugs å rocken roll? Jag är dysmusisk och dessutom har jag ingen att kopulera med. Om jag slutar röka måste jag alltså öka på lasten ”mat” om summan ska vara konstant. Är det dags att skaffa en ”kamrat” i sänghalmen? En ”sängkamrat” som skakar ner maten och eliminerar mitt tobaksmissbruk. Göka utan röka bakefter? Funkar det?

Äh… nu få jag lägga av. Ensam är stark och bra karl reder sig själv heter det ju. Min far brukade säga: ”Bättre lyss till den sträng som brast, än att aldrig spänna en båge”. Kanske dags att stränga bågen? Bättre lyss till den säng som brast, än att aldrig sätta på nå’n? Äh… nu lägger jag av.

den 17 september 2007

Åh… herre du min skapare! Skulle ringa för att göra en felanmälan dvs. jag trodde att jag skulle kunna få tala med en människa och inte en ”röstrobot” för att berätta vari felet bestod. ”I syfte att förbättra vår kundservice så i spelas en del samtal in i studiesyfte. Du placeras nu i kö. Väntetiden beräknas till 23 minuter”, sa roboten. 23 minuters väntan i en mobiltelefon! Jag misstänker att Felia tar betalt för varenda minut i telefonkön. Det blev ett mycket kort samtal. Aldrig i livet att jag betalar svinigt med pengar för att få vänta i en telefonkö. Verkar vara utsiktslöst att göra en felanmälan. Vill de verkligen föbättra sin kundservice så tycker jag att de ska börja med telefonkön! Det var bättre förr!

Eftermiddag
Nu har jag träffat min ”kusk”. En ung och ganska trevlig man. En f.d. behandlingsassistent som kanske rentav var yngre än min äldste son? Han verkade mycket intresserad av veta hur livet förändras genom en ”dödsdom” och om min syn på livet förändrats efter canceroperationen. Jag sa som sanningen är att jag inte vet om min syn på livet i stort förändrats, men att jag kanske tar lite lättare på livet nu för tiden. Lite mer med en ”klackspark” så att säga. Då visade det sig att han hade ”släkt” som drabbats av ”svår sjukdom” och att det förändrat synen på livet hos den drabbade. Vissa saker i livet känns inte lika viktiga som förr. That’s life.

Efter en timmes samtalande kring framtid och arbete, kom vi fram till att vi ska träffas igen om en vecka. Till dess ska jag utnyttja mina ”lokala kontakter” för att pejla in läget på arbetsmarknaden i Vännäs. Det gäller att vaska fram tänkbara arbetsgivare som jag kan terrorisera med en ”öppen ansökan”. Det gäller att göra sig omöjlig redan från början.

den 16 september 2007

Lördag eftermiddag försvann mitt Internet och den fasta telefonen. Skickade SMS till dem det kanske angick. Fick ett SMS tillbaka att det var ”knas” med telefonerna i stan också, så jag hoppades att felet skulle var avhjälpt under kvällen – men icke då. I morse drog jag på storstövlarna och följde tråden genom skogen. Ett hundra meter från huset såg jag felet. Ett träd har rasat över ledningen mellan stolpe nummer 317813 och nummer 317814. Felet var alltså lokalt och icke regionalt!

Ringde upp 90200 för att göra en felanmälan. Efter ett långt inledande samtal med en ”kvinnlig röstrobot” fick jag till slut beskedet att felanmälan som inte avser trygghetslarm bara kan göras vardagar mellan kl. 07.30 och 18.00. Jaha… undrar hur mycket det mobilsamtalet kostade mig?

Senare på morgonen kom Lotta springande över åkrarna, för att berätta att hon och Mats var utan telefon efter det att ett träd blåst ner över ledningen i lördags eftermiddag vid femtiden. Beskedet hon hade fått av Telia var att felet ska åtgärdas torsdagen den 20 september kl. 03.00. Så olika kan det vara. Hon hade lyckats göra en felanmälan och t o m vidarekoppla den fasta telefonen till mobilen. Jag har lite grann att lära mig. Så då var vi två utan telefon och Internetuppkoppling. Klen tröst att veta att i hela världen är vi två hushåll utan telefon. Hmm… undrar om inte en majoritet av världens människor saknar egen telefon? Hur många är det där ute ”i verkligheten” som aldrig ens talat i en telefon? Eller som aldrig använt en dator med Internetanslutning*. Herrar politiker, giv mig det Kungliga Telefonverket åter på det att jag må slippa nedfallande träd över telefontrådarna. För visst var det så att det Kungliga Telefonverket även röjde under och kring telefonledningarna till skillnad frÂn dagens marknadsanpassade telefonbolag. Det var bättre förr!

* I måndagens Computer Sweden så hävdar IT-kommissionären Viviane Reding att fyra av tio EU-medborgare är ”dataanalfabeter” och har inga datakunskaper alls.

Skitgolv

Håhåjaja. Nu är det gjort. Jag har skurat köksgolvet. Varför jag inte gjorde det igår minns jag inte. Vet bara att torka golvet fanns med på gårdagens agenda. Motvilja och lättja fick större inflytande än plikt och måsten. Idag greppade jag rotborste och skurtrasa. Skurade och torkade. Efter halva golvet var jag tvungen att ta en paus. Det blev en lång paus. En rast under vilken jag drack kaffe, åt lunch och handlade. Men nu är det klart och skurvattnet är utslaget, skurtrasan ursköljd och hängd på tork. Vattnet var nästan kolsvart! Vanligen brukar jag svabba över golvet med en sådan där "Vileda" trasa på en stång men idag knäskurade jag. Inte tyckte jag att golvet var särskilt skitigt när jag började, men det måste ha varit rejält med smuts på det. Om det nu inte var gamla avlagringar i hinken som löstes upp av Ajax och vatten förstås.

Nu har jag öm rygg och kanske har jag ett och annat blåmärke på knäna också. Om jag nu får överdriva lite? *ler* Golvet är rent men ej skinande blankt. Skönt att det blev rengjort till slut! Nu är det bara hall och badrum kvar. Åsså resten av huset förstås. Men helgen är lång som tur är. Och sedan kommer det näst intill en oändlig rad med nya skurdagar under resten av livet.

Ryktet sprang!

Från "säker källa" har jag fått reda på att det inte var den person jag trodde som tipsat min hyresvärd in spe om mitt behov av bostad. Nu "vet" jag vem det var och jag blev förvånad. Jag hade fel! Men skit samma. Jag har fått ett erbudande om en tvårumslägenhet som jag inte tänker låta passera obesedd!

Ryktet går

Ja ryktet går runt i byn. Går och går förresten. Med tanke på snabbheten så färdas det nog på cykel misstänker jag. Alldeles nyss blev jag uppringd av en hyresvärd i Vännäs som hade hört att jag vill hyra en tvåa. På telefon lät det som en trevlig hyresvärd *ler* och jag har bestämt mig för att resa upp och se på lägenheten. Lägenheten är en tvåa på 57 kvm i ett litet lugnt hyreshus med fyra lägenheter. Hyran är varken särskilt hög eller anmärkningsvärt låg. Kan nog anses vara "normal" och acceptabel. 3.200 kr/mån kostar den men då tillkommer kostnaden för hushållsel och bredband. Om det nu går att få bredband i huset?

Just nu undrar jag: Vem i Vännäs som tipsat Rolf om mig? Jag har ju mina misstankar förstås. *ler* För det kan väl inte vara HSB eller Vännäs Bostads AB som tipsat? Eller?

Individuell coachning

Var in till Coachingcentret idag på eftermiddagen. Coach är inte det vagn? Kanske buss? Då är väl en "coach" kanske en kusk eller bussförare? Hmm... Det mesta verkade vara sig likt från tidigare. Datorteket har bytt namn och lokalerna har byggts om. Men innehållet är detsamma. Åtminstone var det mitt intryck idag efter 30 minuters presentation av inriktningen. Vi ska "bussas" mot arbete, utbildning eller praktik under 12 veckor. Den stora skillnaden för mig jämfört med för tre år sedan är att jag samt 21 stycken till fått "individuell busschaufför". De övriga arbetslösa reser kollektivt på busscharter. Fasligt va alla andra var unga. Medelåldern ligger nog strax under 45, tror jag. Rena kindergarten *ler*

Måndagen den 17 september börjar min resa. Undrar var den slutar?

Islossning

Isen är bruten! Jag ringde upp HSB och surrade bort fem minuter. Det var välgörande. Tyvärr är nog ingen av de lägenheterna som annonserades ut aktuell för mig. Tvåan saknade balkong men pris och månadsavgift var helt klart i min smak. Priset var överlåtelseavgiften och månadskostnaden 3.200 kr inkl "allt". Precis rätt pris och månadskostnad för mitt boende. En 2,5:a på 82 kvm med balkong och öppen spis hade varit mumma om det inte varit för månadsavgiften. 4.600 i månaden känns som en övermäktig kostnad om jag inte ska tära på "kapitalet". Jakten på lägenhet går vidare! Isen är bruten.

Morgontankar

På skrivbordet ligger en liten lapp. en lapp med ett telefonnummer på. Ett nummer som jag har föresatt mig att ringa nu på förmiddagen. Det är med en vis bävan jag ser på lappen för jag vet inte vad jag ska fråga om. Visst vet jag men ändå står hjärnan still och hjärtat är oroligt. Tänk om samtalet slutar med att jag säger: "Jag intresserad och kommer upp för att se på lägenheten"? Då är första steget taget. Jag ska ju flytta så vad är det för konstigt med det? Det kan inte hjälpas. Jag är orolig inför steget. Rädslan inför förändring och kanske än mer för att förändringen ska visa sig vara "av ondo". Men steget är nödvändigt.

Det är nu mer än tjugo år sedan jag flyttade från Umeå till Gävle. Då var det en flyttfirma som packade och flyttade åt oss. Jag har glömt bort hur man tänker, hur man gör och det bekymrar mig. Känner mig handikappad. Var hyr man bil och hur går det till? Helst av allt skulle jag vilja ha en släpvagn som jag enkelt kopplar till en bil och kör lass efter lass med när det är packat och andan faller på. Precis som när vi flyttade från lägenheten till huset för tjugo år sedan. Tycker inte om att vara beroende av andra eller att leja bort arbete eller att be andra om hjälp. Gäller även sådant som bärhjälp, hus– eller bilreparationer.

Det är bekvämt att be om hjälp, ringa en elektriker eller att lämna en bil till en verkstad men jag avskyr det. Varför? Jag vet faktiskt inte. Är det för att jag inte vill hamna i känslomässig "beroendeställning" gentemot de vänliga männniskor som osjälviskt ställer upp och hjälper mig? Jag vill känna mig fri och veta att jag klarar av att fixa mina egna angelägenheter. Bilar och flytt såväl som elektriska installationer. Själv är bästa dräng syndromet? Ibland tänker jag för mycket. *suck* Eller är jag bara trött och seg idag?

Undran

Örngatan eller Umevägen?

Ett litet rött paket...

...med vita snören låg det inte i brevlådan idag. Men ett litet mjukt paket med omslagspapper med ett trätryck på låg det där. I paketet fanns ett vykort med ett foto av härliga nygräddade kanelbullar och en gul slips. Hon kom ihåg! Länge hade jag en lapp på kylskåpet där det stod svart skjorta, gul slips. Vad hjälpte lappen? Varje gång jag kikade in på biståndsloppisen så hade jag glömt. Men hon mindes. Hon mindes att jag sagt att jag skulle köpa en gul slips. Trots att det var så länge sedan. En del kvinnor är fenomenala *ler* TACK!

Ensamhetens sköra skal

Fan också. Jag trodde jag hade lyckats immunisera mig mot alla tankar på karlek och tvåsamhet. Fullständig immunitet har varit min avsikt. Åtminstone fram till den dag då jag flyttat från huset. Så mycket längre har inte mitt perspektiv sträckt sig. Men så lite det behövs, för att det skal jag byggt upp till försvar, ska visa sin tunna skörhet och genomträngas av ord och tankar. En kommentar typ: ”nähä jag mena nån man som älskar mig. Jag är bara trevlig :-) och en sån som man går och fikar med och surrar och lättar sitt hjärta och sen går ifrån.” räcker för att jag ska känna en längtan efter tvåsamhet och kärlek. Jag vill inte bara vara ett trevligt bollplank i diskussioner. Stundtals kan jag känna mig djävligt less på rollen som en bra ”samtalspartner” eller att bara vara någon som ”servar så bra tillbaka”.

Att möta någon att älska och vara älskad av är inte helt lätt. Kärlek är ömsom lätt och ömsom svårt. Det mesta ska stämma. Likheter såväl som olikheter ska berika och komplettera. Så var är min Rita? Sanningen är att det inte finns någon Rita för mig. Åtminstone inte i passande ålder. De blir inte så gamla.

Ingen vet var haren har sin gång, sa kärringen och knöt snaran i skorstenen. Det är samma sak med kärleken. Ingen vet var den har sin gång. Bara att den kan vara svår att fånga.

Hjärnspöken

Jag har en eminent förmåga att måla fan på väggen helt i onödan. Som igår då jag skulle infinna mig på Coachingcentret i Gävle. För min inre syn rullade bilder upp och jag såg mig själv som tvångskommenderad till arbete på briggen Gerda eller terapeutisk vedhuggning i Hemlingby. Det må vara att insatsen som görs kan betecknas som samhällsnyttig men det är en ack så trist insats. För individen dvs. mig blir det en fullständigt meningslös åtgärd eftersom den knappast leder vidare. Jag vill ha en ”utmaning”.

Utmaning? Vilket djävla utnött och slitet ord. Ett ord som det gått inflation i. Varje direktör som får sparken och får ett nytt jobb säger: ”Jag ser fram emot den nya utmaningen”. Förmodligen ser han eller hon mest fram emot ännu ett avgångsvederlag. Usch! Okej… jag vill ha en utmaning. Jag vill ha ett jobb som ger kontroll av arbetet och problem som ska lösas. Jag tror att det är för den utmaningens skull som jag ser tillbaka på jobben som ”expeditionschef” och snickare hos Olsson & Nordberg AB med en viss längtan. För dessa jobb gav mig total kontroll. Eller nästan total kontroll, över arbetets utförande och innehåll inom vissa givna ramar. Samtidigt lärde jag mig något mest hela tiden. Sett mot den bakgrunden så blir ett jobb som ”parkstädare” eller liknande syssla ointressant. I synnerhet om sysselsättningen inte ger mer ”klirr i kassan” än vanligt aktivitetsstöd.

Åter till korgen! Jag målade och målade. Det ena skräckscenariot efter det andra rullade fram över hjärnduken. Pest och kolera på samma gång. Alltsammans i onödan som det verkar idag. Igår skickades jag av ”coachen” Liselott till AF efter att ha berättat om min operation och fysiska begränsning. Av AF skickades jag tillbaka till ”coacherna” med ett telefonnummer som jag kunde ringa om jag vill träffa min handläggare på AF. Igår kändes allt mycket snurrigt! När jag träffade Liselott idag så beslutade hon, på sittande rumpa [och vilken rumpa sen:)], att jag ska ha individuell coachning. Hon visste att jag redan har en färdig ansökan och att jag sköter mig bra på egen hand. Hon kom ihåg mig, sa hon, trots att det är tre år sedan vi sågs senast! Tydligen har jag gjort ett outplånligt intryck på henne *ler*. Kanske dags att utnyttja det outplånliga intryck jag gör på det täcka könet? *skrattar* Hm…det är kanske inte ett positivt intryck? Kanske är jag bara en "trevlig" samtalspartner? Fan också, vilka tankar man kan få

I vilket fall som helst så behöver jag inte åka in till morgondagens avslutande introduktionsdag. Först på tisdag kl. 14 ska jag vara på plats i Gävle. Då får jag också veta vem som blir min personliga coach. Coach? Vem fan införde detta ord i svenskan? Finns det inget bra svenskt ord för ”coach”?

Mina hjärnspöken överdrev konsekvenserna av "coachingen" pga. formuleringen ”tjänst inom Arbetsmarknadsenheten” i brevet som jag fick tidigare. Jag har ju ett behov av att åtminstone få diskutera vilken framtida inriktning mitt liv ska få. Nu hoppas jag att jag får en ”vettig” samtalspartner. Det här kan kanske bli bra trots allt. Leder det sedan till ett jobb – desto bättre. Den som lever får se. Det finns ingen anledning att måla fan på väggen för då står han plötsligt i farstun.

Jag är reaktionär

Gårdagens funderingar kring flytt och prylar ledde mig in på dagens tankespår. Jag kan känna mig lyrisk över skönheten hos en röd skärmaskin eller ett gult tvålågigt gasolkök från "anno dazumal". Den avskalade skönheten och den skenbara enkelheten hos en iMac kan få mitt hjärta att gå i spinn och "vill-ha-tarmen" träder i funktion. Precis som när jag såg bilderna på fåtöljen och soffan. Varför? Vad har jag för "smak" som faller för en "gammal" fyrsitsig bäddsoffa i teak och grått ylletyg? Är det så enkelt att det bara är en fråga om någon sorts känsla för gediget hantverk och teknisk kvalité hos grejerna. Kvalité som kombinerats med genomarbetad "design"? En mekanisk kvalitè som känns i handen och en formgivning som tilltalar ögat. Är det "hantverket" som gör att jag gillar "gamla" manuella kameror? Å hur hänger detta samman med min vision om en "modern" möblering i min blivande bostad? Vilken heminredningsstil är det som får mig att falla pladask?

Igår skrev jag att min smak var modern och att jag tilltalades av stilar som tog sitt avstamp i funktionalismen. Idag inser jag att jag knappast är "modern". De möbelstilar som faller mig på läppen gör att jag snarare ska betraktas som reaktionär och ej "modern" i fråga om inredningsstil.

Jag sökte på Blocket efter ett sideboard och fann ett i jakaranda samt ett i teak. Skåpet av jakaranda med sitt skiftande fanér och sina blankpolerade ytor tilltalade snickaren i mig, medan "den lille uppkäftige esteten" föll för teakskåpet med dess betydligt enklare stramare linjer och ljusare färg. Då insåg jag att jag egentligen gillar den stil som fanns i hemmet och ute i samhället när jag växte upp under femtio– och sextiotalet. Släta teak- och mahognymöbler förvandlar mig till en bakåtsträvande gamling. En reaktionär utan dragkrok, släpvagn och bärhjälp som troligtvis kommer att möblera sin bostad med diverse begagnade möbler från sextio– och sjuttiotalet och icke alls med spännande moderna och "futuristiska" möbler. Möjligtvis slinker det också med en eller annan av framtidens "antikviteter".

Funderingar

Det är förunderligt så en del tankar slår rot och biter sig fast trots att jag gör mitt bästa för att reducera deras växtkraft. Hugger jag ner ett rotskott så kommer genast två nya som får sin näring av min oförmåga att släppa tanken ifråga. Som det här med min flytt härifrån. När jag tänker på att jag ska flytta så tänker jag mig en flytt med lätt packning till en liten tvårumslägenhet med ett minimalt förråd. Och genast börjar tanken på vad jag verkligen behöver, vad som ska med och vad som får plats i mitt flyttlass uppta min hjärna. Jag vill inte flytta med en massa grejer. Men jag har ju infernaliskt svårt att avstå från de prylar och pryttlar jag samlat på mig under decennierna. Jag vill bara ha med det allra nödvändigaste så att jag kan starta en ny vardag med "nya" möbler i en ny miljö.

Nya möbler? Nja, jag tänkte mig försöka möblera mitt nya hem med "nygamla" möbler inköpta på annons eller loppmarknader. Hurudan är då min smak? Antagligen är den som baken - delad. Jag tror att min smak egentligen är "modern" med en viss förkärlek för "funkis" eller stilar som tar sitt avstamp i funkis. Men, det finns starka inslag av "nostalgi" i min smak också. Jag kan eller snarare kunde åtminstone förr bli begeistrad över allmogekulturens möbeluttryck och färger även om jag idag nog känner mig en smula mätt och "less" på den. Men nu när jag har chansen att "börja från början" tänker jag mig en framtida bostad där min smak ska slå genom med full kraft. Men detta är förstås bara i teorin. I praktiken så lär jag snegla på pris och kvalité och landa i en salig blandning av skit i olika stilar. Som vanligt alltså. Suck...

Nå hur är det nu då? Ska jag ta med mina golvlampor från 40-talet? Ska jag ta med något skrivbord över huvudtaget? Mahognyskrivbordet gillar yngste sonen också så det blir kvar. Men de andra skrivborden? Vill jag ha dem? Behöver jag verkligen så många kameror som de vilka finns i mitt "vitrinskåp" från IKEA? Ska jag ta med vitrinskåpet överhuvudtaget? Kan jag inte bara lämna alla möbler och skaffa mig nya på den plats dit jag kommer?

Böcker? Kan jag avstå från mina böcker som står i bokhyllan och samlar damm eller ligger i kartonger i förråden? Jag vet att det finns människor som kastar böcker. Det kan inte jag förmå mig att göra. En bok "lever" alltid! Märkliga tankar minsann! Om jag packar böcker i flyttkartonger blir det tungt. Alldeles för tungt att bära. Andra kartonger måste till. Å verktyg. Vilka verktyg ska med? Vilka verktyg behövs i en lägenhet?

Hushållsgrejer? Kan jag börja packa sådant som jag inte behöver dagligdags? Grejer som exvis en skärmaskin eller en hushållsassistent? Men om jag inte behöver grejerna nu är det då någon idé att packa dem i flyttkartonger? Ska jag packa dem för att jag tror att jag kanske kommer att behöva dem senare i livet? Åh jag tror jag blir fnoskig, över alla tankar som snurrar kring en massa möbler och grejer. Det gäller att finna en linje i tanken som jag kan använda mig av när jag beslutar att; detta ska med men inte detta.

Vad håller jag på med? Jag har ju inte ens en lägenhet att flytta till än!

Höst

Än är gräset och bladen gröna. Ännu en tid finns det blommande växter i gårdens vildvuxna snår. Snart är det över och marken täcks i tjocka lager av lönnarnas gula blad. Kajorna skränar när de drar förbi över gården i stora flockar. Vråken patrullerar över åkrarna i sin jakt på föda. Nötskrikan flyger fram och åter mellan ekarnas ollon och de omgivande träden. Gässens plogformationer svepte tidigare förbi på himlen i riktning mot sydost. Flugsnapparna är borta sedan länge. Svalorna och sädesärlorna har inte synts till på gården eller i luftrummet under de senaste dagarna. Måntro tranorna följer de andra i spåren snart? Hösten står för dörren. Snart står den på min tröskel. När tranorna flyttar har den definitivt tagit ett stadigt grepp om livet. Det är dags för förändring.

Ps. Kl 11.04 visade sig en ensam sädesärla på brygghusets tak. Fortfarande dröjer hösten! Ds.

Banka och slå

Nu är skärmaskinen "renoverad". Jag tog helt enkelt hammaren och knackade ut axeln ur nylonlagret. Efter några kraftfulla slag med hjälp av hammaren och en bult så for axeln. Det var korrosion som gjorde att den kärvade så förbaskat. Sedan var det bara att ta fram "Dremeln" och slipa och polera upp axeln. Nu sitter den på plats och skärmaskinen är testad på en bit Onsalakorv. Den funkar! Och korven är god.

Däremot får man inte använda hammaren på pumlor. Då går de sönder. Sverige har en förening som heter "Pumlornas vänner". Det var på tiden att pumlorna fick en egen förening.*ler*. Efter att ha konsulterat min mor och min bror, vilka inte visste vad ordet betydde, så har jag bestämt att jag antagligen snappade upp ordet under mina år i Umeå. Förmodligen var det någon lulebo eller tornedaling som spred det till mina öron. Tror jag.

Gunda

Det här blev utfallet av min shoppingresa igår. Jag styrde iväg mot Valbo stormarknad och väl där begav jag mig till Willys. Vilken chock jag fick! Willys var stängt! Hugade och hungrande kunder hänvisades till Coop Stormarknad. Jag snodde om på klacken och i mitt förvirrade tillstånd så bestämde jag mig för att inte köpa något minneskort hos Expert. Det finns ju postorder.

For till loppisen istället och såg en skärmaskin för 40 kronor som jag omedelbart bestämde mig för att köpa trots att det säkert finns billiga elektriska maskiner på marknaden. Från loppisen körde jag ut till Owe Janssons säljlager där jag köpte två par kalsonger med påtryckta älgvarningsskyltar! Ja herre du jestanes vad mycket konstigt man köper. Då mindes jag att jag hade glömt att köpa skärmaskinen! Återvände till loppmarknaden och köpte apparaten trots att den gick ovanligt trögt vilket jag tolkade som att den bara behövde rengöras och oljas in en smula. Ja ja...så man kan missta sig. Hemkommen kunde jag bara konstatera att det inte hjälpte med rengöring och inoljning. Det förefaller som om axeln där veven sitter har "skurit". På något vis gäller det att pressa ur axeln och "renovera" den. Suck. Så mycket skit man köper! Men manuell och snygg är den.

Kan kanske ge bort den till första hustrun som ett minne av det ögonblick då hon skar av sig en fingertopp på en likadan Gunda skärmaskin?

Storlek 47

Tidigare i veckan så blev jag så förbaskat less på att mina byxor var så stora, att de ramlade ner till fotknölarna när jag släppte ut livremmen. Jag bestämde mig för att åka in till ICA Maxi i Gävle för att köpa ett par nya jeans. Att jag sedan satt och räknade bensinkronor och undrade om jag var riktigt klok som gav efter för sådana impulser för ett par byxors skull är en annan sak. Det finns ju postorder. Men för att beställa på postorder så måste man ju känna till vilken storlek man ska beställa. Nu vet jag vilken storlek jag ska ha i fråga om byxor! Storlek 47 dvs 31 tums midjevidd. 30 tum är storlek 46 och 32 tum är storlek 48. Alltså har jag storlek 47! En storlek som inte finns i vårt "svenska" system. Så "tunn" har jag nog inte varit sedan tiden på Köpings Högre Allmänna Läroverk. Å det var länge sedan!

När jag ändå var i farten så passade jag på att köpa två nya skjortor och två par kalsonger. Även där var jag tvungen att prova vilken storlek som passade mig. Men nu vet jag. Hur blev det då med pengarna? Bensinen kostade mig säkert 60 kronor. En skjorta kostade 149 kr men två skjortor kostade 199 kronor. Ett par kalsonger kostade 59 kr men två par 99 kronor. Alltså en viss "besparing" eller "återbäring" på bensinkostnaden. Sedan tankade jag bilen med 38 liter bensin, eftersom bensinen "bara" kostade 10:84/litern mot 11:54 här ute. Ännu en "besparing" men det är dyrt att "spara" pengar.

Idag ska jag belasta nöjeskontot för jag har återigen drabbats av "köplust". Jag ska åka till stormarknaden i Valbo och köpa mig ett par minneskort till min digitalkamera samt besöka biståndsloppisen. Kanske finns det "fynd" att göra där? Men jag är inte sämre än att jag kan ändra mig. Det finns ju postorder.

Äldreomsorgsassistent?

Tja. Varför inte? Sitta och ta fram underlag för debitering och vara systemansvarig för dataprogram angående vård och omsorg. Varför inte? Inte heller är det ett krav att man ska ha ekonomiskt gymnasium. Ett "gärna" låter jag inte hindra mig från att skicka in en ansökan. Svårare blir det att skaffa fram en bestyrkt meritförteckning och referenser till nästa vecka. Mina "referenser" är mycket gamla och några nya har jag inte längre. Därvid lag skiljer jag mig säkert inte från många andra "långtidsarbetslösa", tror jag.

Undrar vilken lön en äldreomsorgsassistent har?

Introduktionsdagar

Jaha. Nu är det slut med friden. Jag är välkommen till Coachingcenter på introduktionsdagar där handledarna ska kartlägga och fastställa vilken plats inom Arbetsmarknadsenheten jag ska påbörja. Så står det i brevet från Gävle kommun. Handledarna ska fastställa min plats! Vad jag tycker och tänker verkar helt sakna betydelse. Åtminstone av tonen i brevet att döma.

Å det är klart. Jag är ju arbetslös och sådana är det skottpengar på idag. Det blir väl till att beväpna sig med intyg och argument så jag kan styra en eventuell sysselsättning till något bra. Arbetsmarknadsenheten står inte högt i kurs hos mig. Faktum är att jag betraktar Gävle kommun som en "slavdrivare" som utnyttjar och beter sig för djävligt mot dem som de tvingar in i arbetsmarknadsåtgärder. Men min egen erfarenhet är ju 20 år gammal och saker och ting förändras ju över tid. Kanske också Gävle kommun har förändrats? Eller är ryktena om AME sanna? Sitter den sketne fd. personalchefen på HSB kvar som politiskt ansvarig för Arbetsmarknadsenheten? Hm...bäst jag slutar innan mina aversioner mot "klassförrädaren", HSB och kommunen slår ut i full och onyanserad blom.

Den 4 september börjar en ny "epok" i mitt arbetsliv. En "epok" som kan komma att kosta mig en tusenlapp per månad i resekostnader. Pengar som ska tas från ett redan mininmalt "understöd". Nåja, det ska väl lösa sig på något sätt. Blir väl till att leva på vattvälling och hårt bröd.

Undrar om arbetslösa får flytta som de vill? Utan godkännande från Försäkringskassa och Arbetsförmedling? Eller ska man som arbetslös ansöka om tillstånd att flytta? Skulle inte förvåna mig om så visar sig vara fallet.

???

Undrar vart det bär hän?

Yttered 211

Yttered 211, SKOG, Kramfors. 1 familjs friliggande villa i betonghålsten och betong. Puts utvändigt. 4 rum och kök på 103 kvm. Tomten är 1.560 kvm stor. Öppen spis. Vattenburen värme. Panna för olja, el och ved. Vatten från källa och enskilt avlopp. Garage och liten butikslokal i källaren. Pris 160.000 kronor.

"Äldre villa med naturskönt läge. Närhet till allt vad Höga-Kusten har att erbjuda" som det står i mäklarbeskrivningen. Det är åtminstone inga grannar inpå knuten och Storsjön ligger ett stenkast bort på andra sidan vägen. Verkar vara ett hus för mig *ler*. Om det inte vore för ålder och renoveringsbehov förstås (se bild från köket)

Kårböle

Sådana här små hus finns det inte särskilt många av av på Blocket. De flesta som jag sett är stora ombyggda och dyra hus i utkanten av "kartan". Detta är ett enplanshus med eternitfasad och plåttak. Storlek: 80 kvm och 3 rum. Biyta, förråd och garage ca 48 kvm. Uppvärmning olja + elpanna. Tomt ca 1100 kvm. Badrummet renoverat 2003. Pris 140.000/bud. Enplansvilla med källare! 80 kvm, precis rätt storlek för mig!

Naturligtvis finns det en mängd hus till försäljning på Blocket men det är sådana här små hus som intresserar mig. Utbudet är nog ännu större hos mäklarna och det blir nog hos dem som jag oftast söker billiga äldre hus lite grann vid sidan om världen s a s. Kårböle känns bara lite väl långt vid sidan om? Ska jag hålla på och enbart leta hus efter pris så hamnar jag snart i fjällvärlden långt från allt. Ska nog försöka hålla mig max fem mil från ostkusten i fortsättningen.

Ps. Det lilla fina huset i Hemling, som jag skrev om tidigare, är sålt. I vilket fall så är det borttaget från mäklarens sida. Ds.

Jag en ofri hund

Jag är en ofri. En slav ägd av mr Phillip Morris. I nio vakentimmar gick det bra. Nej, bra gick det inte alls. Men det gick. Åtminstone tills klockan sex i morse när jag klev upp. Min vana trogen satte jag på kaffet och medan bryggaren puttrade så gick jag ut på trappan för att röka morgonens första cigg. Men jag hade inga cigaretter! Inte skulle jag köpa några heller hade jag ju bestämt igår eftermiddag. Strax efter nio var jag in på affären. Handlade bröd, mjölk, yoghurt, ägg och en ostbit. I kassan hade jag gett upp i tanken och lade med ett paket Marlboro. I'm a looser!

Jag är en ofri hund! En slav under Phillip Morris tyranni. Vad hjälper det att slita i bojorna när jag trillar dit varenda gång. Lätt som en plätt återvänder jag till den förslavade kedjefångens vardag på The Phillip Morris Plantation.

Vildhundar röker inte

Fria vilda hundar röker inte!

I'm a sucker

...suck...

Lingonsylt

Nu har jag gjort lingonsylt för första gången i mitt liv. Inte visste jag att det var så lätt! Lingonen var snabbt plockade. Det var bara att hämta in en påse ur frysen i brygghuset. Ner med dem i en kastrull och sedan fick 1,5 liter lingon koka mycket stillsamt under 15 minuter. Sedan rörde jag ner 6 dl socker och lät allt svalna. Kalla diskade syltburkar fyllde jag med sylten. Nu kan burkarna exporteras till Stockholm i helgen.

Lingonsylt är gott! Kanske kan jag göra lingonsylt som passar en diabetiker också? Undrar vilka proportionerna blir om jag ersätter sockret med sötningsmedel? Tror det ska vara mindre sötningsmedel än socker, men hur lite ska det vara? Lingonsylt är svinigt gott till potatis och till havregrynsgröt!

5 september

Så är semestrarna över för denna gång. Det är dags igen. Läkarbesök med provtagning den 5 september. Morgonurin ska medtagas. Blir säkert bra. Jag kan ju inte låta bli att undra om detta ska bli mitt liv i fortsättningen? Egentligen har de nog sagt det till mig hela tiden. "Vi kommer att kalla dig för kontroller i fortsättningen. I början en gång i kvartalet och senare en gång i halvåret". Spring hos läkare, diabetessköterskor och dietister. Så ser mitt kommande liv ut. Kanske ska jag även väga in närheten till en hälsocentral i mina funderingar kring "vars ja ska bo"? Kanske ska jag rentav söka mig en bostad vägg i vägg med en hälsocentral och ett demensboende? Nix! Jag är pigg och frisk och ska leva på gårdstunet åtminstone tills jag fylller nittio och då ska jag trilla tvärt av pinn! Så det så.

Det är för jävligt

...men jag behöver en bloggdator. En PC eftersom Blogger inte funkar med Mac OS. Skit också! Microsoft stärker sitt grepp om användarna. Precis som Google. Varje gång jag ska lägga in en bild eller stuva om i layouten på min blogg, så måste jag knalla en trappa upp för att låna sonens gammPC. En skitdator med helkasst (sönderbankat?) tangentbord utan tryckkänsla. Knattrar och låter oavbrutet gör den också. Ful är den dessutom! Har ni sett nya iMacen och det skitläckra tangentbordet i aluminium? Tacka vet jag Apples tangentbord och snygga datorer. För att inte tala om programmen som kommer med. Jag vill ha en Mac, men jag behöver en bloggdator. Vilken gammal häck som helst skulle kunna duga för ändamålet. Det går väl att gömma den någonstans. Alternativt kan jag ju flytta bloggen eller sluta blogga helt och hållet?

Jag vill ha en Mac, mamma! En Mac, det vill jag ha!

Strycksele 220, 922 91 Vindeln

Jag skrev i ett tidigare inlägg att man lika gärna kan bo i Strycksele som i Hemling. Då var det detta hus jag tänkte på. Men Strycksele är nog än mer "off" från civilisationens asfalt och neon. Om nu asfalt, skyltfönster och neon är den miljö man längtar till. Jag blir ju inte yngre med åren men jag hoppas att jag ska få vara någorlunda pigg och rörlig ytterligare siså där femton år. Åtminstone såpass pigg så att jag klarar av att bo i ett hus på landet. Vad är det då för hus?

Det är en villa på 114 kvm. Tre sovrum, vardagsrum och kök. Två sovrum och badrum med badkar på övervåningen, WC på bottenvåning. Huset har treglasfönster och värms med el eller pellets. Tvättstuga, pelletsförråd och pannrum finns i källaren. Kommunalt vatten och enskilt avlopp. På tomten finns även en gammal bagarstuga som används som förråd. Tomt ca 1.850 kvm. Utgångspriset är satt till 210.000 kronor.

Det är lite grann att tänka och räkna på innan jag kommer "till skott". Pellets? Vad kostar det jfrt med el? Kontantinsats och räntekostnad? Vilken driftskostnad blir det? Hur mycket kostar det per månad att bo där? Som sagt…det är lite att räkna och tänka över.

Ps. Även denna bild "lånade" jag från mäklarens hemsida. Ds.

Hemling

På Hemnet fann jag detta hus i Hemling för 150.000 kronor. Byggt av betonghålsten och lättbetong med isolering och putsad fasad. Panna för olja/el/ved eller pellets. På tomten (1700 kvm) finns det vinbärsbuskar och fiskedamm. Huset ligger 5 mil NV Örnsköldsvik och ett par mil SSV Trehörningssjö. Det är 200 m till matvaruaffären och 200 m till bensinstationen. Låter som om det ligger mitt i byn. "Mitt i byn" vill jag inte bo om jag ska bo i hus. Då kan jag lika gärna bo i en lägenhet "mitt i smeten". Men huset ser beboeligt och fint ut även på bilderna inifrån huset. Månne det är blåbetong och radon som sätter ner priset? Om det finns radon i huset borde väl mäklaren upplysa om detta? Eller är det läget vid sidan av allfarvägen? Undrar hur hög driftskostnaden är och frågar mig om jag kan klara av att bo i Hemling? Å varför Hemling? Kan jag tänka mig att bo i Hemling så borde jag ju kunna bo i Strycksele eller någonstans i Ådalen lika väl. Men där finns kanske inte sådana "skönheter" till hus? Och finns det så kostar de mer gissar jag. Ska jag bo i hus överhuvudtaget?

Jakten på ny bostad fortsätter. Att det ska vara så svårt att komma till skott och häva sig iväg härifrån.

Ps. Bilden "snodde" jag från nätet. Jag har inte varit på plats och tagit den själv. Ds.

Boord

I morse kom jag kom jag på mig med att fundera kring ord som ensam och ensling. Fick ingen hjälp i Stora ordboken av Björn Collinder. Hade nog inte väntat mig det heller eftersom ordboken utesluter "vanliga" ord som alla känner till. Jag "googlade" istället lite grann och hamnade på Institutet för bostads- och urbanforsknings hemsida där de presenterar sina "boord". Där fann jag nedanstående lista med ord som speglar våra bostads- och levnadsförhållanden och familjebildningar. Jag fann listan roande och publicerar den här även om många kanske har sett den tidigare.

Att människor har sådan fantasi och uppfinningsrikedom är skoj! Här "ute på bonnlanne" finns det säkert mer än en hästbo! Kom på mig med att tänka att jag känner människor som är närbos, gnatbos, skatbos, kombos och åtminstone ett par som både är skambos och delbos. Jag skulle kunna föreslå ordet Svalbo för par som lever tillsammans i ett kyligt förhållande. Har du andra ord som beskriver våra ändrade levnadsförhållanden? Jag är enbo, vedbo och bor i ett råttbo. Vem är du?

Hästbo; ena partnern i ett förhållande spenderar mer tid hos hästen än hemma hos sin käresta
Brändbo; hushåll bestående av en person som just blivit övergiven av sin partner
Råttbo; hushåll i tekniskt undermålig och hygieniskt eftersatt bostad
Skatbo; hushåll som har som fritidssysselsättning att skälla på sina grannar och ställa till obehag för dem
Kobo; ensam bonde med ladugården som enda granne
Cybo; par som träffas och håller ihop i cyberrymden
Stockholmsbo; person som betalar sjukt mycket pengar för ett otroligt taskigt boende
Närbo; par som inte bor ihop men bor väldigt nära varann
Gnatbo; parförhållande som bygger på tjat och gnat dagarna i ända
Lurbo; par som uppger olika adresser för att få maximalt bostadsbidrag
Örebo; hushåll där man vänder på slantarna
Rimbo; två poeter som bor ihop
Valbo; ensamboende man i mörk och fuktig genomgångsbostad - lystrar till namnet Jona
Friggebo; trångbott hushåll i mindre tätort som gillar snickarglädje
Högbo; ett ständigt påtänt par

Hushållets sammansättning
Enbo; enboende eller ensling
Sambo; ogift sammanboende par
Skambo; dito på finlandssvenska
Delsbo; par som bor ihop ibland
Särbo; par som inte bor tillsammans
Exbo; nyskilt men fortfarande sammanboende par
Turbo; par som turas om att bo med barnen
Gråbo; pensionärer som flyttat ihop på äldre dagar
Kombo; kompisar som delar lägenhet
Krylbo; styvfamilj där det kryllar av egna barn och andras ungar
Mambo; vuxet barn som på grund av bostadsbrist bor med mamma
Gambo; vuxet barn som bor ihop med mor- eller farföräldrar
Svärbo; yngre man som bor med svärmor
Villbo; par som vill bo ihop, men är förhindrade av olika anledningar

Samlevnadens karaktär
Lambo; par som har ett mycket lamt förhållande
Limbo; par som lever som klistrade till varandra
Ormbo; ständigt omslingrat par
Rambo; par som har mycket fasta ramar för sitt förhållande
Getingbo; grälsjukt för att inte säga stingsligt par

Hushållets livsstil
Bimbo; intellektuellt lågpresterande samboendepar (ev. ljushåriga)
Dumbo; par som borde flytta isär men som är för dumma för att inse det
Fäbo; mindre omtyckt hushåll av varierande storlek
Garbo; hushåll med ensamstående, synnerligen ljusskygg äldre kvinna
Hambo; yngre individ som bor ihop med sin hamster
Jumbo; en ung korpulent socialt mindre välanpassad mammas pojke som längtar åter till ett tidigare mamboliv
Sjöbo; hushåll med starkt främlingsfientliga åsikter och med noggrann kontroll på vem som kommer över tröskeln
Smygbo; hyresgäst som bor utan hyreskontrakt - i andra (minst) hand
Bilbo; par som inte ens har husvagn att bo i
Vedbo; utslängd man på landet
Zambo; sambos som vill avvika från Svensson

källa: Institutet för bostads- och urbanforskning

Ps. Ska pluraländelsen vara -s i "boorden"? Eller? Ds.

Att förstöra en blogg om en grubbla

Jag förstörde en blogg om en grubbla ikväll. Det var alls inte meningen eller tanken bakom telefonsamtalet men effekten blev den. Efter att ha diskuterat, ventilerat och resonerat i telefon kring lägenhetsboende kontra att bo i hus, så kände jag att det går inte att skriva om mina förvirrade resonemang och tankegångar i bloggen. All "inspiration", kraft och intresse för ämnet hade försvunnit. Ämnet kändes stött och blött, utagerat och utrett. Men ämnet är inte alls utrett, och det dyker säkert som amen i kyrkan upp igen i framtiden. Men ikväll känns det bara så "dött".

Av detta lärde jag mig i alla fall något inför framtiden – hoppas jag. Håll tand för tunga och diskutera aldrig det tilltänkta ämnet för ett blogginlägg. Nu gäller det bara att minnas det till nästa gång också. Jag förstörde en blogg om en grubbla ikväll.

Blogga eller ej?

Läste i Bagarbertas blogg att Maria slutar blogga. Marias blogg har jag endast läst sporadiskt.Kanske kommer jag att sakna den även om jag tvivlar. Jag vet helt enkelt inte. Men hennes avslutade blogg väcker mina egna frågeställningar till liv. Frågeställningar som jag burit omkring på den senaste tiden och som jag återkommer till då och då. Är det dags att sluta blogga? För vem bloggar jag? Skriver jag för mig själv eller skriver jag för mina fåtaliga läsare? Något bra svar har jag inte. Jag lånar ordet grubbla av Kontext. Blogga eller ej är en grubbla.

Samma sak gäller min närvaro på kontaktsajter? Vad ska den tjäna till? Vem lurar jag? Jag var, är och förblir en ensling. Internetdejting eller ej är också en grubbla.

Tackar för visat intresse

...för tjänsten som transportledare men tjänsten är tillsatt av annan sökande.

Tja, vad ska jag säga. Feglortar! De får skylla sig själva som missade en sådant ämne till transportledare som jag. Visserligen är det trettio år sedan jag jobbade som "transportledare", eller som det då hette – expeditionschef, men kunskaperna finns säkert kvar. Det som skiljer mellan tjänsterna förutom vissa delar av arbetsinnehållet är ansvaret och intåget av datorer. Sådana är eller var jag "proffs" på i slutet av förra seklet. Antar att jag fortfarande kan räknas till de mer "kunniga" användarna. Det är förunderligt så svårt det verkar vara att skrapa fram ett passande arbete i alla fall. Å inte finns det några jobb att söka idag heller. *suck*

Nu ska jag bränna beviset på mitt tillkortakommande!

Solitär

Det har gått bättre än jag trodde. Redan i morse kände jag att det var annorlunda denna gång. Tidigare har det alltid tagit två á tre dagar innan jag vant mig vid tystnaden och tomheten i huset. Saknaden efter "sällskapet" har stundtals känts stor. Men icke denna gång. Kan det beror på att huset varit fyllt med barn, både egna och andras, mest hela sommaren? Det är faktiskt med en lättnadens suck som jag inser att jag äntligen får vara ensam och rå mig själv en tid. Med andra ord så känns det skönt att vara ensam.

Ensammen igen

Så är jag ensammen igen. Mellansonen tog sina oljefärger, sin smutstvätt och återvände till Stockholm i onsdags förra veckan för att resa vidare till Finland. Den äldste sonen packade sina väskor och hämtades på lördag kväll av sin mor, syster och systerdotter när de reste vidare mot Vännäs efter en visit i Uppsala och på Kolmårdens djurpark.

Idag var det så dags för den yngste sonen att packa sina kläder och sin dator. Han återvände till stan efter att ha tillbringat sommaren här. Bortsett från de två veckor han var på Gotland så har sommarlovet tillbringats framför datorn här i huset. Även om vi haft olika dygnsrytm så har vi i alla fall sammanstrålat vid matbordet för gemensamma måltider. Nu är det över. Jag upphör aldrig att förvåna mig. Det känns lika märkligt varje gång något av barnen som bott här ett par dagar eller mer lämnar huset. Huset blir tomt, tyst och ödsligt. Jag är ensammen igen. Ute faller mörkret.

Udda vecka

Jag vet knappt vad det är för datum idag. Än mindre vet jag vad det är för veckonummer. Okej, med datorns hjälp tog jag reda på att det är måndag. Måndagen den trettonde auguati. Måndag udda vecka är lika med soptömmardag. Drog ut soptunnorna till vägkanten och hoppas att det ska vara en udda vecka idag. Men är det inte sophämtarvecka denna vecka så är det knappast någon katastrof. Jag har gott om luft i mina soptunnor.

Gott om luft är det också i mina dagar. Det är alldeles för lätt att bli sittande framför datorskärmen. Jag "googlar" och surfar runt på hemsidor, läser bloggar, kikar på Platsbanken, Blocket och Hemnet. Så går tiden. Allt medan skurarna avlöser varandra utanför fönstret. Intet av "värde" blir gjort. "Hushållet" blir eftersatt trots att jag är väl medveten om allt som jag bör göra inför den stundande flytten från huset. Stundande flytten? Inte är dagen bestämd. Inte heller vart är bestämt. Att jag ska flytta med det snaraste är däremot bestämt. Att jag ska flytta med "lätt packning" till en lägenhet är också bestämt. Nog har jag att göra – om jag vill.

Sopbilen kom nyss! Det är uddda vecka denna vecka!

Ferdinand & jag

Jag har ju som bekant "tappat" siså där 20 kilo från kroppen under de senaste 18 månaderna. Efter operationen har jag satsat "stenhårt" på att gå upp i vikt genom att att äta mycket proteiner och kolhydrater. Och ofta. Har lyckats gå upp i vikt så tillvida att jag lagt på mig runt fyra kilo under de sex månader som gått sedan operationen. Idag väger jag mellan 62 och 63 kilo. Mitt BMI är strax under 20. Den närmaste tiden efter operationen så tyckte jag, när jag såg min kropp i epegeln, att jag var en erbarmligt skrynklig mager stackare som verkligen behövde få femton kilo till på kroppen. Det tycker jag inte idag. Idag har min syn på min kropp förändrats och jag känner att jag inte längre har någon strävan att lägga till en massa kilon på kroppen. Jag vill inte gå omkring genom livet med en 20 kilo tung säck på kroppen, För det är ju det det är frågan om. X-tra kilon som frestar på kroppen. Möjligen kan jag behöva lite mer muskler. Men fett? Nej tack!

Satt och funderade lite kring det här med min syn på min kropp och hur synen förändrats under den tid som förfluit sedan januari d v s hur jag sett på och uppfattat mig själv. Delar av min självbild alltså. Det slutade med att jag började fråga mig om jag visste vad självbild var för något och gav mig ut på nätet. Där hittade jag en mycket enkel "test" vars påståenden jag snabbt klickade mig genom. Resultatet?

Ditt resultat på självbildstestet
Dina svar visar en person med hög självkänsla kombinerat med ett lågt behov att prestera, ett lågt självförtroende. Troligtvis bryr du dig inte ett skvatt om att lyckas i karriären, utan är mer av en livsnjutare. Kan vara lite av tjuren Ferdinand som föredrar att sitta under korkeken och lukta på blommorna. Fortsätt att njuta!

Jag är inte bara mager med för stora kläder. Jag är också en lat djävel med hög självkänsla! Så sant, så sant! Rosen utanför min dörr doftar gott utan min hjälp!

Tiddelipom !!!

Gläds med Kontext!

Dimma

Dimman ligger tät över åkrarna och tankens värld denna morgon. Har svårt att se klart. Sikten är näst intill obefintlig. Hade det inte varit för motorljudet så är frågan om jag hade sett traktorn när den passerade förbi huset ute på vägen med en rundbal på gaffeln. Grått och kyligt (+10,6°C) är det. Undrar när högtrycksryggen och den utlovade värmen ska komma hit? Men det värmer och sprakar gott från kakelugnen. En morgon för att elda och dricka kaffe!

Livet är uthärdligt.

Vännäs???

Hjärtat slog volter. Spontant kändes det som om jag skulle resa mig, ta mina väskor och gå. Allt bara för en annons om en tvårummare på Tjärngatan 17 i Vännäs. Omedelbart tillträde till två rum och kök på 55 kvm för 10.000 kr. Månadsavgift 2.743 inkl kabel-tv och hushållsel. Ja suck. Om det vore så enkelt. Kanske är det så enkelt? Jag kommer nog inte iväg härifrån om jag inte bara greppar mina väskor och går. Men Vännäs???

Hoppar jag i galen tunna så det väl bara att kravla sig upp och hoppa vidare? Har ju hela livet på mig för att hoppa från tunna till tunna.

Segla en POGO & köra en Wilma

Att segla en POGO och köra en Wilma är inte alla förunnat*ler* Gossarna har nyss åkt iväg till Gävle. De ska få seglingslektioner ikväll. Det är inte alla som får tillfälle att komma ut och segla i en POGO 850 i Gävlebukten under mycket sakkunnig lärares kedning och överinseende. En lärare som seglat POGOn i storm över Biscaya och som seglat båten från Frankrike till hemmahamn i sommar. Hoppas de får en fin kvällsseglats och att de inte blir avskräckta. Hmm...lite orolig är jag allt trots att vädret verkar bra så här fem kilometer från kusten. Men jag är inte alls lika orolig för seglingen som jag blir när jag tänker på att de ska åka i Wilma längs E-4:an bland en massa dårar som är ute och vinglar i trafiken. Jag har som mycket lite förtroende för mellansonens tekniska färdigheter och praktiska handlag med bilar och andra ting. Så här långt i livet har han väl mest framstått som en urtyp för en teoretiker, tycker jag. Men vem vet? Han har kanske dolda talanger och övning ger färdighet...påstås det. Och jag är inte sämre än att jag kan ändra min uppfattning.

Abstinens

Fick ett tips om att det kanske fanns begagnade varmvattenberedare på "nätet". Var in på Blocket och kollade. Fanns inga passande beredare. Då upptäckte jag att det fanns massor med andra grejer att köpa till ett hus i behov av förnyelse. Bland annat fanns det en toalettstol, handfat och badkar att köpa i det omedelbara grannskapet. Såg fräscht ut på bilden och allt kunde köpas för 500 kronoor! Jag skickade iväg ett mejl till säljaren, men tyvärr hade det sålts tidigare samma dag. Baskat också! Annonsen hade legat ute länge och priset var sänkt från 800 kr till 500 kr. Varför har jag inte kollat Blocket tidigare? Ibland står det still i skallen.

Inspirerad fortsatte jag att kolla runt bland annonserna. Ett fräscht och snyggt komplett kök för 2.000 kronor i Bollnäs. Ett kök som föll mig i smaken. Inget "låtsas-allmogekök" i mörkbetsat trä utan ett ljust och "stramt" laminatkök(?) med synliga trädetaljer i basad rödbok. Jag antar att köparen förväntas montera ner köket. Därav priset. Undrar om jag minns hur man går tillväga? Eller kastade jag bort min kunskap tillsammans med hammaren 1997? Nu är det ju det här problemet med "hantlangare" och transport förstås. Jag är ensam, bilen saknar dragkrok och ingen släpvagn har jag. I varje fall ingen besiktigad och körklar släpvagn. Ska jag bli tvungen att byta bil?

Det intressanta men också lite skrämmande var att jag genast borjade planera i tanken för en "renovering" av badrum och kök. Kände mig upplivad av tanken på att börja "riva och slita" med bad och kök. Särskilt badrummet behöver åtgärdas med det snaraste. Det är "äckligt" och kräver akuta insatser. Både ifråga om tak, väggar, golv och sanitetsporslin. Badrummet ska rivas och ersättas med en glasad och isolerad veranda längre fram. Frågan är hur man ska gå tillväga för att göra en temporär "nödlösning" på ett enkelt och billigt sätt?

Har jag blivit sjuk eftersom jag börjar känna mig less på min "pensionärstillvaro"? Undrar om det finns ett par passande blåbyxor i huset, eller är de kastade allesammans? Ibland känns det som att jag nog behöver ett eller flera "projekt" i mitt liv för att dagarna ska kännas lite mer "meningsfulla". Jag tror jag sätter mig på händerna tills tankarna skingras. Men jag behöver verkligen ett arbete!

Om jag vore

...en fågel skulle jag sväva högt i det blå...och slå mig en duva eller två. Det var nog vad höken eller vråken hade gjort tidigt i morse. Ett fågeltjatter utan dess like hördes när jag öppnade dörren. Korparna kraxade och flög upp från åkern där grå och vita fjädrar låg utspridda bland det slagna höet. Jag brydde mig inte om att gå ut i det våta gräset för att se närmare på resterna utan bannade istället min vana att naken stiga ut i arla morgonstund.

Varför ska det vara så svårt att låta kameran följa med ut nar jag väl fattat belutet att uppsöka min morgonhörna? Vanans makt är stor.