Strömavbrott

På klockslaget satte jag mig tillrätta i väntrummets fåtölj för att, under två timmar, inta den lakritssmakande kontrastvätskan. Strax efter tre slocknade lampor och maskiner stannade. Efter ett andetag så tändes vissa lampor i väntrum och korridor. Jag antar att det var sjukhusets reservaggregat som gick igång. Halv fyra kom en sköterska och meddelade att strömmen brutits och att röntgenapparaterna måste startas om.

Tjugo i fem var det min tur att lägga min lekamen på vagnen och få kontrastmedel insprutad i blodet. Det är en märklig känsla när vätskan strömmar genom kroppen. Först blir man varm i halsen och sedan sprider sig värmen ner genom kroppen. När värmen når bäckenregionen så känns det som om man håller på att kissa på sig. Efter några ögonblick är kroppen varm och det känns skönt att ligga där på vagnen när den åker ut och in genom apparatens båge. Efter fyra minuter är det över.

Jag fick vänta tre timmar istället för de planerade två. Nu gjorde det inget för i bilen fanns en smörgås och ett äpple som jag kunde förtära under hemresan. Röd Gravensteiner smakar kanon. Livet består av väntan. Ett äpple gör väntan lättare.

Allt går i ultrarapid

Så tycker jag att det är nu för tiden. Allt jag gör gör jag i ultrarapid. Vare sig det nu gäller att diska, städa, sortera kasettband eller att packa inför en flytt. Inte heller bekymrar jag mig längre om att hitta den snabbaste kassan i varuhuset eller att komma fort fram när jag beträder stadens gator. Jag har all tid i världen för att uträtta vad jag ska. Om det inte hinns idag så finns det en morgondag. Skyndar sig gör andra bättre.

Förbannade smärta

Levern värker och smärtan är näst intill outhärdlig. Känns som om jag är beredd att börja klättra längs väggarna snart. Så här har det aldrig varit förut. Nu värker det oavbrutet under höger revbensbåge. Dessutom fastar jag eftersom det väntar datortomografi under eftermiddagen. Undrar om jag kan få något smärtstillande? Snart är det dags att åka in till stan.

Kanske borde jag döpa om bloggen till Gnällhundens klagan?

Mår illa

Hela förmiddagen har jag mått illa. Tror att det är en biverkning av Creon Forte. Till råga på allt så värker både bukspottskörteln och levern idag. Borde bära in ved men jag orkar inte. Får förlita mig på Fortums kraft och värme känns det som just nu. Orkar ingenting. Fryser och är trött. Nej...idag är det ingen bra dag.

2 x Morris

Hela morgonen funderade jag på karmstolarna. Vet precis var de ska stå. Nämligen i hallen i min lägenhet. En stol att sitta i medan man tar av eller på skorna. Eller en extra stol vid behov. Plågades lite grann av tanken på att de skulle vara borta när jag kom dit för att köpa dem. Samtidigt tror jag inte att det är en stol som faller "gemene" man på läppen. Till detta satte jag mitt hopp.

Strax efter tio när loppisen öppnade marscherade jag in. Stolarna var kvar. Betalade stolarna och bar ut dem i bilen. Hemkommen kollade jag i Möbelinstitutets publikation "Svenska Stolar" från 1981. Visst, där fanns de. Karmstolen Morris, formgiven av Lindau och Lindekrantz, tillverkad av Lammhults Mekaniska AB för si så där 25 år sedan. Då kostade de ca. 1.400 kr/st. Nu står de här, mina synnerligen "helfräscha" loppisfynd!

Jag ska ha som målsättning att möblera en tvårummare huvudsakligen med möbler från loppmarknader och "second hand" butiker!

Fredag

Fredag förmiddag blev en förmiddag i värkens och trötthetens tecken. Ibland får jag de underligaste tankar. Det var som om insikten, att kronisk leverinflammation kan leda till skrumplever och levercancer, hann ifatt mig. Frågan om hur länge man kan leva med kronisk leverinflammation går inte att besvara, enligt dr. Krog, men "man kan säkert leva länge". Ja...ibland får jag de konstigaste tankar. Bara så där hux flux.

Tröttheten var överväldigande och jag somnade i fåtöljen efter min andra frukost. Efter lunch blev det något bättre och jag tvingade iväg mig på en liten resa, för att köpa varma och gosiga sockor att ha i stövlarna. Varma fötter är en välsignelse i skogen!

Dök in på en loppmarknad och fastnade för två "skitsnygga" och bekväma stoppade karmstolar á 75 kr/st. Bestämde mig för att avvakta med ett köp och for hem.

...men det blev bättre

Under eftermiddagen igår mådde jag betydligt bättre än vad jag gjort under förmiddagen. Blodsockret stabiliserade sig och blev mer "normalt". Kanske var det maten eller 1,5 timmes promenad som gjorde det? Var ute med två unga kvinnor på en vandring kring den tilltänkta kulturmiljöslingan. Efter promenaden var mina otränade ben ganska "skakiga", men promenaden var uppfriskande och gjorde mig på det hela taget gott. Att ta foton av lämningarna visade sig var ett ganska hopplöst företag. Igenväxta omgivningar och inget ljus som skulpterade fram formerna. Resultatet kan bara blir ett. Fiasko!

Idag mår jag "pyton"...

Idag mår jag pyton. Åtminstone för tillfället. Högt blodsocker och värk i levern. Helst av allt skulle jag vilja gå och lägga mig för att sova bort en stund. Undrar hur det ska bli med maten, en icke fungerande tarm och orken när jag kommer ut i skogen igen?

Vägde mig i morse och kan konstatera att så här långt har inte Creon Forte hjälpt mig att behålla vikten. Jag tappar ett par hekto för varje dygn som går. Det känns som om energin i maten jag äter, enbart räcker till för att hålla mig uppe på fötterna. Fysiskt skogsarbete känns uteslutet just nu.

Efter lunch idag ska jag med en grupp ut i skogen för att fotografera kulturlämningar vid Högbo Bruk. De genomför en förstudie till ett projekt som ska lyfta fram kulturmiljöer i skogen. Äntligen efterfrågas något av mina "specialintressen"! Tyvärr blir det nog bara ett tillfälle. Vad hjälper det att jag har mediautbildning. Något arbete med dokumentation av verksamheten blir det inte, tyvärr.

I morgon är det provtagning för kontroll av blodsocker och levervärden. Sedan ska jag åka ut till kusten för att "rehabilitera" mig med skogs- och havsluft. Visserligen kan jag bestämma själv hur stor min arbetsinsats ska vara, men det kan inte hjälpas att jag undrar hur det ska gå.

Blue monday

...måndag ja...Blue Monday med Ronnie Lane kan rekommenderas för avlyssning, men igår var "Blue Monday" en träff med dr. Krog. Han konstaterade att jag har inflammation i bukspottskörteln, problem med gallgången och att vävnadsproverna visar på en inflammation i levern. Levervärdena sjunker inte längre, vilket tyder på att jag har fått en kronisk leverinflammation, men såvitt jag förstod är den inte autoimmun. Orsakerna till mitt sjukdomstillstånd är inte kända men en tumör i bukspottskörteln kan inte uteslutas. Lika lite som min diabetes eller något annat. Nya prover och skiktröntgen väntar den närmaste veckan. Vad som händer sedan får den som lever se.

Jag tappar i vikt fortfarande och Krog skrev ut ett recept på Creon Forte vilket innehåller samma enzymer som produceras i bukspottskörteln. Detta i ett försök att hindra fortsatt viktminskning.

Frisk blir jag nog aldrig mer.

Nollor och ettor

Suck och stön. Det har varit som förgjort att få igång datorn idag. Den startade men sedan stängde den av sig. Inte bara en gång utan "en miljon gånger" under hela dagen. Frampå kvällen lessnade jag. öppnade skrället och skakade om innanmätet i ren och skär frustration. Då startade den! Vad som felas den vet jag inte. Antar att det är ålderskrämpor men jag älskar min iMac från 1998 och vill hålla liv i den så länge det går. Ibland tänker jag att den är som en hund. Trött och åldrig sätter den sig på bakhasorna och vägrar i sten att gå en meter till. Då hjälper det inte ens att hota med hundåtervinningen. Det blir till att sitta ner och vänta på att hunden ska sluta tjura och inse sitt eget bästa.

Får nog skaffa en begagnad grå trist pc. Jag har tyvärr inte råd just nu med en ny MacMini och en skärm för bildhantering. Till dess att jag anser mig ha råd, så får det bli pc-träsket.

Blodsockerfall

En och en halv timme efter lunchen som bestod av ärtsoppa, förstärkt med kikärter och tre knäckebrödmackor med ost, började benen skaka och jag började tro att jag skulle "dåna". Blodsockerfall! Blodsockret var nere på 2,2 och det kändes som om det föll fort. Tog en skiva knäckebröd med ost och ett äpple. Får se om det hjälper så att jag klarar mig fram till middagen klockan halv sju? Tiden är bestämd av mellansonens hemkomst från Stockholm. Jag ska väl inte behöva ytterligare ett mellanmål?

Ska detta bliva mitt liv i fortsättningen? Ett ständigt småätande och kollande av blodsocker? Fy fan!

Kyla och rusk

Regn och åter regn. Kyla och höstrusk. Enda glädjen ska väl vara att, jag tycker mig minnas några ord från meteorologen om att det blir bättre väder nästa vecka. Om det nu stämmer?

Igår träffade jag min läkare - den trevlige dr Krog - och det blev än fler prover samt något kort om att han inte vet vad som orsakar mina symptom. Nu blir det en sväng till med röntgen. Magen en gång till. Jag börjar bli less på detta letande och provtagande. Samtidigt är jag naturligtvis mycket mycket tacksam, för att han verkligen anstränger sig, att försöka finna vad felet är. Vården är fantastisk - när man väl är inne i systemet!

Efter provtagningen var det dags att träffa dietisten. Kort genomgång av viktutveckling och vad jag äter. Kontentan av samtalet blev att jag inte behöver vara så asketisk och försiktig samt att jag ska äta mer och oftare. Helst ska jag äta sex gånger om dagen!

Torsdagsbad

Minnet av en vän, som en gång tappade upp ett hett bad åt mig, och sedan lät mig bada i skenet av en stor kandelaber med tända ljus, inspirerade mig att släpa in tvenne stora mässingsljusstakar, för att avnjuta mitt heta torsdagsbad i skenet av levande ljus. Det var bara champagnen och musiken som saknades! Inte ens ett glas enkelt rödvin fanns att tillgå. Jag har inte smakat en droppe alkohol sedan mitten av augusti, och har numera glömt bort hur ett glas halvtorr "Gula Änkan" smakar.

Hmm...undrar varför hon inte skrubbade min rygg? Vill bestämt minnas att jag föreslog detta. Nåja, ingen idé att fundera över saker som hände "anno dazumal". Det gäller snarare att försöka se framåt än bakåt! Så snart min inflammation är över ska jag köpa mig en flaska champagne och unna mig ett glas. Asketismen är inget sätt att leva för mig.

Torsdagssoppa

Blodsockret föll på förmiddagen så jag delade upp lunchen i två delar. Båda luncherna blev likadana - fänkålskryddad köttsoppa! Den smakade utmärkt.

Det snurrar en del tankar i skallen idag. Sitter mest och "återhämtar" mig efter sjukskrivningen d.v.s. jag sitter och häckar framför datorn. Kollar efter jobb, hus och lägenheter. En sysselsättning som passar mig betydligt bättre än skogsbruk. Jag vet ju sedan tidigare att det ryms en liten grå kontorist i mitt inre som bara väntar på att få ta över min tillvaro.

Hittade en insatslägenhet i Vännäs. Två rum och kök (55,5 kvm), månadskostnad 2.685 kronor inklusive kabel-TV, bredband och hushållsel. Pris 10.000 kronor! Det är ju så nära gratis man kan komma.

Har haft en del funderingar och resonemang kring en flytt från orten de senaste dagarna. Har insett att jag, som ska lämna huset jag bor i, har allt att vinna på att flytta norrut. Här, där jag bor idag, har jag inga vänner eller umgänge. Har visserligen många bekanta här, men inga människor som jag umgås med. I Umeåområdet finns det son, fd hustru med familj och andra vänner kvar. Där finns alltså ett betydligt bättre "socialt nätverk" för en ensam gubbe, som ska flytta för en ny start i livet.

Har en känsla av att jag alltmer närmar mig den punkt, där det är dags att fatta det slutgiltiga beslutet om en flytt från huset och Gävleborgs län. Flyttlådorna står redan i hallen och väntar på att fyllas. Kanske är det dags att börja plocka ner saker och ting i lådorna?

Först ska jag dock upprätta en handlingsplan:-)

Rädda vitryggen

Tja...vad finns att berätta idag då? Igår var jag ute med chefen och tittade på ett ev. jobb som går ut på att skapa en miljö som gynnar den vitryggiga hackspetten. Det gäller att honan som finns i Gysinge kan locka till sig en hane *ler*. Kanske är det samma sak med oss människor? Det gäller att skapa "rätt miljö" för att träffas. Nu tror jag inte att staten satsar 200 miljoner på att få 7 par människor att häcka. Det påstods igår att staten har satsat den summan på att rädda 7 par vitryggiga hackspettar! Undrar om det inte vore enklare och billigare att importera ett antal hackspettar från ex.vis Baltikum där det lär finnas gott om "vitryggar"? I vilket fall som helst så larvade vi runt i reservatet under 1,5 - 2 timmar. Efteråt kändes det i mina ben, men det var säkert mycket välgörande för mig.

Idag på morgonen var jag och hälsade på mina forna arbetskamrater. Möjligen ska jag vara med dem i fortsättningen. Jag får välja! Om det blir "rädda vitryggen" så innebär det dagliga resor på 20 mil för mig. Om jag ansluter till det gamla "gänget" så blir det bara 1,5 mils resväg. Dessutom får jag vara vid havet. Tror det blir det "gamla gänget" som drar det längsta, eller kanske det kortaste strået. Allt beror på hur man ser det.

Å andra sidan så har jag en tanke att jag kanske ska utnyttja den möjlighet till studier som erbjuds i den här anställningen. Vad gör man inte för att slippa kånka runt med röj- och motorsåg i djup snö!

Nu är det förkylt

Hemkommen igår kände jag mig febrig med frossa, halsont, snuva och hosta. Vågade inte ta en halv magnecyl och ett glas Echinagard för att "kurera" mig. Detta med tanke på leverinflammationen. Det blev en tidig kväll med sänggående redan klockan åtta under dubbla duntäcken. Sov till halv sex i morse, med ett kort uppvaknande vid halv tretiden. Men förkylningen håller i sig och jag mår rätt "dassigt" just nu.

Har kommit fram till att jag ska fortsätta där jag slutade innan jag blev sjuk. Nämligen fixa ett nytt jobb och leta reda på ett nytt boende! Kanske blir det i omvänd ordning? Först nytt boende och sedan ett nytt jobb!

På jobbet

Så har jag anlänt till jobbet. Sitter där och skriver detta. Reste tidigt hemifrån i morse och körde den "långa" vägen bara för att ta in dimman över myrlandskapet. Ibland är dimman och skogen vacker i det tidiga blekgula gryningsljuset. Kan väl konstatera att inledningen på arbetsveckan varit mycket lugn så här långt. Vilka arbetsuppgifter jag kommer att få den närmaste tiden har vi inte diskuterat ännu, men det kommer nog.

Lämnade över en kopia på läkarintyget till min chef. Berättade vilka dagar jag ska vara på lasarettet och fyllde i papperen till Försäkringskassan. Sedan gäller det att se till att papperen kommer iväg, så att jag kan få ut lite ersättning för de senaste fyra veckorna. Kan ju behövas ett extra tillskott i kassan, särskilt som jag bara har en halv lön att betala månadens utgifter med. Som tur är så var inte utgifterna överväldigande denna månad. Räkningarna lär bli betydligt smärtsammare att betala nästa månad med tanke på att det då kommer en elräkning i högen.

Godistarmen sög och naturligtvis kunde jag inte låta bli att ta en sväng in på Lidl. En sexpack Cola Light för 13.99 och 125 gr mörk choklad (70%) för 12.99. Nu väntar jag bara på tillfälle att få njuta en ruta choklad till kaffet. Asketismen är ingen livsstil som passar mig!

O helga dag

Idag har jag helgat vilodagen. Visserligen körde jag en maskin med sänglinne men det räknas väl inte som att ohelga dagen? Lika lite som att jag åt tvenne frukostar, lunch och middag. Annars har jag nog helgat den. Åhå...kom på att jag surfade runt lite på Blocket och kikade på hus i Västernorrland och Västerbotten. Billiga hus!

Vad sägs om en enplansvilla med källare i Hällnäs för "bara" 200.000 kr. Priset är okej, tycker jag. Men Hällnäs? Dessutom var huset en smula stort. Fyra rum och kök låter mycket för en ensam gubbe. Ett torp i Fränsta på två rum och kök verkade mer passande. Det begärda priset är 250.000 kronor. Ska jag jämföra de två husen så förefaller villan i Hällnäs vara den mest "prisvärda" av dem. Å andra sidan så kan jag inte bestämma mig för om jag ska bo i hus eller lägenhet. Jag blir ju inte yngre med åren men tanken på att stänga in mig i en lägenhet skrämmer en smula. Detta trots att jag bott i lägenhet tidigare. Eller kanske just därför? Vill nog gärna ha tillgång till "naturen" utanför entrédörren.

Kanske är det trots allt bättre för mig att bo i lägenhet? Kan ju göra något roligare av pengarna än att lägga dem på ett hus. Ja, tankarna kommer och går som de vill - en helgad dag som denna.

I morgon är det arbetsdag! Den första på sex veckor.

När ljusen brunnit ut

Dagen började ambitiöst med storkok av kalops och köttsoppa för infrysning. Efter lunch tog jag slut och somnade i fåtöljen. Därefter var dagen som förgjord, trots att jag förmådde mig att köra ett par maskiner med tvätt och bära in lite ved under eftermiddagen.

Tankarna som de senaste dagarna bl.a. kretsat kring en flytt från huset och en spirande längtan att skapa mig ett nytt liv någon annanstans, ersattes av tanken: Tänk om det inte är en inflammation. Tänk om vävnadsprov och provsvar visar på levercancer.

Blev sittande i fåtöljen, spelade mina band med "radioblues", brände ljus och eldade i kakelugnen. Till slut stannade bandet. Kakelugnen slocknade. Ljusen brann ut. Kvar blev bara tystnad och mörker.

Jag vill tro och hoppas att det är en inflammation och inte något annat som plågar min lever. Jag vill leva ännu en tid!

Fredagen den trettonde

I morse hade det hänt. Bilrutorna var täckta av is. Termometern visade visserligen +3°C, men isen och den kyliga luften talade ett entydigt språk. Det är dags att leta fram långkalsongerna och sätta tillbaka de urtagna innanfönstren. Blir säkert sen som vanligt, så det sker nog inte innan de första snöflingorna faller från skyn. Bar i alla fall in lite ved och tände i salens kakelugn.

Under eftermiddagen åkte jag in till "gubbdagiset" och handlade fyra hjul som jag ska använda till min stereomöbel. Hemkommen och nedsjunken i fåtöljen, med en kaffekopp på bordet, drabbades jag av nya ideér kring denna "möbel". Funderade på en konstruktion i betong, rostigt järn och trä. En annan var att bygga upp hyllplanen med hjälp av fyrkant- och U-profiler med hyllplan i björk. Den tredje ideén var en färglad spånskivekonstruktion. Den mest spännande men också den knepigaste är nog kombinationen betong, rostigt järn och trä. Trä ligger nog närmast. Jag är snickare! Ej smed eller betongarbetare. Undrar vad det blir i slutänden?

Vad mer återstår att göra denna fredag, än att bränna ljus, dricka kaffe eller te och lyss till kakelugnens sprakande?

I morgon stundar den stora "storkoksdagen"!