Är det inte det ena

så är det det andra sa kärringen när hon blödde näsblod. Är det inte tvättmaskinen, varmvattenberedaren, jordfelsbrytaren, arbetsmarknaden eller diabetes så är det digitalboxen. Den är har fått spader. Blivit knäpp och gör som den vill. Blir till att köpa en ny box. Isch...bara utgifter :-(

Hej Ulf

Tack för din intresseanmälan. Tyvärr måste vi meddela att samtliga våra tjänster för närvarande är tillsatta. Vi ber att få behålla din ansökan och hoppas på att få återkomma i framtiden.

Så löd brevet från Hudiksvalls bostäder. Brevet gjorde mig både glad och förvånad. Blev mycket förvånad för att de överhuvudtaget brydde sig om att svara på min intresseanmälan. Glad blev jag för den vänliga tonen i brevet. Inget löfte men ändå en välvillig inställning. Vad det sedan är värt vet jag inte. Ett av fem företag har svarat. Kanske finns det hopp – trots allt.

Det är skoj med post! Tror jag ska skriva lite fler "terroristbrev" :-)

Fattas bara

Jag känner mig trött i knoppen. Börjar bli allt mer deppad. Jordfel i tvättmaskinen? Aldrig tar det slut. Jordfelsbrytaren löser ut och hela huset blir svart när jag sätter tillbaka säkringen till tvättmaskinen. Tycker det börjar bli alldeles för mycket nu. Först varmvattenberedaren och nu tvättmaskinen. Antar att jag måste felsöka. Maskin eller vägg? Är det ledningen i väggen så känns det som om det är lika bra att riva skiten ordentligt. En gång för alla. Gud, vilket projekt. Men det ska ju göras förr eller senare. Senare hade jag tänkt. Senare…när jag flyttat här ifrån. Jag vill inte brottas med problemet att göra nytt badrum och ny veranda. Det är avslutat för min del. Fattas bara...

Anm. Just nu funkar allt som det ska. Hur länge är frågan? Märkligt? Undrar var felet finns och vad som orsakade det? Blir till att avvakta med felsökeriet en tid till. Skönt!

Tror jag funderar på vad jag ska äta till middag i stället. Laxgryta kanske? Sen tror jag att det blir till att sätta en deg i kväll. Tja, sen har väl den här dagen gått också?

Parning och genetik

Det finns en genetisk orsak till att honor föredrar att para sig med hanar som liknar honans biologiska pappa. Det har forskare som studerat svartvita flugsnappare och halsbandsflugsnappare kommit fram till enligt SVT-Text. Undrar om detta gäller mänskor också? Håhå jaja.

I så fall attraherar jag en hona vars far har de nordiska tunga nedåtvinklade ögonlocken. Som om ögonlocken skulle vara en genetisk variant som styr honans parningslust? Ögonlocken är en genetisk variation som uppstått bland den nordiska ursprungsbefolkningen. Allt enligt en finsk antropolog i ett TV-program som jag såg. Fråga mig inte vad programmet hette för det minns jag inte. Intressant var det i alla fall. Men alla ni som inte uppvisar de "nordiska ögonlocken" kan slänga er i väggen. Ni tillhör inte ursprungsbefolkningen!*ler*

Människohannar föredrar att para sig med yngre honor. Storbystade och bredarschlade honor. Bredare häckar ger lättare förlossingar och ökar chansen till fler barn. Det gäller att inte så sin säd på hälleberget. Håhå jaja.

Yngre fertila honor vill ha äldre hanar för skydd och trygghets skull. Men äldre honor föredrar yngre hanar. De springer benen av sig inför utsikten att kapa åt sig en yngre hane. Ingen hona med förståndet i behåll vill ju släpa runt på en äldre sjuk och trött hanne. Han kan ju trilla av pinn vilken dag som helst. Jag klandrar dem inte. Vilken levnadsglad medelålders hona vill inte att det ska vara fart i nattlinnet? Om de får chansen alltså. Håhå jaja.

Men var hamnar jag nu då? Jo. Yngre kvinnor som attraherar mig – vill inte ha mig. Alltså får jag leva ensam resten av mina dagar. Det ska nog gå bra det med. Håhå jaja.

Vildhunden - epilog

En lång. lång stund stod de och såg sig omkring i den ljusa sommmarnatten. Så vände de och gick tillsammans hemåt. I Bohlins trädgård låg hunden och vilade huvudet mot tassarna. Han låg utanför sitt gamla garage och plirade i gryningen. Från ena ögat rann en liten smal rännil av blod. I övrigt var han alldeles oskadad.

Solen höll på att gå upp. Frukträden kastade långa skuggor över gräsmattorna. Fukten torkade sakta upp och gräsmattorna blev ljusa. Fåglarna kvittrade i buskarna. Den ensamma vildhunden slöt ögonen och somnade.

Mingelparty

Jaha. Så var det avklarat. Säsongens första "jobbchans". Det var alltså första gången som jag besökte AF när de anordnat en "jobbchans". Ett mingelparty där olika företag presenterar sig, tar upp "intresseanmälningar" och kanske rekryterar folk till olika jobb. Jag blev förvånad. Det var en massa människor som drällde omkring i lokalerna, köade och minglade med varandra och andra. Jag lyckades sno åt mig en sittplats på en träsoffa, korkade upp min medföljande kaffetermos och åt ett par ostmackor. Nog tyckte jag att folk sneglade lite åt mitt håll samt att en eller två log i mjugg. Det tyckte jag mig allt se. Men min kaffestund förlöpte utan störande avbrott och tilltal. De undrande skulle bara veta hur långt jag hade rest för att glutta en skvätt på lediga jobb.

För mig fanns inga jobb. Inte just idag i alla fall. Om jag nu inte hade velat jobba på Städmani förstås. Städmani? Där villl jag inte jobba. Hörs ju på namnet att man ska vara maniskt lagd för att få städa åt dem. Jobba hos oss och du får ett recept på Librium i personalförmån. Jag som redan har fullt upp med min aversion mot städning vill ju inte bli en manisk städare också. Då blir jag kanske schizofren.

Har postat ännu en jobbansökan idag! Nu är det två ansökningar som ligger ute och två kvar att skriva ut och skicka. När inträffar snösmältningen? Eller lever jag i permafrostens tid?

Igår om aftonen

Hur djävla korkad får man bli? Blodsockerfall! Jag vet ju att potatis, rotsaker och en biff knappast ger någon blodsockerstegring. Eller mycket lite i varje fall. Men slentrianmässigt klämmer jag i mig 5 enheter insulin före maten, trots att blodsockervärdet bara är 5,8. Det betalar jag senare för – när blodsockret snabbt sjunker till 2,2. Benen skakar när jag med lätt panik gräver fram druvsockret och klämmer i mig 4 bitar. Snabbt en tallrik yoghurt, müsli och två smörgåsar ovanpå druvsockret. Men inget insulin! Det tar 15 minuter innan skakningrna och känslan av att "dåna" lämnar kroppen. En timme senare är blodsockervärdet 11,3 och tröttheten i kroppen är förlamande. Varför tog jag inget insulin till nödmålet?

Jag har mig själv att skylla som inte är mer vaksam och anpassar doserna efter vad jag ska äta. Jag vet ju. Hur djävla korkad får man bli? Tydligen en hel del. Att jag inte lär mig. Är huvudet dumt får kroppen lida.

På rymmen

Jag har varit på rymmen. Jag tog Wilma och rymde några timmar till det stora köpcentrat. Där betittade jag kvinnfolks gungande bystar och svajande rumpor framför bankomaterna medan jag låtsasrökte en cigarett. När ögat fått nog letade jag reda på Kjell & Company – en konkurrent till "gubbdagiset" i stan – för att köpa ett minneskort. Även där var det väldigt många kvinnor! :-) Undrar om de köpte nätverkskabel för att bygga kvinnliga nätverk? Med ett nytt 2 GBs minneskort till kameran drog jag vidare till "biståndloppisen". Stället där det finns så mycket dyr skit. Ja och somt billigt med för den delen. Nej, tacka vet jag "kyrkloppisen" i Vännäs. Där är det åtminstone lite "klass" på grejerna. Klass och bra pris.

Det fanns i alla fall en fräsch svart bomullsskjorta åt mig i passande storlek! Så nu har jag äntligen en svart skjorta och en gul slips! Precis som jag sagt att jag ska ha till min bruna kritstrecksrandiga kostym. Ibland är jag en fenomenal minneskonstnär.Köpte också en vit bomullsskjorta och tre slipsar i silke. Silke eller siden? Vad är skillnaden? Är det någon skillnad? Med prylarna som sällskap i passagerarsätet åkte jag sedan hem. Wilma bar mig hela vägen. Hon verkade nästan lite pigg och glad över att bitvis få sträcka ut i 130 km/tim i den vackra höstdagen.

Så har då ännu en dag gått. Men jag undrar om jag är riktigt klok som kör 11 mil för att "shoppa" loss och förstöra en massa pengar. Får nog sätta upp det på nöjeskontot. Dagens goda handling – återvinningsinköpen på loppisen – uppväger på intet sätt den "dåliga" effekten av mitt handlande. Miljöförstöring, konsumismhysteri med mera och än mer med mera. Men BNP ökar kanske? Tja, ingen är fullkomlig men jag är mer fullkomlig än de flesta *ler*.

What's cookin'? Fläskkotlett eller biff till middag? Vem vet vad det blir? Vet bara att jag måste göra något med köttet i kylen. Äta upp det kanske? Fan, vad rolig jag var nu då!

Morn, morn

Nollgradigt i morse. Is på bilen. Fullt på diskbänk, arbetsbänk och köksbord. Kaos i köket! Solen skiner. Tror jag gör som pojken. Tar Vildhunden och rymmer.

Linfröringar

Efter middagen som bestod av färdigpizza ur frysen så bar jag in ved och tände i kakelugnen. Ja, ja, jag vet att pizza inte anses vara riktig mat. I varje fall inte nyttig mat p.g.a allt fett. Men nu är det så att fettet bara rinner genom kroppen på mig så jag smaskar i mig när andan faller på. Eller snarare när jag inte ids laga riktig mat*ler* Efter en stunds overksamhet när jag var färdig med dagens lilla "tycka-synd-om-mig-själv-stund" med kaffe och kakelugnsbrasa, så bestämde jag mig för att sätta en deg. Men vad skulle jag baka? Bestämde mig för att göra en "nyttig" variant på sesamringar, eftersom jag inte har sesamfrö hemma. Varje ordentlig husmor har väl sesamfrö hemma förstås? Hmm...ger mig tusan på att Bagarberta har sesamfrön hemma. Man tager vad man haver blev principen även denna gång. Vanlig jäst istället för torrjäst och linfrö fick ersätta sesamfröet. Istället för att slösa och ta enbart vetemjöl Special så drygade jag ut det med 3-4 dl rågsikt från botten av en påse. Så blev min variant på nedanstående recept som jag hämtat från Eja Nilssons bok "Nordafrikansk mat".
-------------------------------------------
Ingredienser, 15 st
7 dl vetemjöl special
1 tsk salt
3/4 dl vatten
2 msk smör
2-3 msk olja
1 struken tsk torrjäst
3 ägg
3/4 dl sesamfrö

Till pensling
1 ägg
sesamfrö

Häll mjöl och salt i matberedaren. Värm vattnet med smör och olja i en kastrull till ca 40°C. Lös upp torrjästen i vätskan. Häll den i matberedaren, kör några varv och knäck sedan i äggen. Kör sedan ca 30 sek till en deg. Ta ev i mer mjöl. Blanda i sesamfröna. Häll upp i en bunke. Täck med duk och låt jäsa 20 - 30 min. Sätt ugnen på 225°C. Dela degen i 15 bitar. Gör 12 - 15 cm långa snoddar som tvinnas några varv och sedan nyps ihop till ringar. Lägg på plåt och jäs dem 15 min. Pensla med uppvispat ägg, strö på sesamfrö och grädda mitt i ugnen 15-18 min. Låt dem svalna. Äts med ost och svarta oliver. Ringarna kan också torkas till skorpor i 100°C i ugnen.
--------------------------------------------

Ja, ja. I brist på bröd så får man äta kakor. Nu är det dags att smaka av linfrövarianten med lite ost och te. Oredan i köket tar jag rätt på nån annan dag, tror jag :-)

Minnet sviktar

Helvetes djävla piss och skit också! Så får man kanske inte skriva offentligt? Hör kanske inte till god ton men det är precis vad jag känner just nu. Jag skulle ha varit på Datorteket kl 10.30 idag men jag glömde det. Jag pulade på med lite platsansökningar och gjorde klart med mina "öppna ansökningar" i morse. Var till ICA och köpte frimärken. I samma ögonblick som breven slank in genom springan i brevlådan mindes jag. Datorteket! Jag skulle ju vara där idag och sedan till Kjell & Company för att köpa ett minneskort till kameran. Men minnet och den inbyggda planeringskalendern sviktar. Så just nu är det; helvetes djävla piss och skit också!

Får hoppas att jag inte ställt till det för mig. Problem med F-kassan eller min "coach" klarar jag inte av just nu känns det som. Kanske dags att börja använda fickkalendern jag fick av Skogsstyrelsen i julas?

Vildhunden

Ingen vågade gå in i trädgården. Den var en dödsträdgård sa man. Där fanns Någon – eller Något – farligt.

Men en dag vågar någon sig på det. En mycket ensam pojke som inte har annat att göra vågar undersöka vad det är. Det skulle ju kunna vara en hund, en kompis.

Det fanns Någon i trädgården – en väldig vildhund.

"Ingen ska någonsin kunna inbilla mig att en arbetshäst är bättre eller lika bra och har likadana egenskaper som ett fullblod – aldrig. Lika lite som en bastard kan mäta sig med en renrasig hund, vare sig det gäller karaktärsegenskaper eller utseende"

Hans vildhund i det övergivna garaget var en bastard, en blandras, det förstod han.

Vildhunden har fått en bok – om Vildhunden – med posten idag. *glad*
Tack "Retstickan"!

Let's go fishin'

Usch. Idag känns det som en riktig "deppardag". Vädret är gråtrist. Regn och blöta. Kroppen är seg och humöret är nere på nollpunkten. Jag är less. Beror det på vädret eller är det de senaste dagarnas kamp mot blodsockret som sätter ned min lust till ett liv? Skit också! Jag känner mig "inlåst" i en värld som jag inte tar mig ur. En värld där inget händer och sker. Alla dagar är ungefär lika djävla trista och följer samma mönster. Upp på morgonen och i säng på kvällen. Däremellan samma rutiner varje dag. Mat, disk, insulin, pankreatin, tvätt, bära in ved, elda, glo på TV och surfa runt på nätet. Ungefär så är det. Dag efter dag. Vad är det för liv? Grått och trist känns det bara. Kanske håller jag på att bli deprimerad? Eller är jag bara understimulerad?

Tror jag ska leta reda på "Stackars Pettson". Pettson är min favoritfigur i barnbokssvängen. Beror det på att jag och Pettson är lika tro? Stackars Pettson – en bra och lättsam introduktion till KBT (kognitiv beteendeterapi) enligt en depparförfattare på bokmässan i Göteborg. Undrar vilket fiske som får mitt humör att svänga?

Jag har köpt Pettsonböckerna åt barnen. Men mest åt mig :-). Får jag då stjäla med dem när jag flyttar? Inte nog med att jag ska känna mig deppad. Jag ska brottas med moraliska problem också! Livet är pest. Eller var det en fest? I så fall är den festen någon annanstans.

Djävla datorer

Datorer tar alldeles för mycket av min tid. Jag vet detta men gör inget åt saken. Jag stänger aldrig av datorn och springer alltid och kollar om det kommit epost eller hänt något på någons blogg, hemsida eller om någon skrivit någon meningslöshet i forumet på kontaktsajten. Det må så vara mitt i natten när jag ska upp och slå en drill. En sömndrucken zombie som tar en sväng förbi datorn. Bara utifall att... Okej, jag vet. Jag är beroende. Glor och fånstirrar på skärmens meningslösheter i timmar varje dag. Jag är less nu. Jag är less på datorn därför att den stjäl min tid och drar bort intreset från saker som egentligen är mycket viktigare i livet. Saker som att baka , diska, städa, laga mat, fixa jobb eller bostad. Jag blir så förbannad på mig själv för att jag låter detta ske. Ibland tänker jag att "jag ska förbanne mig låsa in datorn och kasta bort nyckeln". Bara för att få vara datorfri. Fri!

Den 25 november är det femton år sedan jag fick min första dator. En Macintosh SE/30 av modell -89. En släpbar dator med 20 MBs hårddisk och liten inbyggd svartvit 9-tums skärm. Men den funkade och fungerar fortfarande. Jag har t o m surfat med den. Då hette "webbläsaren" Lynx och var en textläsare. Naturligtvis har jag inte kastat datorn. Nej, den har under åren som gått fått sällskap av ett antal "syskon" i förrådet. Där står t o m en Apple II. En dator utan egen hårddisk som kördes från en "floppy" på 5 1/4". Vad ska jag ha alla dessa datorer till? Varför har jag sparat dem överhuvudtaget? Jag är less på datorer och allt vad de gör med mitt liv. Det hela börjar likna ett äktenskap på både gott och ont. Är det inte dags för skilsmässa? Frihet?

Fri att framställa mitt eget papper och mitt eget bläck om jag så önskar. Fri att fånga en gåsfjäder och göra en egen penna. Brevpapper, bläck och penna. Idag använder jag dator och skrivare till och med för att skriva texten på ett vykort.

Men...datorerna har givit mig nya vänner och nya bekanta. Människor som jag aldrig skulle ha "pratat" med eller träffat utan dator och Internet. Vännerna vill jag inte vara utan. Tack dator och tack Internet för det goda ni förde med er! :-)

Under en gatlyktas sken

Läs i Ninas blogg – Under en gatlyktas sken – om hatet hon känner. Om hur förödande och cynisk regeringens politik är och hur politiken slår mot, och trampar på, de utsatta och de svaga människorna i samhället. Vart tog empatin och solidariteten i samhället vägen?

För mera mot!

Ahhh...

Ja, vad ska man säga. Jag har sett Brasilien möta USA i semifinalen i fotbolls VM. I pausen stängde jag av TV-n, gick ut i köket och satte en deg. Därmed missade jag Brasilens tredje mål så när jag senare återvänder till köket för att baka ut degen så låter jag TV-n stå på. Där står jag och trillar bullar som jag plattar ut till kakor på plåten. Hela tiden med ett öra och ett öga på utvecklingen i matchen. Så ser jag Marta! Marta gör ett fantastiskt fjärde mål för Brasilien. Det är så jag får gåshud över hela kroppen. Så elegant. Så smart. Så lekfullt hon tar sig fram. Vilken kvinna! Hon vågar det där lilla extra! Fotboll förvandlas till artisteri! Det verkar inte det minsta konstigt att 43.000 åskadare skanderar: "Marta, Marta" efter den fenomenala uppvisningen av världens bästa kvinnliga fotbollsspelare. Denna kvinna! Vad hon kan och vad hon vågar!

Brödet då? Jo då. Det ser okej ut. Plåt nummer två står i ugnen. Sedan ska brödet få svalna lite, innan jag sätter tänderna i det till en kopp te.

Vännäs – en resumé

Tänk vad lite det behövs för att humöret ska svänga. Eller lite och lite. Det var inte lite som hände lördagen den 22 sept. En dag som inledningsvis kändes så grå och dimmig samt infernaliskt tung och mollstämd. Det som hände under dagen förvandlade lördagen till den trevligaste och bästa dagen på mycket, mycket länge. Det började med att Bagarberta och jag gick på "kyrkloppisen" under förmiddagen. Naturligtvis kunde jag inte avhålla mig från att köpa på mig än fler pryttlar *ler en smula skamset*

En tekanna, två tekoppar och två LP-skivor följde med mig hem tillsammans med ett gult 2-lågigt gasolkök från Bagarbertas garage. Får väl ursäkta mig med att LP-skivorna kostade 2kr/st men jag betalade bara 1:50/st*ler* Sedan ägnade vi en stor del av eftermiddagen åt att dricka Don Pedrokaffe och fixa till avgassystemet på Wilma. Bagarberta plockade bort sina skadade x-traljus på SAAB-en och förberedde bytet av bilradion. Jag gillar verkligen kvinnor som inte bangar för att lägga sig på rygg under en bil för att rycka och slita i ett avgasrör. Eller som utan tvekan kapar en bräda och slår in en spik för att sedan gå in och fixa till en mycket god lasagne. Kvinnor som dessutom vet hur man syr, broderar, syltar och bakar ett gott bröd. Om de sedan är ovanligt lättsamma och trevliga kvinnor som skänker mig glädje och får min dag att gå från moll till dur – så mycket bättre. Lättsam? Trevlig? Hmm…nu får jag säkert på moppo. Igen!!!

På söndag lättade jag ankar från J & L:s hem Åckelsjö och for mot hemmet vid halv tolvtiden med "loppisfynd", nyslungad honung och nyupptagen potatis i bagaget. Kommen ner till Gallsäter svängde jag av från allfarvägen för att leta reda på huset i Ytterede. Utvändigt ett fint rappat hus som såg ut precis som på mäklarens hemsida. Bara lite för stort för mig, tror jag. Men nu har jag sett det!

Men lägenheten då? Tja...en något dyr, gammal och en smula "sunkig" lägenhet med låg standard i ett gammalt litet hyreshus beläget i ett lugnt område. Jag ska tacka nej till erbjudandet att hyra den. Måste tänka en sväng till som sagts tidigare. Kom hem vid sextiden efter en tämligen händelselös resa från ett soligt färggrannt höstlandskap till ett sensommarlandskap där tunga svarta moln hängde över huset.

För första gången denna höst tvingades jag slå på värmen. Så utkylt hade huset blivit under de få dagar jag varit borta.

Ett år har gått. Tack Bagarberta!

Idag har det gått ett år och en dag sedan jag först skrev något i bloggen. Att jag började blogga får jag (och ni?) tacka Bagarberta för. Hon "tjatade" på mig och uppmanade mig att börja blogga långt innan jag verkligen började. Under det gångna året har det hänt mycket i mitt liv. Tyvärr har det mest varit sorgliga saker med en förmodad pankreascancer, efterföljande operation och en förväntad dödsdom. Hade jag haft den form av "inflammatorisk tumörsjukdom" som läkaren misstänkte, så hade jag inte suttit här idag. Men jag fick en tids andrum. En "andra chans".

Bloggen kom att bli ett sätt att försöka bearbeta min sjukdom, min dödsångest och mina djupare inre känslor. Min syn på livet har förändrats. Inte på något radikalt och avgörande sätt men det har ändå skett en förändring. Jag har närmare till mina känslor och känner mig mindre rädd. Och jag räds inte döden på samma sätt som tidigare. Jag lever mer "en dag i taget" och försöker låta bli att planera så mycket som tidigare. Framför allt så är det ingen katastrof om planerna går i stöpet. Livet känns viktigt men vissa saker och ting i det har blivit mindre viktiga. Stundtals kan jag intensivt känna att det viktigaste i mitt liv är relationerna till mina barn och andra närstående människor, även om det inte alltid märks i mitt dagliga liv. Eller i min blogg.

Nu ska jag leva hela livet ut :-))

Still got the blues

Gårdagens skarpa solljus belyste och gav relief åt ensamhetens torftighet. Längtan efter någon att "bara vara med" blev påtagligt smärtsam när stegen bar åt olika håll efter timmars samtal och såar med kaffe. Med ett lite sorgkantat sinne är det nu dags att möta ännu en grå dimmig morgon. Verkligheten har hunnit upp drömmen och illusionen. Det blir ingen lägenhet. Det blir ingen flytt. Så lite det behövs för att punktera det luftslott jag byggde och som skulle bära mig från huset ut på nya stigar i livet varthelst vinden blåste mig. Det räcker med en son som behöver mig då och då.

A sad, sad day

Morgan* is sad today. Hela morgonen har jag haft en hemsk känsla av att vad jag gör är orätt. Inte orätt mot mig utan orätt mot sonen. Upprinnelsen var ett SMS igår kväll. Ett SMS som påminde mig om att detta med att flytta inte bara är en fråga om mitt eget välbefinnande. Jag har har också som förälder en skyldighet att finnas "till hands" när det så krävs. Om så bara för att tillförsäkra sonen tillsyn, mat och husrum under moderns tjänsteresor.

Om inte jag finns där. Vem finns då där för en 15-årig son?

* jag tror att den gamla engelska 60-tals filmen hette "Morgan, hur galen som helst" på svenska. En film om konst och om vad olycklig kärlek kan leda till. Klart sevärd. I varje fall är det en film jag minns och skulle vilja se om.