Man må schwettes nalta

Inte mindes jag att det var så jobbigt att klippa gräs. Efter att ha tankat klipparen så lyckades jag få igång den. Drog den efter mig genom det 25 – 30 cm höga gräset framför ladugården. Försökte jag skjuta klipparen framför mig så stannade den ofelbart. Men gick gjorde den så länge jag drog den efter mig. En fantastisk maskin! En vanvårdad Klippo av årsmodell 1987 med en Briggs & Stratton motor på 3,5 hk. Trots att den gör tjänst både som jordfräs och slåtteraggregat så går den stånkande och frustande år ut och år in. Den bara går och går! Det kan man inte säga om dess husse. Efter tjugo minuter så började je schwettes nalta och känna att mina krafter sinade. Konditionen är verkligen urusel! Nu är det bara sju - åtta gånger så mycket kvar att klippa. *suck* Men jag ska väl ha något att göra och gnälla över i morgon också?

Jämrans trötthet

Det är ett elände att jag inte kan sova på nätterna. Igår kom jag i säng före midnatt men jag vaknade halv fyra i morse. Försökte somna om. Gav upp kvart över fyra och gick upp. Jag är trött! Trött och nu än mer trött. Tröttare än tröttast. Vad hjälper det att försöka sova en stund i soffan när jag ständigt får spring i benen av tankarna på kaffe, arbete, hus och lägenhet. Kollade genom lediga platser i Västmanland, Dalarna, Uppland och Gävleborg igår. Sedan fortsattes det med att söka bostad. Hus och lägenheter i Gävleborg, Västernorrland och Västerbotten.

Det finns fina hus. Hus som ser välvårdade ut. Åtminstone om man ska tro fotografierna av utsidorna. Igår fann jag ett stort hus i Norrfors, 35 km från Nordmaling. Tre lägenheter fördelade på 300 kvm. Pris 250.000 kr. Hade jag haft en drös med barn och barnbarn kunde det kanske ha varit ett alternativ. Då kunde de få låna lägenheterna på övervåningen om de hälsade på, medan jag huserade i tre rum och kök på 150 kvm i bottenplanet! Men Norrfors? Känns ungefär lika långt från allting som Resele. Om huset i Norrfors är stort så är banvaktsstugan Olstorp i Tvärålund desto mindre. Liten stuga och fin! Samt billig vill jag minnas. Billig? Nja. Priset per kvm är ju ca 2.000 kr högre än för "hyreshuset" i Norrfors. Så vad som är billigt eller inte kan ju diskuteras från olika infallsvinklar. Undrar vilken driftskostnad det är för ett vedeldat hyreshus? Hmm...ksnske är jag en fena på att vara hyreshaj? Frågan är dock om jag ska bo i hus överhuvudtaget?

Lägenhet är nog det mest realistiska alternativet. Tyvärr. Var hamnar jag då? Sundsbruk? Härnösand? Vännäs? Gudarne vet.

Vad kan man lita på?

Den 26 juni fick jag besked från Försäkringskassan att mitt aktivitetsstöd skulle bli 223 kr per dag. Dagen därpå, den 27 juni, kom ett ändringsbeslut. Min ersättning skulle bli 596 kronor fr o m den 25 juni. I går kom så ytterligare ett ändringsbeslut. Nu ska min ersättning vara 642 kronor fr o m den 2 juli! Har jag då 596 kronor per dag mellan den 25 juni och den 2 juli? Eller är det en "karensvecka" som gäller? Jag tror jag blir kollrig i skallen. Vilket beslut kan man lita på?

Nu har jag i alla fall fyllt i en "försäkran" för perioden 25 juni – 10 juli. Ska bli spännande att se om ersättningen utbetalas i slutet av månaden och om den räcker till nästa utbetalningsdag. Måtte elräkningen vara "överkomlig" denna gång.

Flytkorvar & sjunkbomber

Från diarré och flytkorvar till sjunkbomber. Den ena dagens tarm är inte den andra lik. Men idag skiner solen!

Bygga hus? Ett skithus!

Fan också. Här har jag virrat runt och letat efter min bok om hur man bygger lerhus. Men inte fann jag den *suck*. Den dyker säkert upp. Därom är jag fullt och fast övertygad. Det vore väl häftigt att bygga ett lerhus av lera, halm och hästskit? Ett skithus! Kanske ett litet växthus? Eller åtminstone en friggebod?

Nåja...ska jag vara riktigt ärlig så kommer nog lerhuset att stanna i fantasins värld. Det är för sent i livet känns det som.

Sexiga skinkor

Där låg jag bekvämt slappande i soffan, mumsande på mitt wienerbröd, sippande på mitt kaffe och zappande mellan TV-kanalerna när träningsmaskinen Orbitrek Elite visade sig. Inte visste jag att man ska gå baklänges för att få sexigare skinkor. Det är sant! Det påstods det i alla fall i reklamen. Nästa gång jag ser någon gå baklänges så vet jag varför. Jag undrar om kräftgången i mitt liv har givit mig sexigare skinkor och inte bara slappa och skrynkliga skinkor? Ursäkta, men jag tvivlar.

Grå morgon

Igår gick jag till sängs klockan halv tio. Vaknade halv fyra i morse och var tvungen att gå på toaletten. Diarré! Somnade i alla fall om och vaknade halv åtta. Trots att jag sovit så länge så känns kroppen trött och tung. Den har inte vaknat än.

Jag vet att vägen ut går via ett jobb men var finna ett? Innerst inne är jag övertygad om att jag aldrig mer kommer att finna ett "riktigt" jobb. Jag kommer förmodligen att pendla mellan arbetslöshet och tillfälliga anställningar samt arbetsmarknadsåtgärder, resten av mitt liv fram till pensionen. Vad hjälper det att jag är "nästan gratis" arbetskraft? Ser mig ingen väg ut och bort härifrån. Inte blev det grå morgonhumöret bättre av att läsa nedanstående pressnotis från Amnesty till morgonkaffet.

"Steningen av Ja'far Kiani är en avskyvärd handling, säger Amnesty i ett uttalande på måndagen och kräver att avrättningen av hans medåtalade inte verkställs.

Trots starka protester från människorättsorganisationer och flera utländska regeringar stenades Ja'far Kiani till döds den 5 juli. Han dömdes till döden tillsammans med Mokarrameh Ebrahimi för elva år sedan för att de hade haft en utomäktenskaplig förbindelse och avrättningen var ursprungligen planerad att verkställas offentligt den 17 juni, men provinsens högste domare ingrep då och beordrade att avrättningen skulle stoppas.

Ja'far Kiani och Mokarrameh Ebrahimi har suttit i fängelse i Choubin i Takestan i västra Iran i elva år. Parets två barn uppges befinna sig i fängelset tillsammans med modern. Efter avrättningen av Ja'far Kiani finns det nu stor tisk för att även Mokarrameh Ebrahimi kommer att stenas till döds.

Omvärldens protester mot att Iran verkställer steningsdomar har varit mycket starka under flera år. I december 2002 infördes ett tillfälligt stopp mot stening och ett lagförslag om att förbjuda stening överlämnades till Irans högste ledare Ayatolla Khamenei, något beslut har dock inte fattats. Den 21 november 2006 förnekade den dåvarande justitieminister i Iran, Jamal Karimi-Rad att steningar förekom i Iran, detta trots att två personer hade stenats till döds i maj 2006. Enligt Amnestys uppgifter sitter idag minst sju kvinnor och en man i iranska fängelser, dömda till döden genom stening.

Amnesty motsätter sig dödsstraff i alla fall, det är ett grymt , omänskligt och förnedrande straff. Att avrätta någon genom stening är särskilt grymt. och särskilt avsett för att orsaka så mycket lidande som möjligt. Fången grävs ner till midjan, om det är en man, och till brösthöjd om det är en kvinna. Stenarna som används ska vara "lagom" stora så att processens blir utdragen och inte dödar omedelbart."

Jag kännner mig nedstämd och modstulen idag.

Eldarväder

"The sky is crying"...gnällde Rice Miller (Sonny Boy Williamson nr 2) fram i munspelet. "Himlen gråter", sjunger Per "Peps" Persson. Sant. Himlen gråter och den har gråtit länge nu. Kallt och uschligt är det idag. Eldarväder!

Diskterapi enligt Sisyfosmetoden

Disk förökar sig under natten meddelst delning. Ny disk på bara några få timmar. Ständigt ny njutning! Ett nutida straff för Sisyfos!

Diskterapi enligt Bagarberta

Låt dina händer smeka genom löddret... känn de olika strukturerna och formerna... känn den glatta ytan då det är rent - skölj torka av bänken släpp ut vattnet - låt alla dina bekymmer följa med diskvattnet - NJUT!

Gråmorron

+14°C och regn. Idag igen. Undrar om det varit ett helt dygns uppehållsväder de senaste veckorna? Minns faktiskt inte. Däremot minns jag att jag en förmiddag eldade i kakelugnen för att det kändes rått och kylslaget i huset. Idag är det åter eldarväder. Mängden regn som fallit här är nog ändå inget mot det regn som fallit över mellansonen på hans cykelsemester. Först var de dyngsura i Småland och nu är de dyngsura i Skåne. Surt, surt, surt.

Idag är jag trött som en röd gris. Om nu röda grisar är trötta grisar och inte bara kokta grisar.

1.360.000 kronor

Så mycket betalade en "galen" engelsman för en grottbostad med stenväggar utan el och vatten. Grottan har en dörr in i en sandstensklippa. Eldstad, sovrum och vardagsrum är uthuggna ur klippan. Grottan var senast bebodd på 1940-talet och såldes sedan den förre ägaren dött.

"Britterna är inte riktigt kloka", sa Obelix. Ibland är jag böjd att hålla med honom. Var hittar jag sandstensklippor som lämpar sig för en grottbostad?

Täysjyvä

Idag har det verkligen varit en hemsk dag. Högt blodsocker och en trötthet som inte vill lämna kroppen. Jag vet inte om tröttheten beror på blodsockervärdet eller om den kommer sig av att jag "grubblat" över hur framtiden ska bli. Inte försvann tröttheten trots att jag sov en stund på förmiddagen. Men den lättade något.

Eftermiddagen har mest gått åt till att undersöka om det finns hus och lägenheter i passande lägen och prisklasser. Ju mer jag surfade runt på Hemnets hemsida desto längre mot norr kom jag. När jag nått trakten av Piteå så gav jag upp. Det är inte helt lätt att hitta rätt boende men utbudet av billiga hus är stort i "oattraktiva" lägen. Många hus är "renoveringsobjekt" lite vid sidan av allfarvägen. Sådana hus går fetbort. Men det finns många "intressanta" hus i Höga kustenområdet. Än fler i närheten av Kramfors.

De hus jag minns bäst just nu är det lilla huset i Resele, ett litet billigt hus i Banafjäl, ett litet hus i Hällnäs och en fd. församlingslokal(?) i Håknäs. Husen i Resele, Banafjäl och Hällnäs är små enplans villor med källare som passar en liten skrynklig gubbe under hans sista år. Det lilla moderna huset i Banafjäl kostar dessutom bara 120 tkr! 5 tkr mindre än huset i Resele! *ler* Men huset i Hällnäs har en nyinstallerad pelletspanna!

Det mest spännande huset är nog församlingslokalen i Håknäs, Nordmaling. Ett hus med möjligheter för den "kreative". Dessutom renoverades det för 25 år sedan och ser "asbra" ut invändigt. Åtminstone på fotografierna. Men kräver ombyggnad av kök och byggnation av badrum samt tvättstuga om det ska fungera som privatbostad.

I den mån driftskostnaden är känd verkar de flesta småhusen ha en driftskostnad på 30 – 35 tusen om året. Då infinnner sig frågan om jag har råd med att bo i ett hus? En 2-rums insatslägenhet i Holmsund kostar 80.000 kr och månadsavgiften är 2.887 kr. Exkl hushållsel. Att hyra en lägenhet är generellt dyrare per månad. Men, men...har jag råd att bo?

Danske bolån erbjuder en enkel "omvänd boendekalkyl" där man ska skriva in den månadskostnad man vill betala (3.500 kr), inkomst och kontantinsats. Oavsett vad jag skrev så medgav inte ekonomin köp av eget boende. Det kvittade om jag tjänade 13.000 eller 20.000 i månaden. Det kvittade om jag lade 15.000 eller 150.000 i kontantinsats. Jag har inte råd med eget boende! Å andra sidan så uppfyllde jag de ekonomiska villkoren för att få hyra önskade 2-rumslägenheter i Hudiksvall. Trots att jag angav 13.000 som inkomst. Hyra har jag råd med, men köpa bostad har jag inte råd med. Enligt Danske Bolån.

Jag gjorde också en boendekalkyl hos Handelsbanken på ett hus som kostade 175.000. Minns jag rätt så skulle boendekostnaden bli 3.064 i månaden om jag lånade 90% av priset. Men jag har väl inte råd...suck.

Nu ska jag grubbla vidare över en pizza. Täysjyväpizza!

Njutning

Jag har njutit. Nästan alla bestick, flata och djupa tallrikar, "hundskålar" och glas står i diskstället. Pojkarna och jag vet verkligen hur man skapar njutning åt diskens häxmästare. Nu har vi ätit Spagetti Bolognese. Jag ska ta en sväng förbi soffan.

Sedan ska jag njuta igen i detta evinnerliga kretslopp.

En fundring

Redan tidigare har jag haft funderingar på att lägga om min ekonomi. Eller snarare lägga om min obefintliga ekonomi. Bara som ett test inför framtiden.

Detta skulle ske genom att jag beräknar hur mycket pengar det blir att leva på varje månad om jag lever på min förväntade pension. Idag är den förväntade pensionen vid 65 års ålder 10.300 kr/mån. Det blir 123.600 kr om året före skatt. Grundavdraget är 25.500 kr. Kvar att skatta för blir 98.100 kr. Skattesats inkl. begravningsavgift är 32,57%. Skatten som ska betalas blir 31.951 kr. Kvar är då 66.149 kr + 25.500 kr. Det ger 91.649 kr i årlig pension efter skatt. Eller 7.637 kr/mån. Å det ska man leva på!

Nu är det i alla fall uträknat. Kanske är det dags att sjösätta planerna på "lev på din pension"?

Regn ute och regn inne

Det regnar. Inte bara ute utan även inne i mitt sinne. Grå åskmoln drar fram mellan tinningsloberna. Igår fick jag besked från Försäkringskassan att min ersättning från borgarpackets jobb- och utvecklingsgaranti blir 223 kr/dag. Snacka om fritt fall! Jag trodde i min enfald att jag fortfarande var kvalificerad för den högsta ersättningen – 680 kr/dag. Idag kom det ett ändringsbeslut. Jag kommer att få 65 % av ersättningen. Eller 596 kr/dag i fortsättningen. Från 680 kr till 596 kr. Det blir brutto 1.765 kronor mindre att leva på per månad. Efter skatt blir det 1.120 kronor mindre i plånboken. Undrar var jag ska ta't?

Tydligen räknas tidigare ersatta dagar, (A-kassa och aktivitetsstöd) retroaktivt. Detta kände jag inte till. Jag hade naivt kalkylerat med högsta ersättningen i ytterligare 450 dagar eftersom jag har barn under 18 år. Men så blir det icke. Det blir till att göra ytterligare ett par hål i livremmen och snörpa åt.

Så då blir det en "tankesväng" till. Var spara eller hämta hem penningarne? Svartjobb eller flytta?

Hört och sett den 2 juli

I gårdagens Rapport fick regeringen kritik från arbetslivsforskare (IFAU) för sin ensidiga satsning och fokusering på ungdomars arbetslöshet. Efter den 1 juli får den som anställer någon mellan 18 och 24 år halverad arbetsgivaravgift. Forskarna tyckte att satsningen ska vända sig mot dem som har det svårt på arbetsmarknaden.

En "ungdom" mellan 18 och 24 år går i genomsnitt arbetslös 57 dagar innan han/hon får en ny anställning. För en person i kategorin 55+ tar det i genomsnitt 214 dagar innan han/hon får nytt jobb, enligt Rapports undersökning.

Hur många dagar i genomsnitt går då en person i kategorin 59+ arbetslös?

Kära läsare

En tacksamhetens ros till Er mina kära läsare för att Ni läser och kommenterar! Ni lyser verkligen upp min tillvaros trista grå dagar.

Löftenas land – The Killing Floor

Igår kväll var det dags för ännu ett avsnitt i serien "Löftenas land". Fem miljoner svarta kom från bomullsfälten i sydstaterna med en dröm om ett nytt liv. De reste från Mississippi och Alabama med drömmen om ett människovärdigt liv i "The Promised Land".

En redan framgångsrik Chester Arthur Burnett – Howling Wolf – kom farande till Chicago i en splitterny bil, med 4.000 dollar och ett skivkontrakt på fickan. Han var definitivt ett undantag.

Majoriteten kom med tåg eller buss. Florida Denton klev av bussen med 10 cent i skon och inget i fickorna. Jobb fanns det alltid. Särskilt för dem som kom från Mississippi. Om inte annat så fanns det alltid jobb i tvätterier eller på slakthusens "Killing Floor".

Killing Floor

I should'a quit you, long time ago
I should'a quit you, baby, long time ago
I should'a quit you, and went on to Mexico

If I ha'da followed, my first mind
If I ha'da followed, my first mind
I'd'a been gone, since my second time

I should'a went on, when my friend come from Mexico at me
I should'a went on, when my friend come from Mexico at me
I was foolin' with ya baby, I let ya put me on the killin' floor

Lord knows, I should'a been gone
Lord knows, I should'a been gone
And I wouldn't've been here, down on the killin' floor

by Chester Burnett a.k.a. Howlin' Wolf

De migrerande svarta som kom till friheten i Chicago upptäckte efter några år, att de hade jobb och tjänade pengar, men de var instängda i ett getto – South Side Chicago – där livet t.o.m. var farligare än i det öppet rasistiska Alabama. De bodde som råttor i fallfärdiga ruckliga hyreshus söder om 63rd Street utan möjlighet att flytta. Försökte de flytta så utsattes de för förföjelse av sina vita "grannar". En äldre vit kvinna berättade att åsynen av "negroes" i området gjorde henne yr och illamående. 1960 var Chicago den mest segregerade staden i USA och medborgarrättsrörelsen spirade i staden.

Jag har ofta funderat på om det skapats "bra bluesmusik" efter ca 1960. Musik med "nerv" och artistens personliga uttryck. Musik som inte bara är en inlärd upprepning av andras blues. Givetvis är det så, att med förändringar i samhället så förändras också musiken och dess innehåll. Men den tanken får bli föremål för en egen "grubbla" någon gång i framtiden.

En ordentlig gubbe?

Idag ställde jag mig vid diskhon och diskade efter middagen medan kaffbryggaren puttrade i bakgrunden. Jag som annars inte brukar diska, innan allt porslin i skåpet är slut, diskade direkt efter det att vi ätit färdigt. Nu undrar jag om jag håller på att bli en ordentlig gubbe? Eller var det undantaget som bekräftar regeln?

Kanske håller jag på att bli sjuk?