Diskterapi enligt Sisyfosmetoden

Disk förökar sig under natten meddelst delning. Ny disk på bara några få timmar. Ständigt ny njutning! Ett nutida straff för Sisyfos!

Diskterapi enligt Bagarberta

Låt dina händer smeka genom löddret... känn de olika strukturerna och formerna... känn den glatta ytan då det är rent - skölj torka av bänken släpp ut vattnet - låt alla dina bekymmer följa med diskvattnet - NJUT!

Gråmorron

+14°C och regn. Idag igen. Undrar om det varit ett helt dygns uppehållsväder de senaste veckorna? Minns faktiskt inte. Däremot minns jag att jag en förmiddag eldade i kakelugnen för att det kändes rått och kylslaget i huset. Idag är det åter eldarväder. Mängden regn som fallit här är nog ändå inget mot det regn som fallit över mellansonen på hans cykelsemester. Först var de dyngsura i Småland och nu är de dyngsura i Skåne. Surt, surt, surt.

Idag är jag trött som en röd gris. Om nu röda grisar är trötta grisar och inte bara kokta grisar.

1.360.000 kronor

Så mycket betalade en "galen" engelsman för en grottbostad med stenväggar utan el och vatten. Grottan har en dörr in i en sandstensklippa. Eldstad, sovrum och vardagsrum är uthuggna ur klippan. Grottan var senast bebodd på 1940-talet och såldes sedan den förre ägaren dött.

"Britterna är inte riktigt kloka", sa Obelix. Ibland är jag böjd att hålla med honom. Var hittar jag sandstensklippor som lämpar sig för en grottbostad?

Täysjyvä

Idag har det verkligen varit en hemsk dag. Högt blodsocker och en trötthet som inte vill lämna kroppen. Jag vet inte om tröttheten beror på blodsockervärdet eller om den kommer sig av att jag "grubblat" över hur framtiden ska bli. Inte försvann tröttheten trots att jag sov en stund på förmiddagen. Men den lättade något.

Eftermiddagen har mest gått åt till att undersöka om det finns hus och lägenheter i passande lägen och prisklasser. Ju mer jag surfade runt på Hemnets hemsida desto längre mot norr kom jag. När jag nått trakten av Piteå så gav jag upp. Det är inte helt lätt att hitta rätt boende men utbudet av billiga hus är stort i "oattraktiva" lägen. Många hus är "renoveringsobjekt" lite vid sidan av allfarvägen. Sådana hus går fetbort. Men det finns många "intressanta" hus i Höga kustenområdet. Än fler i närheten av Kramfors.

De hus jag minns bäst just nu är det lilla huset i Resele, ett litet billigt hus i Banafjäl, ett litet hus i Hällnäs och en fd. församlingslokal(?) i Håknäs. Husen i Resele, Banafjäl och Hällnäs är små enplans villor med källare som passar en liten skrynklig gubbe under hans sista år. Det lilla moderna huset i Banafjäl kostar dessutom bara 120 tkr! 5 tkr mindre än huset i Resele! *ler* Men huset i Hällnäs har en nyinstallerad pelletspanna!

Det mest spännande huset är nog församlingslokalen i Håknäs, Nordmaling. Ett hus med möjligheter för den "kreative". Dessutom renoverades det för 25 år sedan och ser "asbra" ut invändigt. Åtminstone på fotografierna. Men kräver ombyggnad av kök och byggnation av badrum samt tvättstuga om det ska fungera som privatbostad.

I den mån driftskostnaden är känd verkar de flesta småhusen ha en driftskostnad på 30 – 35 tusen om året. Då infinnner sig frågan om jag har råd med att bo i ett hus? En 2-rums insatslägenhet i Holmsund kostar 80.000 kr och månadsavgiften är 2.887 kr. Exkl hushållsel. Att hyra en lägenhet är generellt dyrare per månad. Men, men...har jag råd att bo?

Danske bolån erbjuder en enkel "omvänd boendekalkyl" där man ska skriva in den månadskostnad man vill betala (3.500 kr), inkomst och kontantinsats. Oavsett vad jag skrev så medgav inte ekonomin köp av eget boende. Det kvittade om jag tjänade 13.000 eller 20.000 i månaden. Det kvittade om jag lade 15.000 eller 150.000 i kontantinsats. Jag har inte råd med eget boende! Å andra sidan så uppfyllde jag de ekonomiska villkoren för att få hyra önskade 2-rumslägenheter i Hudiksvall. Trots att jag angav 13.000 som inkomst. Hyra har jag råd med, men köpa bostad har jag inte råd med. Enligt Danske Bolån.

Jag gjorde också en boendekalkyl hos Handelsbanken på ett hus som kostade 175.000. Minns jag rätt så skulle boendekostnaden bli 3.064 i månaden om jag lånade 90% av priset. Men jag har väl inte råd...suck.

Nu ska jag grubbla vidare över en pizza. Täysjyväpizza!

Njutning

Jag har njutit. Nästan alla bestick, flata och djupa tallrikar, "hundskålar" och glas står i diskstället. Pojkarna och jag vet verkligen hur man skapar njutning åt diskens häxmästare. Nu har vi ätit Spagetti Bolognese. Jag ska ta en sväng förbi soffan.

Sedan ska jag njuta igen i detta evinnerliga kretslopp.

En fundring

Redan tidigare har jag haft funderingar på att lägga om min ekonomi. Eller snarare lägga om min obefintliga ekonomi. Bara som ett test inför framtiden.

Detta skulle ske genom att jag beräknar hur mycket pengar det blir att leva på varje månad om jag lever på min förväntade pension. Idag är den förväntade pensionen vid 65 års ålder 10.300 kr/mån. Det blir 123.600 kr om året före skatt. Grundavdraget är 25.500 kr. Kvar att skatta för blir 98.100 kr. Skattesats inkl. begravningsavgift är 32,57%. Skatten som ska betalas blir 31.951 kr. Kvar är då 66.149 kr + 25.500 kr. Det ger 91.649 kr i årlig pension efter skatt. Eller 7.637 kr/mån. Å det ska man leva på!

Nu är det i alla fall uträknat. Kanske är det dags att sjösätta planerna på "lev på din pension"?

Regn ute och regn inne

Det regnar. Inte bara ute utan även inne i mitt sinne. Grå åskmoln drar fram mellan tinningsloberna. Igår fick jag besked från Försäkringskassan att min ersättning från borgarpackets jobb- och utvecklingsgaranti blir 223 kr/dag. Snacka om fritt fall! Jag trodde i min enfald att jag fortfarande var kvalificerad för den högsta ersättningen – 680 kr/dag. Idag kom det ett ändringsbeslut. Jag kommer att få 65 % av ersättningen. Eller 596 kr/dag i fortsättningen. Från 680 kr till 596 kr. Det blir brutto 1.765 kronor mindre att leva på per månad. Efter skatt blir det 1.120 kronor mindre i plånboken. Undrar var jag ska ta't?

Tydligen räknas tidigare ersatta dagar, (A-kassa och aktivitetsstöd) retroaktivt. Detta kände jag inte till. Jag hade naivt kalkylerat med högsta ersättningen i ytterligare 450 dagar eftersom jag har barn under 18 år. Men så blir det icke. Det blir till att göra ytterligare ett par hål i livremmen och snörpa åt.

Så då blir det en "tankesväng" till. Var spara eller hämta hem penningarne? Svartjobb eller flytta?

Hört och sett den 2 juli

I gårdagens Rapport fick regeringen kritik från arbetslivsforskare (IFAU) för sin ensidiga satsning och fokusering på ungdomars arbetslöshet. Efter den 1 juli får den som anställer någon mellan 18 och 24 år halverad arbetsgivaravgift. Forskarna tyckte att satsningen ska vända sig mot dem som har det svårt på arbetsmarknaden.

En "ungdom" mellan 18 och 24 år går i genomsnitt arbetslös 57 dagar innan han/hon får en ny anställning. För en person i kategorin 55+ tar det i genomsnitt 214 dagar innan han/hon får nytt jobb, enligt Rapports undersökning.

Hur många dagar i genomsnitt går då en person i kategorin 59+ arbetslös?

Kära läsare

En tacksamhetens ros till Er mina kära läsare för att Ni läser och kommenterar! Ni lyser verkligen upp min tillvaros trista grå dagar.

Löftenas land – The Killing Floor

Igår kväll var det dags för ännu ett avsnitt i serien "Löftenas land". Fem miljoner svarta kom från bomullsfälten i sydstaterna med en dröm om ett nytt liv. De reste från Mississippi och Alabama med drömmen om ett människovärdigt liv i "The Promised Land".

En redan framgångsrik Chester Arthur Burnett – Howling Wolf – kom farande till Chicago i en splitterny bil, med 4.000 dollar och ett skivkontrakt på fickan. Han var definitivt ett undantag.

Majoriteten kom med tåg eller buss. Florida Denton klev av bussen med 10 cent i skon och inget i fickorna. Jobb fanns det alltid. Särskilt för dem som kom från Mississippi. Om inte annat så fanns det alltid jobb i tvätterier eller på slakthusens "Killing Floor".

Killing Floor

I should'a quit you, long time ago
I should'a quit you, baby, long time ago
I should'a quit you, and went on to Mexico

If I ha'da followed, my first mind
If I ha'da followed, my first mind
I'd'a been gone, since my second time

I should'a went on, when my friend come from Mexico at me
I should'a went on, when my friend come from Mexico at me
I was foolin' with ya baby, I let ya put me on the killin' floor

Lord knows, I should'a been gone
Lord knows, I should'a been gone
And I wouldn't've been here, down on the killin' floor

by Chester Burnett a.k.a. Howlin' Wolf

De migrerande svarta som kom till friheten i Chicago upptäckte efter några år, att de hade jobb och tjänade pengar, men de var instängda i ett getto – South Side Chicago – där livet t.o.m. var farligare än i det öppet rasistiska Alabama. De bodde som råttor i fallfärdiga ruckliga hyreshus söder om 63rd Street utan möjlighet att flytta. Försökte de flytta så utsattes de för förföjelse av sina vita "grannar". En äldre vit kvinna berättade att åsynen av "negroes" i området gjorde henne yr och illamående. 1960 var Chicago den mest segregerade staden i USA och medborgarrättsrörelsen spirade i staden.

Jag har ofta funderat på om det skapats "bra bluesmusik" efter ca 1960. Musik med "nerv" och artistens personliga uttryck. Musik som inte bara är en inlärd upprepning av andras blues. Givetvis är det så, att med förändringar i samhället så förändras också musiken och dess innehåll. Men den tanken får bli föremål för en egen "grubbla" någon gång i framtiden.

En ordentlig gubbe?

Idag ställde jag mig vid diskhon och diskade efter middagen medan kaffbryggaren puttrade i bakgrunden. Jag som annars inte brukar diska, innan allt porslin i skåpet är slut, diskade direkt efter det att vi ätit färdigt. Nu undrar jag om jag håller på att bli en ordentlig gubbe? Eller var det undantaget som bekräftar regeln?

Kanske håller jag på att bli sjuk?

Nyordning

I morgon den 1:a juli får Sverige 16 nya lagar och 44 nya förordningar. Undrar om "krångelsverige" verkligen blir mindre krångligt under borgarnas styre?

För arbetslösa, sjukskrivna och andra utsatta grupper stundar i varje fall kärvare tider. Det är lätt för makten att sparka på dem som redan ligger.

Det måste hända nå't

Hela våren har en av mina bröder gått omkring och klagat över att det inte händer något i livet. Jag har mest uppfattat det som ett utslag av rastlöshet i en ny situation. Jag har tänkt att hans tankar på att bygga båt eller husbåt haft sin grund i en livslång vana att ständigt vara i farten på fritiden. Det har varit fotboll och ishockey. Både som spelare och tränare av herr-, dam- och juniorlag. "Det händer inget i livet", klagade han. Sysslolösheten är svår att bära.

Hux flux blev han nyligen med båt. Ett renoveringsobjekt. Efter detta har han varit som uppslukad från jorden, säger modern. Ett mirakel, säger jag. Äntligen har han ett projekt! Nu tror jag inte att den träfolka han skaffat är i lika dåligt skick som den segelbåt jag fotat, men förhoppningsvis räcker hans projekt längre än en sommarfluga.

Tror jag måste ta en sväng förbi vid tillfälle och se hur en åtta meter lång Folkbåt tar sig ut när slöjdläraren har renoverat.

Cykel på vift

Detta är min cykel. Innan den for iväg på semester. Först for den till Stockholm per bil. Sedan for den iväg på semester mot Skåne. Mellansonen lånade min cykel för att tillsammans med en kamrat cykla från Stockholm, genom det småländska regnet, till Skåne. De hade inte räknat med dåligt väder. Eller också struntade de i väderleksutsikterna. Kanske är det alltid sol och värme i deras sinne? Eller också saknar de varje förmåga till planering? Sonen drog iväg utan ombyte med undantag av ett gäng kalsonger fastknutna på pakethållaren. En presenning i stället för tält och en bunt varma koppen istället för riktig mat. Men så blev de blöta och frusna också. Sist de hördes av var de i Hjo och hade tagit in på ett vandrarhem samt ätit riktig lagad mat. Avbryta semestern? Aldrig i livet. Det ska mer till än lite väta och kyla för att stoppa dem. Mot Skåne på cykel och sedan tåget tillbaka till Stockholm. Därefter väntar Kalix och en bluesfestival. Sommarprogrammet verkar vara löst och studentikost planerat.

Avundsjuk blir jag på deras lättsinniga sätt att tackla problemen.

Pettson & jag

"Jag vet att jag är en ordentlig gubbe", säger Pettson. "Jag vet att jag hängde repet på den spiken på väggen" säger han oh pekar på en spik. "Nu hänger inget rep där. Är det du Findus som har tagit repet?", fortsätter han. "Gubbe, det har aldrig hängt något rep på den spiken. Repet ligger i däcket under bänken. Du har själv lagt det där", svarar Findus.

Pettson och jag är släkt. Jag vet att jag är en ordentlig gubbe. Ändå är inre och yttre oreda ett signum för mitt liv.

Exalterad är jag!

Jag känner mig upprymd och glad. Det har hänt saker på arbetsmarknaden! Äntligen dök det upp ett jobb som jag kan söka. Ett jobb som jag är väl kvalificerad för. Det finns t.o.m. två jobb att söka, men det är bara det ena av dem som jag hemskt gärna vill ha. Det andra verkar inte lika skoj.

Jag vill ha...vill ha...vill ha jobbet som transportledare. Trots att det bara är ett vikariat och innebär att jag ska arbetspendla 20 mil om dagen. Ska bara studera platsannonsen noggrannare, kontakta AF och fila på en ansökan. Sedan ska jag på anställningsintervju! Eller ska jag inte?

Vem anställer en gammal gubbe?

Det är obegripligt

men nu går bilen som den ska. Lite Ki-Akut i tanken för rengöring av bränslesystemet och bilskrället startar snällt. Inte rycker hon vid kraftigt gaspådrag heller. Var det bara "skit i förgasaren" som var problemet? Jag vägrar tro att felet är så enkelt.

Det är något märkligt med bilar. De är som kvinnor. Helt obegripliga.

Sweet Home Chicago

’Sweet Home Chocago’ är en låt som varje bluesband har på sin repertoar. Lite grann av ”When The Saints Go marching In” i bluessvängen. En låt som gett klirr i kassan till den som äger rättigheterna. Mannen som äger rättigheterna har inget med låtens tillkomst att göra. Har ni hört eller läst det förr?

Han, Stephen LaVere, är inte ens släkt med Robert Johnson. Johnson är bluesmusikern som sålde sin själ till Djävulen och spelade in ’Sweet Home Chicago’ 1936. Johnson dog fattig 1938, efter att ha druckit ett glas whiskey som spetsats med stryknin.

1973 övertalade LaVere, Johnsons äldre halvsyster Carrie Thompson, att dela royaltyn med honom. Ett avtal som gav en slant både till LaVere och Thompson's arvingar. 1990 gav Columbia ut CD-boxen ’The Complete Recordings’’. Boxen blev världens mest sålda bluesskiva genom tiderna med över en miljon sålda ex istället för de beräknade 20.000. Efter skatt kunde LaVere och Thompson dela på 2,6 miljoner dollar. Idag går hälften av intäkterna till LaVere och den andra hälften till en pensionerad lastbilschaufför som bevisade i rätten att han är Johnsons ”out of wedlock son” . Det där sista får ni översätta själva. Ni har väl fantasi?

Det verkar alltid vara någon annan än artisten eller upphovsmannen som tar stålarna. Har vi hört eller läst det förr?

Källa bl.a.:
”'Sweet Home Chicago’ leaves sour taste for some” som Steve Knopper skrev i Chicago Tribune den 30 maj 2002. (http://www.knopps.com/CTSweetHomeChicago.html)

Löftenas land

så heter serien om migrationen från Mississippi till Chicago. Såg det andra avsnittet i kväll. Skitbra serie, tycker jag, för den ger en fyllig bakgrund till den svarta bluesmusikens texter och uttryck.

"Oh baby, don't you want to go
Back to the land of California, to my sweet home Chicago"
Sweet Home Chicago* (Robert Johnson)

För att ta sig mot friheten i norr kunde man ta ett godståg. Eller "the Peavine" till Memphis. Eller kanske lösa en biljett på "the Dog" (Greyhound bus). När "the Mason-Dixon line" passerades i Cairo, Illinois fick man sitta var man ville i bussen. I Chicago hamnade de flesta i South Side. En medverkande berättade att han hade 6 dollar i månaden som "house boy" på plantagen. I Chicago fick han jobb 30 minuter efter ankomsten och lönen var 25 dollar i veckan. Dessutom nekades de inte rösträtten! Chicago var "the Promised Land".

"I didn't need no steamheat by my bed
'Cause the girl I had kept me cherry red.
But I left that town. Yes, I left that town.
When I left out of S:t Louis. You know I was Chicago bound."
– Chicago Bound, Jimmy Rogers –

Chicagos dragningskraft var stor!

* "Sweet Home Chicago" is a popular blues standard in the twelve bar form. It was first recorded and is credited to have been written by Robert Johnson.[2] Over the years the song has become one of the most popular anthems for the city of Chicago, Illinois, despite ambiguity in Johnson's original lyrics.

Johnson recorded the song during his first recording session in November 1936, and it was released on Vocalion Records (Recording Number 03601). He gives a stirring performance, with a driving guitar rythym and a high, near-falsetto vocal. It was a limited release race record, and was not a big-seller. The song's popularity grew only after Johnson's death in 1938.

Skriver Wikipedia: http://en.wikipedia.org/wiki/Sweet_Home_Chicago