Gasade bilen

Kopplade in motorvärmaren. Inte hjälpte det. Drog mig till minnes att jag sett en burk med startgas någonstans. Efter en stunds letande fann jag en nästan tom burk. Gav Wilma en dos gas rätt in i lungan. Då startade hon! Jag undrar om det kan vara kallstartsanordningen som djäklas? I så fall vill inte bilen starta för att den får för mycket bränsle och blir "sur". Får nog åka omkring med startgas i bilen. För säkerhets skull.

Dessutom rycker bilen till när jag ger kraftig gas. Kan det bero på skit i insprutningen? Blir till att köpa en flaska STP och slå i bensinen. Ska testa i morgon.

För övrigt så ösregnade det när jag lämnade affären. Skjortan var som ett läskpapper. Skönt är det med en brasa i kakelugnen idag.

En följetong

Bilen vill inte starta idag heller. Jag körde den igår och parkerade den som vanligt. Nyss när jag skulle starta bilen för att åka till affären för att kompletteringshandla så vill inte skrället vara med längre. Hjälpte inte att torka ur fördelarlocket. Bilfan vill bara inte tända till. Å jag som behöver bilen i morgon. Ska startproblemen bli en följetong innan jag kommer in till stan och får fatt på nya tänddelar?

Irriterad

Idag är det inget vidare. Jag är irriterad och less på skrället. Igår polerade jag av oxidationen på lacken och vaxade bilen. Idag ville inte skrället starta. Lite slipning i fördelarlocket hjälpte. Bilen startade. Då såg jag att ett rör i kylsystemet rostat sönder. Det drippar och droppar från det! Har det rostat sönder efter bara 25.650 mil? Hatar att behöva skruva i bilen. Ändå är det bättre att göra det nu medan det är sommar. Minns ännu har det var att ligga under en bil i snöstorm och byta startmotor. Ett helvete var det! Under de år som vi haft Wilma så har vi bara kört och lämnat henne på service. Sedan har vi bara kört än mer. Så ska det vara! Bilar ska bara fungera!

Blir till att göra omprioriteringar nu. Tändstift, tändkablar, fördelarlock, rotor och ett rör. Blir säkert ett par tusen spänn innan det är klart. Jag som hade räknat med att beställa fotopapper och kemikalier till höstens övningar. Men det blir inget beställande. Inte just nu i alla fall. Usch, va less jag är.

Midsommar

Idag är det midsommarafton. Den dag då sommaren står på sin prunkande höjdpunkt. Årets längsta dag är tillända och snart viker ljuset för nattens mörker. Från och med nu så blir dagarna kortare och kortare. Innan man vet ordet av så är hösten här. Min sommar vart tog du vägen?

En stillsam midsommarafton framför TV-n. Har sett det första programmet av fem om migrationen från Mississippi till Chicago under åren 1940 - 1960. Tyvärr minns jag inte seriens svenska titel. Kan det ha varit "Det utlovade landet"? Den engelska titeln är i alla fall "The Promised Land" och handlar om 5 miljoner svarta amerikaners dröm om ett värdigare liv i frihet. Visas på Kunskapskanalen. Rekomenderas varmt. Säger jag som är insnöad på amerikansk bluesmusik *ler*. Ha det gott världen!

Köpt sysselsättning

Drog mot Micro i Valbo. När jag körde E-4:an söderut så körde jag länge med hakan mot bröstet. Mil efter mil, med bil efter bil, som Ville, Valle och Viktor sjöng en gång i tiden. Bilkön var säkert på väg mot norr för att uppleva midnattsolen på årets längsta dag. T o m en Hummer kom på väg norrut. Undrar om föraren sett filmen "how to drive a hummer in iraq"? Det har inte jag trots att jag lämnat över filmen till sonen för att han skulle visa mig den på sin dator. Vi har som helt olika dygnsytm. Min son och jag.

Handlade mig lackrengöring, rubber, billack och en uppsättning lampor. Jag har köpt mig helgsysselsättning.

Fixat

Efter att ha letat reda på fd. hustrus eminenta sladdlösa borrmaskin. liten borr och en grispitt så var det dags för en dust med låscylindern. Innan jag började så kände jag på "klacken" med polygripen. Klacken rörde sig! Efter lite juckande fram och tillbaka på klacken, så kunde jag konstatera att låset funkar igen!

Lite 5-56 och våld löser det mesta!

Bilskrälle!

Ibland känns det trist. Cylindern i bagageluckan vill inte vara med mer. Det går inte att låsa upp bakluckan utifrån. Det går inte att vrida om cylindern. Jag blir så less på bilskrället och alla "småfel" som dyker upp på skrothögen. Felen kommer krypande – det ena efter det andra. Är det inte en vajer i förarsätet, så är det bakrutetorkaren. Eller som nu låscylindern till bakluckan. För att inte tala om all rost som kommer på bakluckan och den vänstra sidan. Har inte bilfabrikanterna insett att vi fattiga konsumenter vill ha underhålls– och felfria bilar? Nog tycker jag att en låscylinder ska hålla skiten och slitaget borta under de första 20 åren av bilens livslängd. Eller åtminstone 30.000 mil. Det är väl inte för mycket begärt?

Lyckades i alla fall avlägsna "klädseln" på insidan så att det gick att få upp bagageluckan. Men att få bort cylindern på ett vettigt sätt går inte. Det är klart att det går, men jag vill inte åka omkring utan cylinder. Skulle naturligtvis ta bort den om jag visste att jag klarade av att reparera den. Nu vet jag inte. Ser den ut invändigt som en ASSA låscylinder? Eller går den inte att "lägga om"? Måste jag köpa ny cylinder? Just nu har jag dränkt in cylindern med 5-56 och SAE-20 olja. Får se om det kan rengöra och lösa skiten.

Jag är frisk

Idag på morgonkvisten var jag till familjeläkaren. Resultatet av besöket blev att jag är frisk. På måndag ska jag till Arbetsförmedlingen för att anmäla mig som arbetssökande. Visserligen med vissa reservationer ifråga om arbetsuppgifter, men ändå arbetssökande.

På ett sätt känns det helt okej. Jag känner mig pigg och "frisk" och behöver finna ett jobb. Å andra sidan så insmyger sig en viss besvikelse över att han inte föreslog sjukskrivning fram till augusti. Förra gången jag var till honom talade han om sjukskrivning över sommaren och på något sätt hade jag nog ställt in mig på en "ledig" sommar inför dagens besök. Nu förändras allt. Jag kommer t.ex. inte att kunna resa någonstans i sommar. Som arbetslös ska man befinna sig i hemmet. Eller få tillstånd av AF att resa. Dessutom är jag en smula orolig för hur de förändringar som regeringen har infört kommer att slå mot mig. Jag vet ju inte om jag ska stämpla eller om jag ska återgå till fd. aktivitetsgarantin. Det innebär också att jag kommer att börja ta av mina 450 "stämplingsdagar". För jag har väl 450 dagar? Det blir en hel del nyheter att sätta sig in märker jag.

Men samtidigt med alla dessa tankar kring konsekvenserna av dagens beslut, så insmyger det sig en lättnad. Jag är frisk och det är startskottet för ett "normalt" liv.

iTunes Radio

Jag glömmer oftast bort att "all världens musik" bara finns en knapptryckning bort i iTunes. I kväll har jag lyssnat en smula på "African Music Radio". Tror det fanns 110 stationer som spelade "internationell" musik. Lessnar man på en station så är det enkelt att med ett klick byta station och världsdel. Det finns musik för alla smaker tror jag. Men någon station som spelade strupsång hittade jag inte i kväll. Den finns säkert för den som söker. Men en "Tibetan Buddhist Internet Radio" finns. Och en station med "Bollywood Music" för den intresserade. Internet för in hela världens musik in i mina Altec Lansing högtalare. Idag är jag glad för att jag var "kräsen" när jag valde högtalare. Ljudet är bra. Särskilt med tanke på priset.

Att sonen flinar och undrar vad det är jag lyssnar på står jag ut med.

Mbube

Willie Mae 'Big Mama' Thornton hävdade att allt hon fick för sin inspelning av "Hound Dog" (1953) var $600. Trots att inspelningen sålde i 3 miljoner ex. och toppade R'n'B-listan i USA. Willie Mae dog ensam i största misär i ett rum på ett pensionat i Los Angeles.

Härom dagen såg jag filmen "A Lion's Trail" som handlade om åratals kamp för att den sydafrikanske kompositören Solomon Linda skulle erkännas som kompositör och få royalty för sin låt "Mbube" eller "The Lions Sleep Tonight" som den döptes till när kompositören George Weiss snodde melodin och satte text (tio ord) till den. Journalisten som drev kampen för Linda hade räknat ut att den sammanlagda tiden som melodin spelats i amerikansk radio var 285 år. Speltid som hela tiden gav skivbolaget och "kompositören" Weiss en jättehög med penningar. Pengar som han behöll för egen del, utan att skämmas det minsta, medan den ena av Lindas döttrar dog fattig i AIDS utan medicinsk hjälp.

Linda dog totalt utfattig 1962 men kampen ledde till slut till att hans arvingar fick del av det amerikanska skivbolagets inkomster, närmare 45 år efter hans död. Filmen fick en Emmy. Visas den 21 jun i SVT. Se den!

Sudden har vaknat

Vad lite det behövs för att den njurformade grå ullsudden ska komma till liv. Det räcker med en annons på Blocket om en 2-rummare i Härnösand för 40.000 kr och en månadsavgift på 2.268 kr. Eller ett litet hus i Resele för 125.000 kr. Det räcker för att det ska börja spraka oroväckande. Kors och tvärs far tankarna som alstras när suddens tvinnade trådar värms upp av tanken och fantasierna kring en flytt från huset.

Sedan infinner sig tvivlen och frågorna: Är det rätt och riktigt att flytta nu? Är det rätt och riktigt att flytta så långt som till Härnösand? Det handlar ju ändå bara om att stanna ännu ett år. Ännu ett år i ett hus som alltmer känns som en påtvingad exil från ett "eget nytt liv". Ett år under vilket jag kommer att "förtvina" än mer. Är det så? Kommer jag att sakta förtvina och befinner jag mig verkligen i exil från ett "eget liv"? Men frågan är: Varför ska jag vara kvar i huset? Ett hus som sonen kanske kommer att besöka varannan helg under hösten och vintern. Vilket pris betalar vi? Dels om jag flyttar nu och dels om jag stannar ännu ett år? Är jag kvar för att det passar fd. hustruns planer bäst? Kommer situationen att vara annorlunda nästa år? Eller kommer samma frågor att upprepas till leda även nästa år, utan att jag finner några svar? Eller är svaret enkelt? Jag är kvar för att inte tappa kontakten med sonen. Är det så enkelt?

Jag vet inte. Jag vet varken in eller ut. Vill och behöver flytta. Men … så snurrar allt igång igen. *suck* Tror jag måste kasta bort den svettiga, fuktiga och stinkande ullsudden som förpestar mina tankar. Jag tar en kaffe istället

Gummiträd är tåliga

Jag har ett gummiträd. Åtminstone säger den äldste sonen det. Jag litar på honom – alla krukväxters vän. Petandet i jorden har han gemensamt med sin mor. Jag vill minnas att hon t o m en gång gjorde ett romanutkast om krukväxter. Ja, egentligen tror jag att det mest handlade om hennes eget missnöje med sitt liv som krukväxt. Undrar om hon minns detta eller är det förnekelsen som gäller så här 35 år efteråt?

Mitt gummiträd slokar och ser ganska uttorkat ut, men har så här långt vägrat att ge upp. Nu får jag se om det hjälpte att leka tropisk storm med handduschen i badkaret och dränka det i vatten. Kanske ska det placeras i köksfönstret bland de andra bruna torkade och döda krukväxterna när allt kommer omkring?

Gummiträd är tåliga, men den enkla röda rosen utanför trappan är så mycket vackrare.

Humleräddaren slår till!

För vilken gång i ordningen denna sommar som jag greppat glasburken och plastbiten för att fånga in och rädda en "mumla" vet jag inte. Men det är många. De kommer inflygande genom de öppna fönstren och sedan hittar de mycket sympatiska humlorna inte ut. Då griper humleräddaren i mig in. Föser in dem i glasburken och släpper ut dem i det fria. Det är en handling som glädjer mig för humlor i trädgården lär vara ett tecken på en frisk miljö.

Annat är det med getingar. Dessa avskyvärda giftsprutande mördarmonster som också kommer in genom fönstren. Sedan flyger de runt runt i rummen på jakt efter någon att sticka sin dödliga gadd i. Gudskelov så slutar det oftast med att de sätter sig utröttade och irriterade på fönsterrutan. Är jag då i närheten så är det det sista de gör i livet. Det börjar bli en liten prydlig hög med getingar i ena salsfönstret. Dessutom ligger det ett par getingar på golvet under ett annat fönster. Må den Allsmäktige utrota getingarna från mitt hus och tomt! Men spara humlorna!

BMI ≈ 19,32

Uppstigen ur ett välgörande varmt bad denna kylslagna morgon, ställde jag mig på vågen. Den visade 60,9 kilo. Då jag har bestämt att vågen är en "glädjevåg" som visar exakt ett kilo för lite, så är min verkliga vikt 61,9 kilo. Det ger mig ett BMI på ≈19,32. Det är väl okej? Får nog börja vara lite mer observant på min vikt. Innan jag vet ordet av så väger jag kanske 65 kilo och har ett BMI på ≈20,29.

Blir till att tänka mer på vad jag stoppar i mig. Särskilt nu, då jag kan se att jag börjar fylla ut huden. Eller är det lösskinnet som sakta krymper och försöker anpassa sig till den nya Vildhunden?

Den ljuva sommartid...

Jag såg i hennes blogg att Bagarberta blivit rörd till tårar av skolavslutningen i kyrkan. Idag har jag också blivit rörd. Illa berörd. Inte för vad hon skrev eller för hur hon reagerade utan för att jag får som klåda i kroppen och spring i benen när jag hör präster mässa på om sommarlovets fröjder. Så olika kan det vara. Jag kan inte för mitt liv begripa varför skolavslutningen ska hållas i kyrkan till psalmsång och svartrockars tal. Jag trodde vi hade en icke-religiös skola i det här landet där all religion ska behandlas lika. Jag är allergisk mot påtvingade religiösa yttringar (utom negro spirituals och "svart extas" då). Det är säkerligen ett resultat av min uppväxt i ett icke-religiöst hem och min egen erfarenhet av långdragna trista skolavslutningar i kyrkan. Det är så att jag får rysningar längs ryggraden när jag tänker på lögnerna som överheten spridit från prediksstolen under seklerna med svartrockens hjälp. Att kyrkan i detta traditionsbundna konservativa bondesamhälle vill ha kvar skolavslutningen kan jag förstå. Det är nämligen enda gången på året som kyrkans bänkar fylls och endast ståplats erbjuds eftersläntrarna.

Det var skolavslutning idag. Det var tal och tal och åter tal. Sång och stipendieutdelningar till "bästa kamrat", bästa "hembygdsföreningshjälpreda" m.m. Idel gullegull och tramsstipendier. Inte ett stipendium som premierar studieprestation. Inte ett stipendium till "bästa elev" eller "framstående studieprestation". Nix, intet. Jag trodde i min enfald att skolans huvudsakliga uppgift var att lära ut kunskaper, skänka lärdomstörst och lära eleverna hur och var de finner kunskap. Med tanke på hur illa ställt det varit här ute med elevernas kunskaper så borde just detta betonas mer, tycker jag. Men icke då! Bästa "fikakompis" ska däremot ha ett eget stipendium. Nu är det över för denna gång och sonen kan njuta sitt sommarlov med näsan precis ovanför vattenytan.

Jag ska strax njuta en köttfärsbiff gjord på Hamrånge Highland Cattle. Ingen "scanburgare" för mig. Nix. Jag ska äta en närproducerad "highlandcattleburger". Första gången jag såg priset studsade jag. Visserligen var det världspremiär men 95 kronor kilot för nötfärs var skyhögt över vad jag kan tänka mig att betala. Sedan får det vara hur närproducerat som helst. Idag var priset bara 10% över priset på Scans köttfärs så jag slog till.

Antiklimax

Vilken besvikelse natten blev. Här hade jag bespetsat mig på en häftig upplevelse med 8-9 kraftiga blixtar i minuten och muller som skakar kroppen. Därav blev intet. De lovande blåsvarta molnen drog över och efterföljdes av ett strilande sommarregn. Först fram emot elvatiden på kvällen började det mullra och blixtra långt bort över havet i nordost. Åskan följde sin invanda rutt längs vatten och malmstråk och passerade på 2-3 kilometers avstånd från huset. Visserligen var blixtarna intensiva men det var långt mellan dem. Till slut lessnade jag på att vänta och gick till sängs strax efter midnatt. När jag vaknade var det solsken och endast små tunna vita slöjmoln på himlen.

Ingen vet var haren har sin gång, sa kärringen och knöt snaran i skorstenen. Uppenbarligen vet inte SMHI det heller. Åskväder klass 1. Pyttsan! Inte här i alla fall.

VARNING! VARNING!

SMHI har utfärdat en KLASS 1–VARNING för ett kraftigt värmeåskväder i natt över Svealand, med risk för kraftig åska främst i Dalarna, Gästrikland och Uppland, enligt SVT-Text. Klass 1-varning innebär hög sannolikhet för 500 blixtar i timmen inom ett område av 1.000 kvadratkilometer. Åskvädret väntas hålla i sig under natten och följs troligtvis av kraftiga regn och vindbyar, enligt SVT:s meteorolog Pererik Åberg.

En rekommendation är att dra ur sladdar till TV-apparater och datorer! Vem vet? Det kanske blir en upplyst, blixtrande och spännande natt i natt?

Mörka blåsvarta moln kommer sakta in över bygden från norr. Enstaka blixtar lyser upp på himlen. Det är nog dags att dra ur telefon, TV och dator. Det är dags för en häftig natt.

Sov gott världen!

Skinnvalkar

Jag har fått valkar! Tog av mig skjortan för jag tänkte att jag skulle kunna skaffa mig lite solbränna idag. Vem vet hur länge solen och värmen blir kvar? Till på tisdag säger SMHI, men jag litar inte riktigt på dem. Såvitt jag förstod skulle vi inte få något regn heller, men likt förbaskat så regnade det i natt och dessutom skvätte det lite grann tidigt i morse. Så jag litar inte fullt ut på SMHI.

Nåja, där stod jag utan skjorta och iförd ett par jeans, när jag fick syn på en spegelbild av en magerlagd figur i brygghusets fönster. Då såg jag. Det hängde valkar över byxlinningen! Nu var det mest tomt och löst skinn som hängde över livremmen, men det var valkar. Skinnvalkar!

Upp som en sol...

Igår var trädgådsmästaren hit. Efter det att hon klippt gräs och rensat i rabatterna så dök hon in i "verkstan" för att ta ut ämnen till ett par bänkar. Bänkar som hon ska ha på sin balkong i stan. När jag gick in i "verkstan" så möttes jag av en livgivande doft av terpener från nyhyvlad fura. Min livsande fick luft av doften. Gick in i huset. Skruvade isär skrivaren och "reparerade" matningen. Utan att det blev delar över! Sedan skrev jag ut några svartvita kopior.

Allt var frid och fröjd tills skrivaren började lämna tunna svarta streck från matarrullarna längs med papperet, och gula tunna streck tvärs över. Ibland är allt åt helvete! Nu sitter jag här med ett dussin kasserade utskrifter och funderar på hur jag ska komma åt att rengöra matarrullarna och munstyckena utan att behöva skruva isär maskinen än en gång. Kommer jag åt munstyckena utan att behöva skruva isär hela maskinen? Det är synnerligen irriterande när inte grejerna funkar som de ska. Förmodar att det enda som hjälper är att skruva än mer. *suck*

...med ärtgrön svans

Idag har det varit en dag för en "grubbla". För att nu låna ett ord från Kontexts blogg http://kontext.blogg.se Frågan jag ställer mig är hur i hela världen ska man lyckas vända en negativ "rebellisk" attityd gentemot skolan och vissa lärare till något positivt? Åtminstone såpass positivt att gossen satsar något på att klara sig ur skolan utan IG:n i betyget. Det kommer ju ett liv efter grundskolan också.

Här finns det en mycket begåvad, trevlig, social och verbal ung man som i vissa lägen förvandlas till en person med horn och ärtgrön svans. "En utmaning för alla pedagoger", säger rektorn. En person som "tar makten" i klassrummet, eller åtminstone försöker, om läraren "misshagar" honom.

Hans äldre bror sa till honom: "Vad ska du ha IQ till om du saknar passion?" Så är det nog. Passsionen – intresset – behövs för resultat. Jag har inte funnit något bra svar än på dagens "grubbla". Grubblan kvarstår: Hur får man en yngling att känna "passion" inför ett "trist" skolarbete?