Bilder av förändring

Jag fick ett mejl med ett länktips till Jan Jörnmarks bilder av förändring. Se http://www.jornmark.se Kändes märkligt att se bilderna och minnas hur det var en gång för mer än fyrtio år sedan. Andra bilder av Jörnmark har jag sett tidigare i ett annat sammanhang, men jag har inte sett bilderna från Svenska Rayon i Vålberg. Där har jag klängt på taken. Vi började jobba kl 4 på morgonen och slutade kl 22 på kvällen. Helg som söcken. Solen sken och uppe på taket var det fruktansvärt varmt, så vi tog 4 timmars siesta mitt på dagen. Vädret höll i sig under mer än två veckor. Två veckor då sprutan gick för fullt och vi tjänade 100 kronor timmen (rakt ackord) som delades på tre. Det var i mitten på sextiotalet. Dygnstraktamentet var då 33 kronor från första anställningsdagen till den sista. På den tiden balanserade jag längst ut på takkanterna medan jag drog och släpade 2x110 meter slang upp och ner längs väggen på den fyra våningar höga byggnaden. Idag vet jag inte om jag överhuvudtaget skulle våga mig fram till kanten för att titta ner.

Från Svenska Rayon for vi på sena söndagkvällen till Norrköping. På natten kom det ett skyfall i Vålberg och den nysprutade asfalten rann ner i spinneriet genom sprickor i taket. Maskiner för ett värde av 100.000 förstördes. Vi klarade oss eftersom lagbasen hade kollat väderleksutsikterna med flygets meterologer, innan vi sprutade det sista taket. Men försäkringsbolaget var nog inte glada. Inte heller KF, som ägde fabriken, tror jag.

Skönt är det också idag! Solen värmer så gott och det känns fint att sitta ute och tugga på en saftig solvarm tomat.

Den man älskar agar man

Så sades det mig under förra seklet. Den man älskar agar man. Det betyder väl att när kärlek uppstått, så visar den sig genom mängden hugg och slag föremålet för ens ömma låga får ta emot? Ju mer stryk – desto mer kärlek. Då blir det också så att den man slår – älskar man. Om inte öppet så kanske i det fördolda? Tänk vad älskad jag var som barn och hur mycket kärlek det finns i världen! Fotbollshuliganer som drabbar samman med varandra och andra. Poliserna som älskar "de svarta" vid G8-mötet. Och kärleken är besvarad! För att inte tala om hur mycket människorna älskar varandra i Irak och Darfur. De älskar varandra till döds. Nu har vi alla möjligheten att med satelliters hjälp se kärleken i Darfur. Det är bara att gå till http://www.eyesondarfur.org och se hur kärleken utvecklas mellan milisen och bybefolkningen. Amnesty International står bakaom satsningen.

Vad är det för djävla idiot som hittar på uttryck som "Den man älskar, agar man"?

Inför stadsresan

Nu är det fixat. Jag tog fram hårklippningsmaskinen och lät den svepa fram över ansiktets rynkor. Särskilt längs hals, haka och kinder. Bort for två centimeter grått skägg. Efter hårklippningsapparaten var det rakapparatens tur att polera ansiktet. Det duger inte att komma in till stan och se ut som om skogsmulle själv kommit till stan. Jag vill ju visa upp mig från min bästa sida för den trevliga diabetessköterskan i morgon. Sparade dock den borstiga mustaschen.

Någon måtta på slätstrukenheten får det allt vara!

Sonia går sönder

När jag återkom från Konsum så var trädgårdsmästaren i full färd med att klippa gräset. Jag känner mig gynnad som har egen trädgårdsmästare dvs. en hälftenägare som känner ansvar för skötseln. Tror att det beror på att det blir lite trist i stan. Betvivlar att hon ens har balkonglådor att peta i med sina gröna fingrar. Så när tillfälle bjuds tar hon en sväng med gräsklipparen. Klart att jag är glad för det men jag hade faktiskt bestämt att jag skulle klippa gräset i morgon. Nu blir det närmast lite efterputsning av slåttern under morgondagen. Jämna till gräset så att säga.

Som avslutning skulle trädgårdsmästaren kamma gruset med hjälp av ett skyffeljärn. Bäst hon går där och skyfflar så stöter järnet till ena benet på trädgårdsbordet. Benet viker sig och i gruset far kaffet, kaffekoppar, tillbringare och Sonia. Sonia är ett glas och Sonia går sönder. Allt annat håller. Sakta men säkert decimeras mitt innehav av dricksglas. Förra helgen var det sonen som knäckte ett glas och denna gång hans mor. Blir snart till att göra en inköpsrunda och se om det fortfarande går att köpa Sonia i trepack på Domus. Hm… nu för tiden heter det säkert Coop stormarknad eller något sådant? Ur led är tiden och namnen med den.

Tarmproblem

Idag känner jag mig knäckt. Ständiga diarréer och värk i tarmen. Känns som om jag inte gjort annat än ränt på toaletten under morgonen. Dessutom sov jag erbarmligt illa i natt. Gick till sängs redan 21.30 igår efter ett blodsockerfall, och vaknade en gång i timmen under hela natten. Nej, idag är det inget vidare. Jag blir så less på min tarm. Att jag är trött och orkeslös är en sak som jag kan leva med. Det går ju alltid att förbättra. Hoppas jag. Men en mankerande tarm, urusel matsmältning och nästintill obefintligt näringsupptag, är betydligt värre. Den tarmen får jag dras med resten av livet.

Nu ska jag lägga mig i soffan. Kanske sova en stund?

Hus och åter hus

En slappardag idag. Ser jag tillbaka på dagen som snart har gått förefaller det som om jag mest gått omkring och slappat. Njutit solskenet och värmen med en Magnum Ecuador Dark i handen. Om det nu inte var en kaffekopp och cigarett förstås. Det är gott att sitta ute i trädgårdsmöblerna och känna solen värma kroppen. För min del så får värmen gärna stanna ännu en tid.

Annat då? Surfat lite på nätet och kikat på hus i Gävleborg, Västernorrland, och Västerbottens län. En slutsats av detta surfande blir att ska man finna ”billiga” hus så finns de på Blocket. När mäklare säljer hus i samma områden som privatpersoner så hamnar priserna snarare runt 300 tkr istället för 200 tkr. Men så finns husen kvar till försäljning länge också. Vissa hus jag tittade på idag kände jag igen från förra sommarens sökande efter bostad. Svårsålda objekt och dyra! Det mest lovande huset jag sett så här långt är det lilla huset i Resele. Om det nu är lika välskött invändigt som det verkar vara utvändigt, alltså. Men Resele?

Idag dök det också upp en komplikation ifråga om min flytt från huset. Det slog mig att jag inte är kreditvärdig eftersom jag saknar fast anställning. Åtminstone var det ett krav senast jag kollade. Om förhållandet är detsamma fortfarande så innebär detta att jag inte kan köpa ett hus eller lägenhet innan huset jag bor i är sålt, eller jag har blivit utlöst och fått pengar i näven. Just nu funderar jag på om jag ska flytta till en billig hyreslägenhet och forcera fram en bodelning. Bara för att jag ska kunna planera mitt nästa steg i lugn och ro. Det ska inte var lätt och enkelt alla gånger! Eller har jag missat något?

Internet och lögner

En av mina vänner från Internet som finns på en kontaktsajt, har drabbats av en synnerligen obehaglig korrespondens med en vilt främmande man. D v s hon har undanbett sig all kontakt men han fortsätter att skriva. Han säger sig vilja ha ett seriöst och lagligt samtal med henne för att få veta vad hon har emot honom. Tonen i hans meddelanden har ett drag av återhållen ilska över att han fått ett ”nej” och ”ratats”. Han ska minsann spana efter henne när han besöker staden där hon bor för ett samtal med henne.

I likhet med de allra flesta människor som finns på olika ”dejtingsajter” är hon ärlig och uppriktig så långt det är möjligt. Men konsekvensen av det bemötande de ärliga människorna får av ett fåtal individer, blir att de tvingas att ”ljuga” en smula, ta bort foton och lägga ut rökridåer. Allt för att göra det svårare för ”knäppgökarna” att spåra upp dem.

Vi ”seriösa” kontaktsökande tvingas – åtminstone inledningsvis – att ljuga en smula för att skydda oss och våra anhöriga. Det blir accepterat att dölja ”sanningen” en smula. Därmed riskerar vi kanske att spä på den uppfattning som säger att på nätet finns det bara skojare och bedragare som seglar under falsk flagg. Och att det är accepterat. Vad annat än att ”ljuga” en smula kan man göra för att skydda sig mot dem man inte vill ha kontakt med?

Med Internets hjälp har jag mejlat med människor jag aldrig skulle ha skrivit till i vanliga fall. Jag har diskuterat ämnen som aldrig skulle ha dykt upp i ett vanligt samtal öga mot öga. Jag har träffat människor som jag aldrig skulle ha ”dejtat” i vanliga fall. Det har varit givande för mig som person inbillar jag mig. Jag tycker det vore en trist utveckling, om ”dejtingsajterna” tas över av ”knäppskallar” som inte har alla hästar hemma, som en annan vän skulle ha uttryckt det. Än värre blir det när de lösa hästarna dyker upp IRL.

Pissa i motvind

Här sitter jag med tre nyinköpta fulla svarta bläckpatroner. Beredd att skriva ut mina fotografier och så går det inte. Skrivaren knövlar ihop papperen och stannar. Vad göra nu då? Blir förmodligen till att försöka skruva isär skitskrivaren och se om det går att begripa vad som felas den. Skit också!

I slutänden när jag sitter här med delar över efter mina finmekaniska övningar så blir det väl till att köpa en ny skrivare. *suck* En ny skrivare med en annan sorts bläckpatroner. Ibland känns det verkligen som om jag står och pissar i motvind. Eller hur det nu ska uttryckas? Fan åsså

Sol & åter sol

Svag vind, strålande sol från en klarblå himmel och +23,3°C i skuggan just nu. Vilken morgon!

Sålt?

Kyrkan har varit till salu under en lång tid. Nu är den kanske såld till slut? På torsdag kväll stannade en lastbil och kopplade loss en stor container utanför kyrkan. Två män och en kvinna började bära in möbler i kyrksalen. Möbler som var väl förpackade i kartonger, wellpapp och papper. Möblerna liknade mest skulpturer av något slag när de kånkades och bars in. Jag hoppas för M:s skull att hon fick så pass betalt för fastigheten, att hon inte blev skyldig banken pengar i slutänden.

Jag har alltså fått nya grannar. Nya grannar? Egentligen är de ju inga grannar eftersom de inte har angränsande tomt. Men de finns ju inom synhåll på andra sidan vägen, så jag får väl kalla dem grannar trots allt.

1-plansvilla

"Trevlig 1-plansvilla med 2 rum och kök, stor hall, garage, källarvåning på 76 kvm samt fristående timrat härbre (25 kvm) med öppenspis.
Naturskön tomt (1585 kvm) med välvårdade grönytor och ca 50-75 m till Ångermanälven med rätt till båtplats.
Nybyggnadsår: 1965
Uppvärmning: Vattenburen uppvärmning med elpatroner alt vedeldning med förugn."

Pris: 125.000 kronor! Men Resele?? Några mil nordväst om Sollefteå. Där kan jag inte bo. Men huset ser fint och välvårdat ut på bilderna. Storleken, utförandet samt priset är ju helt okej. Surfade vidare och hittade hus i Ullånger. Hus som inte kostar skjortan men de var alldeles för stora för en liten gammal ensamlevande gubbe. Känns inte rätt helt enkelt. Jag vill ha ett litet enplanshus med källare. Och billigt!

Tankarna började vandra och jag funderade kring varför jag bor kvar här och vart jag tar vägen efter det att jag lämnat detta hus. Timmarna och dagarna gick. Till slut liknade mina ostrukturerade tankar mest en våt yllesudd instoppad i en svart kvadratisk ram sisådär 6 x 6 cm stor. Det fanns inte längre några trådar kvar att dra i. Allt var en våt grå kletig massa. Lika bra att ge upp.

Hier öffnen

Skitväder även idag. Termometern orkar med nöd och näppe över åtta plusgrader. Hämtade in posten och i brevlådan låg ett paket med texten ”Hier öffnen” på. Jag trodde mig ju veta vad paketet innehöll och när jag "öffnade" låg där 2 x 50 ark Epson Matte Paper, två svarta bläckpatroner samt en faktura på 715 kronor. Känns bra, även om det svider lite med tanke på min kostsamma utflykt igår. Men nu har jag tre svarta patroner att tömma. Det är dags att fortsätta med mina små ”övningsprojekt”!

Alzheimer, regn och rusk

Igår var det en riktig ruskdag. Regn och åter regn. Hård nordostlig vind och bara +8°C ute. Frisk vind kallade SMHI ruskvinden för. Träden böjde sig i vinden. Det pep och tjöt i husets springor och klisterremsorna i innanfönstren stämde in i melodin. Vinden kylde ut salen och det blev nödvändigt att tända en brasa i kakelugnen och fatta ett beslut om resa till Valbo för att skaffa en bäckpatron till skrivaren.

Klockan tio hängde jag på låset när El-giganten öppnade. Letade rätt på bläckpatronerna. Naturligtvis hängde de patroner jag söker längst ner mot golvet. Efter att tidigare ha surfat runt och konstaterat att leveranstiderna varierar från den 10 juni till leveranstid okänd så var ju inte annan placering ätt vänta. Det är ingen efterfrågan på bläckpatroner till en Stylus Photo 890 eller 1290. Jag försåg mig med halva deras lager och betalade. ”299 kronor”, sa kassörska. ”Och åttio kronor i bensin”, sa jag. Då log hon. Ska det vara något att le åt? Om det nu inte var ett deltagande leende förstås. Hur ska jag veta?

Med bläckpatronen säkrad så svepte jag snabbt förbi loppmarknaden och Willys. Inget mer skräp släpades hem. Däremot handlade jag mat till middagen. Hemkommen fixade jag till köttfärssåsen och inlät mig i en förvirrad brevväxling om en veterinärs dotter i Visby och Roma. Eller var det Hemse? Allt blev mycket förvirrat och fel från min sida. Snacka om Alzheimers.

Efter middagen så kom trädgårdsmästaren, men då regnet omöjliggjorde allt trädgårdsarbete, så bar hon och sonen upp min säng till sovrummet på övervåningen. Nu är det fixat till slut. Resten får jag bära upp själv.

Sen kväll med bröd

Det blev en sen kväll. Men...nu finns det i alla fall nybakat frukostbröd åt både mig och gossen. Kanske bröd så att det räcker i flera dagar? Ett improviserat bröd med olika sorters mjöl, lite brödkryddor och Åckelsjöhonung. Inte alls så tokigt faktiskt. Att knåda en deg och baka ett bröd är en fridsam syssla som skänker ro i själen och väldoft i köket.

God natt värld.

Försommardoft

Syrenerna har slagit ut i full blom. Det gick på ett par dagar från knopp till blomma. Det gäller att passa på att njuta av dem medan tid är. Innan man vet ordet av så är blomningen över.

Nu står det en knippe lila syrener i min "loppisvas"på bordet. De sprider en doft av försommar i köket. Måtte de dofta länge.

Hur göra?

Insikten att jag har en uppsjö med fotoprylar av alla de slag utspridda runt om i huset, tynger mina späda axlar och förmörkar mitt sinne. Sakta men säkert dras jag mot ett avgörande. Det är dags att skapa ordning ur kaos.

Frågan jag ställer mig är om jag ska dra fram alla fotorelaterade grejer för att skapa mig en översikt av mitt innehav och sedan bestämma hur jag ska göra? Eller ska jag skapa ett utrymme i ett förråd eller skåp där jag stoppar undan prylar och pryttlar i takt med att jag återfinner dem? Hur många skåp går det åt i så fall? Kommer jag att plocka undan prylarna när jag väl dragit fram dem? Eller kommer de också att ligga och skräpa överallt i rummen så att jag bara får än fler ”högar” att kryssa fram mellan?

Fördelen med att dra fram allt är att jag på så sätt kanske kan se vad jag använder just nu och vad jag tror mig behöva i framtiden. Dessa grejer kan jag behålla tillgängliga i ett skåp medan ”överskottet” kan packas i kartonger och ställas undan i förråden. Hur göra?

Var är min ordningskonsult?

Star Wars 30 bast idag

Idag är det precis 30 år sedan den första Starwarsfilmen gick upp på
bio i USA.
Tidningen Metro firar genom att lägga ut en rad lustiga länkar:

http://metro.se/se/article/2007/05/24/22/1546-45/index.xml

allt enligt ett mejl jag fick nyss.

Patron ur?

Skit också. Inga patroner idag heller. Ska jag bli tvungen att köra 11 mil för en sketen bläckpatrons skull? Utan att ens veta om den går att få tag på. Blir det till att köpa bläck från MIS "over there" i fortsättningen?

Ska jag bli tvungen att göra "patron ur" och köpa ny skrivare?

Snabb leverans?

* Snabb leverans, du får oftast beställningen inom 2-3 arbetsdagar.
* Beställ innan klockan 18
* Alla varor som vi har i lager skickas samma dag med posten.

Det kan inte hjälpas. Jag sitter här och muttrar över skrytsamma företag. Funderar över var mitt papper och mina bläckpatroner tagit vägen. Orderbekräftelse fick jag omgående när jag beställde mina varor efter lunch fredagen den 18 maj. Idag skriver vi den 24 maj 2007 och ännu har inget hänt i brevlådan. Inte det minsta lilla skrammel, från ett lock som öppnas och stängs, hörs.

På deras hemsida framgår inte om varan finns i lager eller inte. Detta tolkar jag som att bläckpatronerna och papperet finns för omgående leverans. Men så är kanske inte fallet eftersom varorna inte skickades samma dag? Ej heller har Print IT AB meddelat mig leveranstid eller svarat på det mejl jag skickade i förmiddags. Undrar om de ” Sveriges billigaste webbutik för bläckpatroner!” är så överhopade med arbete att de helt enkelt inte hinner med att expediera min order eller svara på ett par enkla frågor.

Men varför är jag så otålig? Vore det före 1995 och Internets intåg i min värld så skulle jag bara ha lutat mig tillbaka och tänkt att det tar sin tid med postgången. Nu sitter jag spänt och väntar på ett paket som ska göra det möjligt för mig att fortsätta skriva ut mina bilder. Jag vill helt enkelt sysselsätta mig med mitt ”porträttprojekt”.

Men det får väl bli diskhon i stället.

Håhå, jaja

Just nu tycker jag att jag mest testar mig fram ifråga om använda kameran, filmframkallning och kopiering på papper. Det är s a s ett litet projekt som ska resultera i digitala mellanformatsbilder som kan skrivas ut på skrivare. De små utskrivna bilderna klistrar jag in i ett litet album – en klippbok – eller snarare en form av anteckningsbok.

En stor del av min s.k. tankeverksamhet snurrar kring hur jag ska kunna ”utveckla” fotograferandet. Först tänkte jag ladda mina bladfilmskasetter med 9x12 film. Men min kameras mattskiva var så mörk och det var så förbaskat svårt att ställa skärpan trots den relativt stora bländaren på linsen. Kanske kunde en ny mattskiva och fresnellins hjälpa? Kollade på nätet och förstod att jag kanske borde diska skivan och vända den rätt med den matta sidan mot linsen.. Pillade bort skivan, diskade och vände den rätt. Sökarbilden blev ljusare och det blev lättare att ställa in skärpan. Så var det fixat även om det fortfarande är knepigt att ställa skärpan.

Mina tankar fortsatte att fundera kring ”alternativa” sätt att fotografera och kopiera bilder på. Började fundera på om jag inte skulle försöka kopiera över negativ till lithfilm. Tankarna gick vidare till fotografering med ortokromatisk film och kraftigt blått filter som test. Läste på nätet och bestämde mig för att jag skulle prova på lithkopiering dvs. man belyser vanligt fotopapper under mycket lång tid och framkallar sedan i kraftigt utspädd lithframkallare (filmframkallare). En fullt genomförbar ”test” i ett vanligt mörkrum till en rimlig kostnad. Problemet visade sig vara svårigheten att köpa lithframkallare i Sverige. Kodak D-19 har utgått och ersatts av Dokumol (ej lithframkallare) hos Photax. Kameradoktorn som lär ha sålt Macos framkallare försattes i konkurs här om veckan. Återstår att ta ett skutt över södra Östersjön till Tyskland eller att surfa på vågorna över Atlanten för att finna lithframkallare. Om man nu inte vill stå i köket och röra samman sin egen blandning. Recepten finns ju där ute i cyberrymden. Just nu känns lithkopiering en smula kallt.

Så vad återstår? Fortsätta skanna in gamla skräpkopior från anno dazumal? Skriva ut dem är inte att tänka på just nu. Ännu har inte mina bläckpatroner kommit och den svarta är snart slut. Köpa fräscha papper och fortsätta med ”vanlig” kopiering? Skaffa ortofilm och blått filter? Eller göra en hålkamera för 9x12 cm bladfilm? Håhå, jaja.