Hudiksvall

Jaha….så var Hudiksvall avklarat. Fick för mig att jag skulle se lite närmare på bostadsområden och deras förbindelse med vattnet. För mig har alltid Hudiksvall varit förknippat med hamnen och de små röda magasinen som ligger där. I min fantasi har jag skapat mig en bild av en stad där det varit lätt att både se och att komma ner till ”havet”. Jag trodde nog också att det skulle finnas bostadsområden med ”havsutsikt”.

Efter att ha kryssat omkring i staden under en dryg timme och kollat in hyreshusens läge är jag inte längre lika övertygad. Området närmast hamnen och vattnet upptas av järnvägsspår och industrier. Sedan ligger det villor i den backiga småstaden. Ett och annat insprängt hyreshus finns också, men havsutsikt från balkongen kan jag förmodligen glömma. Det som man möjligen kan se från balkongen blir villor och industirer. Ska inte påstå att Hudiksvall går fetbort. Det är säkert en mycket trevlig stad att bo i, men ett eventuellt köp av lägenhet där kräver en hel del eftertanke och kontroll av läge och omgivningar.

Idén om havsutsikt kom sig nog av att det finns en 2:a till salu på Sälsten i Härnösand där ett försäljningsargument är utsikten över hamninloppet. Man kan ju fantisera om den perfekta lägenheten men sanningen är nog att bostadsområdena och lägenheterna ser ganska lika ut runt om i landet. I mitt fall blir det kanske tillfälligheterna som styr och bestämmer var jag hamnar till slut.

Vart ska jag dra?

Frågan dyker upp titt som tätt när jag träffar ”släkten” och frågan om mitt framtida boende dyker upp. ”Kan du inte flytta till Köping?”, sägs det när jag hävdar att jag ska lämna huset och söker lägenhet längs norrlandskusten. En tid var ju Umeå aktuellt men det rann ut i sanden. Köping känns som ett avslutat kapitel för mig. I Vännäs finns det insatslägenheter till överkomliga priser men jag vet inte om Vännäs är ett realistiskt alternativ. Vill helst inte ha fimbulvintrar.

Vilka krav har jag då? Jag söker i första hand en tvåa med kök. Lägenheten ska vara billig och ha måttfull månadskostnad. Omgivningarna ska ”kännas” rätt. Vad finns det då? Jag vet ju att på de orter där jag kollade tidigare (Söderhamn, Hudiksvall) har lägenhetspriserna stigit kraftigt de senaste två åren.

Efter mitt besök i Köping, bestämde jag mig för att kolla vad som bjuds ut på Blocket. Visst finns det billiga lägenheter i Västmanland om man vill bo på orter som Norberg eller Fagersta. Nu bestäms ju inte mitt framtida boende enbart av priset, även om jag brukar framhålla kostnaderna, som ett skäl till att flytta till den ena eller den andra orten.

Vad finns det då för lägenheter på 2 rum och kök ute på marknaden idag?
*Norberg, 59 kvm månadsavgift 2.504:- pris 10.000:-
*Fagersta, 55 kvm månadsavgift 2.400:- pris 5.000:-
*Arboga, 58 kvm månadsavgift 2.793:- pris 10.000:-
*Köping, 54 kvm månadsavgift 2.258:- pris 90.000:-
*Söderhamn 53 kvm månadsavgift 2.382:- pris 130.000:-
*Hudiksvall 55 kvm månadsavgift 3.880:- pris 250.000:-
*Sundsvall 45 kvm månadsavgift 2.907:- pris 225.000:-
*Timrå 60 kvm månadsavgift 3.718:- pris 65.000:-
*Härnösand 63 kvm månadsavgift 2.475:- pris 35.000:-
*Härnösand 55 kvm månadsavgift 2.900:- pris 150.000:-

Ja det finns en del att välja på. Frågan är bara vilka andra faktorer än pris och månadskostnad, som ska vägas in när jag flyttar från huset? Helst vill jag bodela, bli utlöst och lämna huset redan i år. Får väl se hur det blir med den saken. Kanske kan jag göra en piltavla med ortnamnen på och sedan flytta dit pilen visar. Hmm… vet inte om jag vill bo i Fagersta eller Norberg. Arboga kan väl vara okej precis som orter längs kusten. Härnösand är ju en stad där jag aldrig satt min fot! Kanske läge att upprätta en kravspecifikation och börja göra studiebesök för att insupa atmosfären i de olika städerna? Vart ska jag dra?

437 kilometer

Det blev ingen femtiomilatripp igår. Det blev ”bara” en resa på 437 kilometer från ”dörr till dörr”. Eftersom jag gärna ville veta vilken väg som var den kortaste till Köping så bestämde jag mig för att genomföra en strikt vetenskaplig undersökning.*ler* Nollställde trippmätaren innan jag körde från gården och körde den ”norra” vägen över Storvik – Avesta - Fagersta och Kolsva ner till Köping. När jag parkerade bilen i Köping så visade mätaren 225 km. Körtiden blev 2 tim 30 minuter. Detta ger en snitthastighet på 90 km/tim.

Samtidigt som jag reste i nuet till min mor, så reste jag också i minnet genom det förflutna. Såg som hastigast de ställen i Färna där jag rörde mig för 45 år sedan. Noterade att fortfarande fanns festplatsen kvar. Den såg t.o.m välhållen ut. Den lilla kiosken hade växt och där serverades nu pizza och kebab. Sommarstugan som mina föräldrar hyrde vid Långsvan var borta men logen och minnena av fisketurer och bad fanns kvar. I Bernshammar fanns det förr två bensinmackar. Idag finns ingen. Konsumbutiken har förvandlats till café och i Gisslarbo var ”glasskiosken” stängd. Tomma fönsterrutor och några blekta oläsliga löpsedlar och vittrande skyltar, var vad som visade att här fanns det en gång ett vattenhål på resan till stugan. Detta kallas för utveckling. Notabelt var också att i Kolsva finns ingen rondell! Anmärkningsvärt i en tid då varje liten håla med självaktning ska ha åtminstone en rondell. Ingen rondell, alltså ingen rondellhund heller!

Besöket hos min mor blev helt okej. Jag har alltid haft ett komplicerat förhållande till henne men det har blivit lättare och lättare att träffa henne med åren. Kanske på grund av att jag med stigande ålder har blivit mer överseende och förlikat mig med de uppfostringsmetoder som gällde under femtiotalet? Det som varit har varit och går inte att göra ogjort i efterhand. Jag var kanske ett ovanligt styvnackat och rebelliskt barn? Vad vet jag.

Vandrade runt en stund på Köpings gator tillsammans med min yngste bror. Vi såg de förändringar som skett och återkallade i minnet vilka affärer som legat vart. Stadshotellet är borta men CH, som jag var flitig gäst hos, finns kvar. Kanske under nytt namn men platsen är densamma. Sedan gjorde vi en liten rundtur genom gamla och nytillkomna stadsdelar. Nya delar av staden som jag inte ens visste fanns och där jag aldrig varit. Men vart tog alla klasskamrater, bekanta och vänner vägen? Vilka livsöden fick de?

Hem körde jag den ”södra” vägen genom Västerås – Sala – Gysinge och Gävle. När jag parkerade på gården så hade jag kört 212 km på 2 tim 15 min viket ger en snitthastighet på 94 km/tim. Den södra vägen är inte bara något kortare. Den gick också något snabbare att köra. Det förvånade mig, men vägarna är bättre och det är mindre med hastighetsbegränsningar efter den "södra" sträckningen. Det gick bra att köra bil och det är gott att veta att jag klarar av längre bilresor.

…lite bättre

Tarmen kändes lite bättre efter lunch, men jag var så trött, att jag uppsökte sängen och sov bort en timme på eftermiddagen. Detta trots att jag sov mellan nio i går och klockan sex i morse. Fortfarande har jag dock lite värk i höger sida av buken. Funderar på om jag ska ta en värktablett till natten. Vill helst slippa men att ha ont är inget vidare det heller.

Bakade ett improviserat bröd ikväll. Ett småbröd med jäst, vetemjöl, rågsikt, olivolja, vatten och ett par teskedar Åckelsjöhonung i degen. Det smakade utmärkt med bra spänst och konsistens. Nu gäller det bara att försöka upprepa ”receptet” tillräckligt många gånger så att det ”sitter” i bakmärgen.

I morgon bittida, så ska jag fixa en termos med kaffe, några smörgåsar, druvsocker och insulin i en kasse om jag känner mig någorlunda fräsch. Ska inte heller glömma att ta med kameran och mobiltelefonen, för i morgon planerar jag att ta ut Wilma på en femtiomila tripp! Ska bli spännande att se om jag mäktar med att köra så långt på en dag. Orkar jag inte så får jag väl inhysa mig någonstans efter vägen. Blir till att sätta på ”stadskavajen” också. Undrar om jag ska raka mig eller ska jag visa upp mig som den igelkott jag är?

Nu väntar sängen. Godnatt världen!

inget vidare...

Brödet blev knallhårt och oätligt. Det åker i soporna! Det duger nog bara till att kasta brödvarpa med. Eller att ha till brödstötning. Eller kanske till kast med liten limpa?

Inte nog med att brödet blev kass. Idag har jag buksmärtor, magknip och diarré. Känns inte som att det blir någon bra långfredag. Trots solsken ute. Förbannade smärta. Ska mitt ”normala” liv bli så här? Magknip och diarré varannan eller var tredje dag? Nej, det känns inget vidare just nu, men kanske blir det bättre fram på dagen?

Brödbak & städning

Jag hade visst gjort upp en planering för städning av köket. Den har antagligen spruckit redan. I stället för att plocka undan har jag nu dragit fram än mer pryttlar i köket! Det har tillkommit köksmaskin, bakbord och plåtar! Ägnade gårdagens kväll åt att baka tekakor och satte en surdeg. Idag har jag bakat tre limpor som står i ugnen just nu. Det luktar hemtrevligt och gott i köket! Betydligt trevligare än doften av rengöringsmedel.

Egentligen skulle det ha blivit danskt rågbröd men eftersom jag inte hade rågsikt hemma så blev det något annat. Limpor bakade på en blandning av grovt rågmjöl, mörkt lantbrödsmjöl och vetemjöl special. Undrar hur de smakar?

Ska nog fortsätta bageriet ytterligare en tid. Var till affären och handlade jäst, rågsikt, vetemjöl special och ljust lantbrödsmjöl, Vad kan det bli av det då? Kejsarbröd kanske?

Socialarbetaren

Idag ringde en f.d. arbetskamrat och ville låna 300 kronor över helgen. Jag vet ju sedan tidigare att han har en urusel och haltande ekonomi och jag förstod ju av samtalet att han verkligen var ”strandsatt” inför helgen. Vid ett par tillfällen i höstas lånade han 100 kronor och betalade tillbaka pengarna på utsatt dag. Men en titt i plånboken sa mig att jag hade inga 300 kronor där och likt förbannat så säger jag att jag ska åka förbi bankomaten och komma med pengarna. Varför ska jag agera socialarbetare? Jag är ju inte ens särskilt förtjust i människan efter hans, som jag upplevde det, ”översitteri” och gnällande på min arbetsinsats under hösten, när jag var sjuk och mest var i skogen för att få frisk luft och lite motion (min arbetsgivares beslut).

Varför ska jag ha så svårt att säga nej? Jag har ju visserligen lite pengar på olika konton och klarar månadens räkningar men något överskott av pengar har jag inte. Jag svälter inte ihjäl, även om jag blir ”blåst” på pengarna, men varför ska det vara så svårt att säga nej? Det känns mycket irriterande och jag tror att jag måste börja träna mer på att säga NEJ, NEJ och åter NEJ!

Bourbon Street Blues

Skickade tidigare ett mejl till mellansonen där jag bad att han skulle meddela mig, en ”orolig” förälder, hur han hade det. I natt kom det ett svar! Han har det mycket bra och berättade att de nyss lämnat den ”fantastiska” staden New Orleans samt att: “du skulle trivas utmärkt på Frenchman Street. Otroligt bra livejazz och – blues! Bourbon Street var lite av en besvikelse, bara fulla 19-ariga amerikanska ungdomar och mansgrisar (gärna både samtidigt).”

När han svarade befann han sig i Demopolis, Alabama där de besökt Rural Studios. ” En jätteintressant arkitekturskola här som bygger hem av olika återvunna/hittade material för 'the underpriviliged'."

Det slog mig att en generation senare gör min son den resa genom amerikanska södern som jag ibland drömde och fantiserade om som ung ”bluesentusiast”. Jag var bara för feg för att våga satsa på att realisera ”min dröm”. Är det så att våra drömmar förverkligas genom våra barn? Stackars barn!

Planering!

Egentligen har jag bestämt mig för att inte upprätta några planer, eftersom det alltid kommer något i vägen som ändrar och stuvar om i planeringen. Men nu ska jag planera!

Jag såg sotarens skoavtryck framför vedspisen. När jag såg mig om i köket så insåg jag att det behövs en rejäl ”vårskurning” av golvet. Alltså har jag bestämt mig för att se till att:
* golvet rengöres
* diskbänken är tom och blank
* kupan över vedspisen är ren och snygg
* skåpluckorna torkas av
* golvsocklarna blir rena
* fönstren blir putsade i köket.

Allt ska vara klart på fredag kväll. Det gäller att skynda långsamt!

I mitt inre undrar jag faktiskt om jag kommer att klara av detta eller kommer det något annat emellan? Något annat som känns så mycket mer angeläget? Jag är ju ganska lat till min natur, om det nu inte är något mycket roligt och engagerande som jag ska göra. Då kan jag uppvisa ett lätt maniskt drag istället.

Jag vet ju hur jag funkar ibland. Planerar ambitiöst och glömmer mycket fort.

TPtest

Nyss körde jag TPtest för att se om det skett någon uppgradering av bandbredden. Det verkar så. I varje fall vad gäller mottagning. Nu hamnade värdena på ca 7Mb/s mätt mot den nationella knutpunkten i Stockholm. Tidigare var det ca 3,9 Mb/s. För sändning så ligger värdena kvar på ca 800 kbit/s. Ingen förbättring där alltså. Kan det kanske bero på att min dator är en smula ”ålderstigen”. Vad vet jag? Ska fortsätta med att testa.

Att ladda hem sidor från nätet ska i vilket fall som helst gå nästan dubbelt så snabbt som tidigare. Till samma pris som tidigare!

Sotare!

För första gången såg jag hur den nye sotaren förflyttade sig ner från taket. Han sprang! Han sprang upprätt! Han sprang på takstegen från nocken till takfoten! Måste erkänna att det såg mycket farligt ut och när jag sa att: ”Så där får man inte förflytta sig på taket”, så svarade han: ”Det blir som en yrkesskada. Det gäller bara att inte tappa respekten”. Undrar om han inte redan gjort det?

För min egen del så är det mycket krampaktigt som jag klamrar mig fast vid stegen när jag långsamt kryper ner från taknocken under ständig kamp med min svindel.

Sotaren tyckte att det eldas så lite i köksspisen, så att det nog räcker med att sota vedspisen en gång om året tillsammans med kakelugnarna. Det ska väl bli ett par hundra billigare om året i alla fall. Nästa sotning blir i november.

8 Mb/s

Egentligen vet jag inte alls vad jag ska skriva nu. Känner att jag kanske borde försöka sammanfatta helgen och gårdagen. Mest som information till de fåtaliga som läser detta. Sitter här vid datorn och väntar på att sotaren ska visa sig. Sotning av ”Spis, vanlig” som det står i meddelandet. Naturligtvis hade jag inte sett vad det stod utan jag har farit runt med en plåthink i näven och tagit bort askan ur kakelugnarna nu på morgonen. Sedan bars askan ut på komposten. Fullständigt i onödan alltså. Ja, nu är ju kakelugnarna rena och jag kan elda i dem. Så helt i onödan var det kanske inte trots allt.

Lördagen blev en dag med ytterligare ett bak av ännu en omgång Ciabatta. Denna gång utan tillsats av durumvete. Brödet blev bra. Baket var nödvändigt för de två ”lanarna” utökades med en tredje. Det är märkligt att det ska vara så ”spännande” att lana så att gossarna inte kan komma i säng på kvällen. Klockan halv fyra på söndag morgon, sa jag åt dem att vara en smula tysta för jag ville sova. Klockan sju på söndag morgon, när jag klev upp, hörde jag dem fortfarande sitta och prata. Tror de gick till sängs strax efter detta. Klockan tolv kom det ner tre bleka och hålögda pojkar och gjorde rent hus. Brödet försvann!

Det gjorde också de sista kopparna. Märkligt att gossarna inte kan dricka ur samma glas mer än en gång. Att diska är kanske inte att tänka på för dem? Först använder de alla glas. Sedan ger de sig på te- och kaffekopparna. Allt porslin dras upp på övervåningen. När ”lanet” är över så står det travar med glas och koppar och ligger drivor med PET-flaskor på rummet. Jag överdrev en smula som ni förstår – men bara lite. Det är lugna och stillsamma grabbar. Fram för allt så känns det bra att ha en viss ”kontroll” på vad tre 14-åriga grabbar håller på med under helgerna. Det är väl fördelen med ”lanandet” ur föräldrasynpunkt? Att höra att en av sonens jämnåriga gripits för fylleri är ju inte särskilt uppmuntrande. Jag ser hellre pojken med en datormus i handen i stället för en flaska sprit.

Igår kom det ett erbjudande om uppgradering till 8 mb/s ADSL till samma pris som jag betalar idag för 4 mb/s. Naturligtvis anmälde jag mig. Vad gör man inte för att stressa runt snabbare och snabbare i cyberrymden? Undrar om skillnaden kommer att märkas för mig? Sonen sitter ju vid en ”värsting” till PC och spelar så han kanske kommer att märka av den ökade hastigheten?

Ciabatta

Jag såg att köpebrödet var slut, så jag bestämde mig för att sätta en deg och baka Ciabatta. Lite vatten, jäst, hälften av surdegen, salt, olivolja och en mjölblandning av Durumvete och Vetemjöl Special (40/60). Degen bearbetades i maskin och jäste ordentligt under 2 timmar. Det blev en seg och kladdig deg! Nu ligger de färdiggräddade bröden på avsvalning. Hoppas de blev goda. Ska prova dem senare i kväll tillsammans med ost och en kopp te.

Min yngste son berättade vid middagen idag, att han talat med sin storebror via MSN. Mellansonen är i New Orleans på en 3 veckors studieresa med skolan. Efter några dagar i New Orleans ska de resa vidare med buss genom den amerikanska södern och besöka arkitektskolor samt studera arkitekturen. Jag undrar om han har det bra, och ber att han inte ska vara lika ouppmärksam som förra året, när skolan var på studieresa till Portugal. Då blev han nerslagen och rånad på sin mobiltelefon en morgon. I USA misstänker jag att man inte bara riskerar att blir rånad. Man riskerar att bli skjuten också. Måtte de komma hem välbehållna. Det är många tankar som hinner fara genom skallen medan man bakar.

Yngste sonen ska "lana" i natt med en kamrat. Risken är överhängande att de äter upp allt brödet som "nattmackor". Egentligen borde jag sätta ytterligare en deg i kväll, om det ska finnas något bröd att äta i morgon. Den degen hade jag tänkt jäsa i långpanna, täcka med plast och sätta i kylen under natten så den får jäsa långsamt. Då kan jag få nybakat bröd till frukost! Just nu känns det som om jag inte orkar. Jag är trött, klockan är redan långt gången och det känns som att det blir för sent för mig.

Bofinken också!

Idag har jag ätit två frukostar. den första bestod av filmjölk och ett par ostsmörgåsar. Tre timmar senare åt jag lite rester. Ris och köttfärssås. Nu är det dags för lunch men jag vet inte om jag ids laga lunch eller om jag ska nöja mig med ett kokt ägg på smörgåsar samt en slatt kaffe eller te. Kaffesuget har kommit tillbaka efter att ha varit försvunnet sedan lång tid och det var länge sedan jag drack te. Är det ett tecken på tillfrisknande tro?

Ute i rabatterna har krokusarna börjat komma upp. De vänder sina blommor mot solen och man kan riktigt se hur de försöker lapa i sig av strålarnas värme. Tyckte mig också se en bofink i rosenbuskarna idag. Kanske var det mer ett utslag av min fantasi och dåliga syn än en verklig bofink?

Ibland är det…suck

Det är som hopplöst att skriva i bloggen när datorn krånglar eller när förbindelsen bryts. I går skrev jag närmare en A-4 sida som sammanfattnng av de dagar som gått. När jag sedan skulle publicera det skrivna så dök det upp ett felmeddelande - och det jag skrivit var borta. Gör mig less och förbannad. Får nog sluta skriva direkt i bloggen. Det är alldeles för ofta det blir "fel". Antar att jag får övergå till att skriva i ett ordbehandlingsprogram först och sedan "klippa och klistra".

I måndags var jag till kirurgen i Gävle och träffade dr Krog. Han verkade inte helt övertygad om att jag kommer att få ett "normalt" liv fram över. Inte heller trodde han att jag kommer att gå upp särskilt mycket i vikt. Nu kan jag ju ha missuppfattat en del eftersom han är mer dansk än svensk i sitt tal, och talet är inte alltid helt lätt att förstå. Jag kommer att kallas till kirurgen för ny undersökning, om 3-4 månader enligt Krog. Han ska skriva till HVC i Bergby angående en förlängning av min sjukskrivning. En vecka innan sjukskrivningen går ut ska jag kontakta en läkare på HVC. Jag fick också ett frikort, så nu kan jag springa hur mycket som helst hos läkare utan att det kostar mig något.

På hemvägen såg jag en citronfjäril!

På tisdagen var jag in till diabetesmottagningen i Gävle. Mitt långtidsblodsocker hade gått ner från 4,6 till 4,3. Ett värde som t o m understiger det som en "frisk" person har sas det. Jag ska börja dra ner på insulinet. Främst genom att upphöra med det långtidsverkande. Kommer att kallas tillbaka för kontroll om ca 3 månader.

Disk Doctor har fått arbeta med datorn under tre dagar. Filer är reparerade och hårddisken defragmenterad. Flera gånger! Allt för att försöka komma till rätta med det allvarliga fel som dök upp när jag körde skivkontroll. "Invalid PEOF, 35618, 254". Egentligen ska jag ta en backup på hela hårddisken och formatera den, men då gäller det att datorn fungerar och att jag har tillräckligt lite på datorns disk för att innehållet ska rymmas på min externa disk. Blir väl till att bränna några CD-skivor med foton och kasta en del "skräp" som ligger på hårddisken. Ett annat alternativ är väl att skaffa en nygammal Mac.

Hittade en iMac Globe på Blocket men jag vill inte betala 3.900 för en fyra år gammal dator. Visserligen följer det med senaste versionen av Mac OSX, två tangentbord (ett trådlöst), två möss (en trådlös) och högtalare men det är ändå för mycket pengar. Särskilt med tanke på att en ny iMac kostar 9.700 kr (fraktfritt) och då får man den senaste teknologin med Intel Core Duo processor och en uppsjö programvaror. Möjligen kan jag tänka mig att betala 2.500kr för "Globen". Det är kanske läge att skicka ett mejl, med vad säljaren troligen upplever som ett "skambud"?

Jag har förvandlat mina 150 kronor till sex nya trisslotter. Två av dem resulterade i ytterligare 2 x 50 kronor att spela vidare för. Hoppet är det sista som överger människan och plötsligt händer det…

Å, Vilken Dag!

Jag hade matat surdegen med rågmjöl och vatten på lördagen. Därefter flyttade jag den till fönstret, där den stod och jäste, och bubblade, när söndagssolen värmde den. Ja, den jäste så till den milda grad, att den hotade att rymma ur glasburken. Bestämde mig för att inte baka på den under dagen.

Var kommer all disk ifrån? Jag hinner knappt vända ryggen åt en ren blank diskbänk innan den översvämmas av odiskade tallrikar, kastruller, glas, koppar och bestick. Borde ha en diskmaskin, tänkte jag medan jag diskade, men jag undrar fortfarande. Var kommer all disk ifrån?

Solen sken och värmde på gården så jag bar ut min ”hurtbulleracer” som köptes på biståndsloppisen för flera år sedan. Den kostade mig då 150 kr. Tänkte göra i ordning den inför våren. Har tidigare satt på ny sadel och bytt innerslangar. I år är det däckens tur. Letade planlöst efter däcksavtagare. Jag vet ju att jag har minst ett halft dussin i metall och ett halvt dussin i glasfiberarmerad plast, eller något sådan material. Men att återfinna något i det här huset är som att leta efter en nål i en höstack ibland. Till slut fann jag i alla fall fyra stycken! Hämtade ner de vällagrade nya däcken från förrådet där de legat och mognat så där en fyra - fem år. Såg framför mig en stilla däcksbytardag med solsken och en kaffekopp inom räckhåll. Därav blev intet.

Efter lunch rullade ”Valpen” in på gården med trasig ljuddämpare och blårykande motor. Det var en slang mellan motor och vevhusventilation som brustit! Ingen slang fanns att uppbringa på någon av de två bensinmackar som var öppna. Jag mindes att jag någonstans sett nya kylarslangar, men som sagt, att återfinna dem gick inte. Till slut fann jag en tillräckligt vid ”gummikon” från mjölkmaskinen som fick ersätta den trasiga gummislangen. Fortfarande blårykte bilen. Eskorterade ”Valpen” upp till Tönnebro efter det att vi druckit kaffe med wienerbröd. Blåröken försvann på vägen. Sedan fick han fortsätta mot Vännäs på egen hand. Han ringde senare och berättade att oljetryckslampan också slocknat, efter en stunds körning. Eftersom jag inte hörde av honom efter detta, så antar jag att han kom fram som han skulle. Ibland är en mjölkmaskin bra att ha även om båset är tomt!

På mitt sängbord ligger sedan ett par veckor en trisslott med en 50 kronors vinst. Tanken har hela tiden varit att jag ska växla in den mot nya lotter. Det har bara aldrig blivit av! Jag har ständigt glömt lotten hemma. På kvällen åkte jag i väg till macken för att köpa cigaretter och ”spontanköpte” samtidigt en ny trisslott. När jag plockade upp lotten ur plånboken, fann jag ytterligare en bortglömd trisslott i plånboken. Har ingen aning om var eller när jag köpte den. Skrapade mina två trisslotter och kunde konstatera att båda lotterna utföll med 50 kronor vardera. Nu har jag 150 kronor att spela vidare för.

Jag kan bara utbrista: ”Å Vilken Dag!”.

Oh, What A Day

Jag hade bestämt mig för att skippa durumvetet, om det inte fanns i affären, och ersätta det med vetemjöl special utan tillsats av surdeg. Igår fann jag nämligen ett recept på Ciabatta utan durumvete. Det brödet planerade jag att göra eftersom min surdeg verkar ha svårt att "ta sig". Jag bestämde mig också för att eventuellt sätta en ny surdeg. Antagligen står degen som jag gjorde igår, en smula kallt ovanpå kylskåpet. Kanske kommer jäsningen igång om jag sätter den i solen en stund?

Igår tog jag ingen värktablett. Visserligen kände jag mig en smula "trött" i buken, men någon tablett tog jag inte. Fram emot niotiden idag började en molande värk i buken och jag misstänkte att jag skulle bli tvungen att kupera smärtan med analgetika. Drog iväg till ICA - och se! Durumvete fanns där! Handlade fil, mjölk, jäst, rågmjöl, vetemjöl special, vetemjöl special fullkorn och durumvete samt en förpackning färdiggräddade frysta wienerbröd. Nu har jag mjöl och wienerbröd hemma i alla fall!

Hemkommen var det bara att inse faktum. Tilltagande buksmärtor och ont i tarmen! En värktablett och ett glas vatten som kombinerades med ett varmt bad tillsammans med "Bjurholmstvålen" hade en välgörande inverkan på min kropp. Ibland börjar inte dagarna särskilt bra, men kanske kan smärtlindring och solskenet få mig att till slut utbrista: "Oh, What A Day!"

Surdegen

Inspirerad av Bagarbertas bak av Ciabatta på färdig mjölmix, bestämde jag mig för att försöka baka Ciabatta på surdeg, vetemjöl special och durumvete. Gjorde i ordning en surdeg bestående av rågsikt, vatten och en tesked Åckelsjöhonung. Nu står den ovanpå kylskåpet i en glasburk. Där ska den stå i ytterligare tre dagar och riktigt sura till sig. Egentligen skulle det ha varit rågmjöl i stället för rågsikt men jag hade inget rågmjöl hemma. Man tager vad man haver, sägs det att Cajsa Warg sade och det får sägas i det här fallet också.

Nu gäller det att få fatt i durumvete också. Här ute på bonnvischan fanns det inte senast jag letade efter det, men sortimentet förändras ju då och då. I annat fall får jag kanske skäl att göra rätt för namnet "Surgubben". Namnet gav min andra hustru mig då hon instiftade "Surgubbens dag". Fråga mig inte vilket datum Surgubbens dag infaller för det minns jag inte. Däremot finns det en receptsamling betitlad "Surgubbens bästa" i en pärm i bokhyllan. Kanske dags att skaffa fjälster, kött och göra lite korv?

Istrien

Fick ett mejl från en gammal vän som numera bor och arbetar i Sarajevo. Han bifogade bilder och berättade att de besökt en vingård i Istrien, en halvö i Adriatiska havet vid gränsen mot Italien nära Trieste. När jag ser bilden av staden Motovun med dess kastell, högt upp på en kulle, så fasar jag i mitt inre inför tanken att jag skulle behöva promenera uppför de branta vägarna mot toppen. Jag skulle behöva en stol att vila mig på var 50:e meter misstänker jag. Efter att "googlat" lite grann på Istrien och Motovun förstår jag att det verkar vara ett mycket speciellt landskap i det forna Jugoslavien. Idag tillhör större delen av halvön Kroatien, en mindre del hör till Slovenien.

Dessutom berättade han att de besökt en "hembrännare" och för att styrka sitt påstående skickade han med några bilder som visar starten av bränneriet. Bilder som visar en rejäl och väl använd hembränningsapparat. Hembränning är tillåten i Bosnien och ryktet om att den ska förbjudas vid ett ev. inträde i EU lär ha gjort många bosnier skeptiska mot EU. Att göra en god Slivovic tillhör kanske det elementära i folkbildningen i Bosnien? Jag undrar om inte min gamle vän kommer hem som en fullfjädrad och diplomerad hembrännare från sin vistelse i Sarajevo? *ler*

Ibland kan jag känna en längtan efter att resa lite grann i världen men som det är nu så får jag resa på min bakgård istället. Det är kanske inte så dumt det heller? Det handlar kanske mest om att öppna sina sinnen för nya intryck? Vem vet vad som döljer sig bak landsvägens krök?

Ibland vill sig intet

Efter att ha letat reda på några skruvmejslar och ett måttband så demonterade jag nackstöden. Fällde fram ryggstöden och mätte. kom fram till att förmodligen kan skåpet rymmas om det inte är längre än 190 cm. Men när jag skulle låsa upp bakluckan så gick det inte. Vrida runt cylindern går utmärkt men öppna bakluckan går inte. Ibland känns det minst sagt för djävligt med bilar. Antar att detta innebär att jag inte kommer att kunna köpa skåpet. Ibland är det som förgjort.

Det är lika bra att ta en tablett och dra täcket över huvudet en stund.