Våren är kommen!

I förmiddags drack jag kaffe för första gången sedan den 6 mars. Den dagen fick jag "oväntat besök". Idag satt jag i trädgårdsstolen med kaffekoppen och såg ut över åkrarna. En mängd svanar och gäss syntes samt något som jag tyckte såg ut som tofsvipor. Tofsvipor? Jag var tvungen att leta reda på min kikare för att få det bekräftat. Att något varit på gång har jag nog förstått när jag hört talgoxars, pilfinkars och blåmesars tjatter i buskarna de senaste veckorna. Idag bekräftades det. Våren är kommen! På de snöfria åkrarna mellan huset och gamla E-4an, betar just nu ett femtiotal svanar tillsammans med kanadagäss och tofsvipor. Vår!:-)

I rabatten skjuter liljorna försiktigt och trevande upp sina späda centimeterlånga vit-gröna bladspetsar genom den tjocka grå-brun-gröna bädden av gräs. Våren är här, även om inte solen värmer särskilt mycket trots att termometern visar +10°C. Därtill drar det allt för kyliga vindar mellan husen, men det blir säkert bättre. Vår! Härligt! Nu väntar jag bara på att snön ska försvinna från tomten också.

Om studiet av fekalier

Vilken glädje jag kände när jag studerade fekalierna i toalettstolen. För första gången sedan förra sommaren så sjönk skiten! Efter vad jag förstått så betyder detta att fettet i maten hade spjälkats i tarmen. Det är kvarvarande fett i avföringen som gör att bajs flyter. Konsistensen var fast och färgen ljusbrun. Inte lös och gul som den varit större delen av sjukdomsperioden. Kan det vara så att produktionen av galla och bukspott så sakteliga kommer igång? Eller var det bara en tillfällighet?

Visst är det märkligt vilka specialintressen man får ibland.

Selma och malarna

I plånboken ligger en ensam Selma och skaver mot de döda malarna. Hon vantrivs och vill ha sällskap. Kanske ska hon få det under dagen eftersom jag kommer att tvingas att uppsöka banken för ett uttag. Ska jag satsa Selma på en Trisslott innan jag går in på banken? Det sägs ju att hoppet är det sista som överger människan. Vad kan då vara mer hoppingivande än att desperat spela för de sista slantarna? Trisslotten blir den fattiges dröm om det räddande halmstråt!

Sol, te och cigarett

Efter att ha ringt till Akademiska, utan att ha fått svar på min fråga om läkarintyget skickats, tog jag med mig en kopp te för att njuta den sköna vårsolen i trädgårdsmöblerna. Trädgårdsmöblerna behöver verkligen målas i år. Dessutom borde jag göra ett nytt bord till stolarna. Det gamla har tjänat ut för länge sedan. Det suger då och då i snickartarmen. Ibland undrar jag om jag inte trots allt är snickare i själ och hjärta. En lat snickare! Jag brukar säga att jag kastade bort hammaren 1997 och aldrig återfunnit den sedan dess. Kanske är den lätt att finna?

Sol, te och en cigarett därtill. Solen värmde skönt i mitt anlete men redan efter femton minuter förmörkades min syn av ett moln. Återvände in och såg att postbilen stannade till nere vid vägen. Tog med mig soppåsen och noterade att sopbilen inte tömt soporna än. Drog ut tunnorna till vägkanten. Då blir de tömda idag trots allt. Inget läkarintyg med posten. Ej heller några papper från Försäkringskassan. Glädjande nog inga räkningar heller. Bara Computer Sweden och Ockelbo-Nytt i brevlådan.

Sopor och lägenhet

Sitter här och väntar på att klockan ska bli tio så att jag kan ringa till Akademiska och fråga var det utlovade läkarintyget tagit vägen. Ringde för en vecka sedan men ännu har inget intyg dykt upp. Jag behöver det verkligen för igår gick min sjukskrivning ut. Inte har det kommit några papper från Försäkringskassan heller, men de kommer nog snart. Egentligen borde jag masa mig ut med soporna och dra fram soptunnorna till vägen, men det känns inte som särskilt nödvändigt. Tunnorna tömdes för två veckor sedan, och med tanke på den lilla mängd sopor jag producerar, så klarar jag mig med en tömning var fjärde vecka.

Har funderat en hel del de senaste dagarna kring frågan varför jag inte har hört något om den "utlovade" lägenheten i Umeå. I höstas fick jag frågan om jag ville hyra en trerummare på Ålidhem och jag svarade att det ville jag. Då verkade det vara så att första hustrun skulle säga upp de nuvarande hyresgästerna, av för mig okända skäl, och låta mig hyra lägenheten istället. Sedan dess har jag sagt till alla att jag ska flytta till Umeå men i dagsläget verkar det knappast troligt. Med tre månaders uppsägning borde hon ha sagt upp hyresgästerna vid det här laget och erbjudit mig lägenheten, tycker jag. Kanske var det mest "munväder" från hennes sida, som det ofta har varit under de år jag känt henne. Pratar först och tänker sedan - kanske? Eller var det jag som "hörde" vad jag ville höra i hennes ord?

Kan det vara så att jag fixerade mig vid lägenheten därför att den representerade ett hopp om förändring i den situation jag befann mig under hösten? Var det så att drömmen om lägenheten underlättade planeringen av mitt nya vardagsliv trots att den egentligen endast är en övergångslösning? Det är en bostadsrätt och där kan jag knappast bo resten av mitt liv. Att köpa den är inte att tänka på. Därtill är den alldeles för dyr för mig. Vart tar jag vägen sedan? Jag som denna gång vill flytta för sista gången i mitt liv. Vart flyttar jag då? Vad händer med huset? Ska jag bli utlöst eller ska det säljas? Om huset ska säljas så ser jag framför mig en lång tid av urstädning. Jag måste ordna bostad och lagerlokal för snickerimaskiner, verktyg och virke med mera. Eller ska allt säljas för det pris man kan få? Det är många frågor som kräver ett svar innan alla bitar faller på plats.

Kanske är det läge att återigen söka tvårumslägenhet eller litet billigt hus? Samtidigt känns det som att det inte är någon idé att planera för framtiden, annat än i grova drag, för "livet" verkar ändå göra som det vill med all planering.

Lördag & söndag

I lördags kände jag mig ganska pigg även om jag tog två tabletter under dygnet och tillbringade en stor del av förmiddagen i sängen. Var iväg och handlade, diskade och till och med bakade två plåtar med "småfranska". Första brödbaket sedan 2005! Ja, formen var småfranskans men inkråmet gjordes enkelt på mjölk, salt, jäst och mjöl. En variant på "brötchen" där mjölken fick ersätta vattnet. Sonen och hans kamrat gillade dem i alla fall, när de väl hade vaknat, och upptäckte att de kanske skulle slita sig från datorerna, för att få något i magen.

Om jag var pigg under lördagen så var inte så fallet på söndagen. Dagen inleddes med magknip och diarreér. Tarmen krånglar fortfarande då och då. Inget trevligt alls. Jag hoppas ju att den ska stabilisera sig och att jag ska få ordning på enzymproduktionen. Det verkar dock ta sin tid. Efter lunch kändes det dock något bättre och jag höll mig på benen ända tills vi ätit. Därefter somnade jag och sov till klockan ett på natten. Låg vaken ett par timmar men somnade sedan om och vaknade i morse klockan sex.

Denna dag ser riktigt lovande ut. Visserligen tog jag en tablett vid sextiden men tarmen känns okej och solen skiner. Ute är det +5° C. Inne väntar frukost. Ska se om jag inte kan ta mig ut och sitta i solen en stund under dagen - om den nu blir kvar. Kanske krymper huden av solens strålar?

En konstig dag

Det blev en konstig dag igår. Jag åt frukost halv sex och tog sedan ett varmt bad. Efter åtta när sonen dragit iväg till skolan så kände jag mig trött och uppsökte sängen för att vila mig en stund. Somnade och vaknade vid tiosnåret. Klev upp, tog ett varmt bad, diskade en halv disk och återvände till sängen. När jag sedan vaknade så var klockan halv två! For iväg och handlade och lagade mat åt oss. Efter middagen låg jag och småslumrade i sängen under ett par timmar. Därefter lyckades jag hålla mig vaken ända till elva på kvällen. Då drabbades jag av en molande värk i högersidan och tog en tablett samt gick till sängs. Det var den första smärtstillande tabletten på 25 timmar! Klockan två var det så dags igen. Ont i buken och ytterligare en tablett. Sedan var jag vaken ända till klockan halv sex men lyckades så småningom slumra till under lite drygt en timme. Nu har jag ätit en lätt första frukost bestående av yoghurt, jordgubbssylt och en näve flingor. Funderar på ett varmt bad innan pojken och hans kamrat vaknar. Antar att de kommer att sova fram till lunch som brukligt är när de "ugglat" framför datorerna till långt fram på morgontimmarna.

Det blev en märklig dag igår. Främst för att jag inte hade ont på hela dagen, och för att jag var så orkeslös och trött, samt för att jag sov så länge. Hur ska denna dag bli?

VW = Villiga Wilma?

Att låta Wilma stå inkopplad till elnätet gjorde tydligen susen, för utan protest startade hon som hon skulle igår eftermiddag, och hon startade även idag på förmiddagen, när jag for iväg för att köpa cigaretter åt mig och en skvätt bensin åt henne. Hon behöver bara värmas upp en smula för att gå igång! Som de flesta andra av kvinnligt kön alltså.

Någon blankett från Försäkringskassan hade jag inte fått till dags dato och jag började undra var den tagit vägen. Mina efterforskningar visade att arbetsgivaren glömt bort att anmäla mig som sjukskriven till FK! Attans också! Nu misstänker jag att det kan komma att dröja med utbetalningen av sjukpenningen. Blir nog tvungen att flytta över lite "sparpengar" till lönekontot. Gillar det inte, men nöden har ingen lag sägs det. Äta måste jag ju.

Veliga Wilma och dagfjärilarna

När jag skulle åka till apoteket nu på morgonen, för att hämta det insulin och de pankreatintabletter som jag inte fick i måndags, ville inte bilskrället starta! Wilma tuggar och tuggar men vill inte tända till. Likadant var det igår när jag skulle åka till Konsum för att handla. Då startade Wilma först på fjärde försöket. Idag ville hon inte alls! Bannade bilskrälle. Får se om det hjälper med stunds inkoppling av motorvärmaren? Förmodligen måste jag "investera" i ny rotor, nytt fördelarlock och kanske nya tändkablar. Tändkablarna kostar 872 kr! Räcker det inte med utgifter redan?

Igår fick jag en fälthandbok i fickformat över dagfjärilar i Gävleborg och Dalarna. Fina bilder och informativ text. Där kan man bl.a. läsa om Amiral (se foto d 15 jan) att det är en årlig tämligen allmän migrant från södöstra och södra Europa. Blir en bok att bära med i fickan under den kommande sommaren. Den som är intresserad av att delta kan rapportera sina fynd till www.artportalen.se. Om jag kommer att rapportera mina iaktagelser är väl mer tveksamt. Tror jag ägnar resten av förmiddagen åt att elda i kakelugnen och bläddra bland dagfjärilarna i stället för att "meka" med bilskrället i regnet.

Oväntat besök

Gårdagen var en överraskningens dag. Efter lunch när jag tog bilen för att åka till apoteket så mötte jag en röd Skoda på infarten. En gammal vän från Vännäs som var på väg söderut, för att inhösta en "medalj" för 30 års lång och trogen tjänst i staten. Nästa år blir han arbetslös. Medalj ena dagen och avsked nästa! Statens nya politik.

Vi hade ett kort samtal över en kopp Gevalia innan han drog vidare. Ett samtal som kretsade kring ditt och datt, sjukdom, pension och livet. Det var mycket trevligt med ett oväntat besök och jag kände mig mycket uppiggad. Man blir frisk av vänner!

Vasalopp & Black Snake Moan

På lördag morgon när jag klev ur sängen sken solen och det kändes som om det var en dag då vad som helst kunde hända. Funderade en stund på om jag skulle göra något särskilt under dagen. Ville gärna "dra iväg" någonstans på en liten utflykt. Solen gick i moln och inget hände. Jag fortsatte med att larva omkring hela dagen i morgonrock, precis som jag gjort de flesta andra dagar sedan hemkomsten. Konstaterade att tvättunnan var tom och att nu återstod det bara att plocka in den rena tvätten i garderober och linneskåp. Till dess får tvätten vila sig på hurtsen i hallen.

Söndag morgon inleddes med TV! Starten av Vasaloppet är bara ett måste! Jag blir lika fascinerad varje gång jag ser horden av skidlöpare dra iväg i "fädrens spår". Ett till synes oändligt lämmeltåg av elitåkare, elitmotionärer, motionärer och blåbär ska "hasa plank" i 9 mil. Sedan är ju loppet tillräckligt långt för att man ska slippa sitta framför TV-n hela tiden. Det räcker med att hålla ett öga på "dumburken" medan man lånar sina öron åt Klingan i P2. I programmet spelades spår från Ry Cooders senaste CD "Call Me Buddy", Bob Dylans akustiska demoversion av "Subterranean Homesick Blues" och några ljudspår från filmen "Black Snake Moan". Filmtiteln är hämtad från Blind Lemon Jeffersons inspelning av "Black Snake Moan" år 1927. En film som Rolling Stone skrev så här om enligt programledaren: "När musiken tystnar behöver filmen konstgjord andning". Det säger väl allt om den filmens kvalite? Månne det är en aspirant till titeln "Årets kalkonfilm"?

Det blev ytterligare ett radioprogram som fick låna min öron på eftermiddagen. Tyvärr minns jag inte programtiteln men i programmet spelades "kåklåtar". Främst inspelningar med amerikanska kedjefångar. Häftigt! Det är många bluesartister som tllbringat en tid på Parchman Farm eller andra omänskliga "korrektionsanstalter" i den amerikanska södern. På Parchman Farm satt även Vernon Presley när han avtjänade åtta månader av ett treårigt straff för att han ändrat 4 dollar till 14 dollar på en check.

01.47 ringde mobilen som låg på köksbordet. Jag vräkte mig ur sängen men när jag nådde köksbordet insåg jag att samtalet knappast gällde liv eller död. Jag lät telefonen vara. Det sved och värkte i buken efter det hastiga uppstigandet och jag tvingades ta en tablett i förtid. Det tog lång tid innan jag somnade om igen. Obetänksamma och hänsynslösa pitekvinna!

Nu for tåget

"Nu for bussen" är ett lokalt känt uttryck i Vännäs, men med tanke på omständigheterna så måste jag denna gång säga "Nu for tåget". Ombord på tåget som susar fram genom den norrländska natten finns min "hemhjälp". I'm all by myself. Hur ska det bli? Jag har blivit bortskämd å det grövsta under de veckor gossen varit här. Det har varit skönt men den dag ska ju komma när "vardagen" åter infinner sig. Huset känns lite tomt och öde för tillfället, men det är inget att göra något åt. Det är bara gilla läget.

Det är konstigt så fort man vänjer sig vid att inte vara ensam i huset och hur fort man vänjer sig av vid att köra bil. När jag skulle köra hem bilen från Gävle så var det första gången på tre veckor som jag satt bakom ratten. Det kändes mycket ovant att kryssa sig ut ur stan mot E-4an, men efter tre mil på vägen, så började det kännas vant igen. Kanske blir det likadant med ensamheten? Efter tre dagar så kommer den att kännas naturlig och självklar.

Hänt i veckan

I tisdags var vi, min chaufför och jag, till Sandviken. Lämnade in läkarintyg och tidrapport. Det blev "sjuk" på varenda arbetsdag i februari och sjukskrivningen kommer att fortsätta ännu en tid. Vi var även till Valbo köpcentrum. Sonen köpte torkarblad på Micro för fem kronor stycket till sin "gammvolvo" medan jag kikade på skor och byxor. Jag köpte ingenting. Därefter drog vi till loppisen. Där fanns det bara "skit" och sådant har jag redan nog av hemma. När vi kom hem efter tre timmar, så kände jag av den påfrestning det innebar att åka bil och vandra omkring i affärer. Blev trött i benen och ansträngd i buken. Lade mig i sängen och sov bort en stund på eftermiddagen. Det gjorde gott.

Igår var vi in till Gävle. Sonen skulle köpa ett par jeans så vi drog in till ICA Maxi. Medan han provade byxor så kikade jag på skor, skjortor och platt-tv. Efter tjugo minuters vankande omkring bland hyllorna kände jag mig mycket trött i benen, och började spana efter någonstans att slå ner rumpan en stund. Eftersom jag var trött så hoppade vi över det planerade besöket hos fotografen. Jag måste ta ett foto för att förnya mitt körkort, men det får anstå till någon dag längre fram.

På kvällen sa butlern upp sig med omedelbar verkan och bokade en tågbiljett hem. Han åker idag fredag. Sedan blir jag ensam i huset igen. Kommer att bli märkligt men på tisdag kommer yngste sonen hit och hjälper till att fylla ut tomrummet. Det känns bra.

Tvålen

Idag låg det en tvål med ett kort följebrev i posten. En "Havsbris" från Lund. Inköpt i Bjurholm. Jag blev mycket glad över hågkomsten och den väldoftande tvålen. Värme spred sig genom kroppen när jag packat upp tvålen och läste det bifogade korta följebrevet. Hon tänkte på mig när hon såg den, skrev hon.

Undrar i mitt stilla sinne om hon tyckte att jag luktade illa? Att jag var för gammal och rökare gjorde ju inte saken bättre på den tiden det begav sig *ler*. Glad blev jag i alla fall. Det är läge för ett varmt kvällsbad med nytvålen och följa hennes uppmaning att "tänka på sommaren".

Tokspara

Ska det bli en ny dator så blir det till att "cut down on my spendings" eller "tokspara" som den andra hustrun sa. Undrar en smula hur det ska gå till med en väntad elräkning på kanske 8.000 kr? Lägger jag så till att Akademiska vill ha en tusenlapp för vården och att sopor, a-kassa och bredband kostar 1.500 kr så måste jag ju undra var jag kan tokspara. Till detta kommer så mat och lite bensin. Inkomstsidan ser ju inte allt för ljus ut i mars heller. 12 dagars sjuklön från Skogsstyrelsen den 15:e och när sjukpenningen betalas ut kan jag bara sia om. Det är inte bara datorinköp som skjuts på framtiden. Min tanke om ett ett par nya skor i vår får jag också lägga på hyllan ännu en tid. Vårvintern är en tung tid.

Andra sätt än "tokspara" då? Kanske läge att försöka sälja en komplett SAAB 96 -63, med tvåtaktsmotor. En "trubbnos" (med defekt tändfördelare) säljes som renoveringsobjekt eller reservdelsbil för 4.000 kr på Blocket eller annorstädes? Finns det annat att sälja? Annat som kan ge "snabba" pengar i plånboken? Hmm...prylar har jag ju i överflöd men om de är värda något är ju frågan.

Tror jag ska glädja mig åt att jag mår lite bättre för varje dag som går, i stället för att fundera allt för mycket på fattigdom och elände. Snart kan jag sitta ute och bryna mitt magra anlete i vårsolen!

Att låna pengar

Jag har ju tjatat i bloggen om mitt behov av en ny dator och problemet med att finansiera den. Nu har jag surfat runt lite grann på olika bankers hemsidor för att se vilka villkor de gav för ett lån på 10 tkr. Det intressanta är att ingen bank verkar vilja låna ut så lite som 10 tkr. Fritt ur minnet så gäller följande för olika långivare.

Handelsbanken
* tillsvidareanställning lägsta årsinkomst 125.000 kr
* lånesumma 30.000
* effektiv ränta 6,95%

Skandiabanken
* fast årsinkomst 90.000 kr
* lånesumma 20.000 kr
* effektiv ränta fr 5,95%

Ikanobanken
* fast årsinkomst 120.000 kr
* lånesumma 20.000 kr
* effektiv ränta 7,7%

Folkia (som ger snabba SMS-lån)
* fast årsinkomst 120.000
* lånesumma 15.000 kr
* effektiv ränta 27%

Ska man låna pengar så ska man låna i bank! Folkia måtte göra storkovan på sina ockerräntor. Jag kan ju minnas fel men ungefär så här ser det ut vid en snabb blick på nätet. Blir nog till att "tokspara" till de 8.000 kr som saknas för inköp av en ny dator. Hur det nu ska gå till?

En sann vän

När jag hade skrivit om min butler så spred sig skammens rodnad över min kropp när jag insåg att jag inte hade skrivit ett tacksamhetens ord om kvinnan som verkligen ställt upp för mig under hela min sjukperiod och vid andra tillfällen också om det behövts. Utan att tveka har hon tagit sig tid för att följa med mig på alla samtal och skjutsat mig när det behövts. Hon har aktivt ställt frågor till läkaren när mitt sinne sysslat med annat, när min tanke snurrat kring ord som cancer och min hörsel varit avstängd av ordet tumör. Då har hon ställt frågor. Bra frågor! Hon har varit mitt bollplank för alla de funderingar jag haft. Jag talar om den kvinna vilken jag senast var gift med. En sann vän i nödens stund.

Egen butler

Lördagen den 10 feb kom min äldste son ner från Vännäs för att ta hand om "gubben" under den första tiden efter operationen. Under de två veckor han nu varit här så har han röjt snö, burit in ved och eldat, handlat, lagat mat, diskat, dammsugit, vattnat blommorna och agerat chaufför. Jag hade inte klarat mig själv under den första veckan när värk och trötthet höll mig klavad vid sängen. Det har varit fantastiskt skönt med en egen "handy-man"i huset! Eller ska det heta "händig-karl"? Tror det ska dröja tills jag blir så pigg att han ser sig nödsakad att återvända hem *ler* för det är underbart att ha en egen butler i huset. I vilket fall som helst så har han gjort en fantastisk insats för mig och ska ha all heder för att han så självklart ställde upp för mig.

Regeringen borde genast införa rätten för alla sjukskrivna att få en kommunalt anställd butler under sjukskrivningsperioden. I ett slag skulle arbetslösheten försvinna om kommunerna anställde personliga assistenter med vettiga löner, för hushållsnära tjänster åt de sjukskrivna. De sjukskrivnas och de arbetslösas utanförskap skulle upphöra, socialbidragen upphöra och skatteintäkterna flöda likt honung i Jerikos dalar. Sverige skulle åter bli ett land där solidaritet med de svaga är ett honnörsord!

Ingen cancer!

Igår, torsdag, reste jag tillsammans med min andra hustru till Akademiska sjukhuset för ett samtal med Ib Rasmussen. Jag visste ju att kallelsen innebar att provsvaren kommit från Patologen och att svaret kanske skulle innebära en dödsdom. Den senaste tiden efter operationen har jag levt på dödens tröskel och försökt att mentalt ställa in mig på ett besked om att jag har pankreascancer. Det är bara en fråga om tid innan döden inträffar. Ungefär som att sitta på "Death Row" och inte veta när avrättningen ska ske. Bara veta att ingen nåd ges.

När vi kom upp på avdelningen så kom en glad Rasmussen mot oss och drog oss med till ett rum där han direkt förklarade att det fanns ingen cancer i vävnadsproverna. Jag har fått en diagnos! Kronisk inflammation i pankreas (bukspottkörteln).

Idag är jag glad över att han opererade och att operationen gick bra. Det känns som om jag fått en "andra chans". Ett nytt liv väntar!

Tio dygn

Operationen gick utmärkt enligt Rasmussen. Den var som hämtad ur en lärobok i anatomi påstod han. Rasmussen har avlägsnat tolvfingertarmen, de yttre gallgångarna och det s.k. huvudet på bukspottskörteln. Han kunde inte se eller känna någon tumör i bukspottkörtelns huvud utan tyckte att det mesta tydde på en kronisk inflammation. Vävnadsproverna skickades till patologen för undersökning i mikroskop. Vidare konstaterade han att det inte var något fel på min lever. Ingen inflammation i levern alltså! Därefter drog han upp en slinga av tunntarmen, sydde fast bukspottkörtel och galla i tunntarmen och fäste den i magsäcken, varpå buken förslöts med trettio häftklamrar (agraffer). Jag var piercad från ena sidan av buken till den andra!

Tio dygn tillbringade jag på sjukhuset. Dygn då jag levde med slangar in i och ut ur kroppen. Som mest hade jag sex slangar anslutna samt EKG. När jag kom ur sängen och blev rörligare så släpade jag omkring på en ställning med fem hjul och sex påsar ut till rökkuren. Då hade jag en sond från magsäcken genom näsan, kisskateter, dränage från bukhålan, näringslösning i en ven i halsen, dropp i armen och en bedövningspump som pumpade in smärtstillande läkemedel i ryggmärgen. Det fungerade att ta hissen ner nio våningar och dra med ställningen över vändplanen till kuren utanför entrén. Rökare kommer fortare ur sängen än icke-rökare, påstod Rasmussen. Jag misstänker starkt att ytterligare en orsak var min rumskamrat. Han låg i sängen hela dagarna, trots att han var fullt rörlig och bläddrade fram olika sportkanaler på TV-n i rummet. Det var sport från morgon till kväll. Med tiden blev det tjatigt. Dessutom så föreföll han vara hörselskadad, för jag kunde stå ute i korridoren och höra sportkommentatorerna utan några som helst problem trots dubbla dörrar in till rummet. Vissa patienter borde utrustas med hörlurar till TV-n. Andra med hörselskydd.

Hemresan fredagen den 9 februari blev en smärre pärs. Den företogs i en buss utan värme och väl framme vid Gävle sjukhus fick jag vänta i nära 45 minuter på taxin som skulle köra mig hem. Väntan frestar på när buken smärtar mest hela tiden. Väl hemkommen insåg jag att jag antagligen åkt hem alldeles för tidigt. Jag tog ett par Citodon och somnade.