Lånat en PC

Idag plockade jag isär min iMac och tog ur batteriet. Ska försöka få fatt på ett nytt i Uppsala på tisdag. Misstänker att det kan vara batteriet som ställer till mina problem med datorn. Får nog offra 161 kr på ett nytt batteri trots allt.

Nu har jag lånat yngste sonens PC. Bubbade ner den från övervåningen och har alltså möjlighet att surfa runt på nätet och skriva i bloggen. Alltid något. Tyvärr kommer jag inte åt min e-post eller "min bank", men det fixar sig bara jag får snurr på Macen igen.

Fyllhunden - igen

Surfade in på Bagarbertas blogg <http://blogg.passagen.se/sonbjo> och noterade att Fyllhunden avvek från rondellen den 29 december. Härom dagen så låg det ett vykort från Fyllhunden i Bagarbertas brevlåda. Han är tydligen ute på en rundtur i länet. Undrar vilka äventyr han upplevt? Vem vet? Kanske skriver Fyllhunden en resedagbok?

Åsnans dilemma

Har ju funderat en hel del på en ny dator och vad jag ska ha den till. Eftersom jag helst vill ha en skärm som passar för bildbehandling så ska det vara IPS, MVA- eller PVA paneler i skärmen. Dessutom ska skärmen klara av att visa 16,7 milj. färger, tror jag mig ha förstått, efter att ha surfat runt lite på nätet. Skärmar med IPS-paneler kostar betydligt mer än skärmar med TN-paneler. Hittade till slut en 20,1" skärm från SONY som uppfyller mina krav och som är överkomlig i pris. Problemet är att den tydligen inte är kompatibel med Mac. Det ena alternativet är att byta system helt och hållet samt köpa en billig PC med DVI och Sony-skärmen. Det andra alternativet är en MacMini med passande skärm från LaCie, NEC eller Samsung. Om jag finner skärmar med "rätt" panel. Men vad kostar de? Köper jag en ny Mac så kan jag fortsätta att använda mina gamla programvaror och utan problem komma åt mina gamla dokument. Bakåtkompabilitet kallas det för!

Jag vill ha en MacMini men känner mig mest som åsnan mellan hötapparna!

USB-pinne

Efter att ha suttit och väntat och väntat på att datorerna ska komma tillbaks på "banan" så ledsnade jag. Drog iväg ut i Sandvikens stad och införskaffade ett USB-minne. 1 GB för 245 SEK. Visserligen 46 kronor dyrare än på "gubbdagiset" i Gävle men jag hoppas att detta innebär att jag får med mina dokument hem idag.

Så här långt så verkar det vara ett utmärkt sätt att flytta data mellan olika datorer. Nu vill det bara till att min hemmadator också fungerar som den ska idag.

Utan nät på jobbet

I två dagar har vi varit utan Internet på jobbet pga. en trasig switch. Egentligen tycker jag att det är helt oacceptabelt att det ska ta två dagar att fixa fram en switch. Det borde skramla till i brevlådan redan ett par timmar efter det att beställningen lagts. Eller så borde någon med makt och myndighet ha stuckit iväg och köpt en switch direkt över disk. Eller kastat sig i bilen och åkt upp till Söderhamn och hämtat den. Men icke då. Nu satt vi en drös med människor här och väntade på att dagens post skulle komma. Enligt uppgift skulle nämligen switchen vara med i sändningen. På eftermiddagen kom den.

Jag har inte kunnat skriva ut mina ansökningshandlingar eftersom det interna nätet varit drabbat, och jag kände hur irritationen växte för varje timme som gick.
De senaste dagarna har jag verkligen behövt surfa runt lite. Om inte annat så för att söka efter en passande skärm till en MacMini *ler*.

Söka jobb?

Hittade ett jobb som trätekniker vid Konsthögskolan i Umeå. Ett jobb som jag under andra omständigheter hade sökt utan minsta tvekan. Jag känner mig både kallad och kvalificerad! Möjligen kan bristen på meriterande konstnärlig utbildning "ligga mig i fatet", men de andra arbetsuppgifterna klarar jag. Inser att det just nu, med en väntande operation, inte är läge att söka. Eller är det? Alldeles oavsett hur jag gör så ska jag försöka minnas att det finns "pärlor" på en i övrigt hopplös arbetsmarknad. Det gäller bara att finna dem, för de visar sig inte särskilt ofta på Platsbanken.

Operation

Det gäller att passa på att skriva medan datorn inte trilskas med mig *ler*. Vem vet hur länge den är i gång denna gång? Inte jag i alla fall.

Nåväl. Sedan sist så har jag hunnit med ett besök på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Träffade överläkaren Ib Rasmussen, för en genomgång av vad de funnit på bilderna. Han visade bilder på min bukspottkörtel och den såg nog mest ut som en "druvklase" på bilderna. Vad jag förstod så ska den inte se ut så. Under en och en halv timme så diskuterades min situation och Rasmussen gav mig tre alternativ att fundera på till nästa gång jag ska dit på samtal.

Det ena alternativet innebär ingen åtgärd, utan man avvaktar och ser vad som händer. Alternativ två innebär att läkarna skär upp bukspottsgången med förhoppningen att det inte finns någon tumör som orsakar förträngningen. Risken med alternativ ett och två är att man förlorar tid om det visar sig vara nödvändigt med ytterligare en operation (alternativ tre). Det tredje alternativet är det mest omfattande och innebär att tolvfingertarmen avlägsnas, gallgången skärs av och det s.k. huvudet på bukspottkörteln avlägsnas. I huvudet finns förträngningen på bukspottgången. Sedan sys galla och bukspottkörtel fast i tunntarmen som fästes i magsäcken. Egentligen tycker jag mig inte ha något verkligt alternativ till nummer tre. En operation som är stor och omfattande. Den tar 5 - 8 timmar och medför att jag kommer att tillbringa 2-3 veckor på lasarettet samt vara sjukskriven under 2-3 månader efter operationen. Förhoppningsvis ska jag sedan få ett "normalt" liv efter detta. Den som överlever får se.

Den 16 januari ska jag vara tillbaka på Akademiska för ytterligare ett samtal. Då ska jag ge ett besked om vilket beslut jag fattat.

Död dator

Jag har drabbats av att min dator spelar död. Inget skoj alls. Den här gången verkar det vara allvar. Visserligen kan jag ibland tycka att datorer tar alldeles för mycket tid men efter ett par dagar utan dator uppträder en lätt abstinens hos mig. Antar att datordöden innebär att jag måste låna sonens dator då och då. Gillar det inte men nöden har ingen lag, sägs det.

Jag kommer inte längre åt åt min mejl och antar att det på verkar mitt bloggande också.

Önskar Er alla en gott avslut på året och ett riktigt Gott Nytt År!

Julemat

Så var jullunchen på jobbet överstökad. Ett digert julbord med den sedvanliga sillen, skinkan, köttbullarna. prinskorven och den gravade laxen men det fanns även en del thailändska inslag som friterade räkor, en köttgryta och kycklingsoppa. Jag åt mig mätt men inte proppmätt. Sedan var det önskningar om "God Jul" åt diverse håll innan vi for hemåt med julklapparna i bagaget. Alla anställda fick en rostfri termos och en almanacka i skinn. Nu är det julledigt till den 8 januari. Ska faktiskt bli skönt.

Samtal

Igår låg det ett brev, från Akademiska sjukhuset, i brevlådan när jag kom hem. Där meddelades det att jag fått tid för samtal med överläkaren den 2 januari kl. 11. Undrar vad det samtalet kommer att innebära? Egentligen är det ingen mening i att spekulera kring innehållet i samtalet, men det kan inte hjälpas att tankarna kretsar kring frågor som: Blir det operation? Varför? Är det en inflammtion som ska åtgärdas eller är det en tumör trots allt?

Tror jag ska försöka koncentrera mig på julfirandet i stället för att fundera på samtalet.

Rökslut?

På jobbet är det några som håller på att bilda en "sluta-röka-grupp". Kanske är det dags att ansluta sig till den växande skaran av ickerökare i samhället? Har ju ändå tänkt sluta under det kommande året så varför inte börja året med en rivstart? Samtidigt kan jag känna en viss ångest inför tanken att jag ska leva resten av mitt liv utan dessa "livsnödvändiga" cigaretter. Detta trots att jag vet att diabetes och rökning inte går ihop. Rökare dör i förtid! För att inte tala om alla pengar man bränner upp och än dyrare ska det bli att röka efter årsskiftet! Människan är i sanning en märklig varelse som medvetet utsätter sig för dödsfara bara för "njutnings" skull. Kanske är det dags att sluta även för mig innan "sista tåget gått"?

Fyllhunden är tillbaka

Fyllhunden har kommit tillbaka till hundpolarna i rondellen i Vännäs, efter en tids rehabilitering på Returcentrum. http://www.folkbladet.nu/2006/12/20/fyllehunden-ar-tillbaka/#comments
Slutet gott, allting gott heter det ju. Synd att jag inte får smaka Bagarbertas saffransbullar. De smakade säkert ljuvligt.

Choklad i stora lass

Egentligen hade jag tänkt gå över till Lidl för att kolla om de hade en mindre kakform än den springform jag har hemma. Överväger starkt att göra en gräddtårta till julbordet. Det är märkligt vilken lockelse sådana saker får på mig nu för tiden. Förmodar att det hänger samman med att tårtor, bakelser, läsk, choklad och snask är "förbjudet" för mig. Utom sockerfritt godis då, möjligen. Nåväl, jag gick in, men väl inkommen i affären kom nästa tanke. Pojkarna ska väl ha något att snaska på under jullovet? Jag passar på att handla lite godis till julen eftersom godis verkar vara billigt på Lidl. Sagt och gjort. Jag lastade på mig ett halvt dussin utrikiska chokladkakor och en stor påse med karameller. Billigt blev det i alla fall! Väl utkommen ur affären insåg jag att jag totalt hade glömt att titta efter en liten kakform. Det är väl detta som kallas för Alzheimers Light? Nu gäller det bara att komma ihåg att svänga in till ICA Kvantum eller Willys på vägen hem. De har kanske en för singelhushållet mer passande springform?

Hatt & vas

Slank in på Biståndsgruppens loppmarknad i Valbo. Så där i förbigående bara. Ut kom jag med en märklig blomvas som jag betalade 40 kr för. Inte köpte jag vasen för att jag tillhör kategorin som har snittblommor på bordet, utan jag köpte blomvasen för att den var annorlunda och "stack ut" bland alla andra konventionella blomvaser av klarglas. Jag kan inte för mitt liv bli klok på hur den tillverkats eller var. Den ser ut som om den behandlats med ett lager vit färg, typ opallampa, och sedan har någon kluddat några streck med färg på ytan, varpå vasen försetts med ett skyddande lager av glas. Medan jag satt och granskade den så kom jag på att jag faktiskt känner en kvinna som arbetat på ett glasbruk. Tror att jag ska skicka ett foto till henne och fråga om hon vet något om vasen och hur den tillverkats. Kanske hon till och med vet var?

Förutom vasen så "fyndade" jag en hatt! En gråbrun (kittfärgad?) hatt, näst intill obegagnad, för 20 kronor! Betraktar den som ett fynd! Den har en hög kulle och breda brätten, vilket gör att jag tycker att jag ser ut som en magerlagd figur hämtad från bushen i Australien eller något sådant. Det var när jag granskade svettremmen som jag insåg att denna hatt knappast använts mer än vid ett fåtal tillfällen. Så egentligen är det inte förvånande att den hamnar på en loppis. Grejer som man inte använder kan man ju lika gärna låta någon annan använda! Jag kommer säkert att vänja mig vid dess för mig ovana "look". Jag gillar den! Nu tränar jag på att ha den på huvudet genom att då och då sätta den på skulten. Sedan promenerar jag omkring hemma för det gäller att "bo in" hatten. Sedan ska ju hatten vänja sig vid mitt huvud också!

Fyllhunden i Vännäs

Har läst om Fyllhundens öden och äventyr i Bagarbertas blogg http://blogg.passagen.se/sonbjo och i en artikel i Västerbottens Folkblad http://www.folkbladet.nu/2006/12/15/fyllhunden-harrumlat-hem-igen/. En roande historia om en stulen rondellhunds försvinnande och dess återkomst efter att ha efterlysts i tidningen. Ibland kan ett gäng "gubbars" engagemang göra underverk!

Sedan sist

Akademiska var ett något annorlunda ställe. Mitt första intryck var att det var en smula "rörigt" jfrt. med Kirurgkliniken i Gävle. När jag kom upp på avdelningen, efter provtagningen, fick jag vänta tre timmar på att sjuksköterskan - som var någon annanstans - skulle komma för att skriva in mig på avdelningen. Medan jag väntade hann jag med både lunch och kaffe. Väl inskriven fick jag fram mot kvällningen tala med en läkare vars personsökare pep mest hela tiden. Det var studenter som ville tala med honom! Som sagt - en smula rörigt - men det verkade fungera. Ultraljudsundersökningen blev två! Den förste läkaren gav upp och kallade in överläkaren som gjorde om undersökningen. Denne var ett proffs som visste vad han sökte och hur han skulle göra!

Resultatet från undersökningen tyder på, enligt avdelningsläkaren, att det inte är en tumör utan en inflammation, men en tumör kan inte uteslutas. Vidare sa hon att de kommer att konferera om min diagnos och föreslå åtgärder samt återkomma till mig. F.ö. så var alla provvärden okej med undantag av levervärdena som är förhöjda.

Hemkommen från Akademiska så kan jag bara konstatera att min kvarvarande känsla är att kirurgerna överväger operation bara för att förvissa sig om att det inte finns någon tumör. Detta trots att de fortfarande inte ser någon på bilderna. Önskar trots allt att de ska komma till slutsatsen att operation inte är nödvändig utan att det går att avvakta. Jag mår ju så mycket bättre nu än tidigare under hösten! Måste erkänna att en operation trots allt skrämmer mig en smula men om den hjälper ifråga om diagnos och inflammation, så må det bli operation.

Snart så

Nu återstår det bara en natt innan det är dags att sätta sig bakom ratten och rulla söderut mot Akademiska sjukhuset. Ska först lämna blodprover på Kem lab och därefter ska jag läggas in på Kirurgkliniken avd 70 A2. Blir till att åka hemifrån tidigt om jag ska vara på labbet klockan 10, men det går säkert bra.

Jag är kallad

Idag låg det en kallelse till Akdemiska sjukhuset i Uppsala i brevlådan. Den 12 dec ska jag läggas in för undersökning med ultraljud. Äntligen verkar det hända något!

Fotografering

På fredag är det dags för ett nytt besök på sjukhuset. Denna gång är det ögonbottenfotografering som gäller. Ska bli intressant. Har de Nikon eller Canon tro? Undrar om jag kan få en fotokopia av mina ögonbottnar med hem? Det vore väl häftigt att ha ett par ögonbottnar på väggen bakom glas och ram.

Tebax

Det har gått si så där tio dagar sedan jag senast skrev i bloggen. Varför så lång tid? Egentligen vet jag inte men jag har helt enkelt inte "haft lust". Har inte känt för det. Ville inte skriva om servicen av bilen som kostade 1.500 kr extra p g a utslitna bromsar. Inte heller ville jag skriva om hur dåligt jag mådde i helgen när jag inte fick blodsockervärdet att understiga 10 mmol. Hela helgen pendlade det mellan 10 och 15 mmol. Misstänker starkt att det var frånvaron av motion som drev det i höjden. Inte ville jag skriva om detta! Vad ville jag då skriva om? Intet! Så har det varit. Jag ville inte skriva. När jag tänker på orsaken därtill lutar jag allt mer åt att jag varit deprimerad. Ja, deprimerad. Nedstämd av okänd orsak eller okända orsaker. Har funderat en smula i kringelikrokar kring ekonomi, flytt, arbete, sjukdomsbild m m. Allt detta sammantaget har gjort att jag mest suttit i fåtöljen och väntat på att klockan ska bli halv tio så jag kunde gå och lägga mig för att sova en natt mot en ny meningslös och gråtrist dag. Så har det nog varit. Men nu är jag tebax!