Juldag

Nu när juldagslunchen är avklarad och risgrynsgröten lagt sig till ro är det kanske läge att försöka sammanfatta julfirandet. Det var ett stillsamt och litet firande som ägde rum här. Den enda kontroversen uppstod när den yngste sonen insåg att det inte skulle bli en traditionell gran utan en mer "konstnärligt" skapad julsymbol i salen. Han stred så för sin sak, trots numerärt underläge, att det slutade med att det till slut blev två "granar". En i varsitt hörn av salen. En för de "moderna" och en för anhängarna av "traditioner". Jag lade mig inte i debaclet utan ägnade mig åt köket och julmaten. Jag är en vis man ibland.

På julbordet fanns rödbetor, gurka, oliver, sparris, fyra sorters sill, pepparlax med "gishmojs", fyra ostar, fyra sorters bröd, olika sorters kex, leverpastej, tysk salami, Munsökorv, köttbullar, prinskorv, skinka, kokt potatis och finsk kålrotslåda. Till detta dracks det julmust, öl och snaps. Ett litet julbord i all enkelhet för en liten samling med människor.

Den finska kålrotslådan smakade alla på, Den yngste sonen tyckte visserligen att t o m rotmos var bättre men sammanfattningsvis blev omdömet från juryn: "Intressant smak men konsistensen... det är nog mat för tandlösa finnar" :-) Jag kommer knappast att göra den fler gånger.

Julklappsutdelningen skedde som vanligt framför den sprakande kakelugnen. Jo då. Jag hade varit snäll under året så jag fick flera julklappar. Bl. a. en LP-skiva med tidiga inspelningar av Miles Davis med Charlie Parker, Max Roach m fl. "beboppers". På natten när jag sov diskade yngste sonen hela julaftonens disk i hemlighet. Ibland förvånar den gossen mig storligen :-)

God Jul

Dan före dan

GOD JUL!

En kortis

Vad skulle ni ta med er till en öde ö ?
- En skrivmaskin och Rita Hayworth.
Vad skulle ni ägna er åt ?
- Skriva och Rita.

En kortis som jag fick av Bagarberta.
Varför hon skickade den till mig? Fundera på det ni. :-)

Alltid något

Det blev väl inte så mycket gjort idag. Inte så mycket som borde ha gjorts för att huset ska vara julfint och välstädat till julaftonens festivitas. Men vem bryr sig egentligen? Dammråttor och annat är ju ändå bara lite utanpåverk. Det är ju maten och samvaron som räknas. Eller hur? Men lite småbröd blev det i alla fall. Alltid något!

Vintersolstånd

I dag är det vintersolstånd vilket innebär att det norra halvklotet har haft sin kortaste dag och längsta natt. I morse klockan 7:08 vände det så från och med nu blir det alltså allt ljusare. (svt-text s 128)

Bilden snodde jag utan tvekan hos Morry

Snart

...vänder det!

Blott Sverige, svenska fyllbultar har

Snaps	5 (45%)
Öl	2 (18%)
Vatten	1 (9%)
Cola	1 (9%)
Inget/äter inte sill	2 (18%)

Röster hittills: 11
Enkät stängd

Frågan som ställdes i enkäten var: "Vad dricker du helst till julsillen?".

Resultatet av den nyligen genomförda enkäten, visar med all tydlighet att av Sveriges befolkning på 9.184.000 personer dricker 4.132.800 personer snaps till julsillen. 1.653.120 föredrar öl framför snaps. Lika många avstår från sillen och törstar sig förmodligen genom julen. Dock torde de 107.000 under året födda släcka sin törst med modersmjölk. Vad de övriga dricker framgår ej. De faller med säkerhet inom felmarginalen. 826.560 människor föredrar vatten och lika många vill ha Cola i glaset.

Ovanstående undersökning visar med all tydlighet att under julen består det svenska folket av en samling fyllbultar. Visserligen glada fyllbultar, men ändock fyllbultar, som skrålande svingar sina snapsglas under glädje och gamman.

GOD JUL!

Money's Getting Cheaper

Witherspoon & Webster 1962

Dagens ros

Ger jag mig själv för att jag behöver det och för att mina köttbullar blev så goda.

Julblomma

I stället för en hyacint

Årets jul

För fyra år sedan

var det musik- och glöggafton i köket. En bas, mandolin, gitarr, flöjt och munspel spelade jag in på datorn. Det var då det. Kvartetten sprängdes. Nu är det tyst i köket.

Ps. Fotot föreställer Tvåan. Tyvärr vet jag inte hur jag får in ett ljudprov på hur det kunde låta när hon blåste blå toner i munspelet. Ds.

Ändrade planer

Detta inlägg skulle egentligen handla om en finsk kålrotslåda till julbordet.

I stället kom det att handla om beskedet Kontext fick idag av sin läkare. Hon har ingen cancer i blåsan längre.!

Fram med putellerna! Låt korkarna fara!

Torsdagsmat

En alldeles vanlig torsdag med vanlig mat, creon forte och insulin.

Som vanligt alltså

Dagens utkast

Det krasade under fötterna i köket av torra blad så idag kastade jag ut lite blommor. Nu väntar jag bara på att två kaktusar i salen ska vandra vidare till de marker där döda kaktusar samlas. Men fortfarande lever mitt gummiträd och min elefantfot.

Dagens väder

Svag vind, uppehåll. Solsken och +4,1 C. Det ser ut att bli en gulbrun jul i år. Snöfritt för första gången på 20 år. En gul-brun jul med gröna inslag. Men jul blir det i år också.

Feelin' kind of

lonesome tonight. Fan också. Jag saknar blänket i ett leende eller en snabb reflex i ögats vrå. Att fixa julmat och sprit klarar jag av...men nog fan vore det så mycket bättre att vara två.

Min Gud varför har du övergivit mig?

Snaps eller ej?

Jag våndas lite grann. Jag vill hemskt gärna ha snaps till sillen på julbordet. Någon öl blir det däremot inte för min del, eftersom öl skickar upp blodsockernivåerna. Åtminstone steg blodsockret förra julen. Men snapsen vill jag inte avstå från trots att den inte är särskilt snäll mot bukspottkörteln och jag bör undvika den. Från andra har jag hört att de inte dricker snaps utan vatten eller t o m cola till sillen. Cola! Huvva. *ryser*

Lite fånigt blir det hela emedan jag utan problem dricker kranvatten till matjessillen på sommaren. Det går bra. Vana och traditioner sitter tydligen djupt rotade i min "själ". Jag vill ha snaps till sillen!

Vad dricker du till sillen . om du äter sill i jul?

Tyvärr vet jag inte hur jag ska ändra texten till omröstningen. Hav fördragsamhet. Jag lär mig - kanske.

Väntan, del 12

Nu var det inte

...detta jag skulle göra idag. Jag skulle städa i förstuga, hall och kök idag. Inte ställa mig och baka matbröd. Matbröd har jag i skafferiet. I köket har jag ostädat. Började ambitiöst med att diska och köra en tvättmaskin med vittvätt. När det så blev dags att röja upp i köket drabbades jag av en oplanerad lust att baka. Fram med köksmaskinen och i med ett paket jäst. En skvätt olivolja och ½ liter ljummet vatten, lite salt och en matsked honung. 2 dl havregryn och ca 1,2 liter mjölblandning (dinkelmjöl och vetemjöl special). Bearbetade ordentligt alltsammans i maskinen. Medan allt nu står och jäser så ska jag ta en kaffe och en cigarett som belöning för att jag inte följer den tänkta planeringen.

Undrar om det blir limpa eller bullar? Småbröd ska det väl heta ändå?

Väntan, del 11

Väntan, del 10

Väntan, del 9

Filmstjärnan opererad

Igår opererades Kontext för sin blåscancer. Allt fångades av vidtalad kameraman. Hela förloppet har denna modiga, driftiga och självutlämnande kvinna, som vill synliggöra blåscancern, beskrivit i sin blogg. Gå dit och läs!

Om ni läser hennes blogg så kan ni väl lämna ett avtryck i en kommentar. En hälsning och ett uppmuntrande ord på vägen mot tillfrisknandet.

Arne Anka och jag :-)

Man säger att det är 'kulturen' och 'disciplinen' som skiljer oss från djuren. Själv tror jag att det är kvinnan. Så fort en man gör det han egentligen vill kommer en kvinna och säger åt honom att skärpa sig. (ur Arne Ankas självbiografi)

"Va fan ska självinsikter vara bra för om dom ändå bara gör en deprimerad ?"
"Att leva är som att borsta tänderna.....Det ska göras varje jävla dag"
"Jag skulle hellre knulla än måla en massa underbara tavlor"
"Vårt kulturarv är som en anglosaxisk spya där man kan skönja några falukorvsbitar kryddade med fransk senap"
"Det värsta är inte själva baksmällan,den verkliga pärsen börjar när gårdagens oundvikliga sanningar börjar rulla upp för en"
"Det är när man känner doften av sin egen avföring som man börjar undra vem man egentligen är"
"Det är med vackra kvinnor som med radioaktivt avfall: Har en jävligt nedbrytande effekt på sin omgivning"
"För mig har livet en kvinnas former"
"Ibland undrar man om inte kvinnor har bröst bara för att jävlas med en"
"Jag har inga problem med alkoholen,jag har problem med verkligheten"

Bild och samlade citat av Arne Anka,snodde jag rätt av från the blogg.

Arne Anka skapades av Charlie Christensen,publicerades första gången 1983.

Arbetsprövning

Detta ska bliva min melodi under nästa års första månader. Från den 7 januari är jag anvisad till arbetsprövning vid kommunens "lilla snickeri". Hur litet snickeriet är eller vilka maskiner eller annan utrustning som finns där, har jag ingen aning om. Vad de gör vet jag inte heller. Det jag vet är att jag ska medföra mat och "skitkläder" att arbeta i.

Visserligen lär jag få sysselsättning under fyra månader, men bortsett från att jag kan undersöka om jag åter klarar av att snickra, så misstänker jag att det inte leder till ett jobb. Jag misstänker att jag inte kommer att vara särskilt aktiv som arbetssökande under den tid som jag deltar i åtgärden. Dagarna kommer väl att fyllas av olika "arbetsuppgifter" och så många platsansökningar kommer jag knappast att skicka, misstänker jag. Men det kan ju bli skoj att "prova på" att snickra igen?

Min hammare kastade jag bort 1997. Var är den nu?

Arbus och Bloggland

De senaste dagarna har jag surfat runt på olika bloggar. Slösurfat, läst och kommenterat på olika bloggar. Det har varit bloggar och kommentarer från "vänsterpartister", "nyliberaler", satiriska "nyliberaler", "radikalfeminister", "abortmotståndare", "äktenskapsbevarare" och bloggar från alldeles "vanliga" människor som ventilerar sina kärlek- och vardagsproblem i bloggform. Till slut snurrade allt runt, runt och jag kände mig ganska mör, trött och less på Blogglandet. Av en händelse föll mina ögon på en bok som låg framme i salen - Untitled.


Fotografier "taken at residences for the mentally retarded" av Diane Arbus mellan åren 1969 och 1971. Fotografier som faktiskt fick mig att dra paralleller mellan Bloggland och boken. En smula långsökt? Kanske men... Arbus är idag mest känd för hennes fotografier av människor i utanförskap samt helt vanliga medborgare i poser eller omgivningar som förmedlar en oroväckande känsla av att något är allvarligt fel. Hennes tillvägagångssätt förnedrar dock inte hennes motiv, något som lätt skulle kunnat ske. I de flesta av Arbus porträtt är motiven till synes bekväma, i sina egna miljöer; det är i stället betraktaren som görs obekväm av motivens accepterande av sina abnormiteter. Som det står i Wikipedia.

En oroväckande känsla av att något är allvarligt fel. En obekväm betraktare. Så känns det att surfa i Bloggland. Ibland.

Diane Arbus

Diane Arbus (1923-1971)
"Jag har aldrig tagit en bild jag haft för avsikt att ta. De har alltid blivit som de blivit" - Diane Arbus

Diane Arbus skapade under sin relativt korta karriär en djupt personlig porträttstil. Hon föddes i New York där hon arbetade med mode- och reklamfotografi. Vid sidan av arbetade hon med egna projekt och reste runt i USA och fotograferade på temat amerikanska riter. Det är från dessa resor som några av hennes mest kända porträtt av människor i mer eller mindre udda situationer och miljöer härstammar. Hennes liv fick ett drastiskt slut i och med hennes självmord 1971, men hon har sedan dess blivit en av efterkrigstidens mest kända fotografer.

Källa: Utställningen Arbus - Model - Strömholm på Moderna Museet 1 oktober 2005 - 15 januari 2006

Untitled #1

Foto: Diane Arbus

Untitled #2

Foto: Diane Arbus

Untitled #3

Foto: Diane Arbus

Untitled #4

Foto: Diane Arbus

Dagens diarré

Tarmen funkar. Eller funkar inte. I vilket fall som helst så är det evinnerligt rännande på skithuset idag. Rännskita.

I morgon är en ny dag.

Väntan, del 8

Väntan, del 7

Väntan, del 6

Väntan, del 5

Söndagsmat

Såg hos Bagarberta att hon hade gjort en lasagne som skulle in i ugnen. Då hade jag precis tagit ut den lasagne som jag och yngste sonen skulle äta till middag. Snabbt fram med kameran för ett "snapshot".

Maten är serverad! "Det var mycket gott", sa sonen. Artig och väluppfostrad som han är.

Man i hatt

Breakdancer

Allt duger att träna på.

Väntan, del 4

Väntan, del 3

Väntan, del 2

Svepask och kvarnar

Jag köpte en liten svepask med lock på "kyrkloppisen" i Vännäs för kanske 1½ år sedan eller så. Idag slog det mig att jag inte hade sett den på en "evighet". Eller åtminstone näst intill en evighet. Jag kunde inte återfinna den. Det kvittade hur mycket jag öppnade köksskåpen och tittade och tittade. Jag t o m tog mig en sväng upp på övervåningen bara för att försäkra mig om att asken inte fanns där heller.Det värsta var att jag inte mindes när jag såg den senast. Kanske hade jag gett bort den? Jag mindes faktiskt inte alls.

Så råkade jag titta bakom dörren mellan salen och arbetsrummet. Där stod ett litet bord med två skivor. På den undre skivan stod asken. Plötsligt mindes jag. Asken hade tjänat som godisburk när jag var nyopererad. Då sov jag i arbetsrummet för att slippa gå i trappan till övervåningen. Så det kan bli. Och som jag letade!

Svepasken betalade jag 40 kronor för. Salt- och pepparkvarnarna kostade 20 kronor för båda. De köpte jag vid senaste besöket.

En salig blandning

En titt i skafferi, kyl och frys sa mig, att idag skulle det bli en salig och improviserad blandning till middag. En laxfilé, lite hummerfond, grädde, rotsaker och en bit purjolök. Ner med en slatt överbliven vispgrädde i en kastrull. Strimlade en liten bit purjo och lät den göra grädden sällskap. Precis som de djupfrysta rotsakerna. Delade sedan filén i tärningar. Skjuts ner i röran med den. Hade därefter i en gnutta salt, lite hummerfond, en tesked Dijonsenap och en knivsudd röd currypasta. Allt fick stå och småputtra på låg värme medan pastan kokade färdigt.

Det smakade något bättre än vad jag hade förväntat mig. Mätt och nöjd blev jag i alla fall. Nu är det dags för kaffe på maten vid kakelugnens sprakande sken.

Sagan om morfars resa till Vilda Skogen

Jag heter Julia. Jag är fem år men stor för min ålder. Jag bor i Hagaparken. Morfar heter Julius. Han är gammal men ändå väldigt rar. När jag vill att han ska berätta historier, tröttnar han alldeles för fort. Då trollar jag så att han blir en sprattelgubbe. Då berättar han och berättar och berättar...


Morfar är lite skallig, därför går han alltid omkring med en röd hatt på huvet. Han har en katt. Den har levat två år längre än jag. Katten heter Lotti.
"Berätta en historia, morfar", säjer jag. Morfar tycker inte om att förvandlas till en sprattelgubbe, så han lovar genast att berätta.

"Vad för slags historia ska det vara?", frågar morfar.
"Ska det vara den om när jag var målvakt i fotbollslandslaget? Aj, aj vilket bollsinne jag hade. Det bästa i hela Europa".

Ovanstående är hämtat från boken, Sagan om morfars resa till Vilda Skogen. En historia berättad av Flemming Johansen efter Henri Rousseaus målningar. Svensk text: Margareta Strömstedt. Boken utkom på Carlsens förlag, 1972.

Henri Rousseau

Henri Rousseau är en fransk målare som föddes den 21 maj 1844 i Laval, Frankrike och dog i Paris 2 september 1910.

Rousseau är en av de mest välkända naivistiska målarna. Som så många andra banbrytare blev han inte erkänd under sin livstid. Han kallas ofta för Le Douanier (tulltjänstemannen), eftersom han försörjde sig som sådan.

Rousseau hade inte någon konstnärlig utbildning, och började inte måla förrän han var i 40-årsåldern. Han använde sig av relativt billiga färgpigment, troligen på grund av fattigdom. Rousseau använde sig av en målningsteknik där lager lades på lager. Först målade han himlen, och byggde sedan på med ytterligare lager, för att vanligen avsluta med en människa eller ett djur i förgrunden.

Trots att Rousseau aldrig reste utomlands, så är hans favoritmotiv djungeln. Han använder sig av ett stort antal gröna nyanser, mer än 50, för att avbilda denna djungel.

Rousseau var son till järnvaruhandlare Julien Rousseau och dennes hustru Eleonore och föddes i staden Laval i norra Frankrike. 1869 gifte han sig med den då 18-åriga Clémence Boitard, som fram till sin död 1888 födde honom 9 barn. Endast dottern Julia överlevde fadern. Efter hustruns död förtidspensionerade Rosseau sig, och ägnade sig i allt större utsträckning åt konsten.

Källa: http://sv.wikipedia.org/wiki/Henri_Rousseau

Henri Rousseau, Drömmen (1910)

Drömmen, 1910.

Henri Rousseau, Sovande zigenerska (1897)

Sovande zigenerska, 1897

Triss i hundra

Idag vann jag 100 kronor på en Trisslott.
Det är den största summa jag någonsin vunnit på en lott.

Alltid något att glädjas åt i decembernatten.

Att nyttja en slips

I en kommentar föreslog Bagarberta att mina slipsar kan användas till en slipsfrack. Kanske finns det andra användningsområden för slipsar förutom att knyta dem om halsen? Jag kände en man som hängde sig i sin slips, så det förslaget behöver ni inte ge mig.

Har du som läser en kul idé eller annat förslag till vad man kan nyttja en slips?

Bilden hämtade jag hos Riksutställningar. Fotograf okänd.

Moster Elin

Min moster Elin fotograferad i västra Värmland någon gång i mitten av sjuttiotalet. Hon är död sedan länge. Befintligt lampljus och 3200 ASA. Tri-X framkallad i Rodinal.

Barn

Äldste sonen på ett foto från mitten av 70-talet. Åren går och barnen växer upp. Precis som det ska vara. En av mina favoritbilder.

Blogg - cp

När jag återvände från Nordlandet så medförde jag en blogg-cp i kofferten. En gammal cp med Pentium III processor och Win 98. Men den fungerar och jag behöver inte längre låna yngste sonens dator. Nu kan jag, visserligen med visst krångel, lägga ut bilder i bloggen. Det är skoj!

Tack kära "Etta" som gjorde det möjligt!

Väntan, del 1

Bilden är från oktober men astrarna står fortfarande kvar utanför väggen vid "stallet".

Slipsar

Tre sidenslipsar köpta för en tia styck på "biståndsloppisen" i Valbo. Slipsar tror jag är ett utmärkt samlarobjekt för en gentleman. De kräver inte särskilt mycket förvaringsutrymme. Dessutom blir de förhållandevis billiga samlarobjekt. I synnerhet om de köps på loppmarknader. Jag samlar inte på slipsar.

Tekanna

En tekanna tillverkad i Italien, inköpt på "kyrkloppisen" i Vännäs förra gången jag var dit. Köpte den inte för att jag dricker särskilt mycket te, utan för att jag gillade den. Pris 15 kr. Köpte också två stycken bamsestora tekoppar som nu funnit sitt hem i en av Stockholms södra förorter.

Halleluja

Bilden på missionskyrkan skulle kunnat varit tagen idag, men den är två år gammal. Vädret var lika snöfritt, grått och trist då som nu. Idag har den fd. missionskyrkan bytt ägare och genomgått en invändig renovering. Hur resultatet blev vet jag inte.

Tur och retur

Jaha. Så sitter jag här igen efter att gjort en resa tur och retur till Returcentrum. Inga "fynd". Gudskelov! Där går man och klämmer, vrider och vänder på pryttlar och grejer och kliar sig i huvudet. Funderar en sväng och tar sig en tankeställare ännu ett varv. Jag som redan har skräp så det räcker och blir över. Vad ska jag ha än mer prylar till? Men skoj är det! I morgon blir det kyrkloppis!

Shoppingdag

Aderton minusgrader, två decimeter snö och strålande sol mötte mig i förmiddags när jag gick till banken. En riktig vinterdag som gjord för shopping i residensstaden. Sagt och gjort. Cyberphoto, Clas Ohlson och Överskottsbolaget förärades ett besök av mig och sonen innan vår "utedag" avslutades med en kopp kaffe vid ett köksbord, långt bortom ära och redlighet, i den mörka skogen.

Det blev både ett nytt klockarmband och ett nytt motljusskydd idag. Det blev en dag när jag verkligen shoppade loss. Undrar vad det blir för dag i morgon?

Jaha

Så är det dags för ännu en lista. Vad-ska-med-lista inför min lååånga resa.

Snöskor, skoteroverall, fårskinnspäls, pjäxor alt kängor, spritkök, sovsäck, pälsmössa, lovikkavantar med ytterhandske, yxa, ved, tändstickor, reservdunk, signalraketer etc.

Äsch. Tror jag skippar listan och packar det vanliga. Kalsonger och tandborste.

Mot Nordlandet och de snötäckta kylslagna vidderna!

Gräddtårta och tiddelipom

Idag är det Surgubbens dag med gräddtårta och tiddelipom.
...TIDDELIPOM...

I begynnelsen

I begynnelsen skapade Gud världen, och vilade.
Så skapade Gud mannen, och vilade.
Så skapade Gud kvinnan.
Efter det, har varken Gud eller mannen vilat!

Åldern har ingen betydelse

bara du...
* Tar det lugnt
* Är försiktig
* Klär dig förståndigt
* Är på din vakt
* Tar hänsyn till yngre
* Äter rätt
* Håller på principer
* Spolar kröken
* Sover mitt på dagen
* Är ute i god tid
* Skriver komihåg-lappar
* Är hemma före 22.00

Nu vet du knepen, KÖR HÅRT!

Roms portar

Jag har tummat vridit och klämt på det hårda paketet allt sedan det kom igår. Att det var en bok förstod jag. Men vilken? Igår bestämde jag att öppnandet får anstå tills stunden är inne. Å andra sidan är jag ju inte sämre än att jag kan ändra mig för att stilla min nyfikenhet. I morse ändrade jag mig. Försiktigt sprättade jag upp omslagspapperet. Det var en bok! Roms portar, av Conn Iggulden. En debutroman från 2003, av en engelsk fd. historielärare som behandlar Julius Caesars tidiga liv.

Vek ihop omslagspapperet och lade in det i skåpet. Ja, jag försöker alltid spara och återanvända omslagspapper om det går. Nu ser jag fram mot den stund då jag ska läsa romanen om Julius. Vilka vänner Internet kan ge!

Mange tack och kram, Retstickan!

Bloggtorka

Bloggtorka!!! Hur råda bot på den? Vi som bloggar behöver fler skandaler i regeringen! Jag rådde bot på ämnesbristen genom att ta en morot som jag skalade och styckade upp i småbitar, varpå bitarna kastades ner i en kastrull med lite kokande vatten och en buljongtärning. Sedan fick morotsbitarna småputtra, medan jag hackade en gul lök som bryntes stillsamt i stekpannan. Ner med löken och en bit finstrimlad purjolök i kastrullen.

I med en burk avrunna champinjoner i stekpannan. När svampen stekt färdigt åkte den också ner i kastrullen tillsammans med ett par spruttar tomatpuré och en burk krossade tomater samt en rågad matsked oregano. I pannan stektes sedan köttfärs som kryddades med lite salt och svartpeppar. Därefter fick köttfärsen göra de andra ingredienserna sällskap i kastrullen tillsammans med en tesked sambal olek.

Under tiden köttfärsröran småputtrade var det bara att koka lite fullkornsspagetti i rikligt med vatten. Tja...så var middagen färdig. Den köttfärssås som blev över blir både lunch och middag åt mig och gossen. Efter maten en kopp kaffe och en chokladdröm framför brasan i kakelugnen.

Simpel mat för en simpel människa!

****maten

Nog vill jag minnas att jag uppfattade ****maten som "okej" när jag åt i skolan för fem år sedan. Även om det inte bjöds på några oförglömliga kulinariska smaksensationer under de sex–sju veckor som jag åt i skolmatsalen så vill jag minnas att maten var ätbar. Det blir kanske skillnad att äta samma mat år ut och år in i samma miljö? Från min egen skoltid minns jag att maten var "äcklig" och smaklös. Dessutom tvingades man äta upp allt som lagts på tallriken av bespisningspersonalen. Det har kanske inte ändrats så mycket på det halvsekel som gått sedan dess?


SKOLMATSKRÖNIKA

Varje dag i skolan förväntas vi inta vår dagliga dos av näring, det kallas för lunch! En vanlig skolmåltid består av hårt bröd, mjölk eller vatten och en varmrätt, ibland två. Varmrätten kan bestå av fisk och potatis, makaroner och en gryta av något slag. På dagens matsedel kan man läsa köttkorv, potatismos och gröna ärtor, alternativt lapskojs och rödbetor.

I matsalen är det oftast många som äter samtidigt, ca 4-5 klasser åt gången. Matsalsstämningen är dålig, det är väldigt högljutt, smutsigt på golvet och borden är väldigt sällan avtorkade.

Förmodligen stämmer det näringsmässigt, måltiden har det mesta från kostcirkeln, oftast finns det potatis, makaroner, kött eller fisk, grönsaker, sallad och mjölk. Men det stämmer inte smakmässigt, maten är oftast dåligt tillagad, kladdig och den ser väldigt oaptitlig ut. Eftersom man även äter med ögonen så blir man nedstämd när man ser maten, och smakupplevelsen sänker humöret ytterligare. Skolans försök att göra maten mer exotisk är patetisk, som Djungelveckan. Under djungelveckan så serveras samma trista mat, fast med andra namn. Ett exempel är köttkorv, den kan kallas djungeltarzankorv men det är den helt vanliga köttkorven. Detta väcker snarare djungelvrede hos mig än aptit.

Jag tycker att skolan borde lägga ner mer pengar på vår mat, istället för onödig konst. Frågan man kan ställa sig är, om denna konst är ätbar rent mentalt. Jag anser dock att den mentala mättheten inte stillar min fysiska hunger eller täcker min brist på näring.

Skolmaten får mig att prestera sämre. Jag äter aldrig denna mat för att den är motbjudande, istället går jag hungrig och trött.

Publicerad med vederbörligt tillstånd från författaren tillika skolgossen N.N.

Är det så här skolmaten uppfattas av de flesta elever?

****listan

Att städa tillhör definitivt inte mina favoritsysslor. Däremot gillar jag skarpt när det är rent och välstädat. Jag inser ju också att det är nödvändigt att städa. Åtminstone då och då. Då infaller väl nu ungefär. Det är dags att röja upp en smula inför pojkarnas ankomst och helgens festivitas. Till städning är jag nu nödd och tvungen.

Hos Skuggan hittade jag en städlista som ger mig andnöd, krupp, hjärtklappning, panik och ångest *Överdriver lite*. Jag inser att jag inte kan konsten att städa trots att jag och Ettan städade regelbundet enligt "lista" varje torsdag kväll. År ut och år in. Toalettborste efter toalettborste nötte jag ut. Efter skilsmässan rann allt städkunnande av mig som vatten rinner av en gås. Att städa är en konst! Jag är en gås! Gäss är inga konstnärer. Alltså kan jag inte städa.

Tror jag tar skuggans lista och ser den som en "önskelista" istället för en lista som slaviskt ska följas till punkt och pricka. Min lista blir så lång, så lång med fem rum och kök att städa *suck*. Jaja, jag nyttjar ju inte alla rummen så det är kanske okej om jag fuskar lite med städningen?

Kanske ska jag rent av skriva ut listan och ge den till gossarna så att de får något meningsfullt att göra under sin vistelse här i helgen?

Dagens

En kycklingfilé stekes sakta på mycket låg värme medan potatisen kokar. Till detta lite djupfrysta rotsaker som kokas i saltvatten. Till detta ett par Creon Forte och lite vatten. Lätt som en plätt! Färggrannt och det "gick att äta" *som sonen sa*

Som avslutning en kopp kaffe, en chokladglass och en sprakande brasa i kakelugnen.

Ännu en "fulblogg" är avklarad. :)

Alltid något

Precis som Hondjuret gör jag listor. Det är inte alltid jag skriver ner vad som ska handlas eller göras med påföljd att jag glömmer vad jag ska göra, eller vad jag borde ha kommit ihåg att göra. Det hela kan bli mycket mycket irriterande, om det är så att jag rest flera mil för att köpa eller fixa något som jag sedan glömmer. Köpa tändstift och tändkablar hos Biltema i Västerås t.ex. Oftast gör jag min "måste-göra-lista" i skallen. Länge har jag burit omkring en imaginär lista i det grå luddet. Idag tog jag tag i den efter att ha lessnat på att leta jobb bland 2.000 lediga jobb på Platsbanken. När ögonen börjar gå i kors av alla försäljarjobb, eller all eventpersonal som söks och det börjar snurra runt i skallen av alla lärare och all vårdpersonal som efterfrågas. Då är det skönt att ha en lista med "att-göra-grejer" att ta till. Idag tog jag till den.

Jag bar in ved för flera dagars eldande i kakelugnarna och bilen har äntligen fått nytt luft- och oljefilter, ny motorolja, nytt fördelarlock, ny rotor och nya torkarblad. Duktig jag *klappar mig på axeln*. Tändstift och tändkablar får jag köpa nästa gång jag passerar ett Biltema varuhus. När det nu blir?

Skönt att den listan är gjord. Nästa lista att avverka måste bli städlistan. Men att det ska vara så svårt att "komma till skott"?

Idag kom jag t o m ihåg att sätta på mig långkalsongerna! Alltid något.:-)

Lättlagad och god laxgryta

Jag brukar sno ihop en laxgryta som jag äter till lunch. Grytan lagar jag till på följande sätt: Jag skalar och sätter på potatisen. Medan potatisen står och kokar på plattan, blandar jag en slatt matlagningsgrädde med en halv pyts creme fraiche i en kastrull. I denna röra slår jag i ett par skvättar hummerfond och klämmer ut ett par pruttar senap. Sedan delar jag en laxfilé i kuber och lägger ner i kastrullen. Detta får sedan småputtra medan potatisen kokar klart. En matsked röd stenbitsrom och lite dill därtill. Voila! Lunchen är serverad! Smakar utmärkt och lättlagat är det också :–)

Receptet fick jag av en kvinna på en dejtingsajt för flera år sedan. Hon hade fått smaka en laxgryta och försökte återskapa smakerna ur minnet. Här nedan följer hennes originalrecept.

Miqas laxgryta
4 st djupfrysta laxfileér
3 dl Kelda grädde 27%
2-3 mask creme fraiche
1-2 msk hemlagad senap
1 msk Hummerfond
1 knippe dill
1 liten burk röd rom

Blanda grädde, creme fraiche, senap och hummerfond....låt det koka upp....skär laxen i cm stora kuber lägg i grytan....låt allt sjuda på svag värme i ca 20 min eller medan potatisen kokar. Till sist hacka dillen och rör ner försiktigt plus rommen sist....SUPERGOTT!!!!!

Jag vet inte om hon läser detta. I vilket fall som helst.
Tack "Miqa" för ett lättlagat och gott fiskrecept.

STÄNGT

Nu ligger det jobbansökningar i Östersund, Brunflo, Vännäs, Vindeln, Umeå, Nordmaling, Nordingrå, Alby, Hudiksvall, Söderhamn, Vansbro, Falun och Mariestad. Jo, jo, jo...
LEDIGHETEN FORTSÄTTER!

Livet har sorgkant

Jag känner ingen glädje längre. Inte så att jag går omkring, deppar och hänger med huvudet. I varje fall inte hela tiden. Nej, det är något annat. Det är som om mitt dagliga liv levs med en ständigt närvarande inneboende sorg. Livet har helt enkelt blivit mycket allvarligare än tidigare och dagarna har fått en knappt förnimbar sorgkant. Ju mer jag funderar på saken så tycker jag mig se att det hänger samman med det senaste årets händelser. Livet blir aldrig mer detsamma som före operationen. Det har blivit ändligt och kort i mina ögon. Statistiskt sett så har jag kanske femton år kvar att leva. Femton år är kort tid och gripbart. Min yngste son är femton år gammal och när jag tänker tillbaka kan jag tycka att åren rusat fram. Åren går fort och de går bara fortare och fortare ju närmare döden jag kommer.

Norman Mailer är död

Enligt SVT-Text idag har Norman Mailer avlidit 84 år gammal. 1948 publicerade han debutromanen De nakna och de döda. En omstridd författare som var gift sex gånger och har nio barn. Jag gillar det där om att han var gift sex gånger. Riktiga män gängar sig hela tiden.

Undrar om det inte ligger ett par böcker av honom i gömmorna? Kanske dags för en "omläsning"?

Segt

Idag är det segt. En minusgrad och vitt på marken. Dags att plocka fram långkalsongerna. Dags att börja utfodra de bevingade vännerna som sitter i snåren. Kanske känns livet lättare när jag burit in mer ved och tänt i spis och kakelugnar? Idag kommer sonen. Jag ska fixa en köttgryta till middag. Seg gammal kossa. Idag är det segt.

Ryska revolutionen 90 år

Jag vet inte om ni såg gårdagens engelska film på Kunskapskanalen om den ryska revolutionen skildrad ur matroserna på Kronstadts synvinkel? Matroserna kom att bli de revolutionära trupper som säkerställde bolsjevikernas revolution och segern i det efterföljande inbördeskriget. Jag fann filmen mycket intressant för den visade klart hur Lenin och bolsjevikerna såg på demokrati samt matrosernas krav "All makt åt sovjeterna!". Matrosernas sista uppror och krav på decentraliserad demokrati slogs ner av Röda Armén under Trotskijs ledning. För Lenin och kommunistpartiet var det proletariatets diktatur som gällde.

Går filmen i repris så se den!

Kristallnatten

Natten mellan den 9 och 10 november inträffade Kristallnatten i Tyskland. Kristallnatten har Nina skrivit mycket engagerat om i sitt blogginlägg Glöm aldrig kristallnatten.

I kväll klockan 21.25 visar Kunskapskanalen en film om Kristallnatten. Se den och följ Ninas uppmaning. Tänd ett ljus!

Oredan i mitt liv

Bagarberta förlorade sin almanacka tidigare i veckan och jag förlorade åtta år av mitt liv idag. Lätt som en plätt raderas åren 1989 - 1997 bort ur mitt arbetsliv. Idag plockade jag genom mina betyg och gick genom mina anställningar eftersom jag är en sådan person som vill ha ordning och reda i mitt liv. Då inser jag att anställningsintyget från HSB Gävle är puts väck. Jag tror mig minnas att intyget var med mig till Skogsstyrelsen en sväng i höstas. Sedan dess har jag inte sett det. Eller har jag? Var finns det? Kein ahnung. Jag kan inte återfinna det. Det hjälps inte hur jag än letar i mina papper. Borta är det. Något nytt lär jag inte få. HSB har inga uppgifter sparade så långt tillbaka var det svar jag fick på mitt mejl i morse. Vad styrker då mina uppgifter? Intygen över genomförda förvaltningskurser finns kvar förstås. Suck...

Jag vet att jag är en ordentlig gubbe. Det är omständigheterna som ställer till det i mitt liv.

Skattefuskarpartiet

Hörde nyss på Aktuellt att tio av femton moderata statssekreterare köpt svarta tjänster, enligt TTs undersökning.

Det "Nya Arbetarpartiet" har blivit det "Nya Skattefuskarpartiet".

Tretton mil

Igår vid sjutiden passerade jag Gävle på väg mot sydväst. Mörkret var totalt och trafiken ganska intensiv. Åtminstone på Riks 80 mot Sandviken. Framkommen till Västerås svängde jag till Biltema för mitt första besök någonsin hos dem. Det var en affär jag gillade. Inget folk och ingen trängsel. Fann hjulen på kundvagnarna märkliga och "lustiga". Tunna dubbla slitbanor med två flärpar på. Tyckte att det hela såg mycket märkligt ut men förstod senare hur smarta hjulen var. Vagnen stod still i rulltrappan! Kundvagnarna har utvecklats! Jag tillhör ju inte de som drar runt och shopppar loss i olika affärer så för mig var det hela en "ahaupplevelse". Fem liter olja rikare och 700 kronor fattigare kunde jag lämna Biltema i Västerås strax före tio och ställde kosan mot moderskapets bostad.

Det är märkligt. Under tiden som vi fikade och åt lunch så återkom modern ständigt till en "så snäll och go" kvinna hon träffat och som skulle "passa mig". "Ni skulle passa så bra ihop". I takt med att hon pladdrade så växte för min inre syn upp en bild av den för mig okända kvinnan. En moderlig best som skulle terrorisera mig med sitt "ta hand om". Suck, föräldrar. Aldrig slutar de. Jag får väl ursäkta henne med att hon passearat 80 och nog ska räknas till kategorin "mindre vetande". I varje fall vad det gäller min inställning och mitt liv.

Under eftermiddagen drog jag vidare till en liten stuga längs vägen mellan Sala och Uppsala. Drack te, åt smörgås och pratade bort ett par timmar med JH. Vi diskuterade lite politik, politiker, bloggar, kvinnor, jämlikhet och boende. Vi är åtminstone två i denna värld som sjunger "ensamhetens lov"!

Hemfärden skedde i mörkret. Premiärtur på den nya motorvägen mellan Uppsala och Gävle. Tio mil med motorväg. Det var fantastiskt jämfört med den gamla vägen. Snabbt och bekvämt. De förbipasserande blå avfartsskyltarna talade om för mig var i "landskapet" jag befann mig. Utan dem hade jag varit "vilse" och utan referenser i ett kompakt mörker. Det är så att jag, till "miljömupparnas" förtret, vill utbrista "Bygg fler motorvägar"! Uppsala kändes helt plötsligt som en tänkbar ort att arbetspendla till. Tretton mil tar väl inte mer än en och en halv timmme att köra?

Vad ska man ha en kvinna till?

Det finns bloggar som jag svischar förbi och läser då och då. Sådana som
Uolo och Imanja. Dessa två har nyligen lagt ut sina tankar om framtiden eller snarare om vilket liv de hoppas få i framtiden. Det jag läste med särskilt intresse var vad de ska ha en man till. När jag läste deras texter så slog det mig att det kanske har skett en förändring i min syn på mitt framtida liv? Alltså jämfört med vad jag hoppades få ut av livet för några år sedan.

Uolo funderar kring sitt kommande liv som singel. Hon konstaterar att som kvinna behöver hon inte bekymra sig över tillgången på sex. Det finns alltid att få. Hon önskar sig en vanlig man som tycker att det är kul att åka till Kolmården med ungarna och som lyssnar på hennes svammel. En som finns till hands i vardagen och lyssnar på hennes pladder. Imanja frågar sig vad hon ska ha en man till och skriver bl.a. ”En man har man till att dela ömhet med, själens och kroppens ömhet. En man har man till att leka med och brottas med, inre brottning med det som väcks och yttre lekfull brottning för skrattet”. Hon vill ha en man att dela med.

Deras funderingar väckte mina egna tankar till liv. Hur ser jag på framtiden? Vilket sorts liv ska jag leva de sista åren av mitt liv? För ett par år sedan så hoppades jag på att än en gång träffa en ny kvinna. Jag hoppas inte längre. Faktum är att jag inte ens försöker längre. Antingen har jag tröttnat och resignerat eller också har en ny medvetenhet inträtt i mitt liv. Jag klarar mig ensam och mitt liv känns helt okej. Jag kan helt enkelt inte besvara frågan i rubriken för jag har helt enkelt inget svar. (Jag återkommer säkert till frågan.)

Jag ska bli eremit vid min egen ”Walden Pond”. Frågan är bara: Var finns mitt ”Walden Pond”?

Carl och Charlotte Cederschiöld

Så hinner knappt Schenström avgå förrän det avslöjas att ytterligare ett par moderater har anlitat svart arbetskraft för städning under 13 år. Paret Carl och Charlotte Cederschiöld har haft miljoninkomster under åren och betalat 80 kr/tim till städaren. Motvallsbloggen skriver: "De bör alltså ha dragit in sådär en 10-20 miljoner under de här tretton åren, om man räknar med att deras lön inte varit lika hög hela tiden, och så anser de sig inte ha råd att betala in drygt 2.000/år i skatt åt städaren, en ren struntsumma i det sammanhanget. Vad ska man kalla detta? Girighet, nonchalans, hänsynslöshet, arrogans, missunnsamhet - ren dumhet? Det har i alla händelser inte handlat om att de inte haft råd."

Girigheten får ständigt nya ansikten.

Schenström – helt kort

De senaste dagarna har jag surfat runt lite och läst på bloggar som jag har som bokmärken. Naturligtvis behandlas frågan om Schenströms avgång på flera av dem.

På Motvallsbloggen så ställs frågan: Varför fick Schenström gå?
Vänstra Stranden skriver att: ”Det är synd om Ulrika Schenström, och även om Anders Pihlblad, trots att de säkert gråter hela vägen till banken. De tycks ha satts i positioner de inte riktigt varit vuxna, och än mer synd om dem är att båda saknar chefer som förstår att ta på sig hela det ansvar som krävs i förtroendebranschen”.
Paradigm hävdar att Reinfeldt inte förstått vad ledarskap innebär och att han ”har med sitt outslitliga förtroende gång på gång visat att han håller kompisarna om ryggen på väljarnas bekostnad”.
Champagnesocialisten tar upp frågan om moralen i regeringen och avrundar sitt blogginlägg med att konstatera: ” Det är egentligen vanligt folks brallor som korvar sig nere vid fotknölarna och blottar rumpan, inte bortgjorda politiker. Vanligt folk ser rätt fåniga ut där de går med rumpan bar”.

"Den som inga byxor har,
han får gå med rumpan bar".

Så är det.

Anm. Här kan jag också rekommendera den intresserade att läsa kommentarerna till "Djävulen bär kostym" i bloggen Under en gatlyktas sken. Kanske är de indignerade "borgerliga" angreppen på "fuskare" och anklagelserna mot Nina lättare att förstå mot bakgrund av regeringens moral? "Kostympatrasket" har ertappats med byxorna nere. Än en gång.

Nej, jag har ingen lust

Här hade jag tänkt gnälla över dyr mat, dåliga skivor, skitväder, arbetslöshet eller om hur less jag är på allting. Men jag har ved och en brasa. Mat på spisen och kaffe i koppen. Jag har ingen lust att gnälla just nu. Livet känns OK.

Mig fattas intet.

Gryning

Ovanligt ljus morgon idag. Ett par centimeter vit snö kan förändra synen på världen och föra in lite ljus i rummet under morgonens kaffestund framför kakelugnens sprakande brasa. En grad varmt, vitt på marken och i träden. Borta är den kompakta nattens svärta som dröjde sig kvar under morgontimmarna. Plogbilen strör salt i vägens sår. Snart står det inte på innan den snö som kommit under nattens timmar är ett minne blott. Slask hotar.