Dagens väder

Svag vind, uppehåll. Solsken och +4,1 C. Det ser ut att bli en gulbrun jul i år. Snöfritt för första gången på 20 år. En gul-brun jul med gröna inslag. Men jul blir det i år också.

Feelin' kind of

lonesome tonight. Fan också. Jag saknar blänket i ett leende eller en snabb reflex i ögats vrå. Att fixa julmat och sprit klarar jag av...men nog fan vore det så mycket bättre att vara två.

Min Gud varför har du övergivit mig?

Snaps eller ej?

Jag våndas lite grann. Jag vill hemskt gärna ha snaps till sillen på julbordet. Någon öl blir det däremot inte för min del, eftersom öl skickar upp blodsockernivåerna. Åtminstone steg blodsockret förra julen. Men snapsen vill jag inte avstå från trots att den inte är särskilt snäll mot bukspottkörteln och jag bör undvika den. Från andra har jag hört att de inte dricker snaps utan vatten eller t o m cola till sillen. Cola! Huvva. *ryser*

Lite fånigt blir det hela emedan jag utan problem dricker kranvatten till matjessillen på sommaren. Det går bra. Vana och traditioner sitter tydligen djupt rotade i min "själ". Jag vill ha snaps till sillen!

Vad dricker du till sillen . om du äter sill i jul?

Tyvärr vet jag inte hur jag ska ändra texten till omröstningen. Hav fördragsamhet. Jag lär mig - kanske.

Väntan, del 12

Nu var det inte

...detta jag skulle göra idag. Jag skulle städa i förstuga, hall och kök idag. Inte ställa mig och baka matbröd. Matbröd har jag i skafferiet. I köket har jag ostädat. Började ambitiöst med att diska och köra en tvättmaskin med vittvätt. När det så blev dags att röja upp i köket drabbades jag av en oplanerad lust att baka. Fram med köksmaskinen och i med ett paket jäst. En skvätt olivolja och ½ liter ljummet vatten, lite salt och en matsked honung. 2 dl havregryn och ca 1,2 liter mjölblandning (dinkelmjöl och vetemjöl special). Bearbetade ordentligt alltsammans i maskinen. Medan allt nu står och jäser så ska jag ta en kaffe och en cigarett som belöning för att jag inte följer den tänkta planeringen.

Undrar om det blir limpa eller bullar? Småbröd ska det väl heta ändå?

Väntan, del 11

Väntan, del 10

Väntan, del 9

Filmstjärnan opererad

Igår opererades Kontext för sin blåscancer. Allt fångades av vidtalad kameraman. Hela förloppet har denna modiga, driftiga och självutlämnande kvinna, som vill synliggöra blåscancern, beskrivit i sin blogg. Gå dit och läs!

Om ni läser hennes blogg så kan ni väl lämna ett avtryck i en kommentar. En hälsning och ett uppmuntrande ord på vägen mot tillfrisknandet.

Arne Anka och jag :-)

Man säger att det är 'kulturen' och 'disciplinen' som skiljer oss från djuren. Själv tror jag att det är kvinnan. Så fort en man gör det han egentligen vill kommer en kvinna och säger åt honom att skärpa sig. (ur Arne Ankas självbiografi)

"Va fan ska självinsikter vara bra för om dom ändå bara gör en deprimerad ?"
"Att leva är som att borsta tänderna.....Det ska göras varje jävla dag"
"Jag skulle hellre knulla än måla en massa underbara tavlor"
"Vårt kulturarv är som en anglosaxisk spya där man kan skönja några falukorvsbitar kryddade med fransk senap"
"Det värsta är inte själva baksmällan,den verkliga pärsen börjar när gårdagens oundvikliga sanningar börjar rulla upp för en"
"Det är när man känner doften av sin egen avföring som man börjar undra vem man egentligen är"
"Det är med vackra kvinnor som med radioaktivt avfall: Har en jävligt nedbrytande effekt på sin omgivning"
"För mig har livet en kvinnas former"
"Ibland undrar man om inte kvinnor har bröst bara för att jävlas med en"
"Jag har inga problem med alkoholen,jag har problem med verkligheten"

Bild och samlade citat av Arne Anka,snodde jag rätt av från the blogg.

Arne Anka skapades av Charlie Christensen,publicerades första gången 1983.

Arbetsprövning

Detta ska bliva min melodi under nästa års första månader. Från den 7 januari är jag anvisad till arbetsprövning vid kommunens "lilla snickeri". Hur litet snickeriet är eller vilka maskiner eller annan utrustning som finns där, har jag ingen aning om. Vad de gör vet jag inte heller. Det jag vet är att jag ska medföra mat och "skitkläder" att arbeta i.

Visserligen lär jag få sysselsättning under fyra månader, men bortsett från att jag kan undersöka om jag åter klarar av att snickra, så misstänker jag att det inte leder till ett jobb. Jag misstänker att jag inte kommer att vara särskilt aktiv som arbetssökande under den tid som jag deltar i åtgärden. Dagarna kommer väl att fyllas av olika "arbetsuppgifter" och så många platsansökningar kommer jag knappast att skicka, misstänker jag. Men det kan ju bli skoj att "prova på" att snickra igen?

Min hammare kastade jag bort 1997. Var är den nu?

Arbus och Bloggland

De senaste dagarna har jag surfat runt på olika bloggar. Slösurfat, läst och kommenterat på olika bloggar. Det har varit bloggar och kommentarer från "vänsterpartister", "nyliberaler", satiriska "nyliberaler", "radikalfeminister", "abortmotståndare", "äktenskapsbevarare" och bloggar från alldeles "vanliga" människor som ventilerar sina kärlek- och vardagsproblem i bloggform. Till slut snurrade allt runt, runt och jag kände mig ganska mör, trött och less på Blogglandet. Av en händelse föll mina ögon på en bok som låg framme i salen - Untitled.


Fotografier "taken at residences for the mentally retarded" av Diane Arbus mellan åren 1969 och 1971. Fotografier som faktiskt fick mig att dra paralleller mellan Bloggland och boken. En smula långsökt? Kanske men... Arbus är idag mest känd för hennes fotografier av människor i utanförskap samt helt vanliga medborgare i poser eller omgivningar som förmedlar en oroväckande känsla av att något är allvarligt fel. Hennes tillvägagångssätt förnedrar dock inte hennes motiv, något som lätt skulle kunnat ske. I de flesta av Arbus porträtt är motiven till synes bekväma, i sina egna miljöer; det är i stället betraktaren som görs obekväm av motivens accepterande av sina abnormiteter. Som det står i Wikipedia.

En oroväckande känsla av att något är allvarligt fel. En obekväm betraktare. Så känns det att surfa i Bloggland. Ibland.

Diane Arbus

Diane Arbus (1923-1971)
"Jag har aldrig tagit en bild jag haft för avsikt att ta. De har alltid blivit som de blivit" - Diane Arbus

Diane Arbus skapade under sin relativt korta karriär en djupt personlig porträttstil. Hon föddes i New York där hon arbetade med mode- och reklamfotografi. Vid sidan av arbetade hon med egna projekt och reste runt i USA och fotograferade på temat amerikanska riter. Det är från dessa resor som några av hennes mest kända porträtt av människor i mer eller mindre udda situationer och miljöer härstammar. Hennes liv fick ett drastiskt slut i och med hennes självmord 1971, men hon har sedan dess blivit en av efterkrigstidens mest kända fotografer.

Källa: Utställningen Arbus - Model - Strömholm på Moderna Museet 1 oktober 2005 - 15 januari 2006

Untitled #1

Foto: Diane Arbus

Untitled #2

Foto: Diane Arbus

Untitled #3

Foto: Diane Arbus

Untitled #4

Foto: Diane Arbus

Dagens diarré

Tarmen funkar. Eller funkar inte. I vilket fall som helst så är det evinnerligt rännande på skithuset idag. Rännskita.

I morgon är en ny dag.

Väntan, del 8

Väntan, del 7

Väntan, del 6

Väntan, del 5

Söndagsmat

Såg hos Bagarberta att hon hade gjort en lasagne som skulle in i ugnen. Då hade jag precis tagit ut den lasagne som jag och yngste sonen skulle äta till middag. Snabbt fram med kameran för ett "snapshot".

Maten är serverad! "Det var mycket gott", sa sonen. Artig och väluppfostrad som han är.

Man i hatt

Breakdancer

Allt duger att träna på.

Väntan, del 4

Väntan, del 3

Väntan, del 2

Svepask och kvarnar

Jag köpte en liten svepask med lock på "kyrkloppisen" i Vännäs för kanske 1½ år sedan eller så. Idag slog det mig att jag inte hade sett den på en "evighet". Eller åtminstone näst intill en evighet. Jag kunde inte återfinna den. Det kvittade hur mycket jag öppnade köksskåpen och tittade och tittade. Jag t o m tog mig en sväng upp på övervåningen bara för att försäkra mig om att asken inte fanns där heller.Det värsta var att jag inte mindes när jag såg den senast. Kanske hade jag gett bort den? Jag mindes faktiskt inte alls.

Så råkade jag titta bakom dörren mellan salen och arbetsrummet. Där stod ett litet bord med två skivor. På den undre skivan stod asken. Plötsligt mindes jag. Asken hade tjänat som godisburk när jag var nyopererad. Då sov jag i arbetsrummet för att slippa gå i trappan till övervåningen. Så det kan bli. Och som jag letade!

Svepasken betalade jag 40 kronor för. Salt- och pepparkvarnarna kostade 20 kronor för båda. De köpte jag vid senaste besöket.

En salig blandning

En titt i skafferi, kyl och frys sa mig, att idag skulle det bli en salig och improviserad blandning till middag. En laxfilé, lite hummerfond, grädde, rotsaker och en bit purjolök. Ner med en slatt överbliven vispgrädde i en kastrull. Strimlade en liten bit purjo och lät den göra grädden sällskap. Precis som de djupfrysta rotsakerna. Delade sedan filén i tärningar. Skjuts ner i röran med den. Hade därefter i en gnutta salt, lite hummerfond, en tesked Dijonsenap och en knivsudd röd currypasta. Allt fick stå och småputtra på låg värme medan pastan kokade färdigt.

Det smakade något bättre än vad jag hade förväntat mig. Mätt och nöjd blev jag i alla fall. Nu är det dags för kaffe på maten vid kakelugnens sprakande sken.

Sagan om morfars resa till Vilda Skogen

Jag heter Julia. Jag är fem år men stor för min ålder. Jag bor i Hagaparken. Morfar heter Julius. Han är gammal men ändå väldigt rar. När jag vill att han ska berätta historier, tröttnar han alldeles för fort. Då trollar jag så att han blir en sprattelgubbe. Då berättar han och berättar och berättar...


Morfar är lite skallig, därför går han alltid omkring med en röd hatt på huvet. Han har en katt. Den har levat två år längre än jag. Katten heter Lotti.
"Berätta en historia, morfar", säjer jag. Morfar tycker inte om att förvandlas till en sprattelgubbe, så han lovar genast att berätta.

"Vad för slags historia ska det vara?", frågar morfar.
"Ska det vara den om när jag var målvakt i fotbollslandslaget? Aj, aj vilket bollsinne jag hade. Det bästa i hela Europa".

Ovanstående är hämtat från boken, Sagan om morfars resa till Vilda Skogen. En historia berättad av Flemming Johansen efter Henri Rousseaus målningar. Svensk text: Margareta Strömstedt. Boken utkom på Carlsens förlag, 1972.

Henri Rousseau

Henri Rousseau är en fransk målare som föddes den 21 maj 1844 i Laval, Frankrike och dog i Paris 2 september 1910.

Rousseau är en av de mest välkända naivistiska målarna. Som så många andra banbrytare blev han inte erkänd under sin livstid. Han kallas ofta för Le Douanier (tulltjänstemannen), eftersom han försörjde sig som sådan.

Rousseau hade inte någon konstnärlig utbildning, och började inte måla förrän han var i 40-årsåldern. Han använde sig av relativt billiga färgpigment, troligen på grund av fattigdom. Rousseau använde sig av en målningsteknik där lager lades på lager. Först målade han himlen, och byggde sedan på med ytterligare lager, för att vanligen avsluta med en människa eller ett djur i förgrunden.

Trots att Rousseau aldrig reste utomlands, så är hans favoritmotiv djungeln. Han använder sig av ett stort antal gröna nyanser, mer än 50, för att avbilda denna djungel.

Rousseau var son till järnvaruhandlare Julien Rousseau och dennes hustru Eleonore och föddes i staden Laval i norra Frankrike. 1869 gifte han sig med den då 18-åriga Clémence Boitard, som fram till sin död 1888 födde honom 9 barn. Endast dottern Julia överlevde fadern. Efter hustruns död förtidspensionerade Rosseau sig, och ägnade sig i allt större utsträckning åt konsten.

Källa: http://sv.wikipedia.org/wiki/Henri_Rousseau

Henri Rousseau, Drömmen (1910)

Drömmen, 1910.

Henri Rousseau, Sovande zigenerska (1897)

Sovande zigenerska, 1897

Triss i hundra

Idag vann jag 100 kronor på en Trisslott.
Det är den största summa jag någonsin vunnit på en lott.

Alltid något att glädjas åt i decembernatten.

Att nyttja en slips

I en kommentar föreslog Bagarberta att mina slipsar kan användas till en slipsfrack. Kanske finns det andra användningsområden för slipsar förutom att knyta dem om halsen? Jag kände en man som hängde sig i sin slips, så det förslaget behöver ni inte ge mig.

Har du som läser en kul idé eller annat förslag till vad man kan nyttja en slips?

Bilden hämtade jag hos Riksutställningar. Fotograf okänd.

Moster Elin

Min moster Elin fotograferad i västra Värmland någon gång i mitten av sjuttiotalet. Hon är död sedan länge. Befintligt lampljus och 3200 ASA. Tri-X framkallad i Rodinal.

Barn

Äldste sonen på ett foto från mitten av 70-talet. Åren går och barnen växer upp. Precis som det ska vara. En av mina favoritbilder.

Blogg - cp

När jag återvände från Nordlandet så medförde jag en blogg-cp i kofferten. En gammal cp med Pentium III processor och Win 98. Men den fungerar och jag behöver inte längre låna yngste sonens dator. Nu kan jag, visserligen med visst krångel, lägga ut bilder i bloggen. Det är skoj!

Tack kära "Etta" som gjorde det möjligt!

Väntan, del 1

Bilden är från oktober men astrarna står fortfarande kvar utanför väggen vid "stallet".

Slipsar

Tre sidenslipsar köpta för en tia styck på "biståndsloppisen" i Valbo. Slipsar tror jag är ett utmärkt samlarobjekt för en gentleman. De kräver inte särskilt mycket förvaringsutrymme. Dessutom blir de förhållandevis billiga samlarobjekt. I synnerhet om de köps på loppmarknader. Jag samlar inte på slipsar.

Tekanna

En tekanna tillverkad i Italien, inköpt på "kyrkloppisen" i Vännäs förra gången jag var dit. Köpte den inte för att jag dricker särskilt mycket te, utan för att jag gillade den. Pris 15 kr. Köpte också två stycken bamsestora tekoppar som nu funnit sitt hem i en av Stockholms södra förorter.

Halleluja

Bilden på missionskyrkan skulle kunnat varit tagen idag, men den är två år gammal. Vädret var lika snöfritt, grått och trist då som nu. Idag har den fd. missionskyrkan bytt ägare och genomgått en invändig renovering. Hur resultatet blev vet jag inte.

Tur och retur

Jaha. Så sitter jag här igen efter att gjort en resa tur och retur till Returcentrum. Inga "fynd". Gudskelov! Där går man och klämmer, vrider och vänder på pryttlar och grejer och kliar sig i huvudet. Funderar en sväng och tar sig en tankeställare ännu ett varv. Jag som redan har skräp så det räcker och blir över. Vad ska jag ha än mer prylar till? Men skoj är det! I morgon blir det kyrkloppis!

Shoppingdag

Aderton minusgrader, två decimeter snö och strålande sol mötte mig i förmiddags när jag gick till banken. En riktig vinterdag som gjord för shopping i residensstaden. Sagt och gjort. Cyberphoto, Clas Ohlson och Överskottsbolaget förärades ett besök av mig och sonen innan vår "utedag" avslutades med en kopp kaffe vid ett köksbord, långt bortom ära och redlighet, i den mörka skogen.

Det blev både ett nytt klockarmband och ett nytt motljusskydd idag. Det blev en dag när jag verkligen shoppade loss. Undrar vad det blir för dag i morgon?

Jaha

Så är det dags för ännu en lista. Vad-ska-med-lista inför min lååånga resa.

Snöskor, skoteroverall, fårskinnspäls, pjäxor alt kängor, spritkök, sovsäck, pälsmössa, lovikkavantar med ytterhandske, yxa, ved, tändstickor, reservdunk, signalraketer etc.

Äsch. Tror jag skippar listan och packar det vanliga. Kalsonger och tandborste.

Mot Nordlandet och de snötäckta kylslagna vidderna!

Gräddtårta och tiddelipom

Idag är det Surgubbens dag med gräddtårta och tiddelipom.
...TIDDELIPOM...

I begynnelsen

I begynnelsen skapade Gud världen, och vilade.
Så skapade Gud mannen, och vilade.
Så skapade Gud kvinnan.
Efter det, har varken Gud eller mannen vilat!

Åldern har ingen betydelse

bara du...
* Tar det lugnt
* Är försiktig
* Klär dig förståndigt
* Är på din vakt
* Tar hänsyn till yngre
* Äter rätt
* Håller på principer
* Spolar kröken
* Sover mitt på dagen
* Är ute i god tid
* Skriver komihåg-lappar
* Är hemma före 22.00

Nu vet du knepen, KÖR HÅRT!

Roms portar

Jag har tummat vridit och klämt på det hårda paketet allt sedan det kom igår. Att det var en bok förstod jag. Men vilken? Igår bestämde jag att öppnandet får anstå tills stunden är inne. Å andra sidan är jag ju inte sämre än att jag kan ändra mig för att stilla min nyfikenhet. I morse ändrade jag mig. Försiktigt sprättade jag upp omslagspapperet. Det var en bok! Roms portar, av Conn Iggulden. En debutroman från 2003, av en engelsk fd. historielärare som behandlar Julius Caesars tidiga liv.

Vek ihop omslagspapperet och lade in det i skåpet. Ja, jag försöker alltid spara och återanvända omslagspapper om det går. Nu ser jag fram mot den stund då jag ska läsa romanen om Julius. Vilka vänner Internet kan ge!

Mange tack och kram, Retstickan!

Bloggtorka

Bloggtorka!!! Hur råda bot på den? Vi som bloggar behöver fler skandaler i regeringen! Jag rådde bot på ämnesbristen genom att ta en morot som jag skalade och styckade upp i småbitar, varpå bitarna kastades ner i en kastrull med lite kokande vatten och en buljongtärning. Sedan fick morotsbitarna småputtra, medan jag hackade en gul lök som bryntes stillsamt i stekpannan. Ner med löken och en bit finstrimlad purjolök i kastrullen.

I med en burk avrunna champinjoner i stekpannan. När svampen stekt färdigt åkte den också ner i kastrullen tillsammans med ett par spruttar tomatpuré och en burk krossade tomater samt en rågad matsked oregano. I pannan stektes sedan köttfärs som kryddades med lite salt och svartpeppar. Därefter fick köttfärsen göra de andra ingredienserna sällskap i kastrullen tillsammans med en tesked sambal olek.

Under tiden köttfärsröran småputtrade var det bara att koka lite fullkornsspagetti i rikligt med vatten. Tja...så var middagen färdig. Den köttfärssås som blev över blir både lunch och middag åt mig och gossen. Efter maten en kopp kaffe och en chokladdröm framför brasan i kakelugnen.

Simpel mat för en simpel människa!

****maten

Nog vill jag minnas att jag uppfattade ****maten som "okej" när jag åt i skolan för fem år sedan. Även om det inte bjöds på några oförglömliga kulinariska smaksensationer under de sex–sju veckor som jag åt i skolmatsalen så vill jag minnas att maten var ätbar. Det blir kanske skillnad att äta samma mat år ut och år in i samma miljö? Från min egen skoltid minns jag att maten var "äcklig" och smaklös. Dessutom tvingades man äta upp allt som lagts på tallriken av bespisningspersonalen. Det har kanske inte ändrats så mycket på det halvsekel som gått sedan dess?


SKOLMATSKRÖNIKA

Varje dag i skolan förväntas vi inta vår dagliga dos av näring, det kallas för lunch! En vanlig skolmåltid består av hårt bröd, mjölk eller vatten och en varmrätt, ibland två. Varmrätten kan bestå av fisk och potatis, makaroner och en gryta av något slag. På dagens matsedel kan man läsa köttkorv, potatismos och gröna ärtor, alternativt lapskojs och rödbetor.

I matsalen är det oftast många som äter samtidigt, ca 4-5 klasser åt gången. Matsalsstämningen är dålig, det är väldigt högljutt, smutsigt på golvet och borden är väldigt sällan avtorkade.

Förmodligen stämmer det näringsmässigt, måltiden har det mesta från kostcirkeln, oftast finns det potatis, makaroner, kött eller fisk, grönsaker, sallad och mjölk. Men det stämmer inte smakmässigt, maten är oftast dåligt tillagad, kladdig och den ser väldigt oaptitlig ut. Eftersom man även äter med ögonen så blir man nedstämd när man ser maten, och smakupplevelsen sänker humöret ytterligare. Skolans försök att göra maten mer exotisk är patetisk, som Djungelveckan. Under djungelveckan så serveras samma trista mat, fast med andra namn. Ett exempel är köttkorv, den kan kallas djungeltarzankorv men det är den helt vanliga köttkorven. Detta väcker snarare djungelvrede hos mig än aptit.

Jag tycker att skolan borde lägga ner mer pengar på vår mat, istället för onödig konst. Frågan man kan ställa sig är, om denna konst är ätbar rent mentalt. Jag anser dock att den mentala mättheten inte stillar min fysiska hunger eller täcker min brist på näring.

Skolmaten får mig att prestera sämre. Jag äter aldrig denna mat för att den är motbjudande, istället går jag hungrig och trött.

Publicerad med vederbörligt tillstånd från författaren tillika skolgossen N.N.

Är det så här skolmaten uppfattas av de flesta elever?

****listan

Att städa tillhör definitivt inte mina favoritsysslor. Däremot gillar jag skarpt när det är rent och välstädat. Jag inser ju också att det är nödvändigt att städa. Åtminstone då och då. Då infaller väl nu ungefär. Det är dags att röja upp en smula inför pojkarnas ankomst och helgens festivitas. Till städning är jag nu nödd och tvungen.

Hos Skuggan hittade jag en städlista som ger mig andnöd, krupp, hjärtklappning, panik och ångest *Överdriver lite*. Jag inser att jag inte kan konsten att städa trots att jag och Ettan städade regelbundet enligt "lista" varje torsdag kväll. År ut och år in. Toalettborste efter toalettborste nötte jag ut. Efter skilsmässan rann allt städkunnande av mig som vatten rinner av en gås. Att städa är en konst! Jag är en gås! Gäss är inga konstnärer. Alltså kan jag inte städa.

Tror jag tar skuggans lista och ser den som en "önskelista" istället för en lista som slaviskt ska följas till punkt och pricka. Min lista blir så lång, så lång med fem rum och kök att städa *suck*. Jaja, jag nyttjar ju inte alla rummen så det är kanske okej om jag fuskar lite med städningen?

Kanske ska jag rent av skriva ut listan och ge den till gossarna så att de får något meningsfullt att göra under sin vistelse här i helgen?

Dagens

En kycklingfilé stekes sakta på mycket låg värme medan potatisen kokar. Till detta lite djupfrysta rotsaker som kokas i saltvatten. Till detta ett par Creon Forte och lite vatten. Lätt som en plätt! Färggrannt och det "gick att äta" *som sonen sa*

Som avslutning en kopp kaffe, en chokladglass och en sprakande brasa i kakelugnen.

Ännu en "fulblogg" är avklarad. :)

Alltid något

Precis som Hondjuret gör jag listor. Det är inte alltid jag skriver ner vad som ska handlas eller göras med påföljd att jag glömmer vad jag ska göra, eller vad jag borde ha kommit ihåg att göra. Det hela kan bli mycket mycket irriterande, om det är så att jag rest flera mil för att köpa eller fixa något som jag sedan glömmer. Köpa tändstift och tändkablar hos Biltema i Västerås t.ex. Oftast gör jag min "måste-göra-lista" i skallen. Länge har jag burit omkring en imaginär lista i det grå luddet. Idag tog jag tag i den efter att ha lessnat på att leta jobb bland 2.000 lediga jobb på Platsbanken. När ögonen börjar gå i kors av alla försäljarjobb, eller all eventpersonal som söks och det börjar snurra runt i skallen av alla lärare och all vårdpersonal som efterfrågas. Då är det skönt att ha en lista med "att-göra-grejer" att ta till. Idag tog jag till den.

Jag bar in ved för flera dagars eldande i kakelugnarna och bilen har äntligen fått nytt luft- och oljefilter, ny motorolja, nytt fördelarlock, ny rotor och nya torkarblad. Duktig jag *klappar mig på axeln*. Tändstift och tändkablar får jag köpa nästa gång jag passerar ett Biltema varuhus. När det nu blir?

Skönt att den listan är gjord. Nästa lista att avverka måste bli städlistan. Men att det ska vara så svårt att "komma till skott"?

Idag kom jag t o m ihåg att sätta på mig långkalsongerna! Alltid något.:-)

Lättlagad och god laxgryta

Jag brukar sno ihop en laxgryta som jag äter till lunch. Grytan lagar jag till på följande sätt: Jag skalar och sätter på potatisen. Medan potatisen står och kokar på plattan, blandar jag en slatt matlagningsgrädde med en halv pyts creme fraiche i en kastrull. I denna röra slår jag i ett par skvättar hummerfond och klämmer ut ett par pruttar senap. Sedan delar jag en laxfilé i kuber och lägger ner i kastrullen. Detta får sedan småputtra medan potatisen kokar klart. En matsked röd stenbitsrom och lite dill därtill. Voila! Lunchen är serverad! Smakar utmärkt och lättlagat är det också :–)

Receptet fick jag av en kvinna på en dejtingsajt för flera år sedan. Hon hade fått smaka en laxgryta och försökte återskapa smakerna ur minnet. Här nedan följer hennes originalrecept.

Miqas laxgryta
4 st djupfrysta laxfileér
3 dl Kelda grädde 27%
2-3 mask creme fraiche
1-2 msk hemlagad senap
1 msk Hummerfond
1 knippe dill
1 liten burk röd rom

Blanda grädde, creme fraiche, senap och hummerfond....låt det koka upp....skär laxen i cm stora kuber lägg i grytan....låt allt sjuda på svag värme i ca 20 min eller medan potatisen kokar. Till sist hacka dillen och rör ner försiktigt plus rommen sist....SUPERGOTT!!!!!

Jag vet inte om hon läser detta. I vilket fall som helst.
Tack "Miqa" för ett lättlagat och gott fiskrecept.

STÄNGT

Nu ligger det jobbansökningar i Östersund, Brunflo, Vännäs, Vindeln, Umeå, Nordmaling, Nordingrå, Alby, Hudiksvall, Söderhamn, Vansbro, Falun och Mariestad. Jo, jo, jo...
LEDIGHETEN FORTSÄTTER!

Livet har sorgkant

Jag känner ingen glädje längre. Inte så att jag går omkring, deppar och hänger med huvudet. I varje fall inte hela tiden. Nej, det är något annat. Det är som om mitt dagliga liv levs med en ständigt närvarande inneboende sorg. Livet har helt enkelt blivit mycket allvarligare än tidigare och dagarna har fått en knappt förnimbar sorgkant. Ju mer jag funderar på saken så tycker jag mig se att det hänger samman med det senaste årets händelser. Livet blir aldrig mer detsamma som före operationen. Det har blivit ändligt och kort i mina ögon. Statistiskt sett så har jag kanske femton år kvar att leva. Femton år är kort tid och gripbart. Min yngste son är femton år gammal och när jag tänker tillbaka kan jag tycka att åren rusat fram. Åren går fort och de går bara fortare och fortare ju närmare döden jag kommer.

Norman Mailer är död

Enligt SVT-Text idag har Norman Mailer avlidit 84 år gammal. 1948 publicerade han debutromanen De nakna och de döda. En omstridd författare som var gift sex gånger och har nio barn. Jag gillar det där om att han var gift sex gånger. Riktiga män gängar sig hela tiden.

Undrar om det inte ligger ett par böcker av honom i gömmorna? Kanske dags för en "omläsning"?

Segt

Idag är det segt. En minusgrad och vitt på marken. Dags att plocka fram långkalsongerna. Dags att börja utfodra de bevingade vännerna som sitter i snåren. Kanske känns livet lättare när jag burit in mer ved och tänt i spis och kakelugnar? Idag kommer sonen. Jag ska fixa en köttgryta till middag. Seg gammal kossa. Idag är det segt.

Ryska revolutionen 90 år

Jag vet inte om ni såg gårdagens engelska film på Kunskapskanalen om den ryska revolutionen skildrad ur matroserna på Kronstadts synvinkel? Matroserna kom att bli de revolutionära trupper som säkerställde bolsjevikernas revolution och segern i det efterföljande inbördeskriget. Jag fann filmen mycket intressant för den visade klart hur Lenin och bolsjevikerna såg på demokrati samt matrosernas krav "All makt åt sovjeterna!". Matrosernas sista uppror och krav på decentraliserad demokrati slogs ner av Röda Armén under Trotskijs ledning. För Lenin och kommunistpartiet var det proletariatets diktatur som gällde.

Går filmen i repris så se den!

Kristallnatten

Natten mellan den 9 och 10 november inträffade Kristallnatten i Tyskland. Kristallnatten har Nina skrivit mycket engagerat om i sitt blogginlägg Glöm aldrig kristallnatten.

I kväll klockan 21.25 visar Kunskapskanalen en film om Kristallnatten. Se den och följ Ninas uppmaning. Tänd ett ljus!

Oredan i mitt liv

Bagarberta förlorade sin almanacka tidigare i veckan och jag förlorade åtta år av mitt liv idag. Lätt som en plätt raderas åren 1989 - 1997 bort ur mitt arbetsliv. Idag plockade jag genom mina betyg och gick genom mina anställningar eftersom jag är en sådan person som vill ha ordning och reda i mitt liv. Då inser jag att anställningsintyget från HSB Gävle är puts väck. Jag tror mig minnas att intyget var med mig till Skogsstyrelsen en sväng i höstas. Sedan dess har jag inte sett det. Eller har jag? Var finns det? Kein ahnung. Jag kan inte återfinna det. Det hjälps inte hur jag än letar i mina papper. Borta är det. Något nytt lär jag inte få. HSB har inga uppgifter sparade så långt tillbaka var det svar jag fick på mitt mejl i morse. Vad styrker då mina uppgifter? Intygen över genomförda förvaltningskurser finns kvar förstås. Suck...

Jag vet att jag är en ordentlig gubbe. Det är omständigheterna som ställer till det i mitt liv.

Skattefuskarpartiet

Hörde nyss på Aktuellt att tio av femton moderata statssekreterare köpt svarta tjänster, enligt TTs undersökning.

Det "Nya Arbetarpartiet" har blivit det "Nya Skattefuskarpartiet".

Tretton mil

Igår vid sjutiden passerade jag Gävle på väg mot sydväst. Mörkret var totalt och trafiken ganska intensiv. Åtminstone på Riks 80 mot Sandviken. Framkommen till Västerås svängde jag till Biltema för mitt första besök någonsin hos dem. Det var en affär jag gillade. Inget folk och ingen trängsel. Fann hjulen på kundvagnarna märkliga och "lustiga". Tunna dubbla slitbanor med två flärpar på. Tyckte att det hela såg mycket märkligt ut men förstod senare hur smarta hjulen var. Vagnen stod still i rulltrappan! Kundvagnarna har utvecklats! Jag tillhör ju inte de som drar runt och shopppar loss i olika affärer så för mig var det hela en "ahaupplevelse". Fem liter olja rikare och 700 kronor fattigare kunde jag lämna Biltema i Västerås strax före tio och ställde kosan mot moderskapets bostad.

Det är märkligt. Under tiden som vi fikade och åt lunch så återkom modern ständigt till en "så snäll och go" kvinna hon träffat och som skulle "passa mig". "Ni skulle passa så bra ihop". I takt med att hon pladdrade så växte för min inre syn upp en bild av den för mig okända kvinnan. En moderlig best som skulle terrorisera mig med sitt "ta hand om". Suck, föräldrar. Aldrig slutar de. Jag får väl ursäkta henne med att hon passearat 80 och nog ska räknas till kategorin "mindre vetande". I varje fall vad det gäller min inställning och mitt liv.

Under eftermiddagen drog jag vidare till en liten stuga längs vägen mellan Sala och Uppsala. Drack te, åt smörgås och pratade bort ett par timmar med JH. Vi diskuterade lite politik, politiker, bloggar, kvinnor, jämlikhet och boende. Vi är åtminstone två i denna värld som sjunger "ensamhetens lov"!

Hemfärden skedde i mörkret. Premiärtur på den nya motorvägen mellan Uppsala och Gävle. Tio mil med motorväg. Det var fantastiskt jämfört med den gamla vägen. Snabbt och bekvämt. De förbipasserande blå avfartsskyltarna talade om för mig var i "landskapet" jag befann mig. Utan dem hade jag varit "vilse" och utan referenser i ett kompakt mörker. Det är så att jag, till "miljömupparnas" förtret, vill utbrista "Bygg fler motorvägar"! Uppsala kändes helt plötsligt som en tänkbar ort att arbetspendla till. Tretton mil tar väl inte mer än en och en halv timmme att köra?

Vad ska man ha en kvinna till?

Det finns bloggar som jag svischar förbi och läser då och då. Sådana som
Uolo och Imanja. Dessa två har nyligen lagt ut sina tankar om framtiden eller snarare om vilket liv de hoppas få i framtiden. Det jag läste med särskilt intresse var vad de ska ha en man till. När jag läste deras texter så slog det mig att det kanske har skett en förändring i min syn på mitt framtida liv? Alltså jämfört med vad jag hoppades få ut av livet för några år sedan.

Uolo funderar kring sitt kommande liv som singel. Hon konstaterar att som kvinna behöver hon inte bekymra sig över tillgången på sex. Det finns alltid att få. Hon önskar sig en vanlig man som tycker att det är kul att åka till Kolmården med ungarna och som lyssnar på hennes svammel. En som finns till hands i vardagen och lyssnar på hennes pladder. Imanja frågar sig vad hon ska ha en man till och skriver bl.a. ”En man har man till att dela ömhet med, själens och kroppens ömhet. En man har man till att leka med och brottas med, inre brottning med det som väcks och yttre lekfull brottning för skrattet”. Hon vill ha en man att dela med.

Deras funderingar väckte mina egna tankar till liv. Hur ser jag på framtiden? Vilket sorts liv ska jag leva de sista åren av mitt liv? För ett par år sedan så hoppades jag på att än en gång träffa en ny kvinna. Jag hoppas inte längre. Faktum är att jag inte ens försöker längre. Antingen har jag tröttnat och resignerat eller också har en ny medvetenhet inträtt i mitt liv. Jag klarar mig ensam och mitt liv känns helt okej. Jag kan helt enkelt inte besvara frågan i rubriken för jag har helt enkelt inget svar. (Jag återkommer säkert till frågan.)

Jag ska bli eremit vid min egen ”Walden Pond”. Frågan är bara: Var finns mitt ”Walden Pond”?

Carl och Charlotte Cederschiöld

Så hinner knappt Schenström avgå förrän det avslöjas att ytterligare ett par moderater har anlitat svart arbetskraft för städning under 13 år. Paret Carl och Charlotte Cederschiöld har haft miljoninkomster under åren och betalat 80 kr/tim till städaren. Motvallsbloggen skriver: "De bör alltså ha dragit in sådär en 10-20 miljoner under de här tretton åren, om man räknar med att deras lön inte varit lika hög hela tiden, och så anser de sig inte ha råd att betala in drygt 2.000/år i skatt åt städaren, en ren struntsumma i det sammanhanget. Vad ska man kalla detta? Girighet, nonchalans, hänsynslöshet, arrogans, missunnsamhet - ren dumhet? Det har i alla händelser inte handlat om att de inte haft råd."

Girigheten får ständigt nya ansikten.

Schenström – helt kort

De senaste dagarna har jag surfat runt lite och läst på bloggar som jag har som bokmärken. Naturligtvis behandlas frågan om Schenströms avgång på flera av dem.

På Motvallsbloggen så ställs frågan: Varför fick Schenström gå?
Vänstra Stranden skriver att: ”Det är synd om Ulrika Schenström, och även om Anders Pihlblad, trots att de säkert gråter hela vägen till banken. De tycks ha satts i positioner de inte riktigt varit vuxna, och än mer synd om dem är att båda saknar chefer som förstår att ta på sig hela det ansvar som krävs i förtroendebranschen”.
Paradigm hävdar att Reinfeldt inte förstått vad ledarskap innebär och att han ”har med sitt outslitliga förtroende gång på gång visat att han håller kompisarna om ryggen på väljarnas bekostnad”.
Champagnesocialisten tar upp frågan om moralen i regeringen och avrundar sitt blogginlägg med att konstatera: ” Det är egentligen vanligt folks brallor som korvar sig nere vid fotknölarna och blottar rumpan, inte bortgjorda politiker. Vanligt folk ser rätt fåniga ut där de går med rumpan bar”.

"Den som inga byxor har,
han får gå med rumpan bar".

Så är det.

Anm. Här kan jag också rekommendera den intresserade att läsa kommentarerna till "Djävulen bär kostym" i bloggen Under en gatlyktas sken. Kanske är de indignerade "borgerliga" angreppen på "fuskare" och anklagelserna mot Nina lättare att förstå mot bakgrund av regeringens moral? "Kostympatrasket" har ertappats med byxorna nere. Än en gång.

Nej, jag har ingen lust

Här hade jag tänkt gnälla över dyr mat, dåliga skivor, skitväder, arbetslöshet eller om hur less jag är på allting. Men jag har ved och en brasa. Mat på spisen och kaffe i koppen. Jag har ingen lust att gnälla just nu. Livet känns OK.

Mig fattas intet.

Gryning

Ovanligt ljus morgon idag. Ett par centimeter vit snö kan förändra synen på världen och föra in lite ljus i rummet under morgonens kaffestund framför kakelugnens sprakande brasa. En grad varmt, vitt på marken och i träden. Borta är den kompakta nattens svärta som dröjde sig kvar under morgontimmarna. Plogbilen strör salt i vägens sår. Snart står det inte på innan den snö som kommit under nattens timmar är ett minne blott. Slask hotar.

Puh-tankar

* Hur underbart det skulle vara att ha en Riktig Hjärna, som kunde tala om saker och ting för en.

* Ju mer man tänker, ju mer inser man att det inte finns något enkelt svar.


Idag är jag en trött Puh med mycket, mycket liten hjärna.

Epost

Hej!

Tack för din trevliga presentation. Tyvärr har vi för närvarande inget arbete hos oss att erbjuda.

Med vänlig hälsning
Hälsinglands Museum

Nej. Inget arbete att erbjuda. Ordningen är återställd.

Vill inte! Vill inte! Vill inte!

Inte hjälpte det inte. Igår smetade jag på lite ljuddämparpasta över hålet. I morse så kändes det torrt, fint och fast. Inte läckte det heller när jag varmkörde bilen på tomgång. Men säg mig vad som varar. Efter en kvarts motionerande längs landsvägen, så hade vattnet återskapat hålet och strålen var som förut.:-( Det blir nog till att kapa röret i alla fall och kolla om slang och klämmor kan bli en varaktig lösning på kylarproblemen. Eller måste jag beställa ett nytt och antagligen svindyrt rör hos Bil-Metro?

Sedan undrar jag. Var fan kommer all olja från? Bilen har börjat förbruka olja och nederdelen av motorn, vid oljefiltret, är oljig. Det har aldrig hänt förut. Inte heller har bilen förbrukat någon olja förr om åren. De gånger jag har fyllt på olja under de senaste 12 åren kan jag räkna på ena handens fingrar. Det fanns en tid när jag aldrig kollade nivån. Det behövdes inte!:-) Annat är det nu. Å varför ska motorn börja låta som en symaskin? Ska jag bli tvungen att justera ventilerna också? Å varför ska allt skit drabba mig när vintern och en kommande besiktning står för dörren? Usch, isch och tvi!

Jag vill inte! Jag vill inte! Men antar att det är dags att ge sig ut på "finna-igen-jakt". Dags att leta reda på verktyg i brygghuset och återigen skapa en välfylld verktygslåda fylld av bra-att-ha-verktyg för bilmeken. Vad bör då göras? Nytt luftfilter, nytt oljefilter, oljebyte, nya tändstift, nya tändkablar, nytt fördelarlock och rotor. Så var är katalogen från Biltema? Till att börja med? :-(

Jag vill inte! Men det hjälper väl knappast om jag lägger mig ner på golvet, sparkar med benen och skriker: "Vill inte! Vill inte! Vill inte!"?

Lycka är

* att himlen inte ramlar ner över ens huvud.
* att återfinna ett sedan länge förlorat objektivlock när man egentligen söker något annat i Brygghuset.
* att ha en vän som oombedd skickar en slangbit och slangklämmor.

Himlen vare prisad för sådana vänner!

Ååååhhhhhh...

Vaknade nolltrefyrtio. Omöjligt att somna om. Vad annat finns än att invänta morgonen? Halvsovande framför kakelugnen med en kopp kaffe inom räckhåll.

Fy fan för vissa mornar!

Dripp & drapp

Bilen drippar och drappar. Glykol och vatten i en salig blandning droppar och läcker från kylarsystemet. Ett rör mellan vattenpump och kupé har rostat sönder. När vattnet står under tryck står det en nålfin stråle ut från röret. Annars droppar och drippar det. Jag vet. Jag borde med det snarast skaffa ett nytt rör. Men jag vill inte. Jag vill inte muckla med bilen. Men jag kommer att bli tvungen. Därtill nödd och tvungen. Helst vill jag bara fortsätta som tidigare år. Ringa och köra in bilen till verkstad men den tiden är förbi. Så vad återstår? En nödlösning i väntan på att jag ska få tummen ur vanten och komma mig för att beställa ett nytt rör för utbyte?

Hade jag haft ett par passande slangklämmor och en bit värmetålig gummislang skulle jag kapa rörets rostigaste del och skarva med slangen. Men nu har jag inget att reparera med så jag får väl även i fortsättningen köra omkring med en dunk vatten och en dunk glykol i kofferten. Ända tills dess att jag får tummen ur och kommer till skott. När det väl blir av så är det säkert -20°C ute och rykande snöstorm. Precis som det alltid är när jag ska reparera bilar. Ja...livet är inte lätt alla gånger. Det är dyrt också.

Tror jag tar med mig underklädeskatalogen och droppar mig i ett hett bad en stund. Omslaget – en blondin i byxkorselett – ser riktigt lovande ut :-)

Mästerkocken slår till

Hej å hå. Mästerkocken slog till igen! Lite stekt kycklingfilé, en hackad lök, vitlök, krossade tomater, en gnutta sambal oelek och ett par matskedar grön currypasta serverade jag till fullkornsris idag.

"Det gick att äta", sa sonen (uppmuntrande?) Hej å hå.

Facebook

Microsoft har köpt in sig i Facebook där 300 miljoner (400.000 svenskar) är medlemmar. Ovärderlig information om användarna hamnar nu hos Microsoft som får ensamrätt till reklamen. För ni vet väl att Facebook anser sig ha exklusiv rätt att använda all information som läggs ut på sajten?

SVT-Text skriver idag:

Nätverkssajt kan använda dina bilder

Den som registrerar sig som användare på nätverkssajten Facebook ger det amerikanska ägarföretaget rätten att använda bilder och personliga uppgifter i bl.a. reklam för sajten.

Enligt Per Ström i regeringens IT-råd rör det sig om ett slavkontrakt. -Man tror att det är gratis att vara med. Men man betalar med sin integritet, säger han till Metro.

I dag går Enisa, det europeiska organet för nätverkssäkerhet, ut med en varning till alla som deltar i nätverken på internet. Bl.a. varnar man för att ansiktsidentifiera anhöriga.

Ja där ser man. Allt är inte vad det verkar vara i sajberspejs. Men det visste vi väl redan?

Norrsundets bruk läggs ner

Klockan 09.30 gick P4:s lokala nyheter ut med nyheten att Stora Enso lägger ner massatillverkningen i Norrsundet. 325 peroner förlorar sin försörjning. Det behövs inte mycket fantasi för att förstå vilka konsekvenserna blir i en bygd där det bor ca. 3.500 personer när den i särklass största arbetsgivaren slår igen och lägger ner verksamheten. Huspriserna lär sjunka som en sten i Saltharsfjärden nu och orten blir öde. Hamnen kommer att tystna. Många småskuttar förlorar sin utkomst. Vad kommer sen att hända? Stänger biblioteket, skolan och konsum? Bruksdöden har spridit sig. Nu har den nått hit.

Vill man skaffa sig havsnära sommarboende till rimligt pris så är kanske tillfället det rätta nu.

Anm. Stora Ensos vinst det tredje kvartalet var 225 miljoner euro och totalt kommer 1.700 personer att förlora jobben i Sverige och Finland.

Jesus var smålänning!

Jag har märkt att det är tämligen populärt att lägga ut diverse listor på bloggarna. Listor där läsaren t.ex. ska lista femtielva sanningar om sig själv. Idag fick jag ett mejl med sanningen om Jesus. Så jag lägger väl ut det som dagens "fulblogg" så att Ni kära läsare har något att klura på :-) Här följer sanningen om Jesus.

Sanningen om Jesus!

Det finns tre starka bevis för att Jesus var mexikan:
* Han hette Jesus
* Han var tvåspråkig
* Han blev alltid trakasserad av myndighetspersoner

Det finns också goda belägg för att han var irländare:
* Han gifte sig aldrig
* Han berättade alltid historier
* Han älskade att vara ute i landskapet

Samtidigt finns det goda indikationer på att Jesus var svart:
* Han kallade alla för ”broder”
* Han tyckte om gospel
* Han kunde inte få en rättvis rättegång

Tre starka saker talar också för att Jesus var italienare:
* Han gestikulerade med händerna när han talade
* Han drack vin till varje måltid
* Han var säker på att hans mamma var oskuld, och hans mamma var säker på att han var Gud

Tre andra företeelser talar för att han kan ha varit från Kalifornien:
* Han klippte aldrig håret
* Han gick omkring barfota
* Han grundade en ny religion

MEN – de mest övertygande bevisen talar faktiskt för att Jesus var KVINNA
* Han var tvungen att utfodra en stor mängd människor med kort varsel, trots att det inte fanns någon mat
* Han försökte göra sin röst hörd bland massor av karlar som inte fattade ett dugg
* Till och med efter sin död var han tvungen att stiga upp för att det fanns mer jobb för honom att göra…

Jag däremot – tror att Jesus var SMÅLÄNNING! Varför? Inte sjuttsingen vet jag och inte tänker jag fundera på det heller. Det ska ni göra – inte jag. Så medan Ni talar om för mig varför Jesus var smålänning så går jag och dricker kaffe. :-)

Enkelt

Så svårt det var att komma igång och försöka förstå hur det fungerade. Så enkelt det är att radera. Det är bara att trycka på knappen "Radera den här bloggen" så är den borta.

Än en tid vilar jag på hanen.

Ett jobb! Tack!

Vägen till ett nytt liv går genom arbete. Nu har jag sökt med ljus och lykta i Gävleborg, Västernorrland och Västerbottens län efter ett arbete. Några har jag sökt – men ej fått. Det är dags att vända blicken mot väster och söder. Ett arbete ska jag ha.

Annat att göra

Jag har annat att göra. Annat att göra än att hänga med näsan över ett tangentbord och försöka träffa rätt tangenter så att de i bästa fall bildar små ord och meningslösa meningar som jag publicerar på bloggen. Nu är det sagt.

Jag har annat att göra.

Jag är havande

Jo. Det är sant. Jag är havande. Jag har varit det länge nu. Så länge att jag t o m glömmer bort mitt havandeskap mellan varven. Men idag blev jag åter påmind om min graviditet. Mitt foster är en "trädgårdsskulptur" i trä med ett roterande cirkelformat prisma. Undrar om sådana glasbitar finns och kan fås att rotera i vinden? Och var finner jag dem?

Undrar om jag någonsin kommer att föda mitt tankefoster? Kommer det då att förändras under förlossingsarbetet och visa sig vara något helt annat än vad jag trodde från början? Men jag är havande idag. Precis som igår.:–)

En vedervärdig morgon

Ja, ur väderlekssynpunkt är det en vedervärdig morgon idag. Gråväder, minusgrader och is på bilen. Det är för djävligt att man ska behöva skrapa bilrutor redan i början av oktober! Kroppen fryser trots varmt te och frukostmackor. Je hurves! Dags att leta fram långkalsonger, yllesockor, handskar och pälsmössa? Det är för tidigt för vinter i oktober!*slår fast* Jag har slagit på elvärmen så nu tickar kronorna iväg i rask takt:-( Aldrig får man vara glad. Lite gladare blir jag kanske om jag kånkar in lite mer ved och sätter fyr i kakelugnarna och vedspisen i köket?

Inte heller blir jag särskilt mycket gladare vid tanken på kronorna som ska stoppas i brevlådan idag. Morgonen har ägnats åt att skriva under mina spontanansökningar, vikt dem, stoppat i kuvert och frankerat. Hmm…verkar som om jag kommer att kalla mina intresseanmälningar för spontanansökningar, trots allt. Ska jag hålla på, på det här viset, så ska jag kanske försöka få kommunen att betala portot? Minns ju att det nämndes att om vi lämnar ansökningshandlingarna i receptionen så postar de dem. Men å andra sidan så gillar jag ju mitt "oberoende". Själv är bästa dräng! :-) Eller är det bara kontrollbehovet som slår genom?

Idag landar Tvåan i Bratislava. Hon och "enheten med naturmuppar" ska ränna runt i naturparker och –reservat några dagar. Förra året var hon till någon av baltstaterna och ett annat år till Spanien. Det är till att kunna glassa runt på studieresor med "miljö– och naturmuppar" som sällskap. Lite avundsjuk är jag allt.:-) Undrar om det är varmare i Bratislava än här? En sådan här vedervärdig morgon.

Arbetsmarknadsfunderingar

Tja. Vad finns att säga om de senaste dagarna då? På onsdagen så träffade jag "coachen" och vi kom överens om, att jag ska fortsätta med att skicka mina "öppna ansökningar" till tänkbara arbetsgivare. Öppen ansökan kallar han det som jag kallar intresseanmälan. Forskarna jag hörde idag på TV kallar det för spontanansökningar. Kärt barn ha många namn brukar det heta. Eftersom det inte är mig ett "kärt barn" så tror jag att jag ska kalla det för intresseanmälan i fortsättningen.

Så satt jag där och slet mitt hår igår. Jag har mycket grått hår att slita i nu. Är det dags för en klippning tro? Brottades med att klämma in text och foto på ett A-4 som ska vikas i tre delar och skickas i ett E65-kuvert. Hade jag varit lite mer ambitiös så hade jag naturligtvis skapat separata dokument och länkat samman dem i PageMaker men nu nöjde jag mig med att göra ett dokument direkt i programmet. Det var länge sedan jag jobbade i PageMaker men jag tycker att jag hittade skapligt i programmet. Ett fixed und fertigt dokument alltså. Annorlunda, snyggt och prydligt blev det. Jag vet! Jag vet att jag har en kanonansökan och en intresseanmälan som är "super". Ansökningshandlingar av sällan skådat slag. Men vad hjälper det? De drar mig inte till anställningsintervjuer. Än mindre ett jobb.

Jag lyssnade med ett öra på seminariet om äldres arbetslöshet på TV idag. Då bekräftades min uppfattning om den stängda arbetsmarknaden för äldre långtidsarbetslösa. Åke Dahlberg (?) forskare som bl.a. intervjuat företagare och personer med insyn och kunskap om arbetsmarknaden sa att svaren från företagarna var: "Det är sällan eller aldrig som vi anställer någon över 50". Suck! Hur tusan ska jag då lyckas finna ett arbete på den öppna arbetsmarknaden? Det kvittar att jag sägs ha en bred utbildning och kompetens hopsamlad under 40 år på arbetsmarknaden. Inte fan hjälper det. Det känns ganska hopplöst faktiskt. Jag får väl fortsätta att skicka mina ansökningar och intresseanmälningar. Om inte annat så tillfredsställer det Arbetsförmedlingen och "coachen".

Men när jag får ett jobb då ska jag banne mig köpa en halv flaska champagne och fira i dagarna tre!

Noterat

Stoppa dödsstraffet!

Den 10 oktober, är det Internationella dagen mot dödsstraffet och i samband med det uppmanar Amnesty världens alla regeringar att rösta ja till en FN-resolution, om ett globalt moratorium mot avrättningar, som läggs fram i FN:s generalförsamling denna månad.

Totalt har 133 av FN:s medlemsländer avskaffat dödsstraffet i sin lagstiftning eller i praktiken. Endast 25 länder verkställde avrättningar under 2006, och 91 procent av dessa avrättningar utfördes i sex länder; Kina, Iran, Irak, Pakistan, Sudan och USA.

Är det inte det ena

så är det det andra sa kärringen när hon blödde näsblod. Är det inte tvättmaskinen, varmvattenberedaren, jordfelsbrytaren, arbetsmarknaden eller diabetes så är det digitalboxen. Den är har fått spader. Blivit knäpp och gör som den vill. Blir till att köpa en ny box. Isch...bara utgifter :-(

Hej Ulf

Tack för din intresseanmälan. Tyvärr måste vi meddela att samtliga våra tjänster för närvarande är tillsatta. Vi ber att få behålla din ansökan och hoppas på att få återkomma i framtiden.

Så löd brevet från Hudiksvalls bostäder. Brevet gjorde mig både glad och förvånad. Blev mycket förvånad för att de överhuvudtaget brydde sig om att svara på min intresseanmälan. Glad blev jag för den vänliga tonen i brevet. Inget löfte men ändå en välvillig inställning. Vad det sedan är värt vet jag inte. Ett av fem företag har svarat. Kanske finns det hopp – trots allt.

Det är skoj med post! Tror jag ska skriva lite fler "terroristbrev" :-)

Fattas bara

Jag känner mig trött i knoppen. Börjar bli allt mer deppad. Jordfel i tvättmaskinen? Aldrig tar det slut. Jordfelsbrytaren löser ut och hela huset blir svart när jag sätter tillbaka säkringen till tvättmaskinen. Tycker det börjar bli alldeles för mycket nu. Först varmvattenberedaren och nu tvättmaskinen. Antar att jag måste felsöka. Maskin eller vägg? Är det ledningen i väggen så känns det som om det är lika bra att riva skiten ordentligt. En gång för alla. Gud, vilket projekt. Men det ska ju göras förr eller senare. Senare hade jag tänkt. Senare…när jag flyttat här ifrån. Jag vill inte brottas med problemet att göra nytt badrum och ny veranda. Det är avslutat för min del. Fattas bara...

Anm. Just nu funkar allt som det ska. Hur länge är frågan? Märkligt? Undrar var felet finns och vad som orsakade det? Blir till att avvakta med felsökeriet en tid till. Skönt!

Tror jag funderar på vad jag ska äta till middag i stället. Laxgryta kanske? Sen tror jag att det blir till att sätta en deg i kväll. Tja, sen har väl den här dagen gått också?

Parning och genetik

Det finns en genetisk orsak till att honor föredrar att para sig med hanar som liknar honans biologiska pappa. Det har forskare som studerat svartvita flugsnappare och halsbandsflugsnappare kommit fram till enligt SVT-Text. Undrar om detta gäller mänskor också? Håhå jaja.

I så fall attraherar jag en hona vars far har de nordiska tunga nedåtvinklade ögonlocken. Som om ögonlocken skulle vara en genetisk variant som styr honans parningslust? Ögonlocken är en genetisk variation som uppstått bland den nordiska ursprungsbefolkningen. Allt enligt en finsk antropolog i ett TV-program som jag såg. Fråga mig inte vad programmet hette för det minns jag inte. Intressant var det i alla fall. Men alla ni som inte uppvisar de "nordiska ögonlocken" kan slänga er i väggen. Ni tillhör inte ursprungsbefolkningen!*ler*

Människohannar föredrar att para sig med yngre honor. Storbystade och bredarschlade honor. Bredare häckar ger lättare förlossingar och ökar chansen till fler barn. Det gäller att inte så sin säd på hälleberget. Håhå jaja.

Yngre fertila honor vill ha äldre hanar för skydd och trygghets skull. Men äldre honor föredrar yngre hanar. De springer benen av sig inför utsikten att kapa åt sig en yngre hane. Ingen hona med förståndet i behåll vill ju släpa runt på en äldre sjuk och trött hanne. Han kan ju trilla av pinn vilken dag som helst. Jag klandrar dem inte. Vilken levnadsglad medelålders hona vill inte att det ska vara fart i nattlinnet? Om de får chansen alltså. Håhå jaja.

Men var hamnar jag nu då? Jo. Yngre kvinnor som attraherar mig – vill inte ha mig. Alltså får jag leva ensam resten av mina dagar. Det ska nog gå bra det med. Håhå jaja.

Vildhunden - epilog

En lång. lång stund stod de och såg sig omkring i den ljusa sommmarnatten. Så vände de och gick tillsammans hemåt. I Bohlins trädgård låg hunden och vilade huvudet mot tassarna. Han låg utanför sitt gamla garage och plirade i gryningen. Från ena ögat rann en liten smal rännil av blod. I övrigt var han alldeles oskadad.

Solen höll på att gå upp. Frukträden kastade långa skuggor över gräsmattorna. Fukten torkade sakta upp och gräsmattorna blev ljusa. Fåglarna kvittrade i buskarna. Den ensamma vildhunden slöt ögonen och somnade.

Mingelparty

Jaha. Så var det avklarat. Säsongens första "jobbchans". Det var alltså första gången som jag besökte AF när de anordnat en "jobbchans". Ett mingelparty där olika företag presenterar sig, tar upp "intresseanmälningar" och kanske rekryterar folk till olika jobb. Jag blev förvånad. Det var en massa människor som drällde omkring i lokalerna, köade och minglade med varandra och andra. Jag lyckades sno åt mig en sittplats på en träsoffa, korkade upp min medföljande kaffetermos och åt ett par ostmackor. Nog tyckte jag att folk sneglade lite åt mitt håll samt att en eller två log i mjugg. Det tyckte jag mig allt se. Men min kaffestund förlöpte utan störande avbrott och tilltal. De undrande skulle bara veta hur långt jag hade rest för att glutta en skvätt på lediga jobb.

För mig fanns inga jobb. Inte just idag i alla fall. Om jag nu inte hade velat jobba på Städmani förstås. Städmani? Där villl jag inte jobba. Hörs ju på namnet att man ska vara maniskt lagd för att få städa åt dem. Jobba hos oss och du får ett recept på Librium i personalförmån. Jag som redan har fullt upp med min aversion mot städning vill ju inte bli en manisk städare också. Då blir jag kanske schizofren.

Har postat ännu en jobbansökan idag! Nu är det två ansökningar som ligger ute och två kvar att skriva ut och skicka. När inträffar snösmältningen? Eller lever jag i permafrostens tid?

Igår om aftonen

Hur djävla korkad får man bli? Blodsockerfall! Jag vet ju att potatis, rotsaker och en biff knappast ger någon blodsockerstegring. Eller mycket lite i varje fall. Men slentrianmässigt klämmer jag i mig 5 enheter insulin före maten, trots att blodsockervärdet bara är 5,8. Det betalar jag senare för – när blodsockret snabbt sjunker till 2,2. Benen skakar när jag med lätt panik gräver fram druvsockret och klämmer i mig 4 bitar. Snabbt en tallrik yoghurt, müsli och två smörgåsar ovanpå druvsockret. Men inget insulin! Det tar 15 minuter innan skakningrna och känslan av att "dåna" lämnar kroppen. En timme senare är blodsockervärdet 11,3 och tröttheten i kroppen är förlamande. Varför tog jag inget insulin till nödmålet?

Jag har mig själv att skylla som inte är mer vaksam och anpassar doserna efter vad jag ska äta. Jag vet ju. Hur djävla korkad får man bli? Tydligen en hel del. Att jag inte lär mig. Är huvudet dumt får kroppen lida.

På rymmen

Jag har varit på rymmen. Jag tog Wilma och rymde några timmar till det stora köpcentrat. Där betittade jag kvinnfolks gungande bystar och svajande rumpor framför bankomaterna medan jag låtsasrökte en cigarett. När ögat fått nog letade jag reda på Kjell & Company – en konkurrent till "gubbdagiset" i stan – för att köpa ett minneskort. Även där var det väldigt många kvinnor! :-) Undrar om de köpte nätverkskabel för att bygga kvinnliga nätverk? Med ett nytt 2 GBs minneskort till kameran drog jag vidare till "biståndloppisen". Stället där det finns så mycket dyr skit. Ja och somt billigt med för den delen. Nej, tacka vet jag "kyrkloppisen" i Vännäs. Där är det åtminstone lite "klass" på grejerna. Klass och bra pris.

Det fanns i alla fall en fräsch svart bomullsskjorta åt mig i passande storlek! Så nu har jag äntligen en svart skjorta och en gul slips! Precis som jag sagt att jag ska ha till min bruna kritstrecksrandiga kostym. Ibland är jag en fenomenal minneskonstnär.Köpte också en vit bomullsskjorta och tre slipsar i silke. Silke eller siden? Vad är skillnaden? Är det någon skillnad? Med prylarna som sällskap i passagerarsätet åkte jag sedan hem. Wilma bar mig hela vägen. Hon verkade nästan lite pigg och glad över att bitvis få sträcka ut i 130 km/tim i den vackra höstdagen.

Så har då ännu en dag gått. Men jag undrar om jag är riktigt klok som kör 11 mil för att "shoppa" loss och förstöra en massa pengar. Får nog sätta upp det på nöjeskontot. Dagens goda handling – återvinningsinköpen på loppisen – uppväger på intet sätt den "dåliga" effekten av mitt handlande. Miljöförstöring, konsumismhysteri med mera och än mer med mera. Men BNP ökar kanske? Tja, ingen är fullkomlig men jag är mer fullkomlig än de flesta *ler*.

What's cookin'? Fläskkotlett eller biff till middag? Vem vet vad det blir? Vet bara att jag måste göra något med köttet i kylen. Äta upp det kanske? Fan, vad rolig jag var nu då!

Morn, morn

Nollgradigt i morse. Is på bilen. Fullt på diskbänk, arbetsbänk och köksbord. Kaos i köket! Solen skiner. Tror jag gör som pojken. Tar Vildhunden och rymmer.

Linfröringar

Efter middagen som bestod av färdigpizza ur frysen så bar jag in ved och tände i kakelugnen. Ja, ja, jag vet att pizza inte anses vara riktig mat. I varje fall inte nyttig mat p.g.a allt fett. Men nu är det så att fettet bara rinner genom kroppen på mig så jag smaskar i mig när andan faller på. Eller snarare när jag inte ids laga riktig mat*ler* Efter en stunds overksamhet när jag var färdig med dagens lilla "tycka-synd-om-mig-själv-stund" med kaffe och kakelugnsbrasa, så bestämde jag mig för att sätta en deg. Men vad skulle jag baka? Bestämde mig för att göra en "nyttig" variant på sesamringar, eftersom jag inte har sesamfrö hemma. Varje ordentlig husmor har väl sesamfrö hemma förstås? Hmm...ger mig tusan på att Bagarberta har sesamfrön hemma. Man tager vad man haver blev principen även denna gång. Vanlig jäst istället för torrjäst och linfrö fick ersätta sesamfröet. Istället för att slösa och ta enbart vetemjöl Special så drygade jag ut det med 3-4 dl rågsikt från botten av en påse. Så blev min variant på nedanstående recept som jag hämtat från Eja Nilssons bok "Nordafrikansk mat".
-------------------------------------------
Ingredienser, 15 st
7 dl vetemjöl special
1 tsk salt
3/4 dl vatten
2 msk smör
2-3 msk olja
1 struken tsk torrjäst
3 ägg
3/4 dl sesamfrö

Till pensling
1 ägg
sesamfrö

Häll mjöl och salt i matberedaren. Värm vattnet med smör och olja i en kastrull till ca 40°C. Lös upp torrjästen i vätskan. Häll den i matberedaren, kör några varv och knäck sedan i äggen. Kör sedan ca 30 sek till en deg. Ta ev i mer mjöl. Blanda i sesamfröna. Häll upp i en bunke. Täck med duk och låt jäsa 20 - 30 min. Sätt ugnen på 225°C. Dela degen i 15 bitar. Gör 12 - 15 cm långa snoddar som tvinnas några varv och sedan nyps ihop till ringar. Lägg på plåt och jäs dem 15 min. Pensla med uppvispat ägg, strö på sesamfrö och grädda mitt i ugnen 15-18 min. Låt dem svalna. Äts med ost och svarta oliver. Ringarna kan också torkas till skorpor i 100°C i ugnen.
--------------------------------------------

Ja, ja. I brist på bröd så får man äta kakor. Nu är det dags att smaka av linfrövarianten med lite ost och te. Oredan i köket tar jag rätt på nån annan dag, tror jag :-)

Minnet sviktar

Helvetes djävla piss och skit också! Så får man kanske inte skriva offentligt? Hör kanske inte till god ton men det är precis vad jag känner just nu. Jag skulle ha varit på Datorteket kl 10.30 idag men jag glömde det. Jag pulade på med lite platsansökningar och gjorde klart med mina "öppna ansökningar" i morse. Var till ICA och köpte frimärken. I samma ögonblick som breven slank in genom springan i brevlådan mindes jag. Datorteket! Jag skulle ju vara där idag och sedan till Kjell & Company för att köpa ett minneskort till kameran. Men minnet och den inbyggda planeringskalendern sviktar. Så just nu är det; helvetes djävla piss och skit också!

Får hoppas att jag inte ställt till det för mig. Problem med F-kassan eller min "coach" klarar jag inte av just nu känns det som. Kanske dags att börja använda fickkalendern jag fick av Skogsstyrelsen i julas?

Vildhunden

Ingen vågade gå in i trädgården. Den var en dödsträdgård sa man. Där fanns Någon – eller Något – farligt.

Men en dag vågar någon sig på det. En mycket ensam pojke som inte har annat att göra vågar undersöka vad det är. Det skulle ju kunna vara en hund, en kompis.

Det fanns Någon i trädgården – en väldig vildhund.

"Ingen ska någonsin kunna inbilla mig att en arbetshäst är bättre eller lika bra och har likadana egenskaper som ett fullblod – aldrig. Lika lite som en bastard kan mäta sig med en renrasig hund, vare sig det gäller karaktärsegenskaper eller utseende"

Hans vildhund i det övergivna garaget var en bastard, en blandras, det förstod han.

Vildhunden har fått en bok – om Vildhunden – med posten idag. *glad*
Tack "Retstickan"!

Let's go fishin'

Usch. Idag känns det som en riktig "deppardag". Vädret är gråtrist. Regn och blöta. Kroppen är seg och humöret är nere på nollpunkten. Jag är less. Beror det på vädret eller är det de senaste dagarnas kamp mot blodsockret som sätter ned min lust till ett liv? Skit också! Jag känner mig "inlåst" i en värld som jag inte tar mig ur. En värld där inget händer och sker. Alla dagar är ungefär lika djävla trista och följer samma mönster. Upp på morgonen och i säng på kvällen. Däremellan samma rutiner varje dag. Mat, disk, insulin, pankreatin, tvätt, bära in ved, elda, glo på TV och surfa runt på nätet. Ungefär så är det. Dag efter dag. Vad är det för liv? Grått och trist känns det bara. Kanske håller jag på att bli deprimerad? Eller är jag bara understimulerad?

Tror jag ska leta reda på "Stackars Pettson". Pettson är min favoritfigur i barnbokssvängen. Beror det på att jag och Pettson är lika tro? Stackars Pettson – en bra och lättsam introduktion till KBT (kognitiv beteendeterapi) enligt en depparförfattare på bokmässan i Göteborg. Undrar vilket fiske som får mitt humör att svänga?

Jag har köpt Pettsonböckerna åt barnen. Men mest åt mig :-). Får jag då stjäla med dem när jag flyttar? Inte nog med att jag ska känna mig deppad. Jag ska brottas med moraliska problem också! Livet är pest. Eller var det en fest? I så fall är den festen någon annanstans.